Stadens sopor indd

299
noter till kapitel 6
47  Stockholms kommun, miljö- och hälsovårdsförvaltningen 1976, s. 106; 
GK 1973, s. 100. Denna analys av avfallet gällde också för landet som 
helhet. Styrelsen för teknisk utveckling 1974, s. 51.
48  Stockholms gatukontor 1972, s. 2. 
49  Jo 1974:5, bilaga 1.
50  Jo 1974:5, s. 1. 
51  1972: 59 000 m
3
 eller 8 000 ton, 1973: 8 000 ton (ingen volym angiven), 
1974: 10 000 ton, 1975: 11 000 ton. GK 1972, s. 126; GK 1973, s. 98; GK 
1974, s. 92; GK 1975 s. 104.
52  Dufwa & Pehrson 1989, s. 154; USK 2005, s. 55. Det avfall som hämtades 
av entreprenörerna lämnades förmodligen på tippar utanför kommunen. 
U 1/1974, s. 9.
53  GK 1975, s. 104. 
54  Jo 1974:5, s. 3.
55  U 418/1970, s. 4191.
56  GK 1974, s. 97.
57  SOU 1969:18, s. 67f; Stiftelsen Svensk återvinning 1975, s. 11, 13. 
58  Stockholms kommun, miljö- och hälsovårdsförvaltningen 1976, s. 106.
59  K-konsult 1972, bilaga 9. Siffrorna är tyvärr, som så ofta med avfall, inte 
särskilt tillförlitliga, bland annat kan man reagera på tredubblingen av 
matavfall mellan 1967 och 1971 som visas i tabell 5, s. 148.
60  Förmodligen är även detta i viktprocent eftersom andra uppgifter om 
avfallets mängd i denna text anger vikt och inte volym. Stockholms kom-
mun, miljö- och hälsovårdsförvaltningen 1976, s. 106.
61  Stockholms gatukontor 1972, s. 2; Asker 1970, s. 4.
62  Stiftelsen Svensk återvinning 1975, s. 11.
63  Stiftelsen Svensk återvinning 1975, s. 20.
64  Stiftelsen Svensk återvinning 1975, s. 19.
65  Stiftelsen Svensk återvinning 1975, s. 17; Rosén 1973, s. 176.
66  GK 1971, s. 116; GK 1972, s. 129; GK 1973, s. 100. 
67  Elmhorn 2013, s. 63, 73. Av följande utlåtande framgår det också att 
man uppfattade den tekniska och kemiska industrin som betydande. U 
196/1974, s. 1670.
68  En liten mängd industriavfall togs emot vid Högdalen och brändes, det 
mesta lades på tipp och det fanns ett flertal privata tippar som användes 
just för industriavfall och avfall från andra typer av privata verksamheter. 
De tippar som nämndes 1976 var Sofielund, Kovik, Rydbo, Högdala, 
Edstippen och Högbytorp. Stockholms kommun, miljö- och hälsovårds-
förvaltningen 1976, s. 114. 
69  U 1/1974, s. 9f.

---

300
noter till kapitel 6
70  Styrelsen för teknisk utveckling 1974, s. 78f. Se även Statens Naturvårds-
verk 1969:6, s. 7.
71  U 196/1974, s. 1671.
72  U 1/1974, s. 10.
73  U 341/1975, s. 3522.
74  U 196/1974, passim.
75  Stockholms kommun, miljö- och hälsovårdsförvaltningen 1976, s. 112.
76  U 1/1974, s. 10.
77  Statens Naturvårdsverk 1969:6, s. 9.
78  För hushållens kemiska eller oljehaltiga avfall fanns regler och ett ut-
arbetat system i form av uppsamlingsplatser och vidare transport till 
AB Industridestillation vid Lövsta. Hushållens medicinska avfall kunde 
lämnas in till apoteken och samlades sedan in vid apotekens lager i År-
sta varefter det transporterades till AB Industridestillation. Från 1974 
tog företaget emot läkemedelsrester från hela landet. På liknande sätt 
hamnade även det avfall som privatpersoner lämnade till färgaffärer hos 
AB Industridestillation. GK 1971, s. 116; GK 1974, s. 92, 97; GK 1972, 
s. 127; U 1/1974, s. 9f.
79  U 196/1974, s. 1649; Rosén 1973, s. 83. Dufwa & Pehrson 1989, s. 154f. 
80  U 1/1974, s. 2.
81  Så menade flertalet remissinstanser i detta ärende. U 196/1974, passim. 
Se även hälsovårdsförvaltningens utlåtande i U 1/1974, s. 5.
82  U 196/1974, s. 1671.
83  Utredningarna refererades i U 1/1974, s. 7f. 
84  U 196/1974, s. 1649, 1650.
85  U 196/1974, s. 1655f. Från 1974 engagerades landstinget för att tillsammans 
med berörda kommuner hitta en lämpligare plats för AB Industridestil-
lations verksamhet. Svensk Avfallskonvertering (Sakab) bildades 1969 
med Svenska kommunförbundet och delar av näringslivet som delägare, 
men staten hade majoritetsinflytande åtminstone till mitten av 1970-talet. 
Stockholms kommun, miljö- och hälsovårdsförvaltningen 1976, s. 113f. 
86  U 196/1974, s. 1666; U 1/1974, s. 2. I detta utlåtande sades inget om att 
företaget även återvann avfall, det sägs dock i tidigare källor (se kapitel 
5 not 41 och 90) samt i en något senare beskrivning av företaget där det 
står att de bearbetade avfallsolja till eldningsolja och återvann lösnings-
medel genom destillation. Ds Jo 1979:13, s. 6. 
87  U 1/1974, s. 2. 
88  U 196/1974, s. 1664f.
89  Kant ansåg i sin motion att det var sannolikt att en stor del av hushållens 
farliga avfall hamnade i hushållssoporna. Han tog också upp frågan om 

---

301
noter till kapitel 6
att endast 10 procent av industrins avfall transporterades till kommunala 
anläggningar. M 21 1973.
90  U 1/1974, s. 4. 
91  U 1/1974, s. 8. Miljöberedningens kanslis utlåtande.
92  U 196/1974, s. 1659, 1662, 1670.
93  M 21 jan. 1974, s. 50. Om producentansvar se även Statens Naturvårdsverk 
1969:6, s. 9. Som det var finansierades en del av kommunens kostnader 
för denna hantering av att hushållens del av dessa kostnader uppskat-
tades och låg till grund för en ökning av sophämtningstaxan. GK 1975, 
s. 104. Dufwa & Pehrson 1989, s. 155.
94  P 17 juni 1974, s. 949 (U 196/1974).
95  Vad gällde hushållens farliga avfall låg en uppskattning av kommunens 
kostnader till grund för en ökning av sophämtningstaxan. GK 1975, s. 
104. Dufwa & Pehrson 1989, s. 155.
96  Y 2 dec. 1975-12-02, s. 1412.
97  Prop. 1975:32, s. 43f.
98  Lundgren 1991, s. 129, 146. 
99  Statens Naturvårdsverk 1969:6, s. 3.
100  Statens Naturvårdsverk 1969:6, s. 48, 93.
101  Stockholms gatukontor 1972, s. 4. Om detta förfarande innebar att det 
jordförbättringsmedel som producerades av rötslammet innehöll miljö-
farligt stoft framgår inte. 
102  Asker 1970, s. 12.
103  Andersson & Öhrström 2002, s. 78. Cronström 1986, s. 148. Denna 
förbränning lades ned i slutet av 1970-talet. 
104  P 5 juni 1972; P 22 jan. 1973; P 25 juni 1973.
105  P 5 juni 1972, s. 727. 
106  P 5 juni 1972, s. 727.
107  P 5 juni 1972, s. 794; P 5 juni 1972, s. 794f. Grabös svar på samma fråga 
följande år var i stort sett oförändrat – han ville se en rökgasrening komma 
till stånd men det fanns ännu inte metoder som var tillfredsställande och 
det skulle också bli mycket dyrt. P 22 jan. 1973, s. 57–59. Se även P 25 
juni 1975, s. 1040.
108  Y 22 jan. 1973, s. 58.
109  Y 22 jan. 1973, s. 59. 
110  P 5 juni 1972, s. 794.
111  P 25 juni 1975, s. 1022, enkel fråga ställd av Arne Söderqvist (VPK).
112  P 25 juni 1975, s. 1039f. 
113  GK 1972, s. 129.

---