Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
stadens sopor 222 källor att avfallsmängden minskade, framförallt på grund av att befolkningen minskade, som nästa diagram visar kan det dock inte vara hela förklaringen. Diagram 11 visar stadens samlade avfall utslaget per invånare. Både sett till stadens totala avfallsmängd och till mängden avfall per person inträffade en betydande nedgång under 1910- och 1920- talen, och därefter blev tendensen stigande. Den ökade mängden efter 1920-talet har berörts i tidigare forskning. Melosi beskriver att mängden avfall per person ökade från 1920-talet och framåt och att ökningen accelererade efter 1955. 4 I Stockholm kom den verkliga uppgången i avfallsmängd per person och för staden som helhet mot slutet av 1960-talet. Vad gäller avfallets sammansättning och mängd så som de redo- visas i statistiken kan man notera att det finns en betydande skill- nad mellan vilka kategorier som redovisades i början på seklet och vilka som redovisades under sent 1960-tal och tidigt 1970-tal. I 1900-talets början fanns en kategori för samtligt avfall som inklu- derade latrin och de skräpsopor som sedan såldes. När avloppsslam- met från de stora renhållningsverken blev en kategori för renhåll- ningen under 1960-talet lades inte slammet in i statistiken över Diagram 10. Den totala mängden avfall från Stockholm 1901–1975 (ton). Källa: RV 1909–1927; GK 1929–1974; B 17A/1976, s. 11. 600 000 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0 1901 1904 1907 1910 1913 1916 1919 1922 1925 1928 1931 1934 1937 1940 1943 1946 1949 1958 1967 1970 1973 1952 1955 1961 1964 avfallsregimer och regimskiften 223 samlat avfall. Likaså redovisades inte återvunnet material eller skrymmande avfall och industriavfall som tippades utanför kom- munen som en del av en samlad mängd avfall under 1970-talet. Förutom att det fram till renhållningsmonopolets införande 1972 fanns en kvittblivning av framförallt industriavfall som inte sköttes av kommunen och därmed inte syns i statistiken fanns det alltså kategorier av avfall som kommunen hanterade men som inte kom med i statistiken. Avfallsregimer som periodisering och tröghet som förklaring Avfallsregimer liknar Kuhns paradigmer i det att ett synsätt och en praktik kan vara begränsande och innebära självklarheter som i stort sett omöjliggör alternativa föreställningar eller handlingsmöjligheter. Därtill kommer att investeringar i utbyggda tekniska och organisa- toriska system kraftigt begränsar framtida handlingsalternativ. Dessa begränsningar leder till att en avfallsregim har en inneboende trög- het. Denna tröghet kan på vissa sätt likna de inlåsningar i befintliga system som är centrala inom teorin om spårbundenhet men innebär Diagram 11. Stockholms avfall utslaget per invånare 1901–1975 (kilo). Källa: RV 1909–1927; GK 1929–1974; B17A/1976, s. 11; USK 2005, s. 55. 800 700 600 500 200 400 300 100 0 1901 1904 1907 1910 1913 1916 1919 1922 1925 1928 1931 1934 1937 1940 1943 1946 1949 1958 1967 1970 1973 1952 1955 1961 1964 stadens sopor 224 också att ett system är stabilt, och därmed trögföränderligt, om det upplevs uppfylla de mål som satts för systemet. Att begreppet ”avfallsregimer” i sig implicerar stabilitet och tröghet bidrar till att det är ett fruktbart redskap för att analysera föränd- ring, det tydliggör förändring som pågår under en längre tid och markerar att denna förändring är beroende av flera faktorer. Det markerar också hur kraftig förändringen är. En avfallsregim kan bestå trots förändringar, teknik kan utvecklas och idéer modifieras. När förändringen är så stor att både praktik och föreställningar domineras av en ny kvittblivningsmetod och en ny föreställning om avfallets värde kan den beskrivas som kvalitativ och en ny avfalls- regim har inträtt. Både när förändringar sker inom en avfallsregim och när en avfallsregim avlöser en annan är förändringen successiv, eftersom avfallsregimernas tröghet gör att den som upphör kommer att påverka hur den nya gestaltar sig. De perioder i Stockholms kvittblivning som jag urskiljer med avfallsregimer som analysram stämmer väl överens med vad tidi- gare forskning kommit fram till. Strasser och Melosi pekar på att 1920-talet präglades av en ny typ av konsumtion och avfall samt att miljöfrågan fick stor betydelse i slutet av 1960-talet. Nygård framhåller att kopplingen mellan stad och landsbygd bröts kring 1920 och att värderingen av avfall förändrades från användbart till oanvändbart. 5 Mest intressant är kanske urbanforskaren Sabine Bar- les studie om Paris metabolism eftersom hon kommer fram till en liknande periodisering som jag trots att hon har ett annat angrepps- sätt. Barles följer materialflöden i och genom staden och studerar hur vissa material tillkom och vart de tog vägen. Hon beskriver hur avfallshanteringen under 1800-talet och början av 1900-talet kän- netecknades av ett kretslopp mellan stad, land och industri. En ny period tog vid 1930 och då bröts kretsloppet mellan stad, land och industri. Den tredje perioden tog sin början vid slutet av 1900-talet och innebar ett försök att åter fånga in avfallet i kretsloppet, men dess praktik lutade sig mot en kritik av och en diskussion om avfall och avfallshantering med ursprung i 1960-talet. 6 Barles utgångspunkt i materialflöden och stadens metabolism tydliggör, liksom min studie, att stadens avfall och kvittblivning under 1900-talet gick från att Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|