Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
avfallsregimer och regimskiften 237 olika formulerat. Tillvaratagandet under 1900-talets första del byggde på att avfallet skulle kunna bidra till en inkomst för staden, under 1970-talet och därefter var miljöfrågan överordnad. Kvittblivning? Avhandlingens syfte har varit att studera Stockholms kvittblivning. Jag har använt begreppet ”kvittblivning” i betydelsen ”att göra sig av med avfallet på vilket sätt som helst”. Det överensstämmer med Svenska Akademiens ordbok, vars förklaring lyder ”förhållandet att lyckas göra sig av med ngt”. 32 Som nämndes i inledningskapitlet har begreppets betydelse glidit under den studerade perioden, och i viss mån har dess betydelse berott på vilken praktik för slutlig avfallshantering som för tillfället varit den mest använda. Det är inte bara begreppsglidningen som gör begreppet svårtolkat, utan än mer problematiskt är att kvittblivningen av avfall i de flesta fall inte lever upp till betydelsen ”att lyckas göra sig av med ngt”. Varken vid tippning eller vid förbränning försvinner avfallet, det bara ändrar form. 33 Kvittblivningen ger restprodukter i form av slagg, luft- och markföroreningar och sätter spår i landskapet i form av igenfyllda sjöar, artificiella strandlinjer och kullar. Inte heller tillvaratagandet eller återvinningen har inneburit en fullständig kvittblivning. Ända från det tidiga 1900-talets klagomål om att jordbrukarnas åkrar för- stördes av konservburkar och glasrester från städernas gödselavfall har tillvaratagandet och återvinningen bidragit med utsläpp och föroreningar. Ett flagrant exempel är hur Westerviks pappersbruk, en av Sveriges viktigaste returpappersproducenter, mellan 1915 och 1980 släppt ut mängder med PCB och kvicksilver i vattnet genom reningen av trycksvärta från avfallspapper. 34 Kvittblivningens otillräcklighet är dock ingenting mot samhäl- lets bristande förmåga att hejda och motverka avfallsproduktionen. Som bland andra Melosi har hävdat har koncentrationen legat på att hantera avfallsproblemen och inte på att lösa dem. 35 I början av 1900-talet menade Tingsten att stockholmarna var ett slösaktigt folk och förvånades över hur många fullt brukbara saker som kastades. 36 Så många och fina saker slängdes att renhållningsverket lät uppföra stadens sopor 238 ett litet sopmuseum vid Östra renhållningsstationen. 37 Upprördheten över sopmängden som alstrades i staden försvann med Tingsten och återkom först under 1960-talet. Då riktades udden inte mot slös- aktiga individer utan mot ett slösaktigt samhällssystem. I den statliga utredningen Ett renare samhälle, liksom i flera andra utredningar och skrifter kring skiftet mellan 1960- och 1970-tal, togs frågan om hur samhället skulle kunna minska sin produktion av avfall upp. Förpackningarna sågs som det stora problemet och lösningarna handlade bland annat om pantsystem. 38 Mängden förpackningar i samhället minskade dock inte, och under 1970- och 1980-talen ökade även mängden kläder och förbrukningsvaror i avfallet. I ett samhälle där matsvinnet är utbrett, konsumtionen av kläder, heminredning, elektronik och varor med begränsad livslängd är i ständig ökning och förpackningsindustrins fantasi aldrig tycks avta kan sopsortering och återvinning ses som symboliska handlingar. 39 239 Appendix I detta appendix ges utförligare information om avhandlingens kvan- titativa material, dess begränsningar men också dess möjligheter. Det kvantitativa materialet kommer främst från Berättelse angående Stockholms stads renhållningsväsen jämte statistisk öfversikt rörande verksamheten (RV) 1909–1927 samt gatukontorets verksamhetsbe- rättelser (GK) 1929–1975 (Berättelse över gatukontorets verksamhet 1929–1960, Gatukontorets Verksamhetsberättelse 1961–1975) och Sta- tistisk årsbok för Stockholms stad (SÅS) 1900–1955. Till en del finns samma statistik i fullmäktigehandlingarna. Därtill kommer visst statistiskt otryckt arkivmaterial som ligger på Stockholms stads- arkiv. Det materialet är dock hårt gallrat och jag har inte använt det i någon större utsträckning. I avhandlingens inledning tar jag upp svårigheter med att jämföra statistiken över tid och rum. I detta appendix redogör jag för några specifika problem samt klargör vissa uträkningar som ligger till grund för diagram i avhandlingen. Stockholms statistik om avfall Renhållningsverkets berättelser utkom första gången 1909 och var utförliga redogörelser i text- och tabellform över verkets organisa- tion, ekonomi, personal, hästar, inventarier och hantering av avfall. I dem har jag främst koncentrerat mig på avfallets transport från staden (av vilket framgår mängden avfall), avfallets behandling vid Lövsta och avfallets försäljning. Förbränning finns med under en underrubrik: ”Försäljning och förbränning af skräpsopor”. I berät- telsen för år 1920 var såväl text- som tabelldelen tämligen radikalt förkortade och fram till och med den sista utgåvan, 1927 års berät- telse, skedde ytterligare förkortningar. De rubriker som togs upp 240 appendix i textdelen var dock desamma och merparten av de tabeller som togs bort behandlade inte avfallets mängd eller sammansättning. 1 1928 togs ett fullmäktigebeslut om att renhållningsverket skulle sortera under gatukontoret. 1929 började gatukontoret ge ut årliga redogörelser för sin verksamhet där renhållningsavdelningen hade en egen del. De var kortare än tidigare berättelser, men fortfarande togs kvittblivningens praktik upp i text och tabeller fram till 1970, och därefter i viss mån i text fram till 1974. De större förändringar som skedde i redovisningen inträffade i 1938 års berättelse, då mycket av det som tidigare redovisats i enskilda tabeller eller i text sammanfördes till en tabell; i 1960 års, då återigen mer förklarande text fördes in samt i 1963 års, då flera av de uppgifter som tidigare redovisats togs bort och tabeller ersattes med figurer. Under den del av 1970-talet som jag studerat togs ytterligare flera uppgifter bort, vissa tillkom, och sammanställningen kom att handla mest om återvinning och arbetsmiljö och inte så mycket om kvittblivning överlag. Mängden avfall, ibland i avfallskategorier, har under åren redo- visats på olika sätt: den mängd som hämtades från gårdarna, den som lämnades på soplastningsstationerna, den som lämnades på både soplastningsstationer och tippar eller den mängd som fördes från staden till anläggningarna vid Lövsta och senare Högdalen samt direkt till verkets kunder, bostadsbolagens värmecentraler eller tippar utanför kommungränsen. Generellt har jag försökt använda den uppgift som inbegripit så mycket av det samlade avfallet som möjligt – alltså det som förts från staden. Eftersom mängden avfall som hämtades från gårdarna eller lämnades till soplastningsstatio- nerna oftare redovisades uppdelat på kategorier har jag använt dessa siffror för att kunna säga något om avfallets sammansättning. Det är naturligtvis vanskligt med tanke på att det avfall som hämtades vid gårdarna kan ha haft en annan sammansättning än den totala mängden avfall; den senare innehåller gatusopor och förmodligen mer avfall från handel och industri. Det avfall som lämnades vid soplastningsstationerna bör dock ha haft ungefär samma samman- sättning som det avfall som sändes från Stockholm. Mängden avfall som fraktades från staden till Lövsta angavs fram till och med 1966 i måttet järnvägsvagnar, det är dock oklart hur Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|