244
appendix
kategorier anges i järnvägsvagnar. Dessutom anges kvittblivningen
uppdelad i kategorier och mängderna anges i ton. 1914 börjar man
redovisa statistik för fem år
tillbaka i tiden, i senare utgåvor fyra
år tillbaka i tiden. Uppställningen följs i stort sett fram till 1929 då
avfallet i stället för i gödselsopor och skräpsopor delas upp i bränn-
bara och icke brännbara sopor. Denna uppdelning gäller fram till
1933, då kategorierna slås ihop. Fram till 1936 finns det uppgifter
om försäljningen av lump, metall, papper med mera. Därefter är
uppställningen likadan fram till 1955 års utgåva, då all information
om renhållningsväsendet försvann vid en genomgripande föränd-
ring av hela årsboken.
Ett mindre men återkommande problem är
att det i statistiken
redovisas olika siffror i olika års upplagor av till exempel renhåll-
ningsverkets årsberättelse – det framstår som att siffror räknats om
och korrigerats i efterhand. Eftersom alla de tre nämnda huvudkäl-
lorna för de statistiska uppgifterna innehåller uppgifter för fyra eller
fler år tillbaka i tiden gick jag generellt igenom statistiken med fyra
eller sex års mellanrum. Om jag upptäckte siffror som inte stämde
överens utgick jag konsekvent från senare upplagors uppgifter. Efter-
som jag inte gick igenom varje år kan jag ha missat vissa rättelser.
Avvikelserna är dock små.
Redovisningen av avfallsmängden
och dess kategorier 1900–1927
I den tryckta statistiken anges mängden avfall i järnvägsvagnar
fram till 1965. Vagnarna förändrades under den period järnvägen
användes för avfallstransport. Lastförmågan var från 1896 10,5 ton för
sopvagnarna och 9 ton för latrinvagnarna. Sopvagnarna rymde 240
hektoliter och latrinvagnarna 200 kärl. 1908 genomgick sopvagnarna
vissa förändringar så att de rymde 310
hektoliter och kunde lasta
15 ton. När indelning i skräpsopor och gödselsopor praktiserades
användes olika vagnstyper för de två sopslagen, eftersom den förra
kategorin var tyngre. När delningen upphörde byggdes gödselvag-
narna om så att de kunde ta större volym. Vägningar i början av
1900-talet visade att gödselsopornas vikt varierade mellan 35 och 60
245
appendix
kg per hektoliter och skräpet mellan 16 och 24 kg. Latrinens vikt i
förhållande till volym var densamma från år till år.
Mängden avfall var olika under året, under flyttningstider (okto-
ber) var mängden större än andra tider och likaså
vid högtider av
olika slag – då gick även latrinmängden upp. Under sommaren
sjönk mängden latrin beroende på att många lämnade staden och
under vintern sjönk mängden sopor. Gatusoporna ökade under
vårstädningen efter vintern.
5
Efter sammanslagningen
av sopor till
en kategori förändrades avfallets densitet. Det som tidigare kate-
goriserats som skräpsopor och som utgjorde en allt större del av det
sammanlagda avfallet var lättare än det som tidigare kategoriserats
som gödselsopor.
Nya material, som plast, vägde mindre än papper.
Mängden gödselsopor som såldes mättes i hästlass, järnvägsvagnar
och pråmlaster; för 1912 angavs lassens vikt vara 0,41, 5,10 respek-
tive 45,47 registerton per lass.
6
Vikten på gödselavfallet som såldes
överensstämde inte med vikten på gödselavfallet som samlades in
eftersom gödselavfallet vägde mindre när det brunnit. Överlag gäller
också att vikt- och volymangivelserna ska ses som ungefärliga – de
bygger generellt på stickprov. Fram till 1912
gjordes endast spora-
diska vägningar av lastade sopvagnar vid vissa järnvägsspår för att
kontrollera att de inte var tyngre lastade än vad som var tillåtet, och
vikten på de lastade vagnarna visade sig variera kraftigt.
7
Det finns
således många skäl att ta de statistiska uppgifterna om mängd som
ungefärliga fingervisningar om avfallsmängdens förändring i vikt
och volym. Tabell 9 visar hur många järnvägsvagnar avfall i olika
kategorier som i stadens regi fördes från Stockholm,
den minskade
mängden vagnar åren efter 1904 kan direkt förklaras med att vag-
narna lastades så att de kunde ta mer avfall.
8