Kristusvägar Jesus Kristus, andlighet och jorden

Tillägg: Ett kort tillrättaläggande om moderna "Allt om avslöjande berättelser om Jesus "

1. I texten på webbsidan har några av de mest graverande ensidigheter om några teologiska riktningar redan korrigerats direkt eller indirekt – med hjälp av nya kunskaper och metoder. Här går man in på ytterligare en förvirrande förfalskning genom moderna "sensationsförfattare". Vi vill inte ytterligare främja publiciteten för dessa bestsellers, utan det följande bidraget är avsett för dem, som känner till den sortens litteratur, och som känner sig irriterade av den.

Med hänvisning till dödahavsrullarna från Qumran har dessa författare försökt visa, att de flesta berättelserna i Nya Testamentet om Jesus är felaktiga. De låter påskina, att Jesus och hans lärjungar osv i verkligheten helt enkelt var militanta upprorsmakare mot den romerska regimen. *

För att öka trovärdigheten inlindas denna tolkning i en sorts konspirationsteori: De 1947 - 1956 upptäckta skriftrullarna från församlingen vid Qumran lär till 75 % ha hållits hemliga, varvid i synnerhet lärda ur den katolska kyrkan lär ha haft kontrollen. Redan detta är helt enkelt fel – vilket härmed fastslås, fastän denna webbsida inte behöver rättfärdiga någon kyrka, och absolut inte accepterar något hemlighetsmakeri om kristna skrifter. Tvärtom var de lärdas team sammansatt av katoliker, protestanter, anglikaner, judar och till och med ateister. På grund av de många olika åsikterna om så många små och skadade småbitar dröjde det visserligen länge, tills allt blev offentliggjort. När emellertid den engelska originalupplagan av respektive litteratur "om förborgade saker" kom ut, hade 80 % av Qumran-texterna blivit offentliggjorda. 1992, ett år före utgivandet av en sådan sensationspocketbok, som förr som nu på bokryggen påstår, att 75 % av texterna ej är offentliggjorda, var också resterande texter offentliga. **

För att tolka innehållet fick författarna ställa upp en hel rad var och en för sig våghalsiga teorier, för att vid uppradningen sedan komma till ovannämnda resultat. En gång sägs det, att skriftrullarna inte var förkristna utan från Jesu tid. Dessa skrifter härstammar dock uppenbarligen från olika tider, och innehållet i dem är inte enhetligt. Församlingen i Qumran fanns under en längre tid. Den kan varken säkert jämställas med esséerna eller med de militanta zeloterna, som senare på något avstånd därifrån hade fästningen Massada. Qumran skulle eventuellt kunna jämföras med en modern spirituell ekoby. De måste ha haft kontakter åt alla håll. Från esséerna hade de väl några seder i modifierad form, och från de skriftlärda i Jerusalems tempel fick de anteckningar om tempelskatten sig anförtrodda – vilket bevisar, att de inte ansågs vara omedelbart delaktiga i dispyterna med romarna och därför bedömdes som en säker förvaringsplats. – Det kan också ha funnits kontakter med enskilda zeloter.

Författarna påstår också, att esséerna inte var asketiskt levande munkar utan militanta motståndskämpare. Allt, som finns bevarat om esséerna, tyder dock på en pacifistisk vegetarisk, strängt troende judisk-esotorisk sekt, som på grund av sina rentav zaratustriskt förefallande föreskrifter om renhet sökte avskildhet från den övriga världen, i det närmaste i än högre grad än munkarna idag. Vid den omnämnda bedömningen av esséerna som militanta människor drogs esséer och zeloter otillåtet över en kam, utan att detta motiverades tillräckligt.

Johannes Döparen, Jesus och Jakobus, som var Jesu (halv-) bror, påstås ha haft samma militanta motiv "som esséerna". Även denna – till råga på allt på föregående antaganden grundade – bedömning presenteras som ett faktum och kan inte bevisas genom skriftrullarna från Qumran. Jesus, Jakobus och Johannes kan där praktiskt taget inte identifieras någonstans på det sättet. "Rättvisans lärare", som uppenbarligen var en ledande personlighet i denna församling, måste identifieras med Jakobus, vilket inte är någon bevisbar teori. Även påståendet, att denne "rättvisans lärare" var en radikal zelot, är obevisat och osannolikt. Det kan dock vara så, att församlingen erkände honom som en högre – andlig – auktoritet gentemot tempelprästerna, som var i moraliskt förfall. Även det som finns bevarat om Jakobus själv, passar inte ihop med denna militanta bild. Jakobus – inte lärjungen Jakobus, utan Jesu broder, som efter dennes korsfästelse ledde den kristna urförsamligen i Jerusalem – hade efter allt att döma en uttalat tolerant och utjämnande karaktär. Han fick så att säga ställa sig mellan Petrus och Paulus resp medla mellan de tvistande lärjungarna för att hålla ihop församlingen.

För att vidare kunna påstå, att Paulus var en romersk agent, som lär ha förfalskat allt, fick man ta till ytterligare en konstgjord konstruktion, nämligen att romarna som en skenmanöver hade iscensatt hans arrestering, vilket återigen inte på något sätt kan bevisas. (I vår text "Kristusvägar ..." går vi bland mycket annat ännu mera in på Paulus, bl a på att – oavsett i vilket förhållande någon står till dess traditionella sidor, t ex hans hållning gentemot kvinnor, så kan man i varje fall autentiskt urskilja hans visionära upplevelser och kunskaper); visserligen bara, om man gör sig besväret att över huvud taget ingående och praktiskt befatta sig med mystiska upplevelsesätt, vilket sensationsförfattarna uppenbarligen inte har brytt sig om.)

Skriftrullarna från Qumran är helt enkelt några av många övriga skrifter från den dåvarande tiden, som med varje liten mosaiksten lämnade upplysningar om några seder och bruk från den tiden. Några andra skrifter från dessa århundraden är sedan länge kända som apokryfer, och andra hittades först under senare tid (möjligen fynden från Naq Hammadi, som har en del att berätta om den tro, som tidiga kristna i Egypten bekände sig till.) Säkert är dock, att människorna i Qumran trodde på Gud, och att de i fråga om en del uppfattningar och seder var besläktade med Jesu läror, nämligen de läror som står i Bibeln och inte de, som sensationsskribenterna påstår kommer från en militant Jesus. Det är absolut möjligt, att Johannes Döparen ursprungligen härstammar ur dessa strängt troende kretsar hos esséerna resp qumranerna, eller i varje fall var en allmänt ansedd gäst där. Likaså är det tänkbart, att Jesus har mött dessa människor. (På vår webbsida "Kristusvägar" förklaras också, att han rörde sig i många kretsar, och att han därmed inte automatiskt härstammar ur respektive skola, vars anhängare han mötte.)

2. Andra författare anslöt sig också till den tidigare nämnda spekulationen vad gäller Jesus med många detaljer som hör samman med judisk historia men utan att lösa de nämnda motsägelserna. Genom att minska Jesus återuppståndelse i en del delar av den här litteraturen till en historisk reell, ren återuppståndelseritual liknande de den vid de gamla Egyptiska kungarna och möjligen esséerna och senare traditioner som stammade från dem, och de lät inte läsarna ta del av det förnyande bidraget som Jesus gav i den här frågan. Det skulle inte ha skadat relationerna mellan historiska grupper som esséerna och Tempelordern om de hade klarat sig utan sin trossats mot återuppståndelsen. Det rent mystiska sättet att se på Jesus underverk försvann redan under den första kristna tiden eftersom det var för svårt för en del tidiga judisk-kristna och gnostiska grupper att förstå och av det skälet är det inte meningsfullt att försöka bevisa att det de hade förstått var den fullständiga sanningen när man tar hänsyn till deras tro. Andra förstod andra delar av sanningen, vilket syns, till exempel, när man ser på hur många tidiga Kristna som trodde på en mer universell betydelse av återuppståndelsen och det finns även de som använda "diskussionspappret", känd som "Gospel of Philip" för detta. Paulus som var perfekt lämpad att spela "ande" var inte den enda källan till dessa traditioner som höll undervisningen i den fysiska och spirituella omvandlingsnaturen av återuppståndelsen levande. De som har lite respekt för den vitt accepterade versionen som förts vidare genom historien av kyrkorna kan lättare närma sig sanningen än de som utan eftertanke förkastar allt som inte stämmer överens med deras tro.
När sådana aktiviteter leder till ett kontinuerligt förtal av Jesus Kristus kan de ha spirituella konsekvenser som överträffar ett rent humant perspektiv.

3. De fanns även spekulationer om flera "gravar med Jesus ben" i Israel och även på andra ställen. I samband med Mellanöstern, med gravplundrare, om t.ex. en benbehållare från en sådan grav stals och det finns tusentals sådan behållare som lagras på museum, och där benen om de var där, gavs bort för att begravas igen etc. Det är nästa omöjligt att få trovärdig igenkänning av personerna. Så de ofta använda namnen på behållarna bevisar ingenting. Inte heller sannolikhetsberäkningar kan utesluta likartade namn i olika familjer.

Holistisk historisk forskning skulle inte utgå ifrån antagandet att återuppståndelse i den traditionella betydelsen inte kan ha varit möjlig. Dessutom – istället för att ta upp profetian som kan relateras till Jesus enbart som en källa till hopp om Jesus 2000 år senare - kan man idag ta hänsyn till att denna inspiration kan peka på något verkligt som ännu inte utforskats förrän det händer.
Ytterligare information om detta (på engelska): http://dukereligion.blogspot.com/2008/01/talpiot-tomb-controversy-revisited.html

* 4. Det finns fler spekulationer om Jesus liv som leder till olika idéer. T. ex. en tes att Jesus skulle ha varit en anhängare till kyniska skolan, en grekisk filosofiskola... Det fanns ännu fler spekulationer: Jesus kan ha varit Moses eller en egyptisk farao eller Julius Ceasar eller en bysantinsk imperator(!).

** Det är också påfallande, att man i sådana böcker inte nämner det faktum, att man i Qumran också hittade särskilt gamla evangelietexter ur första århundradet, som vid en jämförelse med nutida texter visar, att de har återgivits tämligen oförändrade.

Tillbaka till förteckningen för denna sida