Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
oljekris och miljökrav 217 Stockholms avfallsproducenter (hushåll, industrier och andra verksamheter, institutioner, gator, parker) Privat kvittblivning (av industriavfall) Elproduktion Tipp utanför kommunen Förbränning vid Högdalen Förbränning vid Lövsta Återvinning av papper, metall och glas Figur 4. Avfallets väg till kvittblivning 1970–1975. 219 kapitel 7 Avfallsregimer och regimskiften 1900–1975 Jag har beskrivit Stockholms kvittblivning under perioden 1900–1975 som att en förbränningsregim avlöste en tillvarataganderegim. Med en avfallsregim menar jag ett samhälleligt tillstånd där den domi- nerande synen på kvittblivning och den dominerande praktiken för kvittblivning överensstämmer. Detta utesluter inte andra praktiker eller ett delvis annorlunda synsätt i marginalen av avfallshante- ringen. Avhandlingen handlar om etableringen, vidmakthållandet och upphörandet av en tillvarataganderegim samt etableringen, vid- makthållandet och utmaningarna för en förbränningsregim. Trots att jag hävdar att en kvalitativ förändring skedde i skiftet mellan dessa två regimer under 1920- och 1930-talet menar jag också att det fanns inslag av kontinuitet som mer eller mindre löpte genom hela tidsperioden. Sett till kvittblivningspraktiken fanns en kontinuitet i det att hanteringarna förbränning, tippläggning samt tillvaratagande och nyttiggörande praktiserades samtidigt under hela perioden, om än i mycket olika omfattning. Sett till föreställningarna om avfall och kvittblivning har frågan om avfallets värde ständigt varit närvarande även om det värde som tillskrivits avfallet har växlat. De kvittblivningspraktiker som har diskuterats och tillämpats har till stor del varit ett resultat av förhandlingar om avfallets positiva bruks- eller marknadsvärde eller dess negativa värde såsom en este- tisk, ekonomisk eller miljömässig belastning. stadens sopor 220 Stockholms avfall 1900–1975 Tidigare forskning har, beroende på vilken tid och vilken plats som studerats, gett skilda svar på vad som orsakat förändringar i kvittblivningssystem. Nygårds begrepp ”gödselhanteringsstrategi” och ”skräphanteringsstrategi” kan tyckas tala för att han ger avfal- lets sammansättning en avgörande roll, han betonar dock andra mekanismer mer så som ekonomiska förhållanden och att många finländska städer importerade en problembild från Sverige och kopierade svenska system. 1 Även Timothy Coopers studie av hur kontrollerad tippning blev det mest utbredda systemet för kvittbliv- ning i Storbritannien efter första världskriget mynnar ut i en slutsats om att avfallets sammansättning och mängd inte var avgörande för vilken praktik som valdes, utan att ekonomi och idéer spelade större roll. 2 Min utgångspunkt var att det inte finns enkla och entydiga deterministiska samband mellan avfallets sammansättning och vilken praktik som väljs, men att avfall ändå bör studeras som en materiell angelägenhet. 3 Avfallets mängd och sammansättning måste man beakta om inte annat så för att förstå synen på avfallet, som värde eller belastning. Ett objekts väg till kommunal kvittblivning i Stockholm gick under 1900-talet för det mesta i två steg. Först kategoriserades det som avfall av avfallsproducenten, därefter kategoriserades det för kvittblivning av kommunen. I båda dessa steg bedömdes objektets eller avfallets värde, inte bara i ekonomiska termer utan också som estetisk och miljömässig belastning. Utbyggda organisatoriska och tekniska system för avfallshanteringen spelade roll för hur kvitt- blivningen utformades men också för hur avfallet definierades och värderades. Formerna för den centralt organiserade kvittblivningen av avfall är också ett uttryck för en konstruktion av avfallets värde. Avfallets mängd och sammansättning samt den historiska kontex- ten var avgörande för denna konstruktion, men oavsett det utgjorde avfallets mängd och sammansättning en begränsning i valet av kvittblivningsalternativ. Stallströ lämpar sig bättre som gödsel än aluminiumburkar, och plastinsamling kan inte bli aktuellt om det inte finns plast i omlopp och teknik för att omsätta materialet i en återvinningsprocess. Samtidigt finns det sådant som mycket tydligt avfallsregimer och regimskiften 221 visar att konstruktionen av avfall var bestämmande för praktiken. Ett exempel är ”miljöfarligt avfall”, som blev en stor fråga på 1970- talet. Kemiskt avfall och avfall som var farligt för människor och natur hade funnits länge utan att formuleras som en egen proble- matisk kategori. I statistiken blir kategoriseringen tydlig. Jag har tolkat statistikens kategoriseringar och använt dessa kategorier som belägg för föränd- ringar i synen på avfall och kvittblivning. Men jag har också använt det statistiska materialet som en källa till uppgifter om det faktiska avfallets mängd och sammansättning, trots svagheter som att sta- tistiken inte tar upp allt avfall som tillkom i staden och därtill inte är fullt ut jämförbar från år till år under den undersökta perioden. För detta redogör jag närmare i appendix. Trots bristerna menar jag att statistiken i kombination med andra källor kan ge en bild av avfallets materiella förändring i Stockholm 1900–1975. Avfallets sammansättning redovisas till stor del i statistiken fram till 1927, därefter finns vissa sporadiska undersökningar samt möjligheten att med ledning av produktionen av till exempel förpackningar samt praktiken kring kvittblivning ytterligare belysa sopornas innehåll. Diagram 10 nedan över mängden avfall i ton från Stockholm visar att avfallsmängden ökade fram till 1912 och sedan minskade i stort sett kontinuerligt fram till 1922. Först 1935 blev avfallsmängden, mätt i vikt, lika stor som den varit 1912. Denna förändring kan hänföras till antalet människor, hästar och wc i staden. Den ojämna men över en längre tid stora och accelererande ökningen av avfallet efter 1920-talet kan till stor del förklaras av stadens folkmängd, mängden förpackningar samt en levnadsstan- dard och en konsumtion som skapade en större mängd avfall av större och mindre bruksföremål, till exempel skrymmande avfall. 1963 ändrades redovisningen i statistiken men som synes skedde den riktigt stora ökningen av avfall efter det vilket talar för att ökningen verkligen var dramatisk under andra hälften av 1960- talet. 1971 minskade avfallsmängden betydligt enligt diagrammet. Det är möjligt att en del av denna synbarliga minskning beror på ett nytt sätt att redovisa efter 1970. En utförligare diskussion om detta finns i appendix sidan 255. Det står däremot klart enligt flera Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|