I . I N T R O D U K T I O N
23
inriktad på den svenska kontexten ska jag göra en kort internationell utblick.
På liknande sätt som den svenska har den internationella forskningen om
relationen mellan utbildningsdiskurser och massmedier undersökts i
påfallande låg utsträckning. Denna ståndpunkt delas även av andra, såväl
svenska (Wiklund, 2006) som internationella forskare (Thomas, 2003;
Warmington & Murphy, 2004). I gränslandet mellan att upptäcka eller att
uppfinna verklighet (se Kristensson Uggla, 2005, s 25) har svenska studier
(Wiklund, 2006; Folke-Fichtelis, 2003) likväl som internationella studier
(MacLure & Pettigrew, 1997; Thomas, 2003) inriktat sig på mediers roll att
uppfinna en verklighet. I den internationella kontexten har jag inte kunnat
hitta någon studie som i likhet med Säfström och Östman (1998) och min
egen studie fokuserat på mediers roll att upptäcka en verklighet.
Anledningen till detta kan vara att forskarnas genremedvetenhet utgjort en
central del av deras förväntningshorisont (jmf Gripsrud, 2002, s 177), där
forskare mer eller mindre oreflekterat utgått från uppfattningen att det
egentliga skälet till varför man ska bedriva medieforskning är att medierna
på ett eller annat sätt påverkar oss (Gripsrud, 2002, s 51). Att nyhetsartiklar i
likhet med läromedel och vetenskapliga verk alltid har en realreferens som
ska beskriva verkliga personer och händelser, tidpunkter och platser
(Selander, 1988, s 35) har inte legat till grund för vare sig de få svenska eller
internationella studier jag kunnat hitta. Som exempel från den internationella
kontexten ska jag lyfta fram två relevanta studier i vilket man har studerat
pressens roll i den offentliga debatten om utbildning och konstruktionen av
offentliga diskurser om skolor. Medan den första studien är hämtad från en
brittisk kontext är den andra hämtad från en australiensk kontext.
MacLure och Pettigrew (1997) har studerat vilken roll den brittiska pressen
har i den offentliga debatten om utbildning. Studien visade att pressen
använde polarisering som strategi. Ett vanligt sätt att rapportera utbildning
var att visa på olika positioner i en viss fråga och ställa dessa mot varandra.
Därmed gavs utbildningsrapporteringen ett högre nyhetsvärde genom att
förenklas. De positioner som ställdes mot varandra var exempelvis
traditionalister mot progressivister samt politiker mot lärare. Polariseringen
förstärktes genom krigsrelaterade metaforer och liknelser som fokuserade på
konflikter, och mer på aktion än på vardagligt reformarbete. Studien visade
också att journalisterna i högre grad positionerade sig själva, snarare än
lärarna, som utbildningsexperter i rapporteringen. Genom att framställa sig
själva som talesmän för föräldrarna som positionerades som de egentliga
utbildningsexperterna gav journalisterna sig själv starkare mandat att tala i
utbildningsfrågor än lärarna. Lärarna positionerades i rapporteringen som de
främmande Andra, i fråga om förstånd, konsensus och sunt förnuft.
M E N T A L I T E T , P E D A G O G I K , H I S T O R I S K T M I N N E
24
Thomas (2003) har studerat mediekonstruktioner av offentliga diskurser om
skolor i Queensland, Australien. Studien visade att pressen i sin nyhets-
bevakning av en utbildningsrapport konstruerade en offentlig diskurs utifrån
journalisternas vardagsförståelse och förgivettaganden om utbildning. I
utbildningsdiskursen positionerades politiker som fega och lärare som
ansvariga för problemen i skolan genom sin ovilja att förändra sina utbild-
ningsmetoder till att bli mer effektiva. Studien visade också att varken
politiker eller lärare tillmäts någon sakkunnig röst i utbildningsfrågor. Den
sakkunniga rösten tilldelades i stället föräldrar, och där journalisterna
positionerade sig själva som röst för dessa föräldrar.
Trots att den första studien är brittisk medan den andra är australiensk
framträder en påfallande likhet i mediers sätt att rapportera en negativ bild
av skolan och dess lärare. I båda fallen undermineras exempelvis lärarnas
auktoritet. I stället tilldelas föräldrarna och journalisterna rollen som
utbildningsexperter. Samtidigt går det att konstatera att det finns en
påfallande olikhet mellan de internationella studierna (MacLure & Pettigrew,
1997; Thomas, 2003) och Wiklunds (2006) svenska studie som i motsats till
de internationella studierna visade positioneringar där läraren konstrueras
som det centrala och betydande objektsubjektet. Det är kring läraren
verksamheten i skolan cirkulerar.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna avhandling i pedagogik är att belysa utbildningens samtida
villkor och processer för att därigenom förstå vad det är för slags utbildning
som växer fram inom ramen för 2000-talets skola. Vilken mentalitet och
pedagogik är det som styr utformningen av 2000-talets skola? Hur kan
utbildningens samtida villkor och processer förklaras och förstås i ett
historiskt perspektiv? Avsikten är att studera dessa frågor genom en analys
och tolkning av verksamma utbildningsdiskurser med utgångspunkt i
nyhetsartiklars innebörd året före valet 2006.
Utifrån ett kritiskt hermeneutisk perspektiv (Ricoeur, 1993) ser jag
verksamma utbildningsdiskurser som den värld som verket som diskurs
förmår öppna för läsaren/uttolkaren av verket. Utbildningsdiskursen finns
fixerad i skriften och kan friläggas genom en strukturell textanalys och
tilldelas mening genom tolkning för att sedan förklaras och förstås i ett
konfliktfyllt möte med konstruerade kontexter och tolkningsramar.
Avhandlingens disposition
Avhandlingen är indelad sju kapitel. I kapitel två presenteras studiens
metodologi som ger en inblick i kritisk hermeneutik som vetenskaplig in-
Dostları ilə paylaş: |