Stadens sopor indd

302
noter till kapitel 6
114  Statens Naturvårdsverk 1969:6, s. 51, 57; Stockholms kommun, miljö- 
och hälsovårdsförvaltningen 1976, s. 38. Resultatet av undersökningarna 
presenterades i Miljö- och hälsovårdsförvaltningen 1978.
115  GK 1973, s. 100.
116  GK 1974, s. 97.
117  P 5 juni 1972, s. 727; Y 5 juni 1972, s. 793ff.
118  GK 1973, s. 100; Stockholms gatukontor 1972, s. 4.
119  Asker 1970, s. 12.
120  Hallerdt 1992, s. 147.
121  Dufwa & Pehrson, s. 174. 
122  K-konsult 1972, bilaga 14; Stockholms gatukontor 1972, s. 4.
123  Glete 1984, s. 229f.
124  Glete 1984, s. 301ff; Sidenbladh 1981, s. 502; Hallerdt 1992, s. 93ff. 
125  Kaijser 2001, s. 82f; Glete 1984, s. 230; Prop. 1975:30, s. 1, 4f. 
126  M 128/1973, s. 263.
127  M 128/1973, s. 264.
128  Jo 1974:10, s. 36ff. Även andra utredningar kom in på frågan, se t.ex. 
Styrelsen för teknisk utveckling 1974. Jo 1974:10, s. 36ff.
129  GK 1973, s. 101.
130  U 229/1975 s. 1976.
131  U 229/1975 s. 1976. Se även Hallerdt 1992, s. 95, 147f.
132  GK 1974, s. 97; U 50:10/1974; Hallerdt 1992, s. 148.
133  Hallerdt 1992, s. 95.
134  Anslutningen av avfallsförbränningen till fjärrvärmenätet kan med sin 
nästan slumpartade tillkomst definitivt ses som ett utslag av spårbunden-
het i enlighet med vad jag diskuterade i inledningskapitlet.
135  Jo 1975:5, s. I och II.
136  Jo 1975:5, s. III.
137  Jo 1975:5, s. IV. 
138  GK 1972, s. 128.
139  GK 1973, s. 100.
140  GK 1974, s. 92f; GK 1975, s. 104.
141  Enligt K. G. Kyhlstedt på företaget HA recycling väger storstadstidningar 
idag 360–380 kg/m
3
, så jag multiplicerade antalet kubikmeter med 370. 
Siffran 1 850 ton är mycket ungefärlig eftersom volymvikten beror på ty-
pen av papper (veckotidningar väger mer än dagstidningar och tidningars 
ytvikt har minskat under åtminstone de senaste tre decennierna) och hur 
det är packat. Serien kompliceras ytterligare av att det är oklart hur det 
insamlade papperet var packat 1973–1975.

---

303
noter till kapitel 6
142  Hushållens del av returpapperet var liten. Mängden insamlat returpapper 
i hela Sverige beräknades i början på 1970-talet till 350 000 ton, av det 
kom en mycket liten del från hushållen. Rosén 1973, s. 160.
143  Stockholms kommun, miljö- och hälsovårdsförvaltningen 1976, s. 109. 
144  Rosén 1973, s. 159.
145  GK 1973, s. 98.
146  GK 1974, s. 92.
147  GK 1975, s. 104.
148  Stockholms kommun, miljö- och hälsovårdsförvaltning 1976, s. 109.
149  U 196/1974, s. 1664; Se även Rosén 1973, s. 155f.
150  U 5/1974, s. 28. 
151  Stockholms kommun, miljö- och hälsovårdsförvaltning 1976, s. 107. 
152  GK 1972, s. 128.
153  GK 1974, s. 92.
154  GK 1973, s. 100. AB Svenska Fläktfabriken drev med kommunens god-
kännande en försöksanläggning vid Högdalen för att sortera ut plast, 
glas, metall och papper. Vid Lövsta drev företaget Recollator AB en 
försöksverksamhet för utsortering av plåtskrot från slaggen. Företaget 
började sedan ta plåtskrot även från slaggen i Högdalen; kommunen 
erhöll en ersättning om 40 kr per ton utplockat plåtskrot och cirka 200 
ton plockades ut per månad. GK 1974, s. 92; Stockholms kommun, 
miljö- och hälsovårdsförvaltningen, 1976, s. 111.
155  P 5 juni 1972, s. 794; Rosén 1973, s. 22.
156  Svenska kommunförbundet gav råd till kommunerna i renhållningsfrågor, 
t.ex. taxor och entreprenadavtal men även återvinning och planering. 
Jo 1974:10, s. 36.
157  Sveriges industriförbund hade under 1970-talet en miljövårdskommitté och 
en särskild recycling-grupp. Branschförbund som Sveriges mekanförbund, 
Svenska gjuteriföreningen, Svenska gruvföreningen, Jernkontoret och 
Sveriges plastförbund utredde återvinning vid denna tid. Kommunernas 
konsultbyrå K-konsult och även konsultbyrån Vattenbyggnadsbyrån AB 
hade speciella avdelningar för avfallshantering. IVA bedrev viss utrednings-
verksamhet och likaså Svenska teknologföreningen. Ångpanneföreningen 
tittade på frågor om kraftutvinning vid förbränning av avfall och inom 
Institutet för vatten och luftvårdsforskning startades ett forsknings- och 
utvecklingsprogram om avfall. Jo 1974:10, s. 36ff. 
158  TK, gatukontoret, 643/70, diarieförda handlingar, ”Skiss till plan för 
avfallshantering i Storstockholmstrakten”. 
159  Historikern Magnus Linnarsson visar i sin uppsats om beredskapsstöd till 
företaget Svenska Rayon 1972–1983 att idén om att Sverige skulle kunna 
klara sin försörjning av förnödenheter i fall av avspärrning var levande 

---

304
noter till kapitel 7
under 1970-talet. Linnarsson 2013, s. 35, s. 59f. Även Björn Rosén har 
tagit upp tillvaratagandet av avfall som en beredskapsåtgärd, t.ex. gällde 
det gummidäck. Rosén 1973, s. 168.
160  P 5 juni 1972, s. 794.
161  P 5 juni 1972, s. 795.
162  Staden fick 32 kronor per ton insamlat pappersavfall från den entreprenör 
som samlade in avfall öster om Nynäsvägen. Miljöberedningen skrev att 
det var osäkert om staden skulle kunna teckna avtal som kompenserade 
för kostnaderna i hanteringen. Stockholms kommun, miljö- och hälso-
vårdsförvaltningen 1976, s. 111.
163  Stiftelsen Svensk återvinning 1975, s. 38. Stiftelsen svensk återvinning bil-
dades 1972 av Svenska kommunförbundet, Persönerna AB, PLM, Supra 
och Stora Kopparbergs AB. Åsab var verkställande organ.
164  Rosén 1973, s. 173.
165  Rosén 1973, s. 22, 176. 
166  Rosén 1973, s. 171–173.
167  U 5/1974, s. 28.
168  GK 1972, s. 127f.
169  Y 21 jan. 1974, s. 53f.
170  U 5 1974 passim.
171  Y 2 dec. 1975, s. 1412.
172  M 128/1973, s. 263f.
173  Prop. 1975:32, s. 12, 38.
174  Prop. 1975:32, s. 13.
175  Prop. 1975:32, s. 27f, 36, citat s. 28.
176  Bennulf 1994, s. 50f; Linnér, 1998, s. 114, 150.
177  Miljöhistorikern Johan Hedrén skriver: ”Det är också lätt att se hur 
denna föreställning om knapphet kommit till uttryck i en mängd poli-
tiska målsättningar och strategier: återvinning, kretslopp, sparsamhet och 
faktor 10 utgör några av de mest välkända koncepten i sammanhanget.” 
Hedrén 2002, s. 312.
7. Avfallsregimer och regimskiften
1  Nygård 2004, s. 334f.
2  Cooper 2010, s. 1036–1041, 1046.
3  Inom forskningen om avfall finns en ständigt återkommande diskussion 
om huruvida avfall är en konstruktion eller en materiell angelägenhet. Den 
tar ofta sin utgångspunkt i Mary Douglas teori om smuts och skräp som 
konstruktion och symbol. Se t.ex. Hetherington 2004, s. 162f, 157–173; 
O’Brien 2008, kap. 6–7.

---