21
4. Länkar i styrsystemet
I detta kapitel diskuteras rektors position och funktion som en av flera län-
kar i styrsystemet liksom länkarnas inbördes förhållande så som de fram-
träder i vår undersökning. Vi har inledningsvis kort presenterat ett antal
ramfaktorer av betydelse för styrningen av skolan, olika arenor där beslut
fattas, formuleras och tolkas och ett antal styrverktyg som staten använder
i sin styrning av skolan.
Ett annat sätt att uttrycka det komplicerade system som styrning och
ledning av utbildningsväsendet utgör återfinns i de redovisningar som Karen
Seashore Louis och hennes medförfattare (2010) samt Kenneth Leithwood
och hans medförfattare (2004) gör utifrån ett antal faktorer som de finner
betydelsefulla för ledarskapet och dess påverkan på elevernas lärande samt
hur olika länkar samspelar för att förbättra lärandet.
Stiliserade modeller kan inte fånga en komplex verklighet men de kan
tydliggöra, i det här fallet hur en hierarkisk modell (där staten fattar vis-
sa grundläggande beslut om skolan) ska länka till en byråkratisk modell
(med nationella myndigheter och lokal administration hos huvudmannen),
samtidigt som ett stort antal medarbetare (anställda och barn/ungdomar)
förväntas vara delaktiga och utöva sitt medbestämmande för att få organisa-
tionen att fungera. Till detta kommer de förhandlingar och konflikter som
pågår såväl ”inom” systemet som med och mellan olika arenor.
I modellen (figur 4.1) återfinns inte de globala arenor eller influenser som
har stor påverkan på allt ifrån utformningen av lärarutbildning, rektorspro-
gram, läroplanernas innehåll till elevsammansättning i klassrummen och
användning av internationella mätningar och deras resultat. De demokratis-
ka aspekterna på styrningen av skolan, som också är väsentliga för helheten,
kan inte återges i denna endimensionella bild. Men det som figur 4.1 tydligt
visar är skolledarens position som en länk i ett omfattande nätverk av och
med olika specialiserade intressenter (bland annat politiker och professio-
nella). Dessa intressenter och uppdragsgivare befinner sig på olika arenor
och skolledaren förväntas utöva sitt chef- och ledarskap på flera av dessa
22
och i relation till andra arenor som alla kräver olika typer av kompetenser
(Johansson 2003; Day och Johansson 2009).
I det följande ger vi exempel på några länkar mellan rektor och staten
respektive mellan rektor och huvudmannen samt mellan rektor och skol-
chefen. Det är rektors egen bedömning av till exempel den överordnade
organisationens kapacitet och kompetens liksom den egna graden av själv-
ständighet i yrket som redovisas. Slutligen tas kvalitetsrapporter upp som
exempel på ett verktyg som kan belysa relationerna mellan flera av länkarna
i systemet, företrädesvis staten, huvudmannen och skolan/rektorn.
4.1 Olika förutsättningar
Rektorerna i våra data är erfarna skolledare som har haft den positionen
i ett–tolv år (68 procent) med en tyngdpunkt på de första sex åren, majo-
riteten är kvinnor (64 procent) och merparten är mellan 45 och 65 år (74
procent). Rektorerna arbetar i landets samtliga kommuner, hos kommunala
eller fristående huvudmän. Cirka en tredjedel (32 procent) instämmer i att
de upplever en stor konkurrens mellan kommunala och fristående skolor
medan drygt 20 procent upplever att det finns ett motstånd mot fristående
skolor i kommunen.
Rektorernas verksamhetsområden varierar från förskola, förskoleklass,
fritidshem, grundskola, gymnasieskola, särskola till yrkesskola, vuxenutbild-
Figur 4.1. Illustration av skolledares påverkan på elevers lärande (Seashore
Louis m.fl. 2010, s. 14).
Skolledares
professionella
utveckling,
erfarenheter
Kommunal
styrning,
politik och
praktik
Statlig styrning,
politik och
praktik
Elev/familje-
bakgrund
Skolans
ledarskap
Andra
intressenter
Skolmiljö
Lärare
Elevens
lärande
Klassrums-
miljö
23
ning och musik/kulturskolor för att nämna några exempel. En del rektorer
har ansvar för enbart en verksamhet medan andra har ansvar för flera. Dess-
utom innehåller varje enskild verksamhet i sig ett antal olika inriktningar.
För att visa på denna variation presenteras här nedan några exempel från de
öppna svaren i enkäten på frågan om ansvarsområde. Presentationen sker i
alfabetisk ordning och säger inget om frekvensen med vilken svaren före-
kommer:
ADHD, Administration, Aspbergerklass, Arbetsmarknadsenhet, Asylverk-
samhet, Autismskola, Bemanningspool, Bibliotek, Dagbarnvårdare, Döv-
blinda, Elevhälsa, Familjecentral, Familjedaghem, Folkhögskola, Fritidsgård,
Fritidshem, Förberedelseklass, Företagsutbildning, Hörselklass, Internat,
Korttidsverksamhet enligt LSS, Kök, Lokalvård/Städ, Lägerskola, Lärlings-
utbildning, Modersmålsundervisning, Nattomsorg, Pedagogisk omsorg, Re-
surscentrum/resursskola, Rörelsehindrade med multipla diagnoser, Sfi, Sim-/
idrottshall, Sjukhusskola, Skolmåltid, Skolsköterska, Syo, Tekniker, Ungdoms-
konsulenter, Uppdragsutbildning, Uppföljningsansvar, Vaktmästeri, Yrkeshög-
skola, Öppen förskola (några uppgifter från skolledarenkäten 2012).
Antal barn/elever per rektor varierar från ett fåtal upp till 4 000. Flerta-
let (cirka 85 procent) har 101–600 elever medan 9 procent har färre (upp
till 100) och 5 procent fler (601–1 000). Ett fåtal har över 1 000 elever. Av
detta följer att antalet anställda varierar både vad avser undervisande och
icke undervisande personal. Om vi summerar de båda personalgrupperna
är variationen i antalet anställda från en handfull till maximalt nära 400, se
Appendix 2.
4.2
Länkar mellan rektor och staten
Uppdraget från staten, i skollag och läroplaner, riktar sig i stor utsträck-
ning direkt till rektor och lärare och är detsamma oavsett hur de lokala
förhållandena ser ut. De senaste decenniernas reformer från regering och
riksdag kan kategoriseras utifrån de fyra komponenterna i det statliga styr-
systemet som vi berört ovan: juridik, ideologi, ekonomi och kontroll. Inom
det juridiska området har den nya skollagen inneburit en ökad tyngd i den
juridiska styrningen av skolan. Rätten att välja skola, få undervisning och
inte bli utsatt för kränkande behandling etc. är bestämmelser som innebär
en starkare statlig styrning, inte enbart via lagstiftningen utan också genom