Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
avfallsregimer och regimskiften 231 Agrart och urbant som idé och praktik för kvittblivning Den periodisering av Stockholms kvittblivning som jag gjort har kopplingar till bredare idéhistoriska strömningar. De begränsar vilka alternativ som ses som möjliga och de sätter ramarna för diskus- sionerna, förslagen och de politiska åtgärderna. Det är därför lika viktigt att förstå det idéhistoriska sammanhanget som att förstå de begränsningar i handlingsalternativ som avfallets mängd och sam- mansättning medför. Nils Edling hävdar i sin avhandling Det fosterländska hemmet att det svenska samhället kring 1900 brukar beskrivas som format av urbaniseringen och industrialiseringen, men att det samtidigt fanns en tanke om att utvecklingen och civilisationen även i framtiden skulle vara ett agrart projekt. Samhället var statt i snabb förändring men fast förankrat i ett äldre agrarsamhälle. 16 Andra forskare har visat hur förhoppningar om teknisk och social utveckling i sam- hället knöts till livet på landet och inte till städerna. 17 En komplet- terande, och i tidigare forskning ofta framhållen, tolkning av det agraras position under denna tid är att industrialiseringen skapade en motreaktion som innebar att det agrara uppgraderades och sågs som en garant för såväl social stabilitet som landets försörjning. 18 Oavsett orsaken till att det agrara eller lantliga var ett ideal vid den här tiden är dessa idéströmningar relevanta för min studie. Tillvarataganderegimen i Stockholm kan förstås som en del av hur ett agrart kulturellt präglat Sverige förhöll sig till det nya, i detta fall en avfallssammansättning som bar spår av industrisamhällets konsumtion. Jag tolkar Stockholms kvittblivning under det tidiga 1900-talet som innehållande en spänning mellan den agrart präg- lade staden, som ingår i ett kretslopp med omgivande landsbygd, och en framväxande modern storstad. Tingsten återkom under sin verksamhet till avfallets ”naturliga” plats och ”naturliga” använd- ning som ett skäl till källsorteringen – en uppfattning som byggde på ett kretsloppstänkande men som sattes på prov av den samtida avfallssammansättningen: Huru skall man […] utan utomordentliga omkostnader blifva kvitt denna naturvidriga blandning, som i sitt sammanrörda tillstånd endast har liten eller ingen användning. Eller kan väl anse natur- stadens sopor 232 enligt och förnuftigt att sammanblanda potatisskal och kokshinkar, mattor och hästspillning, köttrester och skodon, vegetabilier och aflagda kläder, papper och löfruskor, skämda sydfrukter och bort- kastade böcker. Nej förvisso! En sådan blandning måste betecknas som barbarisk, och dess förekomst kan endast förklaras därmed, att man ej beaktat, ej tänkt på, att de stora förändringar, som affallet under de sista 25 à 50 åren undergått, med nödvändighet måste fordra förändrade metoder för dess uppsamling och behandling. 19 Sorteringen och tillvaratagandet blev ett sätt att behålla stadens koppling till det agrara men samtidigt foga sig i den moderna stadens villkor: större mängder avfall och en mer heterogen avfallssamman- sättning. Försöken att finna lösningar på stadens avfallsproblem hade ett kretsloppsbaserat jordbruk som förebild men var för den sakens skull inte omoderna i sin samtid. Den agrara förebilden präglade såväl diskussion som praktik. Till det kan läggas att stadens avfall trots den påbörjade förändringen mot en mer heterogen sammansätt- ning till större del fortfarande var lämpligt som gödsel. Problemet vid sekelskiftet 1900 var den del av avfallet som inte passade in i det agrara kretsloppet. De aktörer som jag i denna avhandling ger plats och röst åt har gett uttryck för föreställningar med vissa bärande element. Till- varataganderegimen kan ses som styrd av ett idékomplex grundat i ett samhälle som kännetecknades av fattigdom och knappa resurser och där det agrara fortfarande var norm. Med stöd av min empiriska undersökning menar jag att tillvarataganderegimen som idékomplex består av följande element (som delvis överlappar varandra): • Avfallet har ett bruksvärde som motsvaras av ett marknadsvärde. • Avfall utgörs av skilda kategorier, som har en naturlig plats och hantering på grundval av hur det uppstått eller av vilket material det består av. • Sparsamhet med material bör eftersträvas i alla led från individ till samhälle. • Tillvaratagande är prioriterat. avfallsregimer och regimskiften 233 Det sågs som självklart att avfallet hade ett bruksvärde som om avfallet hanterades riktigt skulle motsvaras av ett marknadsvärde och ge en inkomst till staden. En riktig hantering innebar en upp- delning av avfallet i kategorier som var för sig kunde tillvaratas och försäljas. Både avfallets bruksvärde och dess kategorisering anknyter till kretsloppsförfarandet och den agrara normen att allt avfall kan få ett användningsområde. Förutom kretsloppstanken utgår detta idékomplex från en materiell verklighet med mycket fattigdom och begränsade materiella resurser. Sparsamheten med material var för många nödvändig men också kollektivt eftersträvansvärd. Idealen om kretsloppshantering och sparsamhet gjorde att kvittblivning genom tillvaratagande prioriterades. Kopplingen mellan tillvaratagande av material och sparsamhet var till stor del materiellt grundad. Strasser har med den ingången förklarat tillvaratagande av avfall som en del av 1800-talets sam- hälle, där idealen hade en fast förankring i hushållens ekonomi. Att lägga ned tid på att lappa och laga lönade sig, och lump, metall och gummi var också eftertraktade andrahandsvaror som kunde ge hushållen en extra inkomst. 20 Sparsamhet kan emellertid vara ett ideal även utan en faktisk knapphet. Så har till exempel idéhistori- kern Peder Aléx hävdat att argument om sparsamhet historiskt sett sällan varit ekonomiska. 21 Han har också visat att Sverige hade ett hushållningsideal som till en del sträckte sig in på 1980-talet. Det var grundat i knappa resurser fram till 1950-talet, men fortsatte att vara ett ideal i konsumentupplysning, skolundervisning med mera även när det fanns betydligt större möjligheter för gemene man att konsumera. 22 Upphörandet av tillvarataganderegimens praktik innebar att kvittblivningen blev det sista steget i ett enkelriktat materialflöde i stället för att vara en del av ett kretslopp. Till detta kom ett idémäs- sigt skifte från det agrara som norm. Det kan ses som en del av den sista sucken för den ekonomiska och demografiska förändring som brukar kallas ”den andra industriella revolutionen” mellan 1890 och 1930. Lennart Schön skriver att den andra industriella revolutionen på flera sätt innebar en åtskillnad mellan stad och land. Från att jordbrukarna hade varit en betydande ekonomisk och politisk kraft Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|