M E N T A L I T E T , P E D A G O G I K , H I S T O R I S K T M I N N E
20
elittänkande innebar ställdes frågan: Vad innebär kunskap i den nya utbild-
ningspolitiska retoriken?
Frågan besvarades genom en analys av sju ledarartiklar om utbildnings-
politik och skola publicerade 1991 i tre borgliga dagstidningar, Svenska
Dagbladet, Dagens Nyheter och Expressen. Urvalet av dagstidningar moti-
veras med att ledarartiklarna i de tre borgliga dagstidningarna låg den nya
borgliga regimenen närmast. I analysen av den gemensamma retoriken fann
Säfström och Östman (1998) ett antal framträdande egenskaper: Medan den
gamla skolan beskrivs som dominerad av en socialdemokratisk ideologi som
färgat organisatoriska och pedagogiska lösningar samt saknat respekt för
kunskap sägs den nya skolan emanera ur den ekonomiska verklighetens
faktiska krav med kunskapsrespekt som rättesnöre, vilket innebar att skolans
ämnen strikt ska hållas isär genom sin disciplinära tillhörighet, att skolans
olika yrkeskategorier ska hållas strikt isär, att det tillhör lärarnas roll att
förmedla kunskap, där var och en ska hålla sig till sitt eget ämne, att elever
ska differentieras efter begåvning och grupperas till denna begåvning, att
tilliten till den absoluta begåvningen ses som differentieringskategori och där
begåvning är sammankopplad med förmågan att tillägna sig den
vetenskapligt definierade kunskapen. Enligt Säfström och Östman (1998) är
den nya utbildningsretoriken en nygammal retorik, en ideologiskt
favoriserad kunskapssyn som medför ett skapande av specifika skillnader i
skolans historia, mellan ämnen, lärare, elever och yrkeskategorier.
Wiklund (2006) har utifrån ett post-strukturalistiskt perspektiv studerat hur
utbildningssituationen och den goda läraren som diskursiv konstruktion
gestaltas i en dagstidnings debatt- och ledarsidor. I vid mening handlar
studien om relationen mellan medier och utbildning under en tid av
omfattade omstruktureringar inom utbildningsområdet, och där medierna
tillmäts en stor potential när det gäller formandet av gemensam mening.
Studiens utgångspunkt är att verksamma utbildningsdiskurser på en
mediearena verkar etablerande av ett tillstånd för utbildningspolitiken,
formandet av skolor, positionerande av utbildningens olika subjekt och
konstruerande av den goda läraren (s 22). Med betoning på mediers stora
potential när det gäller formandet av gemensam mening inramas studien med
en bakgrundsbeskrivning av mediearenan utifrån begrepp som mediernas
position,
mediemakt och effektteori, medialisering och politik (s 63-71).
Studiens empiriska material utgjordes av 91 debatt- och ledarartiklar i
Dagens Nyheter under 1990-talet (åren 1991-1999), med ett tematiskt fokus
på utbildning, skola och lärare. Det empiriska materialet analyserades i flera
steg, vilket strukturerade avhandlingens disposition. Första steget i analysen
var att kontextualisera materialet historiskt genom exempel från det
utbildningspolitiska tidsläget i Sverige under 1990-talet. Därefter kategori-