Stadens sopor indd

293
noter till kapitel 5
78  STRUT 1969, s. 35f.
79  GK 1970, s. 131.
80  De betjänade omkring 8 000 lägenheter vardera. U 211/1963, s. 1667, 1671. 
81  Renhållningsutredningen 1957, s. 144. I det senare tillkomna Miljöpoli-
tiska handlingsprogrammet för Stockholms stad framgår att en av de 
största anläggningarna låg i Bredäng och producerade värme till Svenska 
Bostäders lägenheter i området. Stockholms kommun, miljö- och häl-
sovårdsförvaltningen 1976, s. 106. 
82  U 184/1970, s. 1792–1797. När det gällde att kombinera sopsugssystem 
med mindre förbränningsanläggningar var argumenten att det skulle öka 
stadens kvittblivningskapacitet och minska transportkostnader samt att 
en sådan anläggning skulle vara en miljövårdsfaktor. Y 1 juni 1970, s. 925f. 
83  Ett fall som gick till Regeringsrätten berörde en anläggning i HSB:s regi 
på Åsögatan på Södermalm. En fastighetsägare och boende intill krävde 
att risken för de närboendes hälsa skulle utredas innan anläggningen togs 
i bruk. Utslaget blev att HSB skulle sörja för bättre stoftrening samt en 
högre skorsten. Regeringsrättens årsbok 1966, s. 21–23. 
84  U 211/1963, s. 1669. Mängden pappersavfall som togs tillvara var avhän-
gigt priset på pappersavfall. Insamlingen av pappersavfall hade enligt 
utredningen sedan efterkrigstiden organiserats av ideella organisationer 
som lejde entreprenörer för insamlingsarbetet. Avfallet såldes sedan vi-
dare till AB Industrileveranser. De största mängderna avfallspapper kom 
från industrier, kontor och affärer. AB Industrileveranser argumenterade 
för att om pappersinsamlingen sköttes av ett enda företag så kunde pris-
sättningen lättare förutses och pappersavfallet tas tillvara i högre grad. 
B 57/1969, s. 18, 60.
85  STRUT 1969, s. 115–117. 
86  Ekheimer 2006, s. 87–89.
87  K-konsult 1972, bilaga 15; Rosén 1973, s. 159f.
88  O’Brien 2008, s. 71ff.
89  JBF 2008, s. 25.
90  GK 1965, s. 131f. 
91  B 57/1969, s. 60; STRUT 1969, s. 115–117.
92  STRUT 1969, s. 115–117.
93  M 19/1959; Y 26 jan. 1959 s. 37f; M 15/1961; Y 20 feb. 1961; Y 19 juni 1967, 
s. 910ff; Y 10 juni 1968, s. 778.
94  Cronström 1986, 106f; Sjöstrand 2006, s. 15ff.
95  Förenklat kan man säga att mekanisk rening innebär att vattnet silas 
genom sand och att de synliga föroreningarna i denna process avlägsnas, 
biologisk rening innebär däremot att vattnet luftas och genom det kan 
mikroorganismer rena vattnet. Cronström 1986, s. 134.

---

294
noter till kapitel 5
96  Sidenbladh 1981, s. 505–516; Cronström 1986, s. 108f, 137, 141.
97  Nordström 1983, s. 78; SOU 1964:60, kap. 5 och 6; Lundqvist 1971, s. 
72, 88f.
98  U 5/1959, s. 23; GK 1960, s. 72, 76; GK 1959, s. 78.
99  Y 26 jan. 1959, s. 38.
100  Y 26 jan. 1959, s. 38.
101  M 15/1961; Dufwa & Pehrson 1989, s. 169. De senare skriver att metoden 
blev mycket kritiserad bland annat i pressen.
102  M 15/1961.
103  Y 20 feb. 1961, s. 180.
104  Y 20 feb. 1961, s. 183f.
105  Mårald 2002, s. 31.
106  Cronström 1986, s. 148; U 2010/1967, s. 1901. Under andra världskriget 
hade man dessutom använt metangasen som bildades vid rötningen av 
slammet till att driva stadens bussar. Cronström 1986, s. 146f. 
107  U 223/1968, s. 1982f.
108  Y 19 juni 1967, s. 910. Takman sade i samband med detta att hälsovårds-
nämnden i Upplands-Bro fortsatte en ”antihygienisk gärning” som de 
begått i decennier när de inte bidrog till frågans ”rationella lösning”. 
Under de decennier som kloakvatten spolades rakt ut i Mälaren hade 
hälsovårdsnämnden i Upplands-Bro inte haft några klagomål, nu hindrade 
de att Stockholms rötslam spreds på Upplands-Bros mark.
109  Cronström 1986, s. 147; U 223/1968, s. 1984; U 2010/1967, s. 1905.
110  P 19 juni 1967, s. 832; U 2010/1967, s. 1901–1907. 
111  U 2010/1967, s. 1906f; Y 19 juni 1967, s. 913.
112  U 223/1968, s. 1981f. I en femte punkt konstaterades att framställning av 
vitamin B12 ur slammet hittills inte intresserat den biotekniska industrin.
113  U 223/1968, s. 1982ff.
114  Cronström 1986, s. 148f.
115  Y 18 dec. 1967, s. 2042.
116  Y 18 dec. 1967, s. 2044.
117  P 18 mars 1968, s. 319f. 
118  Y 18 mars 1968, s. 370f. 
119  U 223/1968, s. 1976–1982. (GK i svar på Takman och Euréns motion. 
Svaret är daterat 1962.)
120  Y 18 mars 1968, s. 371; Y 1 juni 1970, s. 927. Y 18 dec. 1967, s. 2044.
121  Y 27 mars 1961, s. 373f. 
122  Kopior på insändare med klagomål finns i Johnsson & Andersson, 2013, 
s. 40.
123  U 37/1963, s. 462; Y 27 mars 1961, s. 372–374.

---

295
noter till kapitel 5
124  Y 23 jan. 1961, s. 84–91; U 211/1963, s. 1666; Y 17 juni 1963, s. 492–519; U 
125/1964, s. 1267–1283. Det sades också i debatten att pressen tagit upp 
frågan. Y 23 jan. 1961, s. 84. 
125  Y 23 jan. 1961, s. 86, 89.
126  Y 23 jan. 1961, s. 89.
127  Y 23 jan. 1961, s. 86, 90.
128  U 211/1963, s. 1666.
129  Y 17 juni 1963, s. 492–519.
130  Se framförallt den långa och hetsiga debatten i Y 17 juni 1963, s. 492–519, 
samt Y 23 jan. 1961, s. 87.
131  U 211/1963, s. 1687f.
132  U 341/1963 SSF, s. 2691–2693.
133  U 211/1963, s. 1683f.
134  U 211/1963, s. 1669.
135  Se t.ex. GK 1962, s. 85; GK 1963, s. 94; GK 1965, s. 130; U 211/1963, 
 passim; U 37/1963, s. 462.
136  GK 1965, s. 132.
137  Lilja 2011, s. 300–307. Även andra ser åren 1966–1968 som en skiljelinje 
vad gäller hur miljöfrågan diskuterades. Se Jamison 2003, s. 68f; Lund-
gren 1991, s. 185.
138  Y 26 jan. 1959, s. 38.
139  Y 20 feb. 1961, s. 180.
140  Y 20 feb. 1961, s. 180f.
141  U 125/1964, s. 1267–1283. P 20 april 1964, s. 353.
142  Y 18 dec. 1967, s. 2043. 
143  Y 10 juni 1968, s. 782ff.
144  Y 10 juni 1968, s. 784. 
145  P 18 mars 1968, s. 317. Interpellation av Takman.
146  Lilja 2011, s. 305, 311.
147  M 49/1967.
148  Y 14 dec. 1970, s. 1963. Yttrande av Höglund.
149  Y 18 mars 1968, s. 370f.
150  Y 18 mars 1968, s. 372. 
151  Östberg 2002, s. 68; Bennulf 1994, s. 53; Berglund 1979, s. 293.
152  Linnér 1998, s. 103f; Lundqvist 1971, s. 21, 26f.
153  Bennulf 1994, s. 53.
154  Palmstierna 1967, passim.
155  Y 18 mars 1968, s. 368 ; Palmstierna 1967, s. 68.
156  Östberg 2002, s. 91, 97f.
157  Stahre 1999, s. 72f; Jamison 1990, s. 30.
158  Östberg 2002, s. 131ff.

---