Avhandlingsmall

I I .   M E T O D O L O G I  
29
 
synvinkel erbjuder Ricoeurs position dessutom en väg till systematisk analys 
av  data  (Gustavsson  &  Bergström,  2005,  s  199).  I  enlighet  med  Selander 
(2005) utstakar Ricours position  
… en postmodern hermeneutik, som inte primärt söker en ny fast grund 
att  stå  på,  men  som  hävdar  en  rationell  hållning  i  en  värld  fylld  av 
tolkningarnas konflikt (Selander, 2005, s 59).   
Paul Ricoeurs kritiska hermeneutik  
Paul  Ricoeurs  kritiska  hermeneutik  kan  i  enlighet  med  Gustavsson  och 
Bergström  (2005)  sägas  vara  en  textmodell  för  samhällsvetenskaplig 
tolkning. Ricour (1993) talar om texten som en aktualisering av en diskurs (s 
32). Det är genom det skrivna som diskursen fixeras (s 33) och bevaras och 
görs  till  ett  arkiv  tillgängligt  för  det  individuella  och  kollektiva  minnet  (s 
35).  Diskurs  är  inte  det  samma  som  skrift.  I  stället  ska  diskursen  inordnas 
under  kategorin  verket.  Då  diskursen  som  verk  är  objektiverande  i  högre 
grad  än  skriften  (s  152),  kan  den  placeras  och  läsas  i  ständigt  nya  socio-
kulturella kontexter (s 151). Till skillnad från  
…  konversationens  enkla  diskurs  med  dess  spontana  rörelse  mellan 
frågor  och  svar,  så  berör  diskursen  som  verk  strukturer  vilka  kräver 
en  beskrivning  och  en  förklaring  som  förmedlar  ”förståelsen” 
(Ricoeur, 1993, s 152). 
Det som ska tolkas, genom en konfliktfylld försoning mellan förklarande och 
förstående procedurer, är den värld som verket som diskurs förmår öppna för 
läsaren/uttolkaren av verket (Ricoeur, 1993). Den värld som öppnas genom 
verket är ett möjligt sätt att vara - ett kunna vara. Då verket som diskurs har 
en förmåga att öppna en verklighetsdimension erbjuder den en möjlighet till 
kritik  av  det  verkliga  (s  154).  Att  verket  som  diskurs  har  en  förmåga  att 
öppna en  verklighetsdimension  är  ett  återkommande  tema  bland  språk-  och 
textforskare,  där  exempelvis  Ledin  och  Selander  (2003)  inom  ramen  för 
forskningsprojektet  Svensk  sakprosa  framhåller  att  ordningen  i  den  sociala 
världen  som  regel  återspeglas  i  textens  värld  (s  93).  Det  finns  en  tydlig 
koppling  mellan  de  sociala  krafterna  som  är  i  rörelse  och  den  teckenvärld 
som  gestaltar  dessa  rörelser  (s  97).  Texterna  spelar  alltså  upp  ett  socialt 
drama  som  tematiserar  tidens  samhällsförändringar  (Ledin  &  Selander, 
2003, s 99). 
 
Förutom  att  verket  som  diskurs  har  en  förmåga  att  öppna  en  verklighets-
dimension,  skissar  Ricoeur  ytterligare  några  teman  som  bildar  ett  slags 
kritiskt komplement till traditionshermeneutiken (Ricoeur, 1993). Enligt det 

---

M E N T A L I T E T ,   P E D A G O G I K ,   H I S T O R I S K T   M I N N E  
30
 
första  temat  kräver  verket  som  diskurs  en  beskrivning  som  förmedlar 
förståelsen.  Temat  bygger  på  antagandet  att  verket  som  diskurs  bara  kan 
friläggas genom en förklarande strukturanalys av berättelsens mening för att 
sedan  tilldelas  nya  uttryck  genom  tolkning  (Ricoeur,  1993,  s  53).  Textens 
mening är inte det en naiv läsning av texten avslöjar, utan det som förmedlas 
via  textens  strukturella  uppbyggnad  (s  153).  Det  som  bestämmer  textens 
mening  (gestalt)  är  helhetens  förmåga  att  integrera  mindre  enheter.  På 
motsvarande  sätt  består  en  beståndsdels  mening  i  dess  förmåga  att  träda  i 
relation  till  andra  delar  och  till  helheten  i  verket.  Uppgiften  för  den  struk-
turella  textanalysen  är  att  göra  en  horisontell  segmentering  och  sedan  att 
etablera  olika  hierarkiska  nivåerna  för  delarnas  integration  (s  50).  Enligt 
Ricoeur bör man ”ha följt objektiveringens väg så långt som möjligt – ända 
till den punkt där strukturanalysen klarlägger textens djup-semantik – innan 
man  kan  göra  anspråk  på  att  förstå  texten  utifrån  ”saken”  som  talar  i  den” 
(Ricoeur, 1993, s 153).  
 
Enligt  det  andra  temat  kräver  verket  som  diskurs  en  förklaring  som 
förmedlar  förståelsen.  Temat  bygger  på  antagandet  att  texten  står  trefaldigt 
fri.  Genom  skriften  har  texten  frigjort  sig  och  fått  en  autonomi  gentemot 
författarens  intention,  gentemot  alla  betingelser  vid  textproduktion  och 
gentemot  den  ursprungliga  mottagaren  (Ricoeur,  1993,  s  150f).  Trots  att 
textens relation till världen är avbruten har referensen ändå inte avskaffats. I 
stället  blir  det  läsarens/uttolkarens  uppgift  att  göra  referensen  till  världen 
verklig. I kraft av utplånandet av förhållandet till världen är varje text fri att 
träda  i  relation  med  alla  andra  texter  som  ersätter  den  omgivande 
verkligheten.  Detta  förhållande  mellan  texter  –  där  den  värld  om  vilken  vi 
talar  –  har  skapat  texternas  kvasivärld,  det  vi  kallar  litteraturen  (Ricoeur, 
1993, s 37).  
 
Enligt  det  tredje  temat  kan  verket  som  diskurs  bara  förstås  genom  att  dess 
innebörd (mening och referens) tillägnas genom att förankras i erfarenhetens 
jordmån.  Temat  bygger  på  antagandet  att  det  är  textens  sak  som  ger 
läsaren/uttolkaren dess subjektiva dimension. Att förstå innebär att motta ett 
rikare  själv  genom  att  tillägna  sig  de  möjliga  världar  som  tolkningen 
utvecklar (Ricoeur, 1993, s 155). Detta att texten slutligen förstås genom att 
man  förstår  sig  själv  bättre  är  utmärkande  för  den  sorts  reflektiva  filosofi 
Ricoeur kallat konkret reflektion  
Det  är  den  konkreta  människan  i  den  levande  historien  som  skall 
förstås,  men  för  att  kunna  fasthålla  det  konkreta  måste  olika 
teoribildningar  –  som  förklarar  respektive  förstår  –  relateras 
dialektiskt (Ricoeur, 1993, s 15).  

---