Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
stadens sopor 122 utbredning. Minskningen av dessa kategorier ledde i förlängningen till att det tillvaratagande och den försäljning som fortfarande pågick helt upphörde, vilket stärkte förbränningsregimen. Mängden avfall från handel och industri kommenterades av gatu- kontoret. 56 Ökningen av denna kategori efter kriget kan ha berott på en ökad mängd verksamheter i staden, men också på att avfall från handel och industri tidigare i högre grad användes på andra sätt, till exempel såldes som avfallsråvaror, och inte lämnades till den kommunala hanteringen. Som nästa kapitel kommer att visa var skrymmande avfall, till vilket förmodligen en del av industri- avfallet hörde, en svårighet för förbränningsregimen under 1960- talet eftersom det inte gick in i förbränningsugnarna. Under den period som detta kapitel behandlar framställde inte gatukontoret den ökade mängden industriavfall som ett problem. Hushållssoporna var den största kategorin, och mängden ökade. Ökningen berodde till stor del på att stockholmarna blev fler. Ansva- riga myndigheter ansåg även att mängden avfall per individ ökade. I en undersökning inför byggandet av den nya förbränningsanlägg- ningen 1938 fastslogs att sopvolymen per individ i Stockholm – 1 500 liter per år – var två till tre gånger så stor som i andra jämförbara städer i och utanför Sverige. Vikten sades däremot vara jämförbar med andra städers. 57 Det är vanskligt att jämföra avfallsmängder eftersom mätteknikerna och grunderna för mätningen sällan är riktigt jämförbara, men Stockholmssopornas volym berodde nog på deras något speciella sammansättning, mer om den nedan. I diagram 7 har jag räknat ut hushållssoporna i kilo per invånare och år. Av trendlinjen framgår att mängden ökade. Hushållssoporna bestod förmodligen i början av perioden av ungefär detsamma som under föregående period. Förpackningar av mestadels papper samt tidningar blev dock allt vanligare, särskilt efter kriget. Tom Björklund skriver i sin bok om reklamen 1920–1962 att de fyra förpackningsmaterialen glas, metall, papper och plast ökade markant i mängd under hela 1950-talet och i början av 1960- talet. Vikten producerade glasförpackningar mer än fördubblades mellan 1950 och 1962 och vikten metallförpackningar näst intill tredubblades. Plastens ökning var än mer slående. 1950 var plastens från resurs till belastning 123 genombrottsår och därefter skedde en enorm och i stort sett expo- nentiell ökning. 58 En anledning var att varor förpackades mer som en följd av att till exempel snabbköp och självbetjäning slog igenom. En annan anledning var att nya produkter, såsom barnmat, slog igenom på 1950-talet. 59 Den stora andelen papper kommenterades i samtiden som något som utmärkte Stockholmssoporna. Provtagningar under det sena 1930-talet visade att Stockholms avfall till 45 viktprocent bestod av papper. 60 Detta kan kopplas till tidens tidningskonsumtion. Enligt en stor undersökning av den privata konsumtionen i Sverige gjord i slutet av 1950-talet steg upplagorna på både tidningar och tidskrifter mellan 1938 och 1955. Den största ökningen stod tidskrifterna för – under de dryga femton åren mer än fördubblades deras upplagor. 61 Undersökningen visade också att ökningen var något högre i större tätorter: en stor Stockholmstidning som Dagens Nyheter hade en brantare upplageökning än tidningar i genomsnitt. Dagens Nyheter fördubblade sin upplaga mellan 1933 och 1943 och ökningen fortsatte därefter. 62 Papperets betydelse för avfallsmängden framgår av att gatukontoret ansåg att den privata pappersinsamlingens omfatt- Diagram 7. Hushållssopor per person och år 1929–1965 (kilo). Källa: GK 1929–1965; USK 2005, s. 55. Anm.: För diagrammets förutsättningar se appendix s. 250. 250 200 150 100 50 0 1929 1932 1935 1938 1941 1944 1947 1950 1953 1956 1959 1962 1965 Hushållssopor per person Linjär (hushållssopor per person) stadens sopor 124 ning gav stora utslag på den avfallsmängd som kommunen hade att hantera. 63 Det vi idag kallar grovsopor var med undantag av flyttmånaden oktober förmodligen ett mycket litet problem. 64 En anledning var att det inte fanns någon kommunalt arrangerad hantering av denna typ av avfall. Stockholmarna samlade i stället bråte och skräp i sina vindskontor, vilket märktes under de vindsröjningar i brandskydds- syfte som genomfördes 1938 och 1940. 65 Även om möbelindustrin utvecklades under 1930- och 40-talen var konsumtionen begränsad och man kan förmoda att det privata tillvaratagandet av det som skulle ha kunnat bli grovsopor var relativt stort. 66 Hur hanterades det samlade avfallet? I början av perioden gick soporna samma väg som tidigare, de samlades in och fördes till någon av soplastningsstationerna i innerstaden och därifrån med tåg till Lövsta. En mindre del fördes med tåg till gödselkunder utanför Stockholm. Eftersom staden växte behövdes en utbyggd renhållningsorganisation. 1947 tillkom ett renhållningsdistrikt och en soplastningsstation i Årsta. 1948 införlivades Spånga–Hässelby med Stockholm och det västra renhållningsdistriktet delades. En ny station anlades 1949 i Bromma, därifrån skulle sopor föras till Lövsta med traktortåg. 67 Vid Lövsta togs också avfall emot direkt från enskilda större firmor och entreprenörer och dessutom behand- lades där fram till år 1961 avfall, inklusive latrin, från omkringlig- gande kommuner. 68 Förutom Lövsta fanns det soptippar runt staden som användes av kommunen och av enskilda. I Bromma fanns två tippar, en vid Fredrikslund fram till 1936 och en vid Ulvsunda fram till 1938, vid Blåsut fanns en som tog emot hushållssopor från södra ytterstaden fram till 1939 och industriavfall fram till 1945. En orsak till att dessa tippar lades ned sades i en senare daterad beskrivning vara klagomål från närboende. När tippen vid Blåsut lades ned skapades en ny i Skrubba. Huruvida den användes för hushållssopor är oklart, i slutet av 1950-talet användes den enbart för industriavfall och några tippar för hushållssopor sade sig staden då inte utnyttja. En del gatuavfall användes som utfyllnad och en del skickades till Lövsta. 69 När riv- ningarna av nedre Norrmalm började på 1950-talet uppkom stora Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|