Avhandlingsmall

I I I .   U T V E C K L I N G S T E O R I E R  
49
 
dessa behov tar sig uttryck i (Vygotsky, 2005, s 35). Den kreativa förmågan 
är  också  beroende  av  den  omgivande  miljöns,  där  strävan  efter  att  skapa 
alltid  står  i  proportion  till  den  omgivande  miljön  och  till  traditionerna,  det 
vill  säga  av  de  förebilder  av  skapande  som  påverkar  människan,  vilket  kan 
förklara  den  oproportionella  fördelningen  av  innovatörer  och  skapade 
människor  mellan  olika  samhällsklasser  (Vygotsky,  2005,  s  37).  Hos 
Vygotsky  skapas  våra  föreställningar  om  världen  i  en  dialektisk  kunskaps-
process  mellan  reproduktion  och  produktion.  Medan  reproduktionen  hör 
ihop  med  minnet  och  är  en  nödvändig  förutsättning  för  tänkandet,  är 
produktiviteten  en  kreativ  förmåga  som  gör  att  människan  kan  skapa  något 
nytt (Vygotsky, 1995, s 9).  
 
Syn på den pedagogiska situationen: För Vygotsky (1978, 2001) är lärandet 
en  social  och  kommunikativ  process.  Det  är  bara  i  interaktion  och 
kommunikation  med  andra  människor  som  lärande  sker.  Lärande  och 
utveckling  är  något  som  sker  hela  livet  från  barns  första  levnadsdag 
(Vygotsky,  1978,  s  84).  Däremot  skiljer  sig  barns  lärande  i  skolan  från 
lärandet  i  förskoleåldern.  När  barnen  kommer  till  skolan  introduceras  ett 
fundamentalt  nytt  element  i  barns  utveckling  nämligen  tillägnandet  av 
vetenskaplig  kunskap  (s  85).  För  att  lärandet  i  skolan  ska  vara  ”good 
learning”  måste  det  proximala  lärandet  upphöjas  till  en  ny  och  högre 
utvecklingsnivå än den utvecklingsnivå barnet redan  befinner sig på (s 89). 
Då  barns  biologiska  ålder  inte  nödvändigtvis  är  det  samma  som  barns 
mentala  ålder  måste  det  senare  fastställas  genom  att  läraren  klarlägger  två 
utvecklingsnivåer  –  den  aktuella  utvecklingsnivån  (vad  barnet  kan  på  egen 
hand)  och  zonen  för  proximal  utveckling  (vad  barnet  kan  med  hjälp  av 
vuxna eller mer kunniga kamrater).  För att förstå barns proximala lärande i 
skolan  har  Vygotsky  utvecklat  begreppet  zonen  för  proximal  utveckling, 
vilket  står  för  ”the  distance  between  the  actual  developmental  level  as 
determined  by  independent  problem  solving  and  the  level  of  potential 
development as determined through problem solving under adult guidance or 
in  collaboration  with  more  capable  peers”  (Vygotsky,  1978,  s  86).  Enligt 
Vygotsky  (1978)  är  det  lärande  som  orienterar  sig  mot  utvecklingsnivåer 
som  redan  uppnåtts  (det  barn  kan  på  egen  hand)  ineffektivt  sett  ur  barnets 
övergripande  utveckling,  då  detta  lärande  inte  syftar  till  en  utvecklings-
process  (s  89).  En  central  tes  i  Vygotskys  tänkande  är  att  barn  bara  kan 
överskrida  sin  aktuella  utvecklingsnivå  genom  ett  guidat  stöd  från  vuxna 
eller  i  samarbete  med  mer  kunniga  kamrater.  Med  guidat  stöd  från  vuxna 
avses att lärare ställer ledande frågor eller  visar hur problem kan lösas, och 
där  barnet  sedan  löser  problemet.  Det  guidade  stödet  kan  också  ske  genom 
att lärare initierar lösningen på problemet och barnet fullföljer det eller löser 
det i samarbete med andra barn (s 85). För att få full förståelse för begreppet 
zonen  för  proximal  utveckling  måste  betydelsen  av  imitationen  i  lär-
processen omvärderas, då barn har förmåga att imitera en mängd handlingar 

---

M E N T A L I T E T ,   P E D A G O G I K ,   H I S T O R I S K T   M I N N E  
50
 
som går bortom gränserna för deras egen kapacitet (Vygotsky, 1978, s 87f).  
 
Förutom instruktion-utvecklingsrelationen lyfter Vygotsky (1978) fram lek-
utvecklingsrelationen  som  en  betydande  faktor  i  barns  utveckling.  I  leken 
skapar  barnet  en  fantasisituation  där  det  utforskar  och  tillägnar  sig  sociala 
levnadsregler, som senare kan transformera till vardagslivet (s 102). I leken 
prövas  också  framtida  vuxna  roller  och  värderingar  som  internaliseras.  I 
likhet med skolinstruktionen skapar leken  en zon av proximal utveckling (s 
128-129). I leken kan barnet alltid bete sig bortom sin aktuella utvecklings-
nivå,  bortom  sitt  vardagliga  beteende,  och  är  därmed  en  stor  källa  till 
utveckling  (s  101-102).  I  båda  kontexterna erhåller  barn  sociala färdigheter 
och kunskaper som de kommer att internalisera. Skillnaden är att i leken är 
barn  fri  att  bestämma  lekens  innehåll  och  utformning,  i  skolan  är  både 
innehåll  av  det  som  ska  läras  och  dess  utformning  noggrant  planerat  av  en 
lärare  (Vygotsky,  1978,  s  126).  För  att  stödja  barns  kreativa  utveckling 
framhåller Vygotsky (1995) vikten av att vidga barns egna erfarenheter men 
också får del av andras erfarenheter genom läroböcker och medier (s 20-22). 
Ju rikare erfarenheterna är desto rikare blir också fantasin. För att människan 
ska  kunna  skapa  bilder  av  dessa  förvandlade  och  omarbetade  element  ur 
verkligheten krävs ett stort förråd av tidigare erfarenheter. Om man inte har 
några  föreställningar  om  de  företeelser  i  verkligheten  som  behandlas  kan 
man inte heller skapa några bilder av det man via studier och berättelser får 
reda  på  (s  19-22).  Då  barns  behov,  intressen  och  strävanden  fungerar  som 
stimulus  och  drivfjädrar  i  allt  skapande  är  lek  och  estetiska  ämnen  som 
teckning,  litteratur  och  drama  viktiga  för  barns  kreativa  utveckling. 
Dessutom är det viktigt att barn ställs inför uppgifter. Om omgivningen inte 
ställer  människan  inför  någon  uppgift,  om  hennes  invanda  och  nedärvda 
reaktioner  försätter  henne  i  ett  tillstånd  av  fullkomlig  jämvikt  med  den 
omgivande  världen,  då  finns  det  ingen  grund  för  att  skapande  ska  uppstå 
(Vygotsky, 1995, s 31). 
 
I detta kapitel har jag presenterat de tre utvecklingsteorier som tillsammans 
bildar  den  kontext  mot  vilket  beskrivningen  av  verksamma  utbildnings-
diskurser i samtiden ska förklaras. Innehållet i detta kapitel återkommer jag 
till  i  kapitel  fem.  Innan  dess  kommer  jag  i  kapitel  fyra  att  beskriva  den 
samtida utbildningsdiskursen så som den framträder för mig. 

---