Avhandlingsmall

I I I .   U T V E C K L I N G S T E O R I E R  
47
 
omfatta  alla  individer  i  alla  former  av  yrkesförberedelser  (s  64)  så  måste 
skolan åläggas en ny vägledande uppgift, att välja ut och vägleda elever inte 
bara  med  sikte  på  högre  studier  utan  för  alla  former  av  yrkesverksamhet. 
Därmed  åläggs  skolan  uppgiften  att  upptäcka,  utveckla  och  bedöma  barns 
individuella  anlag.  Diagnos  av  barns  anlag  och  studienivå  kan  kontrolleras 
genom en skolmässig examen som tar hänsyn till elevernas minne och som 
grundar sig på en granskning av skolresultatet, men kontrollen kan också ske 
genom ett psykologiskt prov som tar hänsyn till elevernas förmåga att själv 
leta  sig  fram  till  lösningar  och  korrekta  uppgifter  och  som  grundar  sig  i  en 
analys  av  den  spontana  aktivitet  som  eleven  utvecklar.  Den  diagnosmetod 
Piaget förordar är den senare som riktar in sig på elevernas verkliga arbete (s 
65-67). När det gäller bedömningen av eleverna ska metoden grunda sig på 
observation  av  eleverna  och  deras  verkliga  arbete.  Enligt  Piaget  är  det  en 
ömtålig  metod  som  kräver  ett  ständigt  samarbete  mellan  lärarna,  som  är 
ansvariga  för  undervisningen,  och  skolpsykologerna,  vars  roll  är  att  följa 
eleverna individuellt i deras framgångar och misslyckanden. För att metoden 
ska ge full utdelning är den beroende inte bara av en samverkan mellan den 
pedagogiska och den psykologiska analysen av eleverna utan också av aktiva 
undervisningsmetoder  som  i  högre  grad  vädjar  till  elevernas  initiativ  och 
sponta  försök  (s  67-68).  Det  är  först  när  varje  elev  vägletts  genom  denna 
kombination av psykologiska prov och ett kontinuerligt studium av var och 
ens  individuella  arbete  som  eleverna  slutligen  kan  vägledas  in  på  de  olika 
linjer  där  de  ska  avsluta  sina  högre  skolstudier:  olika  yrkeslinjer  och 
förberedelse till högskolor och universitet (Piaget, 1976, s 68). 
 
I  Piagets  (1976)  skola  är  det  viktigt  med  föräldrasamverkan.  I 
genomförandet av den nya pedagogiken pekar Piaget på att föräldrarna är det 
största  hindret  när  man  vill  använda  de  nya  aktiva  metoderna  och  där  man 
inte på konstlad väg vill tvinga fram en prestation utan i stället lägga en solid 
grund  för  senare  utveckling.  För  att  komma  till  rätta  med  problemet  med 
föräldramotståndet och samtidigt leva upp FN:s deklaration som ställer krav 
på  varje  människas  rätt  till  undervisning  men  också  föräldrars  rätt  att 
bestämma vilken undervisning deras barn ska ha (s 69) lyfter Piaget fram två 
åtgärder: Dels ett nära ömsesidigt samarbete och information mellan skolan 
och familjen, vilket har visat sig utomordentligt fruktbart och välgörande för 
båda parter både vad gäller metoderna men också en fördelning av ansvaret. 
Dels  föräldrautbildning  där  men  befäster  föräldrarnas  uppmärksamhet  på 
familjens egna uppfostringsproblem och där man upplyser om skolfrågor och 
pedagogiska alternativ i allmänhet.  (Piaget, 1976, s 71-72).  
Vygotskys kulturhistoriska teori 
Enligt  Stensmo  (1994)  har  Vygotsky  sin  historiska  motsvarighet  i  Marxs 
dialektiska  materialism  som  växte  fram  under  1850-talet:  Det  är  en 

---

M E N T A L I T E T ,   P E D A G O G I K ,   H I S T O R I S K T   M I N N E  
48
 
mentalitet vars samhällssyn bygger på ett rättvist, icke-förtryckande klasslöst 
samhälle  och  där  människan  utvecklas  i  ett  dialektiskt  samspel  mellan 
medvetande och omvärld, där olika erfarenheter ger olika personlighetstyper. 
Målet med pedagogiken är polyteknisk utbildning, vetenskap för industriell 
och social praktik och pedagogiken bygger på metoder som praxis, manuell, 
social  och  politisk  handling  och  kritisk  reflektion  (jmf  Stensmo,  1994,  s 
201).  Nedan  presenteras  sammanfattande  delar  av  Vygotskys  pedagogiska 
grundsyn:  
 
Syn  på  människa  och  samhälle:  Enligt  Vygotsky  (1978)  kan  människans 
beteende  och  medvetande bara  förklaras  genom  hänvisningen  till  historiska 
förändringar i samhälle och materiellt liv (s 7). Det som formar människans 
intellektuella  utveckling  är  en  förhistorisk  kulturprocess  med  rötter  i  två 
kulturella beteendeformer: användningen av språk (s 46) och användningen 
av  redskap  (s  24).  Medan  språkets  funktion  syftar  till  social  samvaro, 
kommunikation med andra människor samt hantering av beteende, och som 
internaliseras  genom  att  en  social  process  transformeras  till  en  individuell 
process,  syftar  redskapet  till  arbete,  hantering  och  behärskande  av  naturen, 
och  som  hos  människan  internaliseras  genom  att  en  yttre  praktisk  aktivitet 
rekonstrueras  och  börjar  uppträda  som  en  inre  aktivitet  (s  53-57).  Då  såväl 
redskapssystem  som  språksystem  skapas  och  förändras  av  det  omgivande 
samhället  har  individens intellektuella  utveckling  sina  rötter i  samhälle  och 
kultur (s 24, s 46). Därmed ses människors medvetande som dynamiskt och 
föränderligt,  och  speglar  den  omgivande  kulturen  både  till  innehåll  och  till 
form (Vygotsky, 2001, s 7).  
 
Enligt Vygotsky  (2001)  har  högre  psykologiska  funktioner  som  perception, 
uppmärksamhet,  minne  och  tänkande  en  medierad  natur  på  så  sätt  att  det 
råder en nära dialektisk relation mellan psykologiska fenomen och processer 
och de materialistiska historiska förändringarna (s 7-8). Det är med hjälp av 
språket  som  hela  den  psykologiska  processen  transformeras  till  allt  högre 
psykologiska  funktioner  (Vygotsky,  1978,  s  35)  vilket  leder  till  att  barn 
börjar  uppfatta  världen  genom  sitt  språk  (s  32),  erhåller  förmågan  att  styra 
sin uppmärksamhet och göra ändamålsenliga val (s 35), att planera och lösa 
praktiska problem (s 26), att uppnå mål (s 25) samt förmågan att övervinna 
impulsiva  handlingar  för  att  därigenom  styra  och  kontrollera  sitt  eget 
beteende (Vygotsky, 1978, s 28).  
 
Förutom sin reproduktiva förmåga har alla människor en produktiv, kreativ 
förmåga,  även  små  barn.  Det  är  den  kreativa  förmågan  som  gör  att 
människan  kan  skapa  något  nytt  (Vygotsky,  1995,  s  9)  och  som  gör 
människan till en framtidsinriktad varelse, som både skapar sin framtid och 
samtidigt  förändrar  sin  nutid  (s  13).  Den  kreativa  förmågan  och  dess 
inriktning stimuleras och drivs av människors behov och av de intressen som 

---