Avhandlingsmall

I .   I N T R O D U K T I O N  
17
 
i  vardagsrummet,  där  TV:n  vidgat  människors  inre  karta  och  globala 
medvetande.  Därtill  började  den  digitala  revolutionen  erövra  allt  större 
marker, där nya former av kommunikation utvecklades. Marknaden började 
överflödas av information, och det blev allt svårare att välja och orientera sig 
i kunskapsmängderna.  
 
Mentalitetsmässigt beskriver Ödman (2006) utvecklingen som att människor 
nu  äntligen  insett  sitt  värde  som  unika  individer  och  ställde  denna  insikt  i 
relation  till  det  slentrianmässigt  auktoritativa  förhållningssätt  hos  dem  som 
fortfarande  kunde  kallas  rikets  överhet  (s  623).  Enligt  Ödman  hade  de 
svenska  medborgarnas  mentalitet  nu  uppnått  ett  stadium  där  människor 
började  sätta  sig  upp  mot  uppifrånstyrningen  och  det  likriktade  samhället. 
Detta kom till uttryck i protest- och miljörörelser, vilda strejker, i ungdoms-
musiken,  i  teatergruppers  verksamhet  och  genom  att  människor  i  större 
utsträckning  än  tidigare  började  uppfinna  egna  arbetsuppgifter  och  starta 
egna  företag.  Det  kom  också  uttryck  i  att  ungdomen  fick  större  själv-
förtroende och starkare känsla för det egna jaget, vilket Ödman menar var en 
följd  av  grundskolereformen,  som  starkt  betonat  jämlikhet  och  elevers 
utveckling  till  harmoniska  människor  med  egna  kreativa  resurser.  I 
förverkligandet  av  sådana  utbildningsmål  fick  unga  lära  sig  att  ifrågasätta 
institutioner  och  människor  omkring  sig.  Unga  och  kritiska  människor 
började  trotsa  likriktningen  i  samhället  och  de  samhällsinstitutioner  som 
starkast  representerade  uppifrånstyrningen.  En  del  var  beredda  att  gå  långt 
och sökte sig ut utanför etablerade livsstilar, slöt sig samman i kollektiv och 
ockuperade gamla utdömda fastigheter i trots mot det vuxna och anpassade 
livet. Mentalitetsförändringen kom också till uttryck i ett maktöverlämnande 
där  politiker  och  annan  överhet  måste  anpassa  sig  till  de  alltmer 
självmedvetna  medborgarna  (s  624).  Vid  maktöverlämnandet  använde 
statsmakterna ord som decentralisering och valfrihet.  
 
I  sin  analys  och  tolkning  av  tidperioden  framhåller  Ödman  (2006)  en 
påfallande  strukturlikhet  mellan  1990-talet  och  1600-talet.  Exempelvis 
kunde  man  i  massmedierna  under  1990-talet  läsa  om  djävulssabbater,  som 
inga – utom de anklagande – var riktigt säkra på hade ägt rum, och i Norge 
anklagades hela byar för sexuella övergrepp mot barn, som enligt Ödman för 
tanken till trolldomsväsendet. Likaså kan 1990-talet i likhet  med 1600-talet 
karaktäriseras  som  ”vanornas  brokiga  mångfald”  (s  624),  där  extremt 
motsatta förhållningssätt stod mot varandra. Under 1990-talet stod exempel-
vis  kriminalitet  gentemot  fred  på  jorden,  hänsynslös  exploatering  av  djur 
gentemot  hängivna  proteströrelser  mot  plågsamma  djurförsök,  reklam-  och 
porrindustri  gentemot  feministers  högljudda  protester  mot  kvinnors 
objektivering  etc.  Likaså  var  1990-talet  i  likhet  med  1600-talet  i  hög  grad 
inställt på kroppen och det kroppsliga. I jämförelse med 1600-talets kropps-
kultur  var  dock  1990-talets  kroppskultur  mindre  pompös.  Många  motion-

---

M E N T A L I T E T ,   P E D A G O G I K ,   H I S T O R I S K T   M I N N E  
18
 
erade, en del människor tog anabola steroider för snabb muskeltillväxt, och 
på  reklampekarna  visades  kurviga  och  inbjudande  kvinnor  med  putande 
bröst (Ödman, 2006, s 625).  
 
Enligt  Ödman  (2006)  stod  1990-talets  postmoderna  samhälle  och  dess 
människor  inte  bara  inför  en  ekonomisk  kris  utan  också  ett  allvarligt 
mentalitetsproblem  där  extremt  motsatta  förhållningssätt  stod  mot  varandra 
(s  625-626).  Å  enda  sidan  framträder  en  mentalitetsutveckling  som  pekar  i 
riktning  mot  samhörighet  –  en  allt  mer  likställd  samhörighet  även  med  de 
styrande  i  samhället  och  där  individen  går  in  i  kommunikation  med  andra 
människor;  med  en  större  öppenhet  mitt  i  den  ökade  självcentreringen  och 
med  ansvar  för  sina  medmänniskor  och  med  en  demokratisk  övertygelse. 
Om  denna  utvecklingslinje  får  fotfäste  skulle  det  enligt  Ödman  innebära 
framväxten  av  en  mer  genuin  demokrati  som  utmärks  av  att  medborgarna 
ställer  allt  större  krav  på  sina  politiska  och  andra  representanter,  samtidigt 
som  samhällssolidariteten  och  det  gemensamma  samhällsansvaret  förblir 
kvar. Å andra sidan framträder en mentalitetsutveckling som pekar i riktning 
mot  solipsism  (det  ensamma  självet)  –  där  individen  isolerar  sig  från 
omgivningen,  försjunken  i  egna  begär  och  egoistiska  intressen  med  en 
samvetslös  inställning  till  samhället  och  andra  människor.  Om  den  enda 
norm som gäller är det egna begäret, kan förhållningssättet urarta till cynism. 
Om  denna  utvecklingslinje  får  fotfäste  kan  det  innebära  en  upplösning  av 
samhällssolidariteten  liksom  av  lojaliteten  i  förhållande  till  staten  och  en 
alltmer  stegrad  solipsism,  som  ser  sin  gud  i  egennyttan  och  den  personliga 
behovstillfredsställelsen  (s  626-627).  Ödman  (2006)  avslutar  sin  berättelse 
av 1900-talets mentalitetsutveckling med en förhoppning och en övertygelse 
om  att  det  första  alternativet  kommer  att  avgå  med  segern,  vilket  han 
motiverar  med  att  den  svenska  samhällssolidariteten  och  känslan  för  den 
kollektiva välfärden är djupt rotade i den svenska medborgarens socialitet. 
 
I  sin  analys  och  tolkning  av  den  pedagogiska  utvecklingen  framhåller 
Ödman  (2006)  att  den  rationella  läroplanskoden  med  sin  individcentrering, 
pragmatism  och  rationella  länk  mellan  utbildningspolitik  och  vetenskap 
snabbt håller på att förvandlas till historia och ersättas av en ny läroplanskod 
– en kommunikativ och kunskapssökande pedagogik (s 627). Enligt Ödman 
är  den  kommunikativa  och  kunskapssökande  pedagogiken  en  läroplan  där 
kunskapen om urvalet blir allt viktigare, medan urvalet av kunskaper hamnar 
mer  i  skymundan,  med  den  tänkbara  följden  att  de  tidigare  läroplanernas 
faktainriktning  på  detaljkunskaper  allt  mer  kommer  att  överges.  Istället  för 
att  rikta  in  sig  på  faktakunskaper  kommer  skolan  att  inrikta  sig  på  att 
utveckla  allmänna  kognitiva  färdigheter  som  förmågan  att  lära,  färdigheter 
att  lösa  problem  samt  färdigheter  att  kommunicera.  Det  är  en  läroplan  där 
framförallt förmågan att kommunicera bli allt viktigare  – som förmågan att 
kommunicera  med  kamrater  och  lärare,  liksom  förmågan  att  kommunicera 

---