Avhandlingsmall

I V .   D I S K U R S E N   B E S K R I V S  
73
 
En sammanfattande tolkning 
I  analysen  och  tolkningen  av  verksamma  utbildningsdiskurser  i  samtiden 
framträder  en  samtida  mentalitet  innehållande  tre  huvudtendenser  -  en 
likställd  samhörighet,  ett  självständigt  kunskapande  samt  en  självständig 
valfrihet.  För  mig  framträder  de  två  första  tendenserna  som  dominerande, 
medan den senare framträder som en nyskapelse. Den samtida mentaliteten 
formas  genom  en  immanent  pedagogik  på  tre  nivåer:  Ramar  ->  Process  -> 
Resultat  (jmf  Dahllöf,  1967;  Lundgren,  1972  m  fl)  Resultatet  åskådliggörs 
grafiskt i figuren nedan: 
   
Mentalitet & 
pedagogik  
Likställd samhörighet 
 
Självständigt 
kunskapande  
Självständig 
valfrihet 
Pedagogik på  
ramnivå 
Barnkonvention & 
lagstiftning 
Fler behöriga lärare 
med individuella löner 
Lagstiftning 
Pedagogik på 
processnivå 
Informativ samverkan 
Likabehandlingsplaner
 
Innovativ samverkan 
Kompetenstävlingar 
Fri konkurrens 
om elevpengar 
Fria 
intresseval
 
Pedagogik på 
resultatnivå 
Extern bedömning 
Nya innovationer 
Extern bedömning 
Nya innovationer 
Extern 
bedömning 
Figur  2.  Figuren  visar  min  hermeneutiska  tolkning  av  mentalitetens  och  pedagogikens 
utveckling  året  innan  valet  2006.  Mentalitetsutvecklingens  huvudtendenser  anges  överst. 
Nedan för dessa anges den  för tiden karaktäristiska immanenta pedagogiken och hur den på 
olika samhällsnivåer formar den samtida mentaliteten till vad den är
.  
 
På  den  första  pedagogiska  nivån  kan  barnkonvention  och  lagstiftning  ses 
som  en  pedagogisk  ram  som  möjliggör  likställd  samhörighet  för  alla 
individer. Vidare kan fler behöriga lärare med individuella löner ses som en 
pedagogisk ram som möjliggör ett självständigt kunskapande för alla elever. 
Därtill  kan  lagstiftning  ses  som  en  pedagogisk  ram  som  möjliggör  själv-
ständig valfrihet för allas möjlighet till utveckling.  
 
På  den  andra  pedagogiska  nivån  kan  informativ  samverkan  och  den 
medföljande likabehandlingsplanen ses som en pedagogisk process med mål 
att förändra traditionella tankesätt och handlingsmönster till förmån för mer 
likställda  tankesätt  och  handlingsmönster.  Vidare  kan  innovativ  samverkan 
och  kompetenstävlingar  ses  som  pedagogiska  processer  med  mål  att  stödja 
elevers självständiga kunskapande. Därtill kan fri konkurrens om elevpengar 
och  fria  intresseval  ses  som  pedagogiska  processer  med  mål  att  främja  en 
självständig valfrihet för alla.  
 
På  den tredje pedagogiska  nivån  kan  extern  bedömning  ses  ett  pedagogiskt 
resultat  med  syfte  att  positivt  förstärka  önskvärda  beteenden  alternativt 
negativt  förstärka  icke  önskvärda  beteenden.  Vidare  kan  nya  utbildnings-
politiska  innovationer  ses  som  olika  försök  att  medvetet  forma  ett  nytt  och 

---

M E N T A L I T E T ,   P E D A G O G I K ,   H I S T O R I S K T   M I N N E  
74
 
mer  önskvärt  beteende  (resultat)  genom  att  omsorgsfullt  konstruera  ett 
program med gradvisa förändringar. 
 
I  detta  kapitel  har  verksamma  utbildningsdiskurser  i  samtiden  beskrivits. 
Beskrivningen är ett resultat av en strukturell textanalys och en hermeneutisk 
tolkning av nyhetsartiklars innebörd året före valet 2006. För att generera en 
ny, annorlunda och bättre förståelse (jmf Ricoeur, 1993; Kristensson Uggla, 
2005,  s  31)  av  verksamma  utbildningsdiskurser  i  samtiden  kommer  jag  i 
nästa  kapitel  att  tillgripa  en  kritisk  diskursanalys  där  beskrivningen  av 
verksamma  utbildningsdiskurser  i  samtiden  kommer  att  relateras  till  en 
förklarande  kontext  bestående  av  de  tre  utvecklingsteorier  som  tidigare 
beskrivits i kapitel tre.   

---

V .   D I S K U R S E N   F Ö R K L A R A S  
75
 
V. DISKURSEN FÖRKLARAS 
För  att  generera  en  ny,  annorlunda  och  bättre  förståelse  (Ricoeurs,  1993; 
Kristensson  Uggla,  2005,  s  31)  kommer  beskrivningen  av  verksamma 
utbildningsdiskurser  i  samtiden  i  detta  kapitel  att  kritiskt  relateras  till  en 
förklarande  kontext  bestående  av  tre  utvecklingspsykologiska  teorier 
(Skinner,  1973,  2008;  Piaget,  1974,  1976,  2006;  Vygotsky,  1978,  1995, 
2001). Den kritiska diskursanalysen bygger på antagandet att diskursen som 
verk inte bara kräver en beskrivning (kapitel fyra) utan också en förklaring 
som förmedlar förståelsen (Ricoeur, 1993). I likhet med all diskursanalys är 
tanken  att  språkliga  tecken  (text)  bara  får  sin  betydelse  i  relation  till  andra 
språkliga tecken (kontext) och inte i relation till verkligheten som sådan (jmf 
Adenling, 2007, s 21-22). Detta förhållande mellan texter – där den värld om 
vilken  man  talar  –  har  skapat  texternas  kvasivärld,  det  vi  kallar  litteraturen 
(Ricoeur, 1993, s 37). I en skriftkultur kan den omgivande världen så totalt 
döljas  av  texternas  kvasivärld  att  världen  själv  upphör  att  vara  något  man 
kan hänvisa till när man talar (Ricoeur, 1993, s 37-38). Texternas kvasivärld 
(Ricoeur,  1993)  kan  liknas  med  den  textbaserade  verklighet  som  Säljö 
(2000)  skriver  om:  Att  textbaserade  verkligheter  ”är  varierade  och 
kulturspecifika medierande modeller av omvärlden” (Säljö, 2000, s 196). 
 
Den kritiska diskursanalysen har genomförts systematiskt med utgångspunkt 
i beskrivningen av verksamma utbildningsdiskurser i samtiden (kapitel fyra). 
Som utgångspunkt för den kritiska diskursanalysen ställdes frågan: Om, hur 
och  på  vilket  sätt  kan  de  utvalda  utvecklingsteorierna  var  för  sig  eller 
tillsammans förklara verksamma utbildningsdiskurser i samtiden? Med andra 
ord:  Hur  kan  den  mentalitet  och  den  pedagogisk  som  framträder  året  före 
valet 2006 förklaras i ljuset av de valda utvecklingsteorierna? Utfallet av den 
kritiska diskursanalysen beskrivs och diskuteras nedan, där varje underrubrik 
motsvaras  av  den  immanenta  pedagogik  som  framträder  i  kapitel  fyra. 
Kapitlet avslutas med en sammanfattande tolkning. 
Barnkonvention och lagstiftning 
Barnkonvention och lagstiftning kan ses som både en kompetensutvecklande 
och  en  prestationshöjande  immanent  pedagogik  som  utan  hänsyn  till 
utbildningsprocessen kan förklaras av såväl Piaget, Skinners som Vygotskys 
teori. Tolkningen bygger på följande resonemang:    
 

---