Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
avfall som svinmat 85 En strid om köksavfallet Försäljningen av gödsel stod i centrum för en av de mest segdragna diskussionerna om Stockholms avfall under det tidiga 1900-talet. Parallellt med att den nya ordningen med en källsortering i kate- gorierna gödselsopor och skräpsopor genomfördes 1907 fördes en diskussion om kommunal insamling av köksavfall för svinuppföd- ning. Detta avsnitt behandlar argumenten i denna diskussion och avslutas med frågan om vad denna konflikt innebär för tolkningen av tillvarataganderegimen. Att utfodra svin med hushållssopor var inte något nytt, i Stock- holm hade företaget Särimner gjort det med ett mindre lyckat resultat. 46 Tingsten var vid sekelskiftet generellt positiv till svin- matsinsamling även i Stockholm och med honom som rådgivare hade ett system med svinmatsinsamling, som inkluderade en kom- munalt driven svingård, införts i Eskilstuna 1901. Detta hade gjort staden berömd utanför Sveriges gränser. 47 År 1906 lade stadsfull- mäktigeledamoten och direktören vid slakteribolaget Norrmalm, Robert Olin, en motion i Stockholms fullmäktige om insamling av matavfall och inrättandet av en svingård. Motionen ledde till att det tillsattes en kommitté för att, som Tingsten skrev, undersöka denna fråga av ”nationalekonomisk betydelse”. 48 Kommittén bestod av slakteriägaren Olin, sundhetsinspektören A-R Backlund, statsve- terinären Sven Nystedt, Anton E. Dahlberg, rådman och ledamot i Drätselnämndens andra avdelning (från 1911 dess ordförande) samt Tingsten. Olin, Backlund och Nystedt var för att införa svinmats- insamling och fick stöd av bland annat hälsovårdsnämnden och beredningsutskottet, medan Dahlberg och Tingsten kritiserade förslaget med stöd av bland annat drätselnämndens andra avdelning och kammarkontoret. 49 Förutom Olin, som var politiker, kunde de andra agera även som tjänstemän och experter, vilket innebar att de uttalade sig i frågan inte bara inom kommittén utan också som remissinstanser i tjänsteutlåtanden. Ärendena i frågan skickades inte bara på remiss till stadens nämnder och förvaltning utan även till exempel till Lantbruksklubben i Stockholm. 50 Kommittén kom med sitt första utlåtande 1908, men på grund av oenighet inom kommittén, mellan stadens olika nämnder och stadens sopor 86 förvaltningar samt inom fullmäktige tog det tio år innan det fattades något beslut i frågan. Under dessa tio år var frågan hela tiden aktu- ell. Kommittémedlemmar gjorde studieresor till andra städer inom och utom landet och frågan bollades mellan stadens olika instanser. I kommitténs första utlåtande föreslogs förutom inrättandet av en kommunal svingård antingen en tredelad källsortering i kate- gorierna skräpsopor, gödselsopor och svinmat eller en tvådelad i kategorierna svinmat och övrigt avfall. 51 Redan inledningsvis kom således en konflikt i dagen som inte bara handlade om vilket värde man tillskrev matavfallet utan också vilken betydelse som tillskrevs den nyss införda tvådelningen, som förutom att den sågs som en förutsättning för att realisera skräpsopornas värde sågs som betydelse- full för att man skulle kunna sälja den stora mängden gödselavfall som bestod av gatusopor och stallströ. Ett av de viktiga argumenten för en svinmatsinsamling var att det var en ”naturlig” sortering 52 och att det skulle leda till förbätt- rade hygieniska förhållanden med tätare tömningar och rengjorda kärl. 53 Det främsta argumentet var dock ekonomiskt. Förespråkarna hävdade att erfarenheter från svenska och utländska städer visade att systemet innebar en ekonomisk vinst. 54 Även om det fanns försök att beräkna intäkter och utgifter baserades en stor del av argumen- tationen om det ekonomiskt fördelaktiga i projektet på en tanke om att matavfallet bättre togs tillvara som svinmat än som del av gödselsoporna. 55 Det måste nämligen, inte minst i nu rådande tider, för var och en kännas föga tilltalande att allt fortfarande låta gå till gödsel en vara, som med fördel kan direkt användas till kreatursfoder, och med den kända regeln för ögonen, att all omsättning försiggår under energiförlust, torde icke av någon kunna förnekas, att köksavfal- lets värde genom cirkelgången till gödsel, växtnäring, spannmål, brödföda med naturnödvändighet bliver väsentligt mindre än om det direkt utnyttjas till svinfoder – köttföda. 56 Citatet ger uttryck för såväl en tanke om effektivaste resursutnytt- jande och minskad energiförlust som en prioritering av kött framför spannmål, det senare återkommer jag till längre fram. avfall som svinmat 87 Ekonomin i svinmatsinsamlingen och tanken om hur matavfal- lets värde bäst togs tillvara var konfliktens kärna. Motståndarna till svinmatsinsamlingen, inte minst Tingsten, kritiserade de ekonomiska beräkningarna som visade en vinst och ansåg att företaget var riskabelt för staden. 57 Framförallt menade Tingsten att svinmatsinsamlingen utgjorde ett hot mot kvittblivningen av gödselsoporna eftersom den baserades på försäljning. När denna fråga först togs upp i kommitténs utlåtande 1908 ansåg även svinmatsförespråkarna att det var viktigt att skilja på gödselsopor och skräpsopor och att staden borde införa en tredelad källsortering för att göra det möjligt att tillgodogöra sig värdet av allt avfall. 58 Dahlberg och Tingsten reserverade sig bland annat med argumentet att matavfallets gödselvärde var viktigt för att gödselsoporna skulle gå att sälja: Genom att köksaffallet, som nu ingår i gödselsoporna, uppsam- lades för sig, blefve nämligen dessa beröfvade sin mest värdefulla beståndsdel och möjligheten af deras försäljning till gödsel minskad i en grad, som påtagligen skulle kunna medföra betänkliga följder i afseende på gödselsopornas kvittblifvande. 59 Köksavfallets gödselvärde framhölls som så viktigt för gödselför- säljningen att kvittblivningen av denna del av avfallet riskerades med en ny typ av sortering. Äventyrandet av gödselförsäljningen var ett tillräckligt argument mot svinmatsinsamlingen, menade Tingsten 1911: Med fullt fog kan sägas, att sopförsäljningens äfventyrande genom tredelningen ensamt är skäl nog att anse dylik delning rent af ödes- diger för Stockholms vidkommande, ty nämnda försäljning bildar en af hörnstenarna, på hvilka hufvudstadens renhållningsväsende är uppbyggt. 60 Att gödselförsäljningen framställdes som central för kvittblivningen var dock av mindre betydelse för svinmatsförespråkarna, vilka var i majoritet i kommittén. Under frågans gång kom de att förorda en tvådelad källsortering: matavfall och övrigt avfall. Gödselsopor och skräpsopor skulle slås ihop till en massa. 61 Detta hotade gödsel- Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|