Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
inledning 35 en kännedom om materialet och det sammanhang och det samhälle det tillkom i. För att få denna kännedom och därmed också kunna skriva historia framlänges har såväl sekundärlitteraturen som den breda inläsningen av materialet varit viktiga; de många och kon- tinuerliga ärendena, och refererandet mellan olika handlingar har gjort mig mer medveten om från vilken horisont en avsändare till en utsaga uttalat sig. Det har påverkat tolkningen av mitt källmaterial. Göran Bergström och Kristina Boréus förklarar i sin metodbok om text- och diskursanalys argumentationsanalysens och idéana- lysens olika syften och användningsområden. Till stor del bedriver jag argumentationsanalys med ett beskrivande syfte. Det innebär att jag i källorna sökt efter, lyft fram och granskat explicita argument för kvittblivningsmetoder och andra åtgärder på kvittblivningens område. 42 För att kunna beskriva föreställningarna om avfallets värde och kvittblivningens mål har jag även försökt att lyfta fram mindre explicita föreställningar som legat bakom argument och åtgärder. I det närmar jag mig en form av idéanalys med ett både beskrivande och förklarande syfte. 43 Sven-Eric Liedman har beskri- vit ideologier som bestående av försanthållanden, värderingar och normer som kan ta sig såväl manifesta som latenta uttryck. Han skriver att ideologianalysens mål är att göra de latenta elementen manifesta. Det tolkar jag som detsamma som att lyfta fram och sätta ord på de mindre explicita föreställningarna. 44 För att göra detta krävs kunskap om det sammanhang i vilket argumenten och åtgärderna tillkommit. I det här fallet har en kontext av såväl renhållningens premisser som bredare samhällsfenomen och idéer varit viktig. Den breda inläsningen av materialet har därför varit nödvändig. Därtill har sekundärlitteratur om Stockholm, 1900-talets ekonomiska historia och idéhistoria hjälpt mig att förstå och synlig- göra att föreställningar om kvittblivning också är sammanbundna med bredare strömningar och övergripande händelser i samhället. En avfallsregim i min definition är ett tillstånd då bärande element av idéer om avfallets värde och kvittblivningens mål sammanfaller till en enhet och dessutom överensstämmer med kvittblivningens praktik. Som avhandlingen kommer att visa har varken föreställ- ningarna eller praktiken varit ensidigt fokuserade på en enda typ stadens sopor 36 av kvittblivning. Vid avgränsandet av en avfallsregim har jag lagt större vikt vid vad som sades och vilka praktiska initiativ som togs än vid att all hantering strävade mot ett och samma mål. Jag har också tolkat praktiken och föreställningarna om avfallets värde och kvittblivningens mål som system med vissa bärande element. Dessa element är en grund för min indelning av avfallsregimer. Dessa bärande element är både manifesta och latenta. Liedman skriver att ideologier i ordets breda och neutrala betydelse är system av tankar, föreställningar och värderingar som ger uttryck för såväl verklig- hetsuppfattningar som normer. 45 Kan sammanhängande system av manifesta och latenta verklighetsuppfattningar och normer bidra till att förklara Stockholms avfallsregimer? Jag tror det. Att ta till begreppet ”ideologi” när det gäller en begränsad företeelse som en stads kvittblivning och synen på avfall kan leda fel, däremot kan frågan ställas om centrala argument och föreställningar i avfallsregi- merna också bildar sammanhängande idékomplex som inte bara är koncentrerade till renhållningsfrågan utan ger uttryck för en bredare föreställningsvärld. Jag återkommer till detta i avslutningskapitlet. Disposition Avhandlingen följer en kronologisk disposition och beskriver en kontinuerlig förändring. Kapitelindelningen är gjord med hänsyn till olika typer av förändringar i såväl diskussion som praktik. De diagram och tabeller som finns i kapitel 2 till 6 följer inte helt kapitlens periodisering utan visar i de flesta fall ett längre tidsspann. Tillsammans med appendix utgör de en delvis självständig berät- telse om avfallets mängd och sammansättning och kvittblivningens praktik, såsom de framställts i officiell statistik. Kapitel 2 innehåller en bakgrund till den situation Stockholms renhållning befann sig i år 1900 samt redogör för tiden fram till att källsortering i kategorierna ”gödselsopor” och ”skräpsopor” infördes 1907. Kapitel 3 behandlar en period som jag kallar ”tillvaratagande- regimens höjdpunkt”, och i centrum står en diskussion om köksavfal- lets värde som svinmat eller gödsel. Tidsmässigt överlappar kapitel 2 och 3 varandra: svinmatsdiskussionen började redan 1906. Kapitel 3 inledning 37 tar också upp sorteringens upphörande och tillvarataganderegimens fall. Kapitel 4 ägnas åt uppbyggandet av en förbränningsregim med tyngdpunkten lagd på diskussionerna om förbränningsanläggningen som byggdes i Lövsta 1938. Kapitel 5 behandlar det sena 1950-talet, när avfallsmängden översteg kapaciteten för förbränning i Lövsta och 1960-talets diskussioner om ytterligare en avfallsanläggning, samt hur ett växande miljömedvetande påverkade synen på avfall och kvittblivning. Kapitel 6 ägnas åt det tidiga 1970-talets försök att införa återvinning och en diskussion om miljöfrågans och olje- krisens inverkan på Stockholms kvittblivning. Kapitel 7 innehåller sammanfattande slutsatser. I kapitel 2 och 3 redogör jag för avfallets sammansättning främst med utgångspunkt i statistik från renhållningsverket. Efter käll- sorteringens upphörande 1927 finns inte längre denna möjlighet att säga något om avfallets sammansättning och de följande kapitlens diskussion om avfallets sammansättning utgår från vissa uppgifter i källmaterialet samt från sekundärlitteratur om produktion av till exempel förpackningar. Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|