Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
avfall som svinmat 97 som visade sig i den faktiska sorteringen med uppfattningen om allmänhetens naturliga känsla för avfallets plats skyllde en svinmats- förespråkare i fullmäktige på att det var tjänstefolket som slarvade med sopsorteringen. Tjänstefolk varken kunde eller brydde sig om att läsa anslagen för sopsortering och hade inte likt arbetarhustrur en naturlig känsla för och vilja att sortera sitt avfall. 107 Förutom att uppdelningen syftande till svinmat skulle falla sig mer naturlig skulle den vara lättare att genomföra eftersom svinmatstunnan kunde märkas ut tydligt med en bild på en gris, vilket skulle vara lättförståeligt även för tjänstefolk. 108 Kärlen för matavfall blev grön- målade, och försedda med en bild på en gris och texten ”Svinmat”. Allmänheten informerades om insamlingen under parollen ”Låt Grisen få sitt” och överträdelse medförde böter. 109 När det gällde det naturliga i sorteringen gav Tingsten under denna period uttryck för en något annan inställning jämfört med i 1900-talets början. I stället för att tala om att avfallets naturliga plats skulle göra att folk mer eller mindre automatiskt sorterade rätt hävdade han under 1910-talet att ”hans” tvådelning fungerade med på det stora hela goda resultat även om sorteringen i hushål- len ibland kunde vara slarvig. Svinmat kunde dock förstöras och orsaka skada hos svinen om sorteringen var bristfällig. 110 Med denna motivering hävdade han att systemet med svinmatsinsamling skulle kräva en större kontroll och därmed ökade kostnader. Han menade även att hela frågan kommit att bli mera ”en känslo- och trossak än en praktisk angelägenhet” och att det handlade om en missriktad sparsamhet. 111 Tingstens argumentation kan tolkas som en förskjut- ning från ståndpunkten om det naturliga i tillvaratagandet. Det kan också tolkas som att han i högre grad betonade stadens kostnader i samband med avfallshanteringen i stället för värdet i att ta tillvara. Det är möjligt att Tingsten under frågans gång kom att inta en sådan position. Det skulle innebära en antydan om nya tankar om kvittblivning hos renhållningens mest betydande företrädare och därmed en förändring i tillvarataganderegimens idé. Den moraliska tyngd tillvaratagandet gavs, som viktig i sig eftersom avfallet ansågs ha ett värde, skulle då ha gett vika för en betoning på kvittblivning för kvittblivningens egen skull. stadens sopor 98 De uttalanden i denna riktning som Tingsten gjorde behöver dock inte betyda att hans syn på tillvaratagande hade förändrats. Erfa- renheten av den bristfälliga sorteringen sedan 1907 gjorde möjligtvis Tingsten mer pragmatisk, men hans betoning av tillvaratagande som kvittblivningens kärna kom till uttryck i hans hårdnackade motstånd mot svinmatsinsamlingen. Att betona kvittblivningen för kvittblivningens skull var ett led i hans argumentation, ett argument där han var trovärdig i egenskap av renhållningsdirektör. Svinmatsprojektets genomförande och upphörande Debatten om svinmaten kontra gödselsoporna kan ses som ett bevis på att avfallet ansågs ha ett värde och på att tillvaratagandet var självklart. Svinmatsprojektet som praktik kan emellertid ses som ett destabiliserande moment i tillvarataganderegimen: det värde man tillskrivit matavfallet motsvarades uppenbart inte av ett marknads- värde. Svinmatsinsamlingen kom också att bidra till tillvaratagande- regimens slut. Inte för att den fördärvade gödselförsäljningen, som Tingsten förutspått, 112 utan för att dess misslyckande innebar att övrig sortering övergavs tidigare än vad som annars kunde ha varit fallet. I januari 1917 började sorteringen av svinmat tillämpas i de utvalda försöksrotlarna och redan följande månad lades en motion om en skyndsam utvidgning. Med ledning av ett utlåtande av direktören för slakthus- och saluhallsstyrelsen Martin Sandeborg stödde bered- ningsutskottet motionen, 113 och fullmäktige beslutade i enlighet med utskottets förslag att försöket skulle utvidgas till hela Söder- malm. 114 Frågan om en ytterligare utvidgning kom upp redan efter ett halvår i och med den statliga förordningen om tillvaratagande under kristiden i augusti 1917. 115 Beredningsutskottet ansåg då att systemet skulle införas även på Norrmalm, vilket också skedde. 116 När svinmatsinsamlingen var ett faktum koncentrerade sig Ting- sten på att arbeta för en tredelad källsortering i stället för den tvådelning i köksavfall och övrigt avfall som successivt införts i och med försökets utvidgning. Tredelningen stöddes slutligen av beredningsutskottet och när svinmatsinsamlingen i december 1918 avfall som svinmat 99 utvidgats till att gälla hela staden gällde en tredelning i gödselsopor, skräpsopor och svinmat. 117 Efter att utsorteringen av köksavfallet debatterats i fullmäktige i tio år gick utsorteringen av avfallet alltså förhållandevis snabbt från att vara ett mindre försök till att gälla hela staden. Lösningen var på ett sätt en kompromiss mellan svinmatsförespråkarnas beto- ning på matavfallets tillvaratagande och Tingstens uppfattning att skräpsopor och gödselsopor inte skulle blandas. Kristiden innebar Bild 4. Anslag om köksavfall att sätta upp på gårdarnas insamlingskärl. Källa: SSA, Renhållningsverket, D XIIa: 1, Typsamling av anslag och blanketter m.m., 1887–1920. Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|