Stadens sopor indd

stadens sopor
118
den bästa metoden, i synnerhet som Stockholmssoporna innehöll 
mycket papper. Men gatunämnden skrev också att staden borde 
undersöka den så kallade danometoden, en teknik för att ta tillvara 
avfall som jordförbättringsmedel. Detta skulle dock enbart vara ett 
mindre komplement till förbränningen.
47
När man bestämt sig för att inte sortera avfallet sågs alltså för-
Bild 5. Den nya förbränningsanläggningen i Lövsta 1938.
Källa: Trafikkontorets arkiv, Stockholms stad. Foto tillhörande Stockholms gatukontor. 
Upphovsrätt: Stockholms stads trafikkontor.
Fotograf: C.G. Rosenberg. 

---

från resurs till belastning
119
bränning eller tippning på land som de huvudsakliga metoderna 
att hantera en växande avfallsmängd. Att planera för framtiden och 
välja ett system som skulle fungera även på lång sikt var en ny och 
viktig aspekt. Förbränning sågs som en rationell metod som hade 
framtiden för sig och var en följdriktig utveckling av avfallshante-
ringen. Denna motivering kan kopplas till en tidsanda som hade 
rationalitet, teknikoptimism och framstegstro som ideal.
48
 I mitt 
material från fullmäktige används ordet ”rationell” i betydelsen 
”förnuftsenlig” åtminstone från 1901,
49
 men betydelsen ”effektivi-
sering som bygger på vetenskap eller på systematiserad erfarenhet” 
blev mer uttalad under 1930-talet. Att sammanföra kategorier till 
en helhet som kan hanteras enkelt, snabbt och effektivt låg i linje 
med detta ideal. Denna betoning av rationalitet kan kopplas till 
funktionalismen och det vi brukar kalla modernisering. Jag åter-
kommer till det i slutet av kapitlet. 
Avfallet och praktiken för kvittblivning 
I detta avsnitt redogör jag för de kvittblivningslösningar, inklusive 
förbränning, som praktiserades i den till yta och befolkning väx-
ande stad som Stockholm var under 1930-talet och de två följande 
decennierna. Under 1900-talets första decennier var praktiken för 
kvittblivningen till stor del beroende av avfallets sammansättning. I 
vad mån förändrades avfallets mängd och sammansättning under den 
här tiden, och vad innebar det för förbränningsregimens etablering? 
Stockholms statistik över hur många järnvägsvagnar
50
 med avfall 
som fördes från staden visar att det från mitten av 1920-talet till 
slutet av 1950-talet skedde en stor ökning av den samlade mängden 
avfall. Från början av 1930-talet var det dock inte någon kontinu-
erlig och jämn ökning. 
Diagram 5 visar, liksom tabell 12 i appendix s. 251–253, att avfalls-
mängden från Stockholm var som lägst 1922 och fördubblades på 
mindre än tjugo år. Tre markanta perioder av nedgång i avfalls-
mängden framgår av diagrammet. Den första, 1931 till 1934, kan 
härledas till den ekonomiska krisen under perioden.
51
 Först efter 
denna nedgång var avfallsmängden större än någonsin tidigare under 

---

stadens sopor
120
1900-talet. Den andra nedgången, 1940 till 1942, kan förklaras av 
andra världskrigets utbrott och de restriktioner i handeln som detta 
innebar. Denna nedgång var mer dramatisk än den under 1930-talets 
kris men sopmängden ökade sedan snabbt, var vid krigets slut lika 
stor som vid krigets början och fortsatte sedan stiga i ett par år. 1947 
till 1948 minskade avfallsmängden åter och därefter ökade den i 
stort sett varje år med undantag av en mindre nedgång i början av 
1950-talet. Gatukontoret förklarade nedgången i slutet av 1940-talet 
med en omfattande pappersinsamling utanför den kommunala ren-
hållningens organisation.
52
 Det var till stor del ideella organisationer 
som hämtade pappersavfall och sålde det vidare.
53
 Insamlingen var 
enligt gatukontoret en följd av ett mycket högt papperspris.
54
 Tek-
nikhistorikern Patrik Ekheimer har visat att avfallspapper blev en 
mer attraktiv vara under den här tiden eftersom tekniken för att 
rena papperet från trycksvärta utvecklades och förbättrades.
55
 Det 
är möjligt att pappersinsamlingen låg bakom även minskningen av 
avfallsmängden kring 1950. 
Andelarna organiskt och icke-organiskt avfall under den här 
perioden går inte utläsa av statistiken. Med undantag för åren 
strax efter delningens upphörande, då avfallet i statistiken delades 
Diagram 5. Avfall från Stockholm 1900–1960 (järnvägsvagnar).
Källa: SÅS 1900–1960. 
35 000
30 000
25 000
20 000
15 000
10 000
5 000
0
1900
1903
1906
1909
1912
1915
1918
1921
1924
1927
1930
1933
1936
1939
1942
1945
1948
1951
1954
1957
1960

---

från resurs till belastning
121
in i brännbart och icke brännbart, gjordes inte någon kategorise-
ring efter avfallets material annat än om det korresponderade med 
skilda hämtningstekniker. De kategorier som redovisades under den 
här tiden byggde på varifrån avfallet kom: hushållssopor, handels- 
och industriavfall, gatusopor, stallströ och latrin. Dessa kategorier 
redovisades i ton och inte i järnvägsvagnar som det samlade avfal-
let. Även om inte dessa kategorier säger så mycket om vad avfallet 
bestod av visar de fördelningen mellan olika avfallsproducenter, 
och tillsammans med andra källor kan de ge en fingervisning om 
avfallets beståndsdelar.
Diagram 6 visar mängden avfall i olika kategorier på 1930-talet 
och fram till 1960. Liksom tidigare är detta det avfall som hantera-
des av kommunen och således inte allt avfall som tillkom i staden, 
framförallt är det troligt att avfall från handel och industri till en 
del hanterades privat. Hushållssoporna var den största enskilda 
kategorin som kommunen hanterade, men avfall från handel och 
industri ökade under 1950-talet och var en bidragande orsak till att 
den totala avfallsmängden ökade kraftigt under detta decennium. 
Kategorierna gatusopor, stallströ och latrin utgjorde en mycket liten 
andel av det samlade avfallet, vilket speglar motorismens och wc:ns 
Diagram 6. Avfall från Stockholm uppdelat på kategorier 1934–1962 (ton).
Källa: GK 1934–1961, tabell ”Avfallets emottagning och vidare behandling”.
300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0
1934
1936
1938
1940
1942
1944
1946
1948
1950
1952
1954
1956
1958
1960
1962
Summa 
Hushållssopor
Handels- och
industriavfall
Gatsopor
Latrin
Stallströ

---