253
appendix
År
Kolumn 1
Summa
avfall
från Stockholm,
ton
Kolumn 2
Avfall per
person, kg
Kolumn 3
Avfall minus
latrin från
Stockholm, ton
Kolumn 4
Avfall per
person, kg
Kolumn 5
Avfall som hanterats
på Lövsta (inklusive
latrin, minus köks-
avfall och avfall som
lagts på andra tippar)
Kolumn 6
Avfall per
person, kg
1963
259 000
324
259 000
324
234 300
293
1964
271 000
341
271 000
341
232 100
292
1965
274 000
348
274 000
348
242 600
308
1966
281 672
361
281 672
361
281 672
361
1967
362 500
469
362 500
469
269 200
348
1968
409 700
539
409 700
539
252 400
332
1969
434 200
577
434 200
577
239 100
318
1970
509 800
684
509 800
684
262 300
352
1971
484 100
665
484 100
665
259 100
356
1972
470 000
669
470 000
669
270 000
384
1973
441 470
648
441 470
648
241 470
350
1974
432 100
644
432 100
644
232 100
346
1975
405 100
609
405 100
609
205 100
308
Källa: RV
1909–1927; GK 1929–1974; B 17A/1976, s. 11; USK 2005, s. 55
Kolumn 1 visar mängden avfall från Stockholm inklusive latrin
(fram till och med 1933) samt inklusive
matavfall till svinmat under
åren 1916–1927. Efter 1963 ingår avfall som tippades utanför kom-
munen. Kolumn 3 visar denna siffra undantaget latrin. Kolumn 5
visar mängden avfall som hanterades på Lövsta (och Högdalen). För
1901–1927 är därför latrin inräknat men däremot inte matavfall och
inte heller det gödselavfall som per järnväg gick direkt till verkets
kunder. Efter 1963 är inte det avfall som lagts på tipp utanför kom-
munen medräknat. Däremot är avfall från Järfälla
som behandlades
i stadens anläggningar medräknat. För 1967–1970 visar kolumn 1
och 3 den sammanlagda mängden avfall, även det som lades på tipp
utanför Stockholms kommun och det som brändes i bostadsbola-
gens regi samt det som gatukontoret behandlade, minus det som
kom från Järfälla.
För 1901–1927 har jag räknat med hjälp av statistikens kategorier
(antal vagnar gödselsopor till Lövsta och direkt till verkets kunder,
antal vagnar skräpsopor
till Lövsta, antal vagnar latrin till Lövsta)
254
appendix
och de ovan diskuterade och refererade uppgifterna om vikten av
dessa vagnar och sammansättningen av gödselsopor. För 1928–1933
finns inga närmare uppgifter om fördelningen av mängden skräp-
sopor och gödselsopor eller fördelningen inom kategorin gödselsopor
(däremot fördelningen på soplastningsstationerna) och inte heller
någon uppgift på den totala vikten på avfallet från Stockholm. Jag
uppskattade fördelningen av antalet vagnar med avfall (utom latrin)
till två tredjedelar skräpsopor respektive en tredjedel utifrån att det
1925 till 1927 lastades dubbelt så många vagnar med skräpsopor som
med gödselsopor. Vikten för respektive vagnslast har jag uppskattat
med vägledning av den vikt som angivits tidigare: 8 ton skräpsopor
och 10 ton gödselsopor.
För 1934 och framåt anges avfallets sammanlagda vikt i ton i
gatukontorets berättelser. Latrin ingår som en kategori 1934–1956
i det som anges som summan avfall i ton. För åren 1920, 1925 och
1929–1937 finns det uppgifter på vikten på avfall som togs
emot vid
sopstationerna och tipparna samt det som togs emot vid Lövsta.
10
Riktigt hur gatukontoret kom fram till dessa siffror framgår inte
men det anges att de bara är ungefärliga. I de flesta fall stämmer de
bra med min uppskattning men för åren 1929–1933 visar de en något
högre siffra än i min tabell ovan när det gäller hur mycket avfall
som totalt samlades in från staden (kolumn 1), för åren 1934–1937
visar de en något lägre siffra än i tabellen ovan för det avfall som
forslades direkt till Lövsta (kolumn 5). Jag har valt att inte använda
dessa siffror i tabellen utan hålla alla kolumnerna efter samma typ av
uträkning. Däremot kan man alltså konstatera att min uppskattning
på det stora hela kommer nära den uppskattning gatukontoret gjorde.
För hela tabellen gäller att den angivna summan i ton 1959–1962
är samma som kategorin hus- och gatusopor
adderad till kategorin
avgiftspliktigt avfall. För 1962 ges i samma årsberättelse två olika
summor; jag använder den som har avrundats uppåt med 500 ton.
För 1963–1965 redovisas avfallsmängden som förts till Lövsta samt
hur mycket som förbrändes i bostadsbolagens regi och hur mycket
som lades på tipp utanför kommunen. Det anges också hur mycket
som togs emot och förbrändes från Järfälla. År 1966 anges ingen
siffra i ton men en ökning av det ”totala avfallet” från Stockholm
255
appendix
med 2,8 procent. Denna ökning från angivna 1965 års
summa för
allt avfall (således även det som lades på tipp) ger 281 672 ton. För
år 1966 finns således ingen uppgift om hur mycket avfall som lades
på tipp utanför kommunen.
För 1971–1974 anges i berättelserna enbart det avfall som gatu-
kontoret behandlade i Lövsta och i Högdalen, samt den lilla mängd
som tillvaratogs genom återvinning. För 1975 redovisar energiverket
mängden förbränt i Högdalen och Lövsta. För 1971–1975
har jag
uppskattat mängden Stockholmsavfall som tippades utanför kom-
munen med ledning av att mängden 1970 var 250 000 ton och 1972
hade sjunkit till 200 000 ton.
11
Jag har till den mängd som behand-
lades på Lövsta och Högdalen 1971 lagt 225 000 ton. För 1973–1975
har jag lagt 200 000 ton till det som behandlats på förbrännings-
anläggningarna. Dessa summor är redovisade i kolumn 1 och 3.
Återvinningen har jag inte räknat med i någon av kolumnerna.
Ett skäl är att det är en mycket liten mängd, ett annat är att det
är oklart huruvida en viss typ av återvinning, eller en redovisning
av återvinning, är ny och huruvida allt det återvunna
verkligen
kommer från Stockholm. Det mest talande exemplet är återvin-
ningen av matavfall från restauranger som anges i berättelserna för
1971–1974 och gick från 15 000 till 10 000 ton under denna period.
Detta avfall hade även tidigare insamlats men inte redovisats, därtill
uppges endast en fjärdedel komma från Stockholm. Ett annat skäl
att inte ta med det återvunna är att det ofta redovisas i olika mått.
Diskrepansen mellan de olika kolumnerna i tabellen visar på svå-
righeten att utifrån statistiken uppskatta avfallets verkliga mängd
(för att inte tala om den mängd som före renhållningsmonopolet
hanterades privat).
Köpare av skräpsopor
I kapitel 2, s. 70 och kapitel 3, s. 83f hänvisar jag till tidigare forsk-
ning och till arkivhandlingar för att visa att hur mycket och vilka
skräpsopor som plockades ut för försäljning styrdes av några få
företag och hur mycket de var intresserade av att köpa. Tabellerna
13 och 14 visar hur få köpare det fanns.