I I I . U T V E C K L I N G S T E O R I E R
43
Piagets kognitiva teori
Enligt Stensmo (1994) har Piaget sin historiska motsvarighet i Rousseaus
romantiska naturalism som växte fram under 1700-talet: Det är en mentalitet
vars samhällssyn bygger på demokrati och sociala kontrakt i små
självbestämmande stater och där människans kognitiva och moraliska
utveckling sker i stadier. Målet med pedagogiken är att lära direkt av naturen
och samhället och pedagogiken bygger på metoder som frihet i
undersökning, experiment och reflektion (jmf Stensmo, 1994, s 201). Nedan
presenteras sammanfattande delar av Piagets pedagogiska grundsyn:
Människosyn: Enligt Piaget (2006) kan människors beteende bara förklaras
genom att hänvisa till utvecklingen av den mänskliga intelligensen, vilket är
en utveckling som sker stegvis i stadier och är ett resultat av människans
umgänge med omgivningen. Piaget ser intelligensen som ett beteende som
främjar individens anpassning till omgivningen och som organiserar och
omorganiserar individens tankar och handlingar. Varje individs anpassning
till sin omgivning har sin början i den nyföddes diffusa och slumpartade
massreflexer och utvecklas efter hand till dess högsta form, det logiska och
abstrakta tänkandet (s 2). Människans beteendemönster (kognitiva schemata)
förändras genom två kompletterande processer – assimilation (att nya objekt
eller situationer inpassas i befintliga beteendemönster) och ackommodation
(när det redan inlärda beteendet inte längre är adekvat utan måste anpassas
till nya beteenden och tankesätt). Båda dessa processer ingår i varje
intellektuell handling oavsett vilken typ av handling det rör sig om och på
vilken utvecklingsnivå den uppkommer. När de båda processerna befinner
sig i jämvikt resulterar detta i nya kognitiva schemata, vilket innebär att
befintliga schemata omorganiseras (Piaget, 2006, s 2-3). Att införliva och
tillämpa nya schematan (idéer, erfarenheter och förhållningssätt) kräver tid
och lång aktiv bearbetning, det är en process där det är lika skadligt att gå för
hastigt fram som att göra det för långsamt (Piaget, 1976, s 28). En
central tes
i Piagets tänkande är att människan bygger upp sin förståelse av omvärlden
genom att konkret handskas med den och finna ut relationerna mellan
företeelserna. Men för att kunna göra detta måste människan stå i nära
relation till andra människor, växelspela i ett ömsesidigt förhållande (Piaget,
1976, s 9).
Samhällssyn: Enligt Piaget är
samhället en strukturerad helhet, inom vilken
individerna är elementen (Piaget, 1974, s 7). Det som formar och förändrar
samhället är systemet av sociala samspel som börjar med relationerna mellan
minst två individer och utsträcks ända till samspelen mellan var och en av
dem och samtliga andra, samt den påverkan som alla historiska samspel
utövar. Varje socialt samspel utmärks av tre aspekter: Dels utbytesvärden i
form av idéer och föreställningar (s 36), dels förekomsten av regler vars