Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
stadens sopor 234 i Sverige försköts tonvikten mot städerna, industrialisterna och arbetarna. Människor flyttade i hög utsträckning till städerna och samtidigt sjönk tillväxttakten inom jordbruket. Under 1920-talet lades betydligt mer resurser på städerna än på landsbygden och skillnaden mellan stad och landsbygd blev allt större. 23 Staden kom att för många innebära det moderna och därmed goda sättet att leva. Där fanns framtiden och där skapades de rationella lösningarna. Författaren Lubbe Nordström var en av de tydligaste bärarna av detta synsätt under 1930- och 1940-talen. 24 Han var både ett barn av sin tid och en aktiv skapare av uppfattningen om den efterblivna landsbygden och den moderna staden. I sin bok och sina radioreportage om ”Lort-Sverige” (1938) beskrev han en landsbygd i materiellt, hygieniskt och moraliskt förfall. I kontrast till denna skildring står hans bok En dag av mitt liv (1942) som kärleksfullt beskriver Stockholm och dess tekniska och infrastrukturella system. 25 Den rationellt planlagda, tekniskt avancerade och framtidsinrik- tade staden blev under 1930-, 1940- och 1950-talen ideal. Detta var också en tid då hemarbetet och hemtekniken alltmer rationalisera- des och blev osynliga, klappbryggor byttes mot tvättmaskiner och avfallslårar på gårdarna byttes mot sopnedkast. 26 Denna tidsanda påverkade synen på avfall och avfallshantering och bidrog till for- mandet av en förbränningsregim. Kopplingen till tidens rationella hållning tydliggörs i nedanstående idékomplex, som framkommer hos förbränningsregimens aktörer: • Avfallets bruksvärde är betydelselöst. • Avfallet utgör en estetisk och lokal belastning. • Kvittblivningens enda mål är kvittblivning. • Rationell hantering är ett mål, vilket innebär bland annat att avfallet ses som en enda kategori och att storskalighet eftersträvas. • Nyttiggörande i form av värmeåtervinning är önskvärt men inte prioriterat. I den ”urbana norm” som avspeglades i kvittblivningsfrågan finns sådant som kan kopplas till hur begreppet modernitet förklarats, bland annat det rationella och det framåtsyftande i form av till avfallsregimer och regimskiften 235 exempel storskaliga kommunala lösningar. Detta moderna projekt, varav funktionalismen kan ses som en del, växte fram under 1900- talet och var som mest framträdande 1930–1960. Teknikoptimismen och planeringsviljan var stor även under 1960-talet men då började en viss kritik mot bland annat exploateringen av naturen skönjas. 27 Kritiken blev mer radikal under 1960-talet och riktade sig bland annat mot överflödssamhället och föroreningar som varken hade gränser i tid eller rum. 28 1968 skrev journalisten Barbro Soller en uppföljare till Lubbe Nordströms Lort-Sverige. I Nya lort-Sverige beskrev hon nedskräpningen, luft- och vattenföroreningarna, växande soptippar och sopförbränning utan rening. 29 Johan Hedrén menar att mycket av den kritik som formulerades som en del av miljöfrågan var en kritik av det moderna samhällets viktigaste idéer om vetenskapens och teknikens möjligheter. 30 I avfallsfrågan, som den diskuterades inom den kommunala administrationen, framträder inte denna kritik fullt ut. En mer moralisk hållning till miljön, i form av en föreställning om att tidens välstånd lett till utnyttjande av naturen och miljöförstöring samt att detta välstånd inte är jämnt fördelat, var dock tydlig även i avfallsfrågan. Det var ett viktigt skäl till att avfallshanteringen framställdes som att den skulle organiseras så att resurser tillvaratogs och miljön skyddades. 31 Synen på kvittblivningens mål och avfallets värde förändrades under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet i så hög grad att min analys om avfallsregimer som präglas av en samstämmighet i praktik och föreställning lite sätts ur spel. Den kritik som under 1960-talets slut riktades mot förbränningen byggde på att kretsloppet åter var ett ideal. Likaså låg kretsloppstanken bakom den material- återvinning som utreddes och påbörjades under det tidiga 1970- talet. Min undersökning slutar egentligen innan en ny avfallsregim eventuellt tog vid, inte heller visade den gamla förbränningsregimen sig svag i bemärkelsen att dess praktik för förbränning lades ned, även om den justerades och i viss mån anpassades till miljökrav. Jag anser dock att det finns fog att hävda att den syn på avfall och kvittblivning som tog överhanden under 1970-talets första hälft skilde sig kvalitativt från förbränningsregimens syn. Ett försök att stadens sopor 236 utifrån min studie av 1970-talets första fem år spalta upp delarna i ett nytt synsätt skulle kunna ge följande idékomplex: • Kvittblivningens miljökonsekvenser och miljöfarligt avfall utgör en belastning. • Avfallet har ett bruksvärde även om det inte motsvaras av ett marknadsvärde. • Återvinning är ett mål oavsett avfallets marknadsvärde, det kräver att avfallet delas upp i flera kategorier. • Förbränning bör nyttiggöras med värmeåtervinning. • Återvinning går före kortsiktig kostnadseffektivitet, i alla fall till en viss gräns. Förändringen bestod till stor del i att avfall på olika sätt sattes i rela- tion till miljön. Både avfall och kvittblivning sågs som en ekonomisk och samhällelig belastning, direkt och indirekt. Samtidigt bidrog miljöaspekten, och även oljekrisen, till en insikt om att jordens resurser var begränsade. Detta ledde till att avfallets bruksvärde återigen diskuterades, inte för att tillvaratagande skulle kunna ge kortsiktiga vinster utan för att det innebar en bättre hushållning med resurser. Miljöfrågan bidrog också till återvinning genom att sätta fokus på det miljöfarliga avfallet, för vilket det i många fall inte fanns någon mer miljövänlig hantering än återvinning. På grund av att avfall och kvittblivning i högre grad började problematiseras och att återvinning beskrevs som önskvärt blev det nödvändigt att sortera och kategorisera avfallet. Nyttiggörande av förbränningens värme sågs också som önskvärt för att det innebar ett bättre resursutnyttjande. Återvinningen och nyttiggörandet med motivet att hushålla med jordens resurser kan ses som en långsiktig ekonomisk hantering. Det var dock inte ett utslag av mer kortsiktiga ekonomiska överväganden. Tvärtom var de flesta som uttalade sig om återvinning i början på 1970-talet på det klara med att det var en hantering som skulle medföra stora kostnader och ge begränsade intäkter. Även om kvittblivningen i Stockholm mellan 1900 och 1975 på sitt sätt beskriver en cirkelrörelse från källsortering till källsortering var målet för detta tillvaratagande Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|