Stadens sopor indd

stadens sopor
82
Diagram 4. Real inkomst från försäljning av avfall, avfallsråvaror, ånga  
och el 1900–1927.
Källa: RV 1909–1927. SÅS 1905. 
Anm.: Det som här kallas ”gödselsopor” kallas i SÅS ”sopor”, att detta är skilt från 
skräpsopor framgår av att lump, ben med mera anges för sig. Deflaterat med KPI. 
även till den vikande efterfrågan, som gjort att priserna hade måst 
sänkas. Inkomsterna av tillvaratagandet av skräpsopor steg däremot 
1923.
32
 Drätselnämnden förklarade den minskade gödselförsäljningen 
med den försämring som gödselsopornas kvalitet genomgått på 
grund av att det införts en utsortering av köksavfall till svinmat 
men också med att lantarbetarnas löner stigit. Det senare ledde till 
att det inte längre var lönsamt att använda gödselsoporna, som i sig 
var billiga men som krävde mycket arbete med transport och utkör-
ning. Pudrettförsäljningens relativt stabila inkomst, jämfört med 
försäljningen av latrin och gödselsopor, som framgår av diagram 4, 
talar också för att de mer arbetskrävande typerna av gödsel ratades 
till förmån för gödsel som var enklare att hantera. När försäljningen 
av gödsel gick ned lades soporna i upplag vid strandkanten vid Löv-
sta. För att göra det krävdes provisoriska lösningar och arbetskraft 
och gatunämnden ville i mitten av 1920-talet ha resurser till mer 
permanenta anordningar för att lägga avfall i upplag.
33
De skräpsopor som inte sorterades ut för försäljning brändes.
34
 
Andelen skräpsopor som gick till förbränning var under 1920-talet 
kring 70 procent, drygt 20 procent av skräpsoporna bedömdes som 
2 500
2 000
1 500
1 000
500
0
1900
1902
1904
1906
1908
1910
1912
1914
1916
1918
1920
1922
1924
1926
Inkomst av latrin
Inkomst av ånga och el
Inkomst av skräpsopor
Inkomst av gödsel
Inkomst av pudrett

---

avfall som svinmat
83
gödseldugliga och en mycket liten del användes till utfyllnad vid 
byggen och liknande. Den mängd som tillvaratogs för försäljning 
som avfallsmaterial (inte som gödsel) var således en mycket liten 
del av den totala mängden skräpsopor, som mest 7,4 procent (1915). 
Under 1920-talet låg andelen ungefär mellan 1,7 procent och 4,1 
procent.
35
 Den största kategorin av tillvaratagna skräpsopor var 
under hela perioden papper.
Till skillnad från när det gällde gödselsopor finns det uppgifter i 
renhållningsverkets årsberättelser om kostnaden för tillvaratagandet 
av skräpsopor, och de visar att denna verksamhet hela tiden gick med 
överskott.
36 
Det betydde dock inte att inkomsterna från skräpsoporna 
var särskilt stora – de år då de täckte arbetslöner för förbränningen 
och den övriga hanteringen av skräpsopor uppmärksammades med 
en viss förvåning i kommande års budgetförslag.
37
 Papper var den 
del av skräpsoporna som sorterades ut mest och också det som det 
såldes mest av mätt i kilo. Papperet saknade avsättning i de svenska 
pappersbruken, varför en stor mängd papper såldes till Tyskland 
under åren 1909–1914.
38
 
Strasser har beskrivit hur tillvaratagandet och försäljningen av 
avfallsråvaror i USA styrdes av marknadspriset på olika avfallsråvaror.
39
 
Av allt att döma var det så även i Stockholm. Marknaden för avfalls-
råvaror från Lövsta verkar, att döma av de få liggare över köpare som 
finns i Lövstas arkiv, ha varit begränsad. 1909 fanns det nio köpare 
Tabell 3. Tillvarataget skräp 1902–1927 (ton). 
År
Papper
Lump
Plåt och 
järnskrot
Ben
Läder
Glas
Totalt
1902
41,2
14,7
55,9
1905
76,1
32,4
44,9
20,7
4,7
42,0
220,8
1910
760,2
116,0
161,9
24,5
101,3
1 163,9
1915
1 339,9
41,8
292,3
11,4
11,1
107,7
1 804,2
1920
541,3
12,4
49,6
8,8
1,1
121,5
734,7
1925
1 222,7
10,1
86,0
0,1
6,1
1 325,0
1927
1 514,3
8,7
77,0
155
1 600,1
Källa: RV 1909–1927, tabell ”Översikt av skräpsopornas behandling”.

---

stadens sopor
84
(varje köpare kan ha gjort flera köp) av skräpsopor, 1911 fanns det 
elva.
40
 På grund av det lilla antalet köpare kan det tänkas att enskilda 
aktörer eller enskilda köp satte stora spår i statistiken över de mängder 
som såldes och inkomsterna från försäljningen. Denna slutsats stärks 
av att mängden tillvarataget metallskrot steg år 1907, när ett privat 
företag på Lövstas område gjorde försök med att utvinna det kemiska 
preparatet ferrosulfat av bland annat gamla konservburkar
41
 och att 
tillvaratagandet av papper upphörde i samband med krigsutbrottet 
när man inte längre kunde sälja papper till Tyskland.
42
 Försäljningen 
av de utplockade skräpsoporna anpassades till marknaden och även 
om tillvaratagande av skräpsopor ibland kunde innebära ett tillskott 
i renhållningsverkets budget var metoden inte särskilt effektiv som 
kvittblivningsmetod och uppenbarligen inget pålitligt sätt att hantera 
en ökad mängd icke-organiskt avfall i samhället. 
Förutom försäljning praktiserades förbränning och dumpning. Vid 
förbränningen i Lövsta togs värme och el tillvara. Värmen användes 
till elström och ånga och täckte hela Lövstas behov av kraft och 
belysning. En ångpanneanläggning bidrog med el som från 1909 
såldes till de anläggningar på området som inte var i renhållnings-
verkets regi.
43
 Byggnadskontoret stod för vissa platser inom staden 
där oorganiskt avfall kunde dumpas som fyllningsmaterial mot en 
smärre avgift. Dessutom fanns det ett antal mindre och tillfälliga 
tippningsplatser som uppstod på grund av stadens egna byggnads-
arbeten och som i vissa fall kunde utnyttjas av enskilda.
44
 Den slagg 
som uppstod vid förbränningen dumpades i Mälaren vid Lövsta.
45
Tillvarataganderegimen utmanades under 1920-talet genom att 
mängden skräpsopor ökade såväl i absoluta tal som i andel av det 
sammantagna avfallet. Tillvarataganderegimen innebar en han-
tering av denna avfallskategori i form av försäljning, förbränning 
och till en liten del utfyllnad. Försäljningen var det uttalade målet 
och den gav visserligen staden en viss inkomst men var bristfällig 
som kvittblivningsmetod. En än större utmaning för regimen var 
den otillräckliga efterfrågan på gödsel. Trots att gödselavfallet från 
1920-talet stod för en minskande andel av det totala avfallet var det 
fortfarande en mycket stor del och försäljningen av gödsel sågs som 
kvittblivningens kärna. 

---