Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
inledning 17 källmaterial. Till exempel har jag läst tidningsartiklar kopplade till förändringar i avfallshanteringen. Enskilda sopproducenter tar jag upp och resonerar kring såsom de kommer fram i det kommunala materialet, i form av myndigheters klagomål på hur folk sorterat sitt avfall eller i form av stockholmares klagomål till stadens politiker om till exempel placeringen av avfallsanläggningar. Inom den avgränsning som den kommunala hanteringen och den kommunala föreställningen om avfall utgör har jag gjort ytterligare inskränkningar. Jag har undersökt hur staden diskuterat och utarbetat kvittblivningens praktik samt hur avfallets värde uttryckts. Övriga delar av den kommunala hanteringen berör jag flyktigt och i den mån den har relevans för stadens kvittblivning. En mer gedigen bild av stadens förhållande till avfall skulle fås genom kompletterande studier med fokus på den kommunala organisationen, dess aktörer och beslutsvägar. Vidare skulle kostnaderna för transporter och kvittblivning kunna studeras mer ingående eftersom de kan ha haft betydelse för vilka system kommunen valt. Min avhandling är ett bidrag till den tidigare begränsade mängden forskning om avfall, kommunalteknik och miljöhistoria men kommer inte i närheten av en heltäckande beskrivning av ett urbant samhälles förhållande till sitt avfall. ”Kvittblivning” och andra begrepp Avfallshanteringen kan indelas i två skeden: avfallets hopsamlande och transport samt avfallets slutliga behandling. Det är den slutliga behandlingen som står i centrum för denna avhandling även om insamlingen och transporten av avfall berörs. Den slutliga behand- lingen av avfall visar både hur staden kunnat använda avfall för att få en inkomst och hur avfall betraktats som ömsom värde, ömsom belastning. Jag har valt att genomgående beteckna denna del av avfallshanteringen med det något ålderdomliga ordet ”kvittbliv- ning”. Betydelsen av ”kvittblivning” har glidit under 1900-talet men ordet har hela tiden haft karaktären av en fackterm. I Svenska Akademiens ordbok förklaras ordet betyda ”förhållandet att lyckas göra sig av med ngt”. 8 Begreppet verkar ha uppkommit kring år stadens sopor 18 1900. 9 Då användes det i betydelsen att bli kvitt avfall på vad sätt som helst, till exempel genom tillvaratagande och försäljning. Att lägga avfall på hög betecknades inte självklart som kvittblivning eftersom man då inte hade blivit av med det. Undantaget var när deponi i form av utfyllnad av viss mark var en uttalad strategi. År 1900 definierades kvittblivning på följande sätt: ”Härmed förstås icke blott dettas [avfallets] aflägsnande från stadsområdet, utan vid högre fordran på renhållningsväsendet, detsammas, praktiskt sedt, fullkomliga försvinnande såsom sopor.” 10 I denna definition ses slutgiltig hantering av avfallet också som en total eliminering. Under 1950-talet verkar ordet ha omgärdats av en osäkerhet i användningen och Tekniska nomenklaturcentralen, vars uppgift var att bringa reda i diverse facktermer, avrådde från användningen. 11 I en historik över Stockholms renhållning skriven 1959 togs begreppet upp men ansågs något ålderstiget: ”att se till att avfallet slutgiltigt blev oskadliggjort, en åtgärd som med en gammal fackterm kal lades ’kvittblivande’”. 12 År 1968 användes ordet som liktydigt med destruk- tion utan återvinning eller nyttiggörande. 13 I början på 1970-talet användes det även i kombinationen ”selektiv kvittblivning”, vilket står för källsortering med målet att återvinna. 14 I mitten av 1970- talet användes det om möjligheten att till produktionen återvinna kemiskt industriavfall men också som en motsats till ”återvinning”. 15 Det är inte självklart att använda ett gammalt ord vars betydelse varit på glid under årens lopp. 16 Som bland annat Quentin Skin- ner påpekat bör begrepp förstås mot bakgrund av avsändarens begreppsanvändning. 17 När jag följt begreppet från dess ursprung- liga betydelse har jag emellertid uppmärksammat den förändrade och något oklara betydelse som senare avsändare gett begreppet. Det kan skapa förvirring när andra forskare använder ordet på ett annat sätt. Så använde till exempel forskarna Ola Wetterberg och Gunilla Axelsson ”kvittblivning” som en motsats till ”återvinning” i en historik över Göteborgs renhållning. 18 Detta är dock en förvir- rande begreppsanvändning (som inte heller motiveras) eftersom den riskerar att medverka till en feltolkning av källor från det tidiga 1900- talet. Att begreppet ”kvittblivning” glidit i betydelse kan vändas till en analytisk fördel. Begreppet har följt den rådande praktiken och inledning 19 begreppsglidningen i sig är en del av historien om föreställningar om avfall och dess hantering och användning. Åtgärderna för kvittblivning kräver också sin begreppsapparat. Förbränning och tippande kan synas vara tämligen självklara men har utförts med olika grader av nyttiggörande: ånga, värme och el kan tas tillvara från förbränningen och man kan tippa för att med- vetet omforma terrängen. Begreppet ”nyttiggörande” använder jag i denna mening. ”Tippning” och ”dumpning” använder jag som synonymer. ”Återvinning” i betydelsen att ta tillvara avfallsmaterial som råvara för försäljning och ny produktion är ett ganska nytt begrepp. I avfallsrelaterade sammanhang blev det allmänt först på 1970-talet, liksom begreppet ”återbruk”. 19 I stället för ”återvinning”, och många gånger synonymt, använder jag ”tillvaratagande”, ett begrepp man även använde i början av 1900-talet. ”Tillvaratagande” har en bredare betydelse än ”återvinning”. Det kan syfta på återbruk och användning som inte innebär någon form av ny produktion från ett avfallsmaterial. Begreppen för de olika kategorierna av avfall har förändrats under den studerade perioden. Jag använder begreppet hushållssopor genomgående: i mina källor kallas de hushållssopor, hussopor eller hushållsavfall. I citaten återfinns därför ibland en annan benäm- ning än den jag använder. Analysram och teori – avfallsregimer och tröghet I mitt försök att tydliggöra förändring och kontinuitet använder jag begreppet ”avfallsregimer” och för att förklara förändring och stabi- litet i en avfallsregim använder jag begreppet ”tröghet”. Jag har lånat begreppet ”avfallsregim” från den ungersk-amerikanska sociologen Zsuzsa Gille. 20 Hon är i sin tur inspirerad av regimbegreppet som det formulerats av Oran R. Young när det gäller användningen av naturresurser. I korthet innebär Youngs analysram en tillämpning av institutionell teori för förståelsen av hur samhällen ser på värdet hos naturresurser samt av hur naturresurserna används. 21 Jag förhåller mig fritt till både Gille och Young, men även jag har påverkats av den bakomliggande institutionella teorins betoning av såväl formella Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|