41
hen var fel ute. Trots att inga musikaliska ledtrådar fanns så hade testpersonen en
målinriktad inställning som tog musiken i åtanke som ett alternativt medel för att kunna lösa
pusslet. Om testpersonen hade spelat pusselspelet med de dissonanta ledtrådarna hade
testpersonen troligen haft en god chans att både uppfatta och förstå sambandet med den
dissonanta musiken. Detta visar att andra slags ledtrådar troligtvis också hade kunnat hjälpa
en spelare i ett pusselspel.
5.3.2 Analys av förstudie och artefakt
På grund av tidsbrist gjordes avvägningar vilket ledde till att förstudien blev begränsad.
Endast ett fåtal författare valdes ut och vid en mer omfattande studie hade ytterligare
spetskunskap kunnat samlas in för att användas i det praktiska arbetet. Detta hade kunnat
underlätta och lägga grund för ett mer dynamiskt musikaliskt ramverk i pusselspelet, vilket i
sin tur kanske hade lett till att musiken fått en större chans att påverka spelaren. De två
musikstyckena komponerades med mål om att skapa stillsam ambiens. Detta på grund av en
hypotes om att tydliga delar, melodik och/eller ackord skulle kunna ge upphov till allt för
markanta skillnader och att det då skulle bli för uppenbart för att en spelare skulle kunna
uppfatta musiken och de musikaliska ledtrådarna på ett omedvetet, subtilt plan vilket var
målet med artefakten. Tanken med musiken var att testpersonerna skulle reagera på den,
inte registrera den. Som beskrivet i stycket ”Presentation av undersökning” uppfattades det
dissonanta stycket av alla testpersoner i grupp 1, men bara hälften av gruppen valde att
använda musiken som feedback i spelet och dessa personer hade svårt att se ett samband
och/eller ett mönster vilket kan betyda att de dissonanta ledtrådarna var för subtila och
otydliga för att nå önskad effekt – som hjälp för att lösa pusslet. En annan metod hade varit
att använda ett instrument med klara, tydliga toner, som ett piano till exempel. Det hade då
troligtvis varit tydligare när intervallen blev dissonanta och testpersonerna hade kanske lagt
märke till ett mönster i större utsträckning. Fördelarna med ambient musik är dock att
spelaren ”slipper” märka att denne blir hjälpt vilket kan vara mindre störande för de spelare
som vill lösa pussel på egen bedrift.
Inom film används dissonans i musik för att skapa en atmosfär som utgår ifrån skräck och
rädsla och spelmusiken har tagit inspiration från denna konvention (Whalen, 2004). När
testpersonerna beskrev den dissonanta musiken användes ord som ”skräckaktig”, ”evil” och
”spooky”. Detta skulle kunna vara en bieffekt av att västerländsk kultur använder mycket
dissonans i skräck. Testpersonerna, uppvuxna med västerländsk kultur, var vana vid
konventionen och associerade därmed dissonanserna med skräckgenren. Eftersom
dissonanta intervall länge har ansetts ha en naturligt ”spänning” (Ingelf, 1997) så har dessa
intervall troligtvis använts i samband med skräckhistorier länge - även innan film och
dataspel fanns. Därför är det svårt att säga om det är dissonans eller om det är associationen
som skapar obehag hos människor. Detta behöver dock inte ha implikationer för hur
dissonans används eftersom konventionen verkar fungera och ger en avsedd reaktion hos
mottagarna (publiken).
En annan aspekt som kan tas upp i samband med musiken är hur den uppfattades enskilt
kontra hur den uppfattades i pusselspelet. Pilottest 1 genomfördes för att se om
kompositionerna uppfattades som avsett, antingen konsonant eller dissonant. Detta test
42
genomfördes enbart med lyssning och utan bilder eller andra grafiska element som är
vanliga i dataspel. Musik kan uppfattas annorlunda om det får höras i olika kontexter och
dissonanserna var troligtvis mycket mer märkbara för respondenterna i pilottest 1 som
lyssnade under koncentrerade former än för de testpersoner som spelade pusselspelet och
fick lyssna på musiken samtidigt som de befann sig i en spelmiljö med diverse grafiska
element och skulle lösa ett pussel som var baserat på färgkombinationer – en grafisk aspekt.
Att dessa testpersoner hade svårt att uppfatta den dissonanta musiken som ledtrådar eller i
ett mönster är därför inte förvånande då spelets grafiska komponenter tog stor plats. Om
spelet hade haft enklare och mer blygsam grafik så hade förändringarna i spelets musik
kanske varit tydligare för testpersonerna.
5.3.3 Analys av metod
Västerländsk musikteori och urval
På grund av problem med datainsamlingsmetoder blev testgruppen nästan halverad i antal.
Med enbart 4 personer i varje testgrupp är det svårt att dra några slutsatser även om
samband kan skönjas. Till viss del har en tillräcklig mängd data samlats in eftersom resultat
har kunnat sammanställas, men för att kunna ställa dessa resultat mot en större, generell
grupp människor krävs en större testgrupp och en mer omfattande studie.
Eftersom arbetet utfördes i ett västerländskt land verkade det som ett naturligt val att även
välja den västerländska musikteorins definition av dissonans och konsonans. Det hade varit
intressant att grunda undersökningen i ett icke-västerländskt musiksystem, men med tanke
på att det kan ta flera år att förstå en musikteoretisk grund så hade detta troligtvis inte varit
möjligt med tanke på arbetets omfattning. Det är heller inte säkert att dissonans och
konsonans är uttalade begrepp inom andra musikteoretiska system. De studier som använts
som litterärt underlag till arbetet har därför haft ett fokus på västerländsk musikteori och
eftersom undersökningen var tänkt att utföras med svenska testpersoner antogs det att dessa
studier var relevanta. Att testpersonerna skulle vara uppväxta med enbart västerländsk
musikkultur (och teori) var dock inget urvalskriterium och undersökningen ställde inte den
typen av frågor. I Sveriges grundskoleutbildning ingår ämnet musik där den västerländska
musikteorin lärs ut från tidig ålder (Skolverket, u.å.). Jag hade tidigare vetskap om att det
inte fanns några utländska studenter bland testpersonerna (genom skriftlig kontakt innan
undersökningen ägde rum) och därför kan det antas att alla testpersoner har ett svenskt
medborgarskap. Sannolikt har därför alla testpersoner fått ta del av den västerländska
musikteorin genom sin grundskoleutbildning.
På grund av att metoden inte täckte frågor om erfarenhet av musikkultur så kan inga andra
antagandet gällande ämnet göras och därför finns inga garantier att testpersonerna bara har
påverkats av den västerländska musikteorins definitioner av vad som anses vara konsonans
och dissonans. Detta kan ha påverkat resultatet. Enligt Schellenberg & Trehub (1994) är
sensorisk konsonans något som gäller i flera kulturer medan musikalisk konsonans kommer
ifrån erfarenhet och preferenser över vad som anses låta ”bra” i specifika musikaliska genrer
(Schellenberg & Trehub, 1994). Därför skulle personer, trots exponering av olika
musikteoretiska system, kunna tycka båda lika och olika gällande konsonans och dissonans.