Avhandlingsmall

I V .   D I S K U R S E N   B E S K R I V S  
71
 
vägledare att försöka välja efter intresse. För att eleverna ska kunna bilda sig 
en  uppfattning  om  vilken  utbildning  de  ska  välja  erbjuds  alla  elever  ett 
intressetest (c40). 
 
Utifrån  en  analys  av  elevernas  fria  intresseval  till  gymnasiet  2006 
framkommer  två  kategorier  av  kvalificerat  intresseval,  dels  ett  personligt 
intresse  att  läsa  vidare  på  högskolan,  dels  ett  personligt  intresse  att  börja 
arbeta  efter  gymnasiet.  I  diskursens  värld  har  den  förstnämnda  kategorin 
med  intresse  att  läsa  vidare  valt  program  som  samhällsprogrammet, 
naturvetarprogrammet  eller  ledarskapsprogrammet  medan  den  sistnämnda 
kategorin  med  intresse  att  börja  arbeta  efter  gymnasiet  valt  program  som 
byggprogrammet och hotell- och restaurangprogrammet. Gemensamt för de 
två  kategorierna  är  att  eleverna  sökt  utbildningarna  utifrån  ett 
konkurrenskraftigt  (ekonomiskt)  intresse  av  ett  framtida  jobb  (c41-42).  I 
analysen  framträder  även  en  tredje  kategori  bestående  av  mindre  kvalifi-
cerade  intresseval.  Utmärkande  för  denna  kategori  är  att  eleverna  valt 
kortsiktigt med betoning på ett personligt intresse i nuet. I  diskursens värld 
har  denna  kategori  valt  teaterprogrammet,  idrottsprogrammet  samt  en 
textillinje i Göteborg. Gemensamt för denna kategori är att eleverna inte sökt 
utbildningarna  utifrån  ett  konkurrenskraftigt  (ekonomiskt)  intresse  av  ett 
framtida jobb. I stället har eleverna sökt utbildningarna utifrån ett personligt 
intresse i  nuet.  Exempelvis  uppger  de  elever  som  valt  teaterprogrammet  att 
målet  med  utbildningen  är  att  ha  roligt  och  få  utlopp  för  sina  känslor. 
Däremot tror eleverna inte på ett framtida yrke inom teatern (c43). En elev 
med exceptionell talang för innebandy avstod från möjligheten att utvecklas 
på  elitnivå  inom  Riksinnebandygymnasiet  för  att  i  stället  nå  sin 
innebandydröm  –  att  spela  för  en  lokal  klubb  (c44-45).  Den  elev  som  sökt 
folkhögskolans  textillinje  i  Göteborg  uppger  att  målet  med  utbildningen  är 
att  komma  bort  från  Umeå  och  flytta  till  favoritstaden  Göteborg.  Däremot 
tror inte eleven på ett framtida yrke inom sömnad och design (c46).  
 
För  att  tillgodose  elever  de  utbildningar  de  är  intresserade  av  anpassas 
antalet utbildningsplatser på gymnasiet till den lokala efterfrågan av en viss 
utbildning. I analysen av det fria intressevalet till gymnasieintagningen 2006 
framkommer  att  de  praktiska  gymnasieprogrammen  lockat  flest  elever, 
samtidigt  som  intresset  för  de  teoretiska  programmen  minskat.  Bygg-
programmet  var  den  utbildning  som  hade  flest  antal  sökande  (c47-49).  För 
att  positivt  förstärka  elevernas  självständiga  valfrihet  till  gymnasiet 
tillgodoses  den  faktiska  efterfrågan  av  antalet  utbildningsplatser  på  bygg-
programmet (c50). Beslutet presenteras av en kommunal gymnasiechef som 
med hänvisning till uppdraget säger: ”Vårt uppdrag är att se till att det finns 
de  utbildningar  som  eleverna  eftersöker”  (c50).  På  motsvarande  sätt  utökar 
även  andra  kommuner  antalet  platser  på  byggprogrammet,  samtidigt  som 
antalet  platser  på  mindre  populära  gymnasieprogram  på  motsvarande  sätt 

---

M E N T A L I T E T ,   P E D A G O G I K ,   H I S T O R I S K T   M I N N E  
72
 
minskas ner (c51).   
Extern bedömning 
I  den  samtida  utbildningsdiskursen  formas  mentalitetstendensen  genom 
positiv  extern  bedömning  där  elever  belönas  för  framgångsrik  arbets-
marknadskompetens.  Belöningen  kommer  från  en  intresseorganisation  som 
tilldelar framgångsrika elever på väg ut på arbetsmarknaden en resa till New 
York samt en Ipod (c52). I diskursens värld formas mentaliteten även genom 
negativ  extern  bedömning  där  en  mindre  framgångsrik  valfrihets-reform 
kritiseras. Till skillnad från de två övriga mentalitetstendenserna är kritiken 
här  riktad  mot  själva  reformen  och  dess  konsekvenser,  vilket  gör  att  denna 
mentalitetstendens  vilar  på  osäker  grund  –  den  kan  komma  att  förstärkas 
eller försvagas.     
 
Kritiken  mot  valfrihetsreformens  konsekvenser  kommer  inte  helt  oväntat 
från  socialdemokratiskt  håll,  där  skolministern  (s)  med  hänvisning  till  en 
rapport  från  Skolverket  framhåller  att  valfrihetsreformen  visat  sig  leda  till 
ökad  segregation  och  minskad  likvärdighet  mellan  skolor.  (c  53).  Liknande 
kritik  kommer  från  utbildningsforskare  som  med  hänvisning  till  forskning 
framhåller  att  valfrihetsreformen  leder  till  ökad  segregation  och  minskad 
likvärdighet mellan elever (c54-55). Enligt utbildningsforskarna får svenska 
elever  ingen  likvärdig  utbildning  då  lärartäthet  och  antalet  behöriga  lärare 
varierar  mellan  skolorna  (c54)  och  där  villkoren  för  elevers  utbildningsval 
har  förändrats.  Valmöjligheterna  i  den  nya  gymnasieskolan  gör  att  vissa 
elevgrupper  gynnas  medan  andra  missgynnas.  Elever  som  saknar  någon  att 
diskutera med har svårt att hantera valfriheten medan de elever som har höga 
betyg  och  någon  att  bolla  utbildningsidéer  med  gynnas  av  nya  valfriheten. 
Dessa  elever  väljer  ofta  kurser  som  gör  deras  utbildning  mer  konkurrens-
kraftig  (c55).  Kritiken  kommer  också  från  byggfacket  som  framhåller  att 
valfrihetsreformen  leder  till  att  kommuner  anpassar  sina  utbildningsplatser 
till  elevers  intresseval  och  inte  till  marknadens  behov  av  arbetskraft  (c56). 
Enligt Byggfacket är det ”fel att utöka antalet platser  på byggprogrammet i 
Lycksele. Det finns redan tillräckligt många arbetslösa byggarbetare. I stället 
kanske gymnasieskolorna skulle fundera på att skapa utbildningar som riktar 
sig  till  de  yrken  som  efterfrågas”  (c56).  En  annorlunda  kritik  kommer  från 
”Föräldrarörelsen för ökad valfrihet inom barnomsorgen” som framhåller att 
valfrihetsreformen  är  orättvis  och  bör  utökas  mot  större  valfrihet  för 
föräldrar  att  välja  barnomsorg  (c57-59).  Enligt  föräldrarörelsen  är  det 
”orättvist att en heltidsplats i förskolan subventioneras med 120 000 av stat 
och  kommuner  medan  den  som  kan  lösa  barnomsorgen  till  exempelvis  i 
hemmet eller på något annat sätt inte får något stöd alls” (c57).  

---