Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
avfall som svinmat 91 borde producera kött i egna svingårdar. De kunde läggas i anslut- ning till slakthuset, och de stora mängder blod som särskilt under sommarmånaderna inte hann säljas som mat till människor kunde användas för att föda upp svin. 72 Det var inte bara priset och tillgången på livsmedel som disku- terades. Historikern Yvonne Hirdman behandlar i boken Mag- frågan synen på kött. Hon beskriver att det rådde en ”köttkult” från slutet av 1800-talet fram till kriget. Med inspiration från tysk medicin ansågs det att fett, men även protein, var den viktigaste näringskällan för framförallt arbetare. 73 Under den här perioden blev skillnaden mellan lantmat och Stockholmsmat större: i staden åt man mer kött, fläsk, ägg, smör, socker, grädde och kaffe men mindre bröd och potatis. Hirdman skriver: ”Stockholm [träder] fram som en stad, vars invånare betraktade köttet och fläsket som stommen i maten, som mat med stort M.” 74 Denna omvärdering av kött och fläsk skedde samtidigt med en större prisökning på kött än på andra varor under 1900-talets två första decennier. 75 Hirdman tar upp hur Stockholms fullmäktige vidtog åtgärder för att få den arbetande befolkningen att äta mer fett och protein. Dels försökte fullmäktige med hjälp av upplysningsverksamhet bland annat få medborgarna att äta även de mindre attraktiva delarna av djur, 76 dels inrättades det kommunala slakthuset. 77 Kristiden under första världskriget bidrog naturligtvis till att föra upp livsmedelsfrågan på dagordningen. Vid nedläggningen av svinmatsinsamlingen 1927 förklarades hela projektet ha varit ett utslag av första världskrigets resursbrist. 78 Även om svinmatsfrågan väcktes åtta år före kriget var kristiden förmodligen en viktig orsak till att anhängarna slutligen fick igenom sin sak och att det som skulle ha varit ett inledande experiment snabbt byggdes ut till att gälla hela staden. I Stockholm tillsattes redan 1914 en kommission med syfte att trygga livsmedelsförsörjningen och lindra den nöd som krisen kunde komma att ge upphov till. Sandeborg ingick i denna kommission. Med både kommunala och statliga åtgärder försökte man hålla nere priset på fläsk, vilket dock misslyckades. Ransoneringarna började 1916, och då försvann vissa varor periodvis från marknaden, bland annat fläsk. 79 stadens sopor 92 Kriget togs inte upp i svinmatsdiskussionen förrän 1916, då full- mäktigeledamoten Lagerbjelke skrev en motion om utvidgning av försöksområdet. Han hänvisade till foderbristen och framhöll den som ett hot mot rikets fläskproduktion och ett skäl att skyndsamt utvidga försöket med svinmatsinsamling. 80 Efter denna motion var kristiden ett återkommande argument hos svinmatsförespråkarna. Kristiden ledde också till statliga direktiv om sparsamhet som rörde renhållningen specifikt. I augusti 1917 utgav fettbyrån, ett av indu- strikommissionens arbetsutskott, ett cirkulär med en förordning om tillvaratagande av avfallsämnen. Bland annat skulle matavfall tas tillvara för utfodring av svin. 81 Under en kort tid var alltså avfalls- frågan en statlig angelägenhet och inte bara en fråga för staden. Svinmatsfrågan kan inte bara förklaras av kristiden och dess åtgärder för att trygga medborgarnas livsmedelstillgång. Hirdmans belysning av ”köttkulten” ger ett viktigt bidrag till tolkningen av hur konflikten kunde få så stor plats. Som jag diskuterade i kapitel 2 påverkades tillvarataganderegimen också av tidens sparsamhetsi- deal. Idealet gällde inte minst matvaror, och Hirdman redogör för den sparsamhetspropaganda som fanns under denna tid. Bra mat skulle tillagas av billigt råmaterial som de mindre värdefulla delarna av djurkropparna. Rester skulle sparas och användas; Hirdman citerar tidskriften Våra livsmedel 1912 där det hette att ”hela sam- hället efterhand [skulle] genomsyras och omedvetet ryckas med till sparsamhet och omtanke”. 82 Tvisten om huruvida köksavfallet skulle användas som svinmat eller gödsel visar hur tillvaratagandets avfallsregim uteslöt andra dominerande praktiker och diskussioner än de som grundade sig i ett tillvaratagande av avfall. Den visar också hur andra intressen än renhållningen inverkade på avfallsregimens praktik. Tillvaratagande- regimen kan därmed ses som en del av en utbredd idé i samhället om vikten av att ta tillvara. avfall som svinmat 93 Avfallets värde – ekonomin som töjbart argument I diskussionen om svinmaten stod två av stadens intressen mot var- andra i en strid om rätten att definiera hur köksavfallet bäst skulle tas tillvara. Tjänstemännen inom slakt- och saluhallsstyrelsen och renhållningsverket agerade i kraft av sin profession också som experter inom sina fält. Även avfallsfrågan i stort kan klassas som en fråga för tjänstemännen och experterna. De enda gånger då avfallsfrågan blev partipolitisk var när den tangerade klass- eller arbetarfrågor. 83 Partipolitiken i Stockholm var heller inte särskilt framträdande före år 1909 då proportionella val infördes. 84 I detta avsnitt diskuterar jag hur aktörerna i denna diskussion använde ekonomi och frågan om avfallets värde för sin argumentation. I förra kapitlet konstaterades att det att åka på studieresor och ta lärdom av andra städers erfarenheter blev vanligt på det kommu- naltekniska området under 1800-talets andra hälft. När det gällde köksavfallets insamlande för svinfoder gjordes både studieresor och andra typer av efterforskningar för att undersöka framförallt de ekonomiska aspekterna, men också de hygieniska. Förespråkarna för svinmatsinsamlingen hänvisade främst till Charlottenburg (numera en stadsdel i Berlin), där det hade gjorts flera experiment för att visa att svinmatsinsamling var lönsamt. 85 Även svenska städer som infört eller var i begrepp att införa systemet togs upp. 86 I samtliga utlåtanden från kommittén fanns ekonomiska kalkyler, grundade på andra städers erfarenheter, vilka visade matavfallets värde som svinmat och de inkomster förfarandet skulle ge staden. Tingsten eller hans meningsfrände Dahlberg framhöll sedan brister, risker och förluster i dessa beräkningar. Backlund och Nystedt formule- rade i ett utlåtande skillnaden mellan de båda lägren som att svin- matsförespråkarna såg till den ”nationalekonomiska betydelsen” medan Tingsten och Dahlberg enbart såg till stadens ekonomi. 87 Förespråkarna för svinmatsinsamlingen tenderade att se ganska snävt på kostnaderna för matavfallets insamling och matavfallets värde som svinfoder (med argument som att det behövdes 50 hushåll för att föda en gris 88 ), och motståndarna förde in andra kostnader, som att uppdelningen skulle innebära ett större antal hälsopoliser Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|