Kristusvägar Jesus Kristus, andlighet och jorden

Inspirationen och kyrkorna

Det Nya Testamentet skildrar den direkta inspirationen hos enskilda troende, liksom också ytterligare den Helige Andes gåvor som något viktigt, som i allmänhet hör till att vara kristen (jfr t.ex. Första Korintierbrevet 14, 26, Markus 16, 17). Uppenbarligen försvårades dock vägen dithän.

Visserligen erkänner bredvid pingstkyrkorna t.ex. den katolska kyrkan denna möjlighet till utpräglat budskap. De gör emellertid skillnad på en "allmän uppenbarelse" för alla genom bibeln, traditioner och ett kyrkligt lärarämbete å ena sidan - och "privatuppenbarelser" å den andra. Det senare låter man eventuellt, i den mån de innehåller något meningsfyllt för vederbörandes personliga liv eller hans eller hennes närmaste omkrets, gälla som en den Helige Andes uppenbarelse, även om man inte speciellt främjar det. Särskilt då kom till att börja med ofta en kritisk reaktion från denna kyrka, när budskap anlände, som till sitt innehåll riktar sig längre än till det privata, fram till kyrkan eller till mänskligheten, t.ex. i form av Marie- och Kristusbudskap. Alltsedan Påven Paul VI blockeras dock inte officiellt tryckandet av sådana skrifter genom kyrkan närstående förlag. Fortfarande hölls dock sådana vittnesbörd delvis tillbaka, t.ex. under årtionden det tredje budskapet från Fatima. Kyrkan förbehåller sig att senare fatta ett slutgiltigt beslut. Alla, även de troende församlingarna rekommenderas, att vid en ev. närmare prövning beakta rätten att bli hörd resp. att bli rättvist behandlad i kyrkorätten844 § 3. Kyrkorätten 220 förbjuder dessutom orättfärdigt förtal, varifrån det än må komma (vilket kan förekomma vid förhastade offentliga fördömanden).

I många fler kyrkor spelar hela detta område ingen stor roll, resp. man har inte utvecklat någon särskild praxis i umgänget med. Å andra sidan finns det många liknande uppenbarelser även utanför kyrkorna. På det hela taget uppstår intrycket, att Gud har ett intresse av, att människorna även på detta sätt stimuleras på nytt, ja, regelrätt undervisas och även varnas. Detta är dock svårt, en livslång inlärningsprocess och att sprida sådana budskap kräver ett verkligt kall för att göra detta, en speciell koppling till Gud och rätt förberedelser.

De första apostlarna - människor, som kunde stå upp för Jesus Kristus med hjälp av de gåvor de fått - lärde enligt Första Korintierbrevet 14,26 ut direkta uppenbarelser och deras tydning även som beståndsdel i sammankomsterna. Första Korintierbrevet 12,4-7: "Det, som nu anden åstadkommer i var och en av oss, är till allas nytta". Enligt Första Korintierbrevet 12,28  kan apostlarnas roller som "profeter" *) ses som i efterhand tillagda, och på tredje plats som lärarens. I Första Korintierbrevet 14 görs åtskillnad mellan tungomålstalande till egen uppbyggelse och profetiska tal till församlingens uppbyggelse. Människor med profetiska gåvor var utomordentligt uppskattade, speciellt som de andra lärjungarna inte automatiskt kunde utföra denna uppgift (t.ex. Matteus 10,41).

Utmärkande kännetecken:
- Här handlar det inte så mycket om frågan om det överhuvudtaget ger inspiration som inte kan tillföras självsuggestion resp. massuggestion, schizofreni eller andra psykiska fenomen. Den som studerar sådana fenomen utan förutfattade meningar inom kristendomen kommer snabbt att märka att de rent mentala förklaringsförsöken inte är tillräckliga i de flesta fall. Efter att ha konstaterat detta kan man börja med de frågor som egentligen är intressanta.
Det är meningsfyllt att söka insikten, vad som kommer eller inte kommer ur sanningens ande, jfr Första Johannesbrevet 4,1. Detta måste dock ske med erforderlig försiktighet och hänsyn. Blott från bibelns utgångspunkt är det inte automatiskt så, att präster alltid genom teoretiska teologiska bedömningar kan fatta beslut om dessa andens uppenbarelser. Mycket få kan omedelbart varsebli, ur vilken ande ett budskap kommer, därför skall enligt Matteus 7,15-20 profetiska gåvor framförallt bedömas enligt sina "frukter". Det vill säga, där de leder till Kristus - t.ex. till s.k. "omvändelseupplevelser" med en därpå följande positiv ändring av livsinnehållet eller också till själsligt resp. kroppsligt helande mm, vore det ytterst tvivelaktigt att avfärda dem som oäkta eller till och med  "som från djävulen kommande", därför att de brukar ske genom nåd - Johannes 15,5: "utan mig kan ni inget göra". Också när därigenom t.ex. större kärlek till Kristus och medmänniskorna uppstår, är detta ett positivt tecken. Jämför också varningen för domarna i Matteus 7,1; Matteus 12,24-30 och Apostlagärningarna 5,38-39. Även moralteologiskt och enligt världsliga rättsgrundsatser vore det fel att i tvivelsfall handla fördömande.
Ett ytterligare skiljande kännemärke kan anspråkslösheten i uppträdandet hos sådana människor vara, ty endast där människan blir "tystlåten", kan han höra Guds ande. Teologikunskaper är här överhuvud taget inte ett kännetecken. Ofta utvaldes just enkla människor ("lekmannakarisma"). Bildade kan bara komma ifråga när de är inbilska eller har kört fast och m.a.o. trots allt hör till dessa "andligt fattiga" enligt Matteus 5,3. (T.ex. Sadukéerna - rationalister och materialister - och fariséerna - såvida de till större del stelnat i religiöst intellektuellt vetande – hörde båda inte till dessa "fattiga i anden".)
- "…Att ni lever era liv värdigt som människor och uppfyller era dagliga plikter men även låter Gud den allsmäktige Fadern ta en plats i era liv" (som ett budskap från Jungfru Maria till siarna i Garabandal och på andra ställen.)
- Ett kärleksfullt beteende i likhet med Jesus etisk i t.ex. Matteus 7.12 är också ett sådant kännetecken. Människan får genom sitt jag som är förbundet med Kristus mer kontakt med anden - som står över intellektet. Detta kan ske desto tydligare ju mer han kommer i samklang med gudomliga egenskaper som kärlek. Etik betyder hur som helst inte här automatiskt att de måste anpassa sig till de vanliga idéerna vi har om fromma personer t.ex. vad gäller kläder eller att gå i kyrkan på söndagarna eller liknande.
- Till exempel, om någon aggressivt skulle sprida förtal om någon annan kristen med hjälp av alternativ som han fått genom att läsa och påstår sig ha fått en personlig inspiration av Kristus och härigenom åsaka osämja - är det troligen varken en legitim handling eller ett sant budskap från Kristus eller en Heliga Anden.
- Dessutom spelar frihet från yttre andligt förtryck som kännetecken en roll. Den Helige Ande är fri från mänsklig klassificering och den behöver frihet för att frodas. Apostlagärningarna 5,29: "Vi måste lyda Gud mer än människorna". Med detta bestrids dock inte här att andligt beledsagande även i fortsättningen är meningsfylld. Varje ny generation måste ju inte börja om från början.
- Kriterier som "övernaturlig karaktär" undersöks visserligen ofta: t.ex. i visa fall som s.k. "Hänryckning" (ingen blinkreflex, hjärtfrekvensen förändras, pulsen går ner, blodtrycket stiger – och inga tecken på manipulation eller droger) eller att personen inte kunde veta det som meddelas osv. Det är dock inte avgörande eftersom anden även kan använda människans "naturliga" egenskaper.

Det finns flera former, om vilka ett budskap ur anden kan yttra sig. Till exempel genom "hjärtats inre röst/ inre ord" som är fullt medvetet och därför inte ska blandas ihop med hypnotiska eller schizofrena** fenomen. En del praktisk erfarenhet visar att dess natur även skiljer sig från telepatiska fenomen. (Jmf. "Vom inneren Wort" – Tyska: Det inre ordet, utdrag från Johannes Tennhardt, Jakob Lorber, etc.; Lorber-Verlag). Sällan kommer ett tranceliknande tillstånd i fråga, där människan i stort träder i bakgrunden, men även då måste man hålla isär olika omständigheter (t.ex. sättet att förbereda sig för resp. göra sig förtrogen med Gud), att det inte rör sig om en normal trance, d.v.s. en ren medvetandeförträngning – vid vilken också mycket problematisk inspiration i spiritismens innebörd kunde förekomma, och som verkar försvagande på deltagarna. Vidare förekommer det att någon upplever något innerligt som vision, ljus eller idé och som därefter kan omsätta det i ord och skrift. Även direkt nedskrivning förekommer, dock vid fullt medvetande, vilket skall särskiljas från spiritismens automatiska nedskrift, vilken sker i trance.
Att den "Helige Ande" kan ha verkat genom ett budskap, gäller inte bara vid direkt tilltal ur andlig källa (:"..."). Även en tanke, ett samtal mellan människor eller en uppsats eller bok kan till slut också stamma från denna inspirationskälla, då den kan stimulera den mänskliga kreativiteten, så som människan själv vill.
Om den Helige Ande i allmänhet, jfr Johannes 3,8 & 14,26 och Huvudtexten i Kristusvägar, Del 1, Kapitel "Den första pingsthändelsen".
Om profetior i inskränkt bemärkelse av framtidsvisioner, se motsvarande kapitel i huvudtexten i Kristusvägar, Del 2, t.ex. kapitlet "Om umgänget med profetior* ".

*) Här må också hänvisas till några ställen i Gamla Testamentet, när det gäller profetians karaktär - med det förbehållet, att förutsättningarna för den sedan dess har ändrats (den gamla typen av profetia hade vid tiden för Jesu liv praktiskt taget somnat in) och den väcktes på nytt: Joels bok 3,1-2; Amos bok 3,7-8)

**) Ibland är det så att även folk som har en äkta kapacitet att inspirera kan utsättas för upplevelser som liknar mentalt störda tillstånd - där de inre dialogerna kan fortsätta tvångsmässigt och där personen inte kan hantera jordiska nödvändigheter. För att undvika sådana överdrifter så mycket det går kan det hjälpa att ta hänsyn till – förutom ovanstående aspekter – en del praktiska förutsättningar som: tillräckligt med sömn; lämplig näring, t.ex. med tillräckligt med B-vitaminer (vilket innebär försiktighet med fastande om man inte har tillräcklig erfarenhet av detta); en klar harmonisering med den önskade källan (Kristus); undvikande av alltför långa sessioner, med den medföljande tendensen att starta med ett mål och bli alltför exalterad, och efter intensiva inre upplevelser, tillräcklig ansträning för att återvända till den nuvarande "jordiska" verkligheten; att med självförtroende bearbeta vad man hört; att medveten om sig själv bearbeta vad man hört. Hjälpare, spirituella guider (t.ex. präster), terapeuter etc. kan bara hjälpa till praktiskt om de har speciell erfarenhet / kunskap vilket innebär att de inte bara tar det förvirrade tillståndet allvarligt, utan även det oförvirrade grundläggande fenomenet.

Tillbaka till innehållsförteckningen
 
 

Till vad behöver jag en kyrka eller en gemenskap ?

Det är å ena sidan möjligt att finna en helt personlig, inre förbindelse till Jesus Kristus och till Gud. Detta är kärnan. Man kan t.o.m. ledas fram direkt av Gud till den nödvändiga yttre stimulansen, om man är känslig nog att lägga märke till hans fingervisning.

Det finns dock ytterligare en nivå för denna förbindelse, som först utvecklas i gemenskap med andra: "Där två eller tre är församlade i mitt namn, är jag mitt ibland dem" (Matteus 18,19-20). Detta är då helt enkelt det, som ordagrant sägs. I mindre grad möjligt att uppleva, men i princip vore detta också möjligt på avstånd, när människor till exempel tar kontakt med varandra vid en bestämd tidpunkt. En mystiker kan uppleva en sådan förbundenhet till och med utan avtalad tid. Detta vore dock för de flesta ett alltför högt krav. Människan är i de flesta fall inte född att vara ensam.

Denna form av bönegemenskap kan till exempel resultera i en privat krets med regelbundna sammankomster i hemmiljö. Vidare kan den upplevas i en kyrkoförsamling eller i en annan individuellt anpassad trosgemenskap. Även om därvid den ena eller andra kyrkan skulle överbetona sin roll för de troende mot bakgrund av sina traditioner, ändrar detta ingenting av det meningsfulla i saken.

Tillbaka till innehållsförteckningen
 
 

De sju inseglen

Den följande visionen skildrar först de "24 äldstes" dyrkan av Gud, som "sju andar inför Guds tron" och de "fyra gestalterna" – varmed olika uregenskaper uttrycks samt skapelsen. Sedan skildras, hur endast "lammet" – med Kristi attribut – kunde öppna boken med de sju inseglen - Uppenbarelseboken 4 - 8, 1. Denna vision utspelar sig i "himmelriket" – i detta sammanhang på det gudomliga området. Först skildras inseglens innebörd på en nivå, vars krafter kännetecknas med symboler – fyra olikfärgade hästar resp. ryttare. Från förändringar på denna nivå, liknande en målande drömnivå, utgår här endast indirekta verkningar på jordelivet.

Trots den primärt mot utvecklingen av denna psykiska nivå i stort inriktade karaktären i dessa avsnitt heter det därför i början "Jag vill visa dig, vad som skall ske efter detta", det vill säga efter de sju församlingarna. På motsvarande sätt försökte R. Steiner och Arthur Schult att antyda ytterligare sju "insegelkulturer" på jorden, som hänger ihop med reningen av resp. medvetandenivå. Den ur Kristusinspirationer i Mexiko uppkomna "Det sanna livets bok" lägger i de 7 inseglen hela den gemensamma historien från "Kains och Abels" tid ända till den kommande fulländningens tid.

I alla fall möjliggör denna text ingen klar identifiering med vår tids fysiska jord. Om man i vissa frikyrkor i lugn och ro skulle tänka efter i denna riktning, kunde man möjligen förmoda vaga likheter mellan de fyra första inseglen och de båda världskrigen, den anslutande terrorbalansen mellan öst och väst samt hunger och farsoter. Religionsförföljelser och katastrofer av kosmiskt ursprung skulle möjligen läggas därtill: Meteorer, jordbävningar, eventuellt polvändning / polsprång. Se dock kapitlet "De sista sju plågorna".

T ex redan den scenen i Johannesevangeliet 2 – bröllopet i Kanaan och Jesu fördrivning av månglarna och växlarna ur templet – se vårt kapitel därom – påminner i sin gemenskapsgrundande resp. stridbara karaktär om dessa avsnitt.

Förutsade Jesus i kapitlet 5 i Johannesevangeliet uppdelningen av andarna i goda och onda, så övergår skildringen mellan det sjätte och sjunde inseglet till den själsliga "förseglingen av de utvalda från tolv stammar " och "de utvaldas triumf i himmelriket".

Tillbaka till innehållsförteckningen
 
 

De sju basunerna

Även änglarnas vision med de sju basunerna utspelar sig i "himmelriket" - Uppenbarelseboken 8, 2 - 11, 19. De "heligas böner" som stiger upp och också den på jorden nedsända "elden från altaret", liksom också basunerna själva, använda som instrument inom huvudets domäner, speglar en mer andlig nivå, liksom det också skulle vara i drömmar med liknande symboler. Den är här utgångspunkt för de förändringar, som delvis kan nå ända in i det jordiska, där allehanda skuggor virvlas upp.

Trots denna i första hand andliga, ickefysiska karaktär försöker man också här att inordna den efter inseglen, t.ex. som jordiska "basunkulturer". Att även i våra dagar väcka gensvar, är svårt: Det vore inte uteslutet att se skogsdöd och gifter i sammanhang med betydelsen för den första och andra basunen. Vid den tredje basunen har flera lagt märke till, att den facklan, som föll på 1/3 av vattnet, heter Wermut = Tschernobyl. Den fjärde basunen kunde framhäva en stjärnkonstellation, som t.ex. i mitten av augusti 1987 förelåg e en kosmisk triangel av alla planeter. Utan åberopande av apokalypsen, men med hänvisning till det apokalyptiska antalet 144 000 människor – "regnbågskrigare" på indianska – mediterade då delar av New-Age-kretsarna över den förmenta början resp. stationen på vägen till en ny tidsålder. Den femte basunen – rök från avgrundens djup, stålhårda gräshoppor, fem månaders kval...– kunde ge intryck av, att Gulfkriget (1991) kunde vara åtminstone en yttre avbild på denna basuns kraft och dess fortsättning i den sjätte basunen. Den sjunde basunen leder in i "Guds tempel", återigen beledsagad av blixt och röster och dunder o.s.v., vilket också kan ha en inre, mystisk innebörd.

Vid den sjunde basunen förekommer också röster, enligt vilka på detta stadiet "vår Herres och Kristi världsriken" redan är verklighet. Åtminstone på en andlig nivå har redan något blivit beslutat, som på jorden ännu inte är helt genomarbetat. "Basunernas" kraft kan liknas vid den som ligger i "Kristi förklaring" (Matteus 17 och vårt motsv. kapitel) och lärorna kring den, liksom i bergspredikan (Matteus 5-7) o.s.v.

Tillbaka till innehållsförteckningen
 
 

De "sju dundren" och de två profeterna

Efter den sjätte basunen "talade sju dunder", vars innehåll Johannes skall "försegla" och inte skriva ned. Då "mäts templet i himmelriket". Två profeter dödas och uppväcks. Uppenbarelseboken 10, 11, 14. Här kan en likhet med Lasarus' uppväckelse enligt evangeliet konstateras - vårt kapitel därom och Johannes 11.

Tillbaka till innehållsförteckningen
 
 

Kvinnan och draken

I alla faser av skeendet deltar de andligen bärande krafterna och olika motsträvande krafter. I texten skildras än ena sidan noggrannare, än den andra. Tecknet i skyn, "Kvinnan med solen som klädnad och med månen under sina fötter, och på hennes huvud en krona med tolv stjärnor" - Uppenbarelsen 12 - visar omisskännligt "Sofia", som himmelens resp världens moder, mindre som jordens moder - se kapitlet "Den första pingstupplevelsen" i detta arbete. Hennes delvis antagna relation till Maria har redan nämnts. Maria bodde i ålderdomen också med stor symbolkraft i en grotta, i vilken tidigare modersgudinnan Kybele hyllades, för att här ta upp en ny aspekt. Hennes "barn" i Uppenbarelsen – ett barn till ett himmelsväsen skall först också ses som himmelsväsen –, som senare skall styra människor med "en spira av stål ", det vill säga bl.a. med en ständig uppmaning till deras uppriktiga, individuella kärna, syftar på ett visst uppträdande av den kosmiske Kristus. Man kan också översätta detta med "en stav av stål" och den är sålunda inte endast en kungasymbol, utan också en symbol för "den invigande" och kan också ha att göra med de "himmelska härskarorna". Mer därom i kapitlet "De sista sju plågorna (vredesskålarna)".

Här blir delvis ett förhållande mellan fottvagningens karaktär och den föregående smörjelsen genom Maria i Betania möjlig att förstå - se vårt kapitel "Kristus och fottvagningen" och Johannes 12,13. Även återupptagandet av nyfödselmotivet på allt högre nivåer i utvecklingen finns med där.

"Draken" med sina negativa änglar är frånsidan. Genom "Michael och hans änglar" besegras de i Kosmos, och blir nedkastade till jorden. Himmel och jord skyddar nu kvinnan mot dem.

Tillbaka till innehållsförteckningen
 
 

Det sjuhövdade djuret från havet

Även de båda andra negativa krafterna förekommer i denna vision, först de mer på önskningar och lättfärdighet inriktade - Uppenbarelseboken 13, 1-10; jfr vårt kapitel "Frestelserna" och Johannes 13, 1-10 och Matteus 4, 5-11. De sju huvudena tyds senare i Uppenbarelsen själv som "sju berg, på vilka skökan i Babylon sitter " och bergen återigen som "sju konungar". De tio hornen tyds i Uppenbarelsen själv som "tio konungar", som är av samma mening och som överlämnar sin makt till detta odjur.

Bl.a. på grund av de "sju bergen", som bl.a. kunde påminna om de sju kullarnas stad Rom, finns de kristna frikyrkorna, som ser påvedömet i den " skökan i Babylon". Det verkar dock något långsökt och trots den historiska problematiken inom den katolska kyrkan inte tydligt belagt av övrig symbolik. Uppenbarelseboken 18:11-23 är relaterad till världshandel. Se kapitlet "De sju skålarna med vrede, slutet för Babylon…". "Bilden" av den här besten – jmf nästa kapitel Uppenbarelseboken 14 – kan vara relaterad till falska "bilder" (föreställningar) av Jesus. Det skulle också kunna hänga samman med ett tvångsmässigt eller kultliknande beroende av multimediaapparater.

Detta odjurs, förfriska krafter, som ligger till grund, kan särskilt förvandlas genom den kraft, som har beskrivits i vårt kapitel "Gisslingen" - Johannes 19,1.

Tillbaka till innehållsförteckningen
 
 

Det tvåhornade odjuret från underjorden

Här har vi den negativa kraft, som riktas mot materialistiska saktvång - Uppenbarelseboken 13, 11-18; jfr vårt kapitel "Frestelserna" och Matteus 4, 1-4.

Sambandet med märkningen av människor i pannan och i handen, liksom talet 666 i dessa kapitel, som förutsättning för att kunna köpa och sälja, finner man redan särskilt tydligt återspeglat i världsskeendet. Utvecklingen av möjligheten att sammankoppla datorer i nätverk, av kreditkort, av streckkoder med tre dubbelstreck som avgränsare = 666 i denna kod, de i Kanada redan utvecklade resp. de i Malaysia i ett stort försök testade apparater för personmärkning i pannan eller i handen, beteckningen "La bête" = "odjuret" för djuret i den gamla EG-clearingcentralen i Bryssel, en internationell bankkod 666, o.s.v., visar en tendens. Hur omedvetet eller medvetet eller möjligen med humor vissa beteckningar må ha kommit till stånd. Det bibliska "odjuret från underjorden " är också identisk med "Avguden Mammon".

En ytterligare, ännu inte helt passerad tendens är också, att man angriper de alltmer dramatiska miljöproblemen först med verkningslös teknisk miljökosmetik och därefter med en kanske desto mer med en bedräglig, teknokratisk miljödiktatur, istället för att låta verksamma demokratiska, resp. av befolkningen medvetet understödda massiva förändringsimpulser få en ordentlig chans. Möjliga manipulationsmekanismer bringas närmare sin upplösning genom en klar insikt om deras karaktär. Denna process med den kraft, som nämndes i samband med törnekröningen – se vårt kapitel och Johannes 2 – 3 – hänger ihop..

Även i kapitlen om draken och de båda odjuren finns möjligen vissa likheter med företeelser i samtiden, men är ändå inte hela innehållet. Det hela utspelar sig, som nämnts, inte endast på den fysiska jorden. I den därpå följande förnyade visionen om de 144 000 (Uppenbarelseboken 14) förekommer på nytt flera väsen resp. änglar efter varandra, som "skördar" två olika människogrupper på jorden. De med odjuret förbundna kastas i "Guds vredes vinpress ", det vill säga de utsätts för naturlagarna. Dock må till detta sägas, att Uppenbarelsen i verkligheten inte känner till någon "evig förbannelse", utan att allt till slut kan komma till Gud, och i högre mening allt är omgivet av Honom. Jämför: Uppenbarelsen 22 och hithörande kapitel om den "Nya jorden" i denna skrift.

Tillbaka till innehållsförteckningen
 
 

Die "sista sju plågorna" och "Babylons" ände; Kristi återkomst

De, som förblev ståndaktiga mot odjuret och dess bild, dyker upp i nästa vision, på en nivå, som beskrivs som "ett glashav blandat med eld". Ur "himmelens tempel" kommer på nytt sju änglar, med de "sista sju plågorna", som de ur " sju gyllene skålar fulla av Guds vrede" släpper loss på jorden, på "havet", i "vattendragen", i solen, på "djurets avföring", på "Eufrat" och i "luften" (Uppenbarelseboken 15,5 och 21).

Å ena sidan ser vi här en än högre medvetandenivå i arbete, å andra sidan kan denna förorsaka ett ännu djupare och mer existentiellt uppvirvlande av alla jordens element och av den synliga delen av det omgivande Kosmos: Bölder, gifter, lidande, brand, mörker, negativa "andar" och en världsomfattande katastrof med kontinentalförskjutningar, sättningar i jordskorpan och översvämningar, meteornedslag, inklusive en tredelning resp. förstörelse av den materialistiska civilisationen "i Babylon" - Uppenbarelseboken 17 - 18,24. En möjlighet resp. ett "tidsfönster" för ett skeende i denna riktning visade sig redan vid det sjätte inseglet.

Det är också här möjligt, att till slut lägga större tidsrymder till grund. Dock tyder Jesu avskedstal (till exempel Markus 13) och många profetior, som uppstod i anslutning till Johannesapokalypsen, entydigt på en central omvälvning omkring år 2000, som skapar helt nya förutsättningar. (Se ovan: Om umgänget med profetior). Vetenskapliga, till sin innebörd ännu inte helt erkända fynd visar i samma riktning. Den massiva minskningen av jordens magnetfält och en under tiden tillkommen ovanlig ansamling av jordbävningar och vulkaniska aktiviteter, solens "ljusökning" oberoende av dess klassiska aktivitetscykler, liksom förloppet under den maximala solaktiviteten under 2000/ 2001 visar vakna människor, att något ovanligt är i görningen.

Om magnetpolerna plötsligt skulle förskjutas kraftigt eller magnetfältet t o m föll samman och sedan skulle byggas upp igen i omvänd riktning, vilket har förekommit flera gånger i jordens historia , skulle det leda till en geologisk omvälvning. Den skulle inte endast inleda en ny situation för mänskligheten, utan också en ny tidsålder i jordens historia. Om den magnetiska "Van-Allen-gördeln" som omger jorden, till exempel tidvis skulle förlora sin sannolikt skyddande funktion gentemot partiklar och "kosmiskt damm", kunde även de i profetiorna förebådade meteornedslagen lätt bli verklighet.

Bl.a. egna insikter tyder visserligen på, att den av många författare fruktade omfattande förstörelsen inte eller inte längre måste bli verklighet, varken i form av ett tredje världskrig med kärnvapen eller genom en total ekologisk katastrof eller i betydelsen av teorin om rotationsaxelns polsprång eller dess vändning inför den kosmiska bakgrunden. Mycket har ändrats i underlaget för sådana visioner.

Eftersom å ena sidan apokalyptiska processer med gudomlig inriktning, å andra sidan manipulationer av många av naturens processer genom delar av mänskligheten som förblivit egoistiska, och deras "Eliter" verkligen är aktiva jämte vissa positiva mänskliga inflytelser, kunde begränsade jordförändringar med "nyjusteringar", som räcker ända till det astronomiska, bli oundvikliga, utöver förändringar i mänskligheten och i dess medvetande.

Ofta förutspåddes "antikristna" diktatoriska strävanden hos dem, som vill behålla sin makt, liksom också förkortandet resp. slutet på denna gamla tid genom den nämnda omvälvningen under upp till tre dagars mörker. Denna förändring kan följaktligen inte helt enkelt avfärdas som nonsens. 

I detta sammanhang görs genom Marievisionen från Garabandal en profetia om en "stor varning", som skoningslöst kommer att få alla människor i hela världen att i sitt inre förstå, vad de måste (låta) övervinna inom sig jfr Joh 16: 8; Uppenbarelseboken 14:6-20 -, om de vill hitta vägen till ljuset  (jfr Joh 16 : 13). Detta skulle vara förbundet med ett synligt varsel på himlen. Inom loppet av ett år därefter skall ett "stort (helnings-) under" ske, och ett tecken skall lämnas kvar i Garabandal. Endast om mänskligheten därefter inte besinnar sig och vänder om, skall den mångfaldigt förutspådda stora "straffrättegången" ("vredens skålar") hållas och visa sig som "en eld på himlen"(se dessutom i Matt 24 : 28).  (Franz Speckbacher, "Garabandal" sid 120... De kommentarer, som marieuppenbarelser, som man kan hitta i litteraturen, är mestadels gjorda ur en strängt katolsk aspekt, och bör inte vilseleda eller undanhålla, att de profetiska förutsägelserna är avsedda för hela mänskligheten.) 

En möjlighet till förberedelse skulle kunna vara, - vid sidan om utrensningar i det egna livet – att redan nu be om en starkare (renande och upplysande) inverkan från den Helige Anden.
En bön.

I nyare "tillkännagivanden" o.s.v. talas om en "nollzon", enligt vilken de, som är mogna nog, på jorden dyker ned i ett kosmiskt-spirituellt kraftfält – ofta inte helt exakt benämnd "fotoncirkel" – där de kan leva fysiskt med de färdigheter, som "ljusgestalter" av en högre dimension besitter (se kapitlen "Uppståndelsen" och " Fredsriket").

Det förebådas också hjälpaktioner som då och då förekommande "hänförelser" genom Kristus eller genom av änglarna förberedda människor eller genom tillfälliga bortföranden och andra hjälpåtgärder genom positiva utomjordingar. Varifrån man ska hoppas på hjälp, måste var och en på basis av sin religion eller världsåskådning veta själv. Eftersom det också i kosmos finns ljus och skugga, är det bra att, i betraktande av den sannolika komplexiteten i skeendet, be Kristus om vägledning i allt, och att använda sig av sin egen differentieringsförmåga, – ty den är en typiskt jordisk väg i riktning mot enheten, i samband med det, som ovanifrån tillkommer av nya krafter.

Den här perioden handlar framför allt om det sista möjliga beslutet i varje persons själ vad gäller om man vill fortsätta att delta i utvecklingen mot det kommande "Fredsriket" som Gud förberedde för jorden. Det här steget avslutat med Kristus andra ankomst ("Kristi återkomst": se även Uppenbarelseboken 19; jmf. Uppenbarelseboken 12; Matteus 24:30; Apostlagärningarna 1:6-8.) Han kommer inte bara som en människa som fötts på jorden utan som kärnan av något mer omfattande – annalkandet av Guds himmel (och det bortom) och jorden; av ande, (sinne och) kropp. Inte desto mindre beskrivs det som om Kristus kommer tillbaka som en verklig varelse - inte endast i sin kraft att spiritualisera mänskligheten som en del modera grupper antar. Detta är av betydelse för alla, inte bara Kristna. Koranen beskriver även Jesus andra ankomst som vittne för sitt folk på "Domens dag". Man kan dra slutsatsen från profetian hos flera andra religioner att deras profeter också kommer att spela en roll under samma period, genom att hjälpa sina anhängare att förstå vad som pågår.

Även för detta steg i Uppenbarelsen passar inget bestraffningstänkande. Det framstår snarare som en del av ett logiskt koncept, som är inställt på ytterligare ett utvecklingssteg för jorden. Att uppleva det, var det än månde vara, som gemensam passage till något högre, varvid alla till slut kommer att finna en nivå, som är lämplig för deras egen utveckling, utgör utmaningen. Den som tar till sig och omsätter de nödvändiga förnyande krafterna med god vilja, kan snarare uppleva det positiva i dem och ändå ha medkänsla med världens lidande. Den som däremot inte vill släppa in det nya, upplever det som något som kommer instörtande utifrån. Det är den egentliga karaktären hos "domstolen" resp. hos "den yttersta dagen " i apokalypsens mening. Människan har stor valfrihet, men, liksom också annars i livet, måste hon ha bestämt sig till en viss tidpunkt, annars kan inget beslut också vara ett beslut – de "ljumma" ses enligt Uppenbarelseboken inte med blida ögon i sammanhanget (se "De 7 kyrkornas" med tillägg). Uppdelningen av själarna hör också, på vägen till slutlig enhet till kärnan i apokalypsens skeende.

De "sju plågorna" – den sjunde slutar med en röst från himlen "Det är timat" – motsvarar korsfästelsen och det därvid yttrade "Det är fullbordat", se bl.a. Johannes 19 och vårt kapitel därtill.

Mystiskt/genom inlevelse kan redan idag upplevas, hur jorden lider och ropar på hjälp, ja, hur den förbereder sig på den "svåra förlossningen". Korsfästelsen resp. "graven" som passage till uppståndelsen gäller här hela jorden och sträcker sig långt utöver denna i sina konsekvenser. Även här kan anas, liksom nämnts vid evangeliernas olika steg, att passagen från korsfästelsen via ett tillstånd bortom liv och död till uppståndelsen idag verkar som en enhet, så att också med denna utgångspunkt, de "sista plågornas" steg kan ske utan katastrofer av typ "världens undergång".

Eftersom den här profetian är komplex (se det första kapitlet i "Johannes uppenbarelser"), kan den verkliga utvecklingen i världen vara mer avancerad än den förefaller för folk som tittar på speciella detaljer i profetian som inte visas fullt ut. Andra områden visar farsoter, som är ännu mer "avancerade" än de som beskrivs i stora drag i Uppenbarelseboken.

En komplettering: Även de nya böckerna av Wladimir Megre om den visa sibiriska kvinnan Anastasia (Wega-Verlag, Neufelderstr.1, DE-67468 Frankeneck) innehåller den inre kunskapen, att de gamla världskatastrofprogrammen kan förändras och att målet är att optimera allt med hjälp av människor och i överensstämmelse med Gud. Men det betyder inte heller, att allt kan fortsätta som hittills.

Fråga:
Skulle jag vilja att Jesus Kristus, som förutsagts, åter tydligt uppenbarar sig och förändrar människornas liv och världen?

*Scenarier (endast tyska eller engelska versionen).

Tillbaka till innehållsförteckningen
 

Det (verkliga) "tusenåriga fredsriket"

Efter genomgåendet av tiden med de "sju plågorna" följer den kosmiska visionen om den från himmelriket återvändande Kristus – "kallad trogen och sannfärdig "– med sin "här" av vitklädda. Därmed avses inte dagens mänskliga pseudo-Kristusgestalter. Den "falske profeten" (med felaktiga/ensidiga föreställningar om Jesus...) störtas.
Det "tusenåriga riket" som börjar då - Uppenbarelseboken 20, 1-6 är inte precis ett imperium. Just samhällets "Stora maskineri " och dess yttre negativa krafter och manifestationer fördöms.
Update English/ Deutsch.

Detta stadium är besläktat med Kristi uppståndelse (Johannes 20-21; och vårt därtill hörande kapitel). Även i själva texten kallas det den "första uppståndelsen".

De negativa krafterna är dock inte helt upplösta. Enskilda människors ofullkomlighet måste även i fortsättningen bearbetas, vilket dock nu är lättare att göra.

Efter "tusen år" dyker resterna av de negativa krafterna med förnyad kraft åter upp, för att sedan t.o.m. lösas upp (Uppenbarelseboken 20, 7-10). Se även nästa kapitel.

Tillbaka till innehållsförteckningen
 

Den "Nya himmelriket, den Nya jorden och det "Nya Jerusalem"

Efter det "1000-åriga riket" kommer den sista "världsdomen" också över de döda: "Och böcker blevo upplåtna" – överjordiska anteckningar om allt, som hade skett i livet, - och "en annan bok blev upplåten ... det var livets bok", som var det egentligen avgörande. Utvärderingen av livet resp utvecklingsnivån är grunden.
Först efter den förtärande elden över den på nytt vilseledda hären, och när "djävulen blivit kastad i samma sjö av eld och svavel" enligt Upp 19, 19 - Upp 20, 3 nu i Upp. 20:11-15 – kommer det nya himmelriket och den nya jorden närmare - Upp. 21-22 . Vilka tidsrum det gäller, lämnas öppet.

Kristi motto är "Se, jag gör alla saker på nytt" – utan undantag - Uppenbarelseboken 21, 5 - Även detta "nyskapande" har dock likheter med det, som tidigare redan spreds till enskilda och i stort som oförgängliga värden. Därför förblir dagens gärning också viktig för dem, som idag förväntar sig nästan apokalyptiska tilldragelser.

I det nya himmelriket – i texten nämnd före jorden och det nya Jerusalem – antyds något som liknar en kosmisk himlafärd. (Jämför: Himmelsfärden i evangelierna, Lukas 24, Markus 16 och vårt kapitel därom). Låg hittills beskrivningens tyngdpunkt på jorden, träder nu innebörden i skeendet för det synliga och osynliga "himmelriket" i förgrunden. Här menas inte Guds eviga himmelrike bortom tid och rum – det förblir oförändrat – utan framskapade världar. Det kan visa sig, att den lilla planeten jord, mätt också med kosmiska mått inte endast är ett "utvecklingsland", utan vid lösningen av sina problem har en mer omfattande, högst specifik uppgift. Problematiken, på grundval av stor mänsklig frihet och stora komplikationer i det materiella vore enligt Lorbers mening och enligt andra utsagor inte så lätt att finna i alla andra möjligen "bebodda" världar, inte heller de negativa krafter, som enligt Johannes’ visioner "kastats ner på jorden " och nu i deras "brinnande träsk". Liksom Jesus inverkade på mänskligheten, skulle en motsvarande genomgång av hela mänskligheten resp. hela jorden tillsammans med Kristus säkerligen ha en förnyad, utvidgad inverkan.

Den sedan förnyade "Nya jorden" och det därmed förbundna skeendet hos det till jorden nedstigna "Nya himmelska Jerusalem" liknar det hos pingsthändelserna (Apostlagärningarna), också detta dock med kosmisk måttstock. Detta är inte det geografiska Jerusalem. Jorden står i ett utbytesförhållande med det omgivande kosmos på olika nivåer.

"Och inget bannlyst kommer mer att finnas - andra översättningar: inget mörker o.s.v. - ...och Guds och lammets tron kommer att finnas däri" (Joh 22 : 3). I konsekvens betyder det, att här förlöses också de negativa resp. dödsbringande krafterna, världens splittring är upphävd. Världen framträder här över huvud taget för första gången som en medveten helhet, ett tillstånd 'i Guds närhet', som i visioner o.likn. visserligen kan att anas, men är omöjligt att beskriva. En svag avbild av detta tillstånd vore, om från någon punkt i det inre livet alla andra punkter kunde stimuleras, bli en erfarenhet, som kan uppträda på vägen, d.v.s. "Allt i allt". I Gud finns redan den högre enheten av alltet.

Skapelsens gudomliga föredöme – A – och den nya skapelsen med de medvetet åter med allt i Gud förbundna väsen – O– stämmer överens, och ändock består A och O var för sig. "Slutet" är alltså mer än en början, även om början redan innefattar allt. Som en allt genomträngande tendens att nå överensstämmelse på små delområden, t.ex. människan är det t.o.m. redan möjligt att uppfatta denna riktning i skeendet.

Det må här påpekas, att sig t.ex. i R. Steiners vision om skeendet på den "Nya jorden" syftar på en av tre i under jättelika tidsrymder på varandra följande "jordinkarnationer". Utan att här vilja ta ställning till detta, skall i alla fall om den "Nya jordens" karaktär nämnas, att denna, som den skildrats, också kommer ur en annan process, än – för att göra en jämförelse – en förkroppsliganderytm, så som den t.ex. i Hindukosmologin beräknades även för planeter och hela kosmos. Blir den en gång tagen på allvar, sträcker den sig längre än hittills kända eller förmodade slag av tillblivelse och förgängelse, i allt högre "oktaver" resp. "spiraler".

Även jämfört med de idag möjliga erfarenheterna förbleknar helt några teologers mening, som uppfattar apokalypsen endast som manande liknelser utan anknytning till verkligheten.

Jesu liknelser i evangelierna hämtades ur människornas eget liv, för att åskådliggöra synpunkter. Senare, fortfarande under sitt jordeliv betonade Jesus för lärjungarna, att han nu inte längre talade i liknelser, utan i klarspråk. Uppenbarelsen stammar inte ur det mänskliga livet. Överallt, där i själva texten tydningar görs, handlar det om direkta "motsvarigheter". Det vill säga på resp. medvetandenivå är det sedda något som är "reellt förekommande" som i dagens andliga forskning, till exempel R. Steiners. Apokalypsen uppmanar visserligen också till exempel till att övergå från en teologi till en "teopraktik", att se vad som ligger i luften och låta "Gud i vår tid också träda fram". Gud handlar också genom människor – men inte genom människors godtyckliga handlingar: människor ska inte spela Gud eller Apokalypsen. Människan kan utvecklas mer och mer längs med linjerna i Guds plan för världen - skapelseprogrammet.

Tillbaka till innehållsförteckningen
 
 

Slutkapitel: Det kristna

Det egentligen kristna är Jesus Kristus själv, och förbindelsen med den närvarande Kristus skall därmed sökas inombords –"Sök och I skolen finna"–. Att ta dialogen med honom på allvar och att omsätta impulser därur, kan visa sig vara den mest direkta vägen att förstå honom. Därtill må denna artikel uppmuntra intresserade.

En annan väg, dock helt förenlig med den just nämnda "mest direkta" vägen är, att gradvis leta efter och integrera i våra egna liv de specifika kvaliteter, som Jesus Kristus förde in. Därvid kan de på nytt utarbetade fetstilta passagerna i denna artikel vara en hjälp.

Dessa olika slags kännetecken, som det vore möjligt att utvidga, har det gemensamt, att Kristus uppenbarligen står bortom denna världs motsatspar (dikotomier). Han blandar heller inte samman de båda sidorna, utan de av honom framförda inställningarna utgör alltid en "tredje väg", som med utgångspunkt från en annan nivå kan integrera det fruktbara, ej från alla håll misslyckade, genom att förvandlar det förhärdade. Se härtill informationsrutan i slutet.

Ur de enskilda betraktade kännetecken skulle också uppstå ytterligare konsekvenser för äldre och nyare dispyter om samhällets strävanden . Många av dessa grupper uttalar åtminstone på en punkt något nödvändigt i det hänseendet, vilket andra grupper, som t.ex. sitter fast i gamla höger-vänster-motsatser inte tar hänsyn till. Dispyter mellan gammalt och nytt skulle – åtminstone under överskådlig tid – inte försvinna, utan i stället ersätta stela fronter med skenmotsättningar genom en dialog, och konfliktgränserna skulle komma på rätt plats; till exempel, kan man tjäna Gud eller göra pengar till Gud. Vidare skulle lämpliga människor, som tillsammans skulle kunna bygga upp nya projekt - som inte återigen riskerar att sluta i ensidighet - lättare kunna hitta varandra. Det som ej passar ihop skulle gruppera sig på nytt.

Även alla vidare betraktelser i denna artikel kan få praxiskaraktär, som går utöver studiet motsvarande den egna intensiteten och utvecklingen, även om en del genomgående synpunkter därtill finns på diverse ställen och inte upprepas i varje kapitel.

Denna typ av undersökning för alltså längre än många teologiska och andra riktningar har för vana att alltid "använda" Jesus för sina välmenande, men just ensidiga synsätt. Dessa betonade därtill de ställen, som passade in i deras resp. bild och bortförklarade de andra eller omtolkade dem eller ignorerade dem. Redan författarna till evangelierna under de första århundraden insåg, åtminstone ansatsvis, att det gick bättre att illustrera Jesu mångsidighet ju fler källor man kunde använda. De var inte så dumma, att de inte skulle ha lagt märke till olikheten i åsikterna. Däremot såg några moderna teologer det som en mycket stor upptäckt, att de kunde utnyttja olika källor med olika synsätt i de nedärvda evangelierna, till exempel en s.k. "källa Q", genast knuten till den förhastade frågan och dess avgörande, vilken av upphovsmännen som nu må ha haft mer "rätt". Det är nu möjligt att förstå, att de var och en på sitt sätt kan ha "rätt", med avdrag för deras resp. ensidigheter. Det kunde ge nya impulser för "Ekumenen".

Människor, som stöder sig på en annan religions- resp. världsåskådningsbakgrund, men inte är intresserade vare sig av ett kyrkligt förhärdat, ännu förflackat kristet sätt att tackla problemen eller inte kan se något meningsfullt i det, kan säkerligen också lära sig något av detta, på samma sätt som författaren av detta kapitel har lärt känna och uppskatta de mest olika riktningar. En del företrädare för andra religioner erkänner idag trots allt mer av de materiellt svårförklarliga sidorna hos Jesus Kristus, än många historisk-kritiska kristna teologer. Det borde inspirera de senare till eftertanke.

Dessutom har i alla fall inte "kristendomens" religionsgemenskaper monopol på Kristus. Hans sätt att närma sig problem kan ge människor kraft till enhet i mångfalden: Kärlek och en allvarlig vilja att förstå, en harmoniserande kraft. Denna utjämnar dock inte alla skillnader, utan bevarar kärleksfullt bredvid varandra det som kan förenas och låter det som verkligen är oförenligt bli synligt som just sådant. Denna till konvergens/närmande mellan olika strömningar bidragande kraft från Kristus har många gånger undanhållits den kristna världen. Även om man är intresserad av jordens räddning, är det tid för en grundläggande ny medvetenhet hos kristna om deras egentliga uppgifter – förutsatt, att de verkligen vill se sig som kristna.

Tillbaka till sidans innehållsförteckningen
 
 

Informationsruta : En kristen hållning - "i världen", men inte "världslig"*, en "Tredje väg"

Den, som – med Jesus som förebild och hjälp – söker framsteg ur sin egen ofullkomlighet mot mera på framtiden inriktade egenskaper (jfr med sidorna "...Helning" och "...Etik"), bör först och främst
- vara mera sannfärdig mot sig själv, i stället för att projicera allt på andra (jfr Mat 5:3; jfr."En kristen väg till bearbetning av händelser i livet");
- följa sitt samvetes impulser, i stället för att förtränga dem (jfr Mat 5:5 och 5:9 ...);
- lägga märke till, att han / hon i själens bemärkelse också finns till för andra människor och inte endast för sitt eget materiella välbefinnande (jfr Mat 5:7);
- ägna sig åt ett levande sökande efter Guds Ande, i stället för att stelna i ytliga former (jfr Mat 6:5 – 8 ... och Joh 4:21 - 24);
- bemöda sig om att vara mer än vad man verkar vara (jfr Mat 5:8);
- våga leva efter nya insikter, även om de i denna värld inte alltid räknas för mycket (jfr Mat 5:15);
- trots nya insikter se sig själv i en anspråkslös, tjänande roll, i stället för att bli högfärdig jfr Mat 5:19 och Luk 9:48)...

Den som genom en sådan mera kärleksfull och visare inriktning inte längre står i vägen för sig själv, kommer att finna, att kristendomen inte endast är ett sätt att leva, utan en verklig andlig väg. På denna väg kan han / hon också uppleva Jesus som en kompass, som gör det möjligt att finna en ny jämvikt bortom ensidiga avvägar:

Tavla

Vare sig upptagen av det yttre     utan aktiv till det yttre	- eller utsvävande till det inre     - och innerligt grundlagd
I stället för enkelt tänkande     betrakta innehåll, problem och oklarheter	- eller simpel meditativ tomhet     - i medveten meditativ stillhet  ("Öknens stillhet", i huvudtexten Kristusvägar)
Ana "den yttre Guden i himmelen"	- och låta Honom ta gestalt inom sig  ("Om dopet i Jordan ...", i huvudtexten Kristusvägar)
Se spåren efter den oföränderlige skaparen	- i det växlande (fria) livet
Studera lagbundenheten i den yttre världen	- och att känna av den bakomliggande ordningen i skapelsen
Vare sig helt leva ut sina drifter     utan integrera dem	- eller förtränga dem,     - och omvandla dem
Använda tid, rum och omständigheter, söka harmoni	- trots personligt oberoende därav  ("...Lasarus", i huvudtexten Kristusvägar)
Arbeta till det yttre	- och bedja innerligt  (Benediktiner-regel: "ora et labora")
Vilja förstå andras positiva bidrag (aktiv tolerans)	- och att utvecklas på grundval av den egna tron
Ta den rationella analytiska	- och "mytiskt" syntetiska hjärnhalvan resp bron mellan hjärnhalvorna på allvar
Känna subjektiv varseblivning	- och ändå söka den differentierade sanningen bakom de subjektiva betraktelsesätten
Lära av (konstruktiva) traditioner	- och att i sitt eget inre (låta) väcka dem till ett eget andligt liv
Utföra förberedande övningar	- och ta emot nåd  (kristen mystik, exercitier, ...)
Tala till Gud personligen	- och i hans kraft
Älska sin nästa	- liksom också sig själv
Behålla sitt förnuft	- och ändå tänka längre
Vare sig flyta ut i rymden     utan i sin helhet	- eller förhärda sitt ego     - vara som en medveten cell
Hysa aktning för kroppen som instrument	- och växa själsligt - andligt
Ta emot rikedom och ansvar	- efter den "trånga porten"
Kämpa för riktiga beslut med sitt jordiska samvete	- och ana / känna Guds plan på en annan nivå
Lämna insikter vidare till andra	- och ställa in sig på det som är rimligt
Förändra i omgivningen / samhället	- det som har förädlats inombords
Ha medkänsla med lidandet i världen	- och glädjas åt Guds ledning
Delta i den andliga gemenskapen	- och som enskild individ sträva mot Gud
Visa respekt för folkens mångfald	- och låta den allmänmänskliga kärnan i allt frodas.

...så visar sig Kristusvägar som en tredje väg bortom världens skenmotsatser en väg till helt liv och till verklig spirituell frihet genom Gud. Se härtill också de fetstilta stycken i huvudtexten, och t ex Joh 17, och "Apokryfa evangelier från Naq Hammadi": Tomasevangeliet 22. Den som klarar livets balansgång, kan nu med större framgång fördjupa sig i Jesu vidare förehavanden i evangelierna resp i passionsberättelsen och apostlagärningarna (Pingst). Dessa är såväl utgångspunkt som mål för denna balansgång. (Se vår huvudtext, del 1).

Det finns ett samband mellan det, som är påbörjat i evangelierna, och det, som i större omfattning kommer till uttryck i Johannes’ uppenbarelse, se vår huvudtext, del 2.

Tillbaka till sidans innehållsförteckningen