Stadens sopor indd

stadens sopor
20
som informella institutioner. Detta gör att jag, liksom Gille, sett 
till både diskussion och praktik, till de regler som fastslagits och 
till de synsätt och den praktik som framstått som självklara och 
odiskutabla. Liksom Young gör med naturresurser och Gille med 
avfall har jag tagit fasta på hur avfallets värde kommit till uttryck 
i diskussion och praktik.
22
 
Mitt användande av begreppet ”avfallsregim” skiljer sig på några 
väsentliga punkter från Gilles. För det första behandlar Gille avfall 
och avfallsåtgärder på en nationell nivå medan jag studerar den 
kommunala nivån.
23
 Jag uttalar mig inte om de avfallsregimer som 
jag menar gällde i Stockholm också gällde på andra platser eller i 
Sverige som helhet. En annan skillnad är att Gille ser avfallsregimer 
som bestående av materialitet, av representation och av praktik, 
medan jag använder avfallsregimer som ett samlande begrepp för 
synen på avfall och kvittblivning och praktiken för kvittblivningen. 
Anledningen är att jag ser praktiken kring kvittblivningen och 
uppfattningar om avfall och kvittblivning som likvärdiga och tätt 
sammankopplade – i dem ligger sådant som skapar tröghet: befintlig 
teknik, befintlig organisation och befintliga tankestrukturer. Avfal-
lets mängd och sammansättning, det Gille kallar materialitet, ser 
jag som en faktor vid sidan av. Avfallsregimens föreställningar och 
praktik kommer att ligga som ett filter för hur avfallet som fysisk 
företeelse betraktas. Avfallets mängd och sammansättning kommer 
att påverka avfallsregimen men inte med nödvändighet avgöra hur 
den blir.
Tekniska och organisatoriska system är trögföränderliga. Tröghe-
ten är beroende av såväl befintlig uppbyggd organisation och teknik 
som idéer och tankestrukturer. Detta antagande har utvecklats inom 
teknikhistorisk och sociologisk teori om stora tekniska system och 
framförallt inom den institutionella teorin om spårbundenhet.
24
 
Spårbundenhet har diskuterats av ekonomer som något som utmanar 
den neoklassiska teorins antaganden om att vinst och rationalitet 
styr marknaden och utvecklingen. I dessa sammanhang har det 
varit viktigt att påvisa att spårbundenhet lett till inlåsningar som 
förklarar hur tekniker eller organisationer kan kvarstå trots att de 
inte är rationella sett till effektivitet eller ekonomisk vinst. Ett vanligt 

---

inledning
21
antagande är också att relativt små och ibland slumpartade förhål-
landen har lett utvecklingen in på ett visst spår. Det mest kända 
exemplet på det är Paul Davids redogörelse över QWERTY-tan-
gentställningen, som blev standard trots sin ineffektivitet. Definitio-
nerna och tolkningarna av spårbundenhet skiljer sig från varandra, 
mycket beroende på hur teorin förhåller sig till neoklassisk teori.
25
 
Melosi argumenterar för att teorin om spårbundenhet är användbar 
i historiska studier. Han skriver att historikern ställer andra frågor 
än ekonomen. Med spårbundenheten i fokus ställer historikern frå-
gor om hur en generations val och möjligheter begränsas av tidigare 
generationers val och vad dessa eventuella inlåsningar medför. För 
historikern handlar det om att förstå förändring, och frågan om 
att förutse utveckling, som intresserar många ekonomer, är mindre 
intressant än frågan om vad som begränsar handlingsalternativ. Val 
av teknik eller organisation kommer att påverka utvecklingen. På 
det sättet blir historisk forskning relevant för vår samtid.
26
 
Jag håller med Melosi men har ändå valt att inte använda begrep-
pet ”spårbundenhet”. Skälet till det är att jag menar att den typ 
av slump som ofta sägs ligga till grund för valet av ett spår inte är 
genomgående i detta empiriska fall. Jag har inte heller analyserat 
förloppet som kännetecknat av inlåsning. Däremot gör jag en 
empirisk tolkning av mitt material som landar i att jag tolkar kvitt-
blivningens kontinuitet och förändring som påverkad av tidigare 
val. Det är en alltför generell tolkning för att falla under begreppet 
”spårbundenhet”. Jag vill inte bidra till den urvattning av begrep-
pet som bland andra historikern James Mahoney varnat för utan 
använder begreppet ”tröghet” i stället.
27
 Med tröghet menar jag att 
befintlig teknik, befintlig organisation och befintliga tankestruk-
turer gör att ny teknik, ny organisation och nya idéer har svårt att 
bryta igenom det gamla. Trögheten beror på att det är förenat med 
en kostnad att byta system, oavsett om det handlar om materiell 
förändring eller förändringar i organisation och tankestrukturer. 
Denna kostnad kan vara kalkylerad och aktörer kan förhålla sig 
till den medvetet, men den kan också vara outtalad. Förändrings-
förlopp tenderar att bli långsamma, praktik fortlever gärna, och 
förändring sker ofta inom etablerade system eller som komplement 

---

stadens sopor
22
till etablerade system, även om det ibland inträffar mer drastiska 
och kvalitativa förändringar. I mitt användande av begreppet ”trög-
het” ligger således inte med nödvändighet att något sker trögare än 
vad det annars borde ha gjort (om till exempel inte befintlig teknik 
var utbyggd) utan enbart att avfallsregimer till sin natur är trög-
föränderliga och stabila. Vad det är som gör dem trögföränderliga 
i olika skeden är däremot intressant. 
En avfallsregim i min mening innefattar det som skapar tröghet 
och är därmed trögföränderlig. Den är praktiker i form av teknik 
eller organisation och den är tankestrukturer i form av uppfattningar 
om avfall och kvittblivning. Praktik och föreställningar är analy-
tiska kategorier. Det är inte täta skott mellan dem, utan praktiken 
har inslag av föreställningar och föreställningarna inslag av praktik. 
Gilles definition innebär att en avfallsregim skapar begränsningar i 
tanke- och handlingsalternativ; jag håller med men kopplar det till 
trögheten i tankestrukturer. Avfallsregimer har på detta sätt en viss 
koppling till Kuhns paradigmbegrepp
28
 och Flecks begrepp tanke-
stil.
29
 En avfallsregim innebär ett självklart synsätt eller handlings-
alternativ, något som är så givet att det inte diskuteras. I dessa två 
teoretiska betraktelsesätt läggs stor vikt vid hur vetenskap stödjer 
och bygger upp paradigm och vetenskapliga faktum, men jag har 
inte systematiskt studerat vetenskapens roll för kvittblivningen. 
En annan skillnad är att en avfallsregim inte är lika låst. Ett byte 
av regim är inte lika omvälvande som ett paradigmskifte. I likhet 
med Gille ser jag inte avfallsregimer som statiska utan föränderliga, 
skiften mellan avfallsregimer är inte brytpunkter utan processer. 
Gille menar att de karakteristika och de kriser som kännetecknar 
en regim påverkar hur en kommande regim blir.
30
 Detta lägger ett 
alternativt synsätt till teorin om tröghet: en avfallsregim kan för-
ändras till följd av kriser eller misslyckanden inom regimen. 
Poängen med att införa begreppet ”avfallsregimer” i stället för 
att enbart beskriva hantering av och föreställningen om avfall och 
kvittblivning är att begreppet tydliggör förändring samt de möjlig-
heter och begränsningar som finns vad gäller kvittblivning under en 
viss tid. Inom ramen för denna begreppsapparat kan jag diskutera 
hur synen på avfall som värde eller belastning och kvittblivningens 

---