Stadens sopor indd

stadens sopor
26
Forskningen gällande 1900-talets urbana avfallshantering och 
kvittblivning är inte särskilt omfattande, även om det hänt mycket 
på denna front sedan 1981 då pionjären på fältet, den amerikanske 
historikern Martin V. Melosi, publicerade Garbage in the cities. 
Refuse, reform, and the environment 1880–1980 (1981). Denna bok, 
och den reviderade och utökade utgåvan från 2004, behandlar såväl 
kvittblivningsfrågan som renhållning i form av organisation och 
transport. Melosi tar upp renhållningen i amerikanska städer gene-
rellt och beskriver det som ett tidigt urbant miljöproblem. Melosi 
har sedan återkommit till renhållningsfrågan i de amerikanska 
städerna i ett flertal böcker. 
På senare år utgör den finländske historikern Henry Nygårds 
avhandling Bara ett ringa obehag? Avfall och renhållning i de finska 
städernas profylaktiska strategier 1830–1930 (2004) ett viktigt bidrag 
till den nordiska historien om städers renhållning. Med Nygårds 
berikande kunskap i ämnet samt den stora mängd sekundärlitte-
ratur och den mycket rika empiri avhandlingen bygger på, bidrar 
studien avsevärt till kunskapsläget. Nygårds skildring av hur en 
gödselhanteringsstrategi ersätts av en skräphanteringsstrategi ger stöd 
för det regimskifte mellan en tillvarataganderegim och en förbrän-
ningsregim som jag beskriver. Begreppen ”gödselhanteringsstrategi” 
och ”skräphanteringsstrategi” kan tyckas implicera en i huvudsak 
materiell förklaringsgrund hos Nygård, men hans beskrivning 
visar också något annat: åtgärder för renhållning och kvittblivning 
infördes snarare på grund av utländsk inspiration än på grund av 
inhemska behov. Utan att Nygård gör någon större poäng av detta 
bidrar hans avhandling väsentligt till en syn på avfallshanteringen 
som påverkad av mer än materiella förhållanden.
Till forskningsläget rörande svensk renhållning bidrar framför-
allt Smutsguld & dödligt hot. Renhållning och återvinning i Göteborg 
1864–1930, utgiven 1995 av renhållningsverket i Göteborg samt 
Chalmers tekniska högskola och författad av de då till Chalmers 
knutna Ola Wetterberg och Gunilla Axelsson. Boken bygger på 
källor, skrifter, artiklar och visst arkivmaterial från den aktuella 
perioden. Wetterberg och Axelsson tar upp både idéer kring avfall 

---

inledning
27
och hur avfallshanteringen utformats i praktiken. De lägger stor 
vikt vid avfallets nyttiggörande som gödsel. 
Melosis, Nygårds och Wetterberg och Axelssons forskning är 
väsentligt bredare än min – de tar upp hela avfallshanteringen, det 
vill säga både hämtningen och kvittblivningen. Liksom jag begränsar 
de sig till den kommunala hanteringen. Av vikt för min studie är att 
de liksom jag har studerat såväl praktik som idé och därtill tagit fasta 
på avfallets materiella förändring. Det har gjort att jag har kunnat 
jämföra eller underbygga mina tolkningar genom deras forskning. 
Men det finns också skillnader. Melosi och Nygård undersöker ett 
flertal städer, vilket varken jag eller Wetterberg och Axelsson gör. 
De studerade tidsperioderna skiljer sig också åt. 
En stor del av tidigare forskning om avfall och avfallshantering 
utgår antingen från en definition av avfall som är hämtad från antro-
pologen Mary Douglas teori om smuts i hennes klassiska studie Purity 
and danger (1966) eller från en kritik av denna definition. Douglas’ 
huvudtes är att smuts och avfall är en kulturell konstruktion och 
hon analyserar smuts och avfall som en symbol och inte som mate-
riell verklighet. Denna syn på avfallet som kulturell konstruktion 
återfinns bland annat i den amerikanska historikern Susan Strassers 
Waste and want. A social history of trash (2000) och än mer i Michael 
Thompsons Rubbish theory (1979). Uppfattningen om avfall som 
något mer än mängd och sammansättning har varit viktig för mig, 
även om jag likt många andra, till exempel filosofen Olli Lagerspetz 
i boken Smuts (2006) och nedan nämnde Martin O’Brien, kommer 
till slutsatsen att avfallets materiella aspekt inte går att bortse från. 
Strasser förhåller sig ganska fritt till Douglas. Hennes bok om praktik 
och attityder till avfall och återvinning i USA under 1800- och 1900-
talen innehåller mycket av materiella orsakssamband även om hon på 
ett övergripande plan utgår från att vad som kategoriseras som avfall 
skiljer sig från tid till tid. Även om Strasser berör offentliga åtgärder 
för avfallshantering och kvittblivning är hennes perspektiv ett annat: 
den allmänna attityden kring avfall och tillvaratagande samt olika 
former av praktiskt tillvaratagande står i centrum. I högre grad än 
Melosi, Nygård och Wetterberg och Axelsson placerar Strasser avfall 

---

stadens sopor
28
i en bred tidsbunden kontext av både ekonomiska och idéhistoriska 
förhållanden. Jag har i någon mån försökt att göra detsamma, till 
viss del med hjälp av hennes forskning. 
Thompsons syfte i Rubbish theory är att teoretiskt undersöka det 
kulturellt skapade värdet hos det vi kallar skräp. Hans analys berör 
dock inte den typ av avfall som ett helt samhälle genererar utan håller 
sig till ett teoretiserande kring föremål på gränsen mellan värdefullt 
och värdelöst. Thompson vidareutvecklade sina tankar om avfal-
let i artikeln ”Waste and fairness”. Där kritiserade han hur gängse 
nationalekonomisk vetenskap behandlar avfall. För att undersöka 
marknadsmekanismer har ekonomer delat upp varor och tjänster 
i goods och bads. Bads är negative goods, det vill säga man betalar 
för att bli av med dem. Thompson menar dock att avfall inte är en 
vara som andra eftersom den är behäftad med en stor del kultur.
36
 
Thompsons fokus på avfallets värde och på att det inte enbart kan 
tolkas som marknadsvärde har varit en viktig ingång för mig. Jag 
har dock inte explicit använt Thompsons teorier.
En annan forskare som diskuterar avfallet som värde och föränd-
ringen av dess värde är den engelska sociologen Martin O’Brien i 
A crisis of waste? Understanding rubbish society (2008). En av hans 
teser är att det inte är avfallet som sådant som är ett problem utan 
snarare hur vi hanterar det. Jag försöker ta den frågan vidare och 
lägga till ett historiskt perspektiv på avfallets mängd och samman-
sättning för att kunna diskutera vilka förhållanden som gör avfall till 
en belastning och hanteringen till ett problem. O’Brien synliggör 
även hur enskilda medborgare i ett samhälle utsätts för tvingande 
ideal från myndigheter eller expertis. Jag har i stället försökt studera 
hur myndigheter och experter påverkas av ideal och normer, vilka 
konsekvenser detta får för praktiken kring kvittblivning och hur 
denna praktik i sin tur formar nya normer i mötet med förändrade 
materiella situationer med befintliga tekniker och tankestrukturer. 
Liksom många av Douglas’ kritiker menar jag att avfallet under 
1900-talet bör studeras som en materiell angelägenhet. Det utesluter 
inte att definitionerna av somligt avfall är relativa eller att avfallska-
tegorier till stor del är kulturellt skapade. Det urbana avfallet under 
1900-talet har till stor del bestått av hästgödsel, förpackningar och 

---