Sveriges historiska utveckling ur ett industritekniskt perspektiv
*Olja och andra *petroleumprodukter
Yüklə 0,99 Mb.
|
- Bu səhifədəki naviqasiya:
- *Fotogenkök
- *Paketerad, *konserverad och kyld *mat
- Industrins bekräftelse: Allmänna *konst- och *industriutställningen 1897
- *1900-talet
- *Arbetskategorier i en småstad
- *Export och *import tidigt 1900-tal
- *Verkstadsindustrins utveckling under första delen av 1900-talet
- *Skogsnäringen *Trävaruindustrin, *skogsindustrin
- *Järn- och *stålframställning, *järnindustri, *järnverk
*Olja och andra *petroleumprodukter Den kommersiella användningen av olja anses ha börjat i och med att man 1859 i Pennsylvania i USA av misstag fick olja istället för vatten när man borrade. Namnet petroleum blev använt för i första hand renat/raffinerat råpetroleum, det som vi idag kallar fotogen. Oljan och dess följdprodukters användning beskrivs under olika avsnitt längre ned. *Fotogenkök Det första sotfria fotogenköket uppfanns 1892. Läs mer under kommande sekel på denna länk. *Kylmaskiner I de första experimenten 1755 skapade man vakuum med en pump i en behållare med eter. När trycket blev tillräckligt lågt började etern att koka och när den gör det åtgår det värme vilket alltså innebär att det blir kallare i den plats varifrån värmen hämtas (insidan av ett kylskåp till exempel). Metoden fick dock inte spridning beroende på svårigheter att driva maskinen rationellt. Det skulle faktiskt dröja långt in på 1800-talet innan bättre kylmaskiner uppfanns, men det var först på 1870-talet när tysken Carl von Linde konstruerade en kylmaskin som drevs av ammoniak som det började öppna sig en marknad. Han använde sig av den så kallade Joule-Thomson-effekten som handlar om att få gaser att uppta värme vid tryckminskning, så kallad gasabsorption. I ett kylskåp låter man alltså en gas under högt tryck övergå till vätska genom att sänka trycket och därmed hämtas värmen från omgivningen, alltså insidan av kylskåpet. Därefter ökar man trycket för att vätskan ska övergå till gasform som avger sin värme på utsidan av kylskåpet. För att åstadkomma denna process används en luftkompressor och det är ljudet från den vi hör från våra kylskåp och frysar. Användningsområdet blev i första hand att skapa is, men så småningom kom även de första kylskåpen. I Sverige blev Ludwigsbergs Verkstad på Södermalm 1892 det första företaget som tillverkade en kylmaskin med kompressor. Köparen av den var deras närmsta granne, Münchenbryggeriet. Läs mer om kylskåp och frysboxar under kommande sekel. *Paketerad, *konserverad och kyld *mat Tidigare hade mjölk sålts i lösvikt, men i slutet av 1880-talet började man sälja mjölk på flaska. Samtidigt började man sälja kyld mat genom att använda de nyligen introducerade kylmaskinerna. Den kanske största nyheten vad gäller praktisk genomslagskraft blev konservburken. Man hade redan under 1700-talet testat att upphetta mat och innesluta den i vakuum, men det var först när den franske sockerbagaren Nicolas Appert visat att det fungerade och byggde en fabrik 1804 som det tog fart. Napoleon var starkt pådrivande i det här arbetet eftersom det skulle lösa många problem när det gäller att ge soldaterna i fält bra mat. Det fanns ett problem med hans lösning. De glas som användes var för ömtåliga och gick ofta sönder. Detta problem skulle lösas av engelsmannen Peter Durant som 1810 fick patent på sin metod att använda plåtburkar istället och så var den moderna konservburken född. Man förstod att uppvärmning av maten och frånvaron av luft hade en konserverande effekt, men man förstod inte varför. Det var först 1865 som förklaringen kom då kemisten Pasteur visade att det fanns bakterier som orsakade försämringar i maten och att de dog vid upphettning. Man insåg också att frånvaro av syre innebar att inga nya bakterier heller skulle kunna bildas. Den första fabriken som tillverkade konservburkar i Sverige öppnades 1869 i Stockholm och även om försäljningen till allmänheten blev begränsad lyckades man redan efter ett par år sälja till försvaret och det var ärtsoppa i de burkarna, och många blev det.
Den stora utställningen på Djurgården 1897, ”Allmänna konst- och industriutställningen”, kom att symbolisera att även Sverige nu var ett industrialiserat land. Det hade hänt mycket de senaste 30 åren. Antalet arbetande inom jordbruket hade minskat från ca 70 % till 60 %, men samtidigt hade den uppodlade arealen ökat med 40 %. Nya grödor, bättre redskap och de Lavals separator hade gjort att resultatet blivit mycket bättre. För första gången kunde Sverige börja exportera smör och samtidigt tillgodose det inhemska behovet. Havre hade blivit en exportsuccé redan i mitten av 1800-talet och var nu en viktig del i Sveriges ekonomi. 1870 stod den för 20 % av den totala exporten. Effektivare sågar medförde att Sverige blev världens största exportör av trävaror och den årliga stålproduktionen hade ökat från 7 000 ton till enorma 170 000 ton. Det hade startats många nya fabriker och antalet fabriksarbetare hade ökat från 40 000 till 135 000 och utgjorde nu 20 % av arbetsstyrkan. Utställningen blev en dundersuccé. Där fanns en industrihall på 16 000 m2 som var den största träbyggnad som uppförts i Sverige någonsin. Notera att det fortfarande var trä, inte järn eller stål. Den var ritad av Ferdinand Boberg och Fredrik Liljekvist. Boberg var Sveriges mest namnkunnige arkitekt och bland de byggnader som han var ansvarig för med byggstart under 1800-talet kan nämnas: Brunkebergsverket, Stockholm (1892) Värtagasverket, Hjorthagen, Stockholm. Gasklockor, huvudbyggnad med mera. (1893) Mosebacke vattentorn, Stockholm (1896–97) Centralposthuset, Stockholm (1898–1903), som för övrigt anses vara en av Stockholms vackraste byggnader LO-borgen (ursprungligen Carlbergska huset) vid Norra Bantorget, Stockholm (1899) På utställningen visades produkter från alla områden i Sverige och ett antal andra länder varav Ryssland var störst. Där fanns alla nya maskiner som ångmaskinen, separatorn, lokomotivet, kylmaskinen, cykeln, tryckpressen och stickmaskinen. Totalt fanns det mer än 150 byggnader som visade allt man kunde tänka sig från tavlor till historiska utställningar och filmvisning, eller som det hette då ”visning av lefvande bilder”. Det var dessutom nu som allmänheten fick stifta bekantskap med röntgenstrålar som hade upptäckts två år tidigare. Det var den svenske läkaren Thor Stenbeck som berättade och visade för den som var beredd att betala 25 öre och det var inte billigt. Han gjorde också den första strålbehandlingen mot cancer 1899. Läs mer under kapitlet strålbehandling under nästa sekel. Man använde också belysning i stor skala för första gången. Strömmen alstrades med en ångturbin uppfunnen av Gustaf de Laval och glödlamporna kom från en fabrik han startat som hette Glödlampsfabriken Svea. Lavals ångturbin hade redan blivit en internationell framgång. När utställningen stängdes efter att ha varit öppen i fem månader kunde man räkna antalet besökande till 1 500 000, och då fanns det bara 300 000 boende i Stockholm, så detta var verkligen ett arrangemang som lockade folk från hela Sverige och förstås från utlandet.
*Befolkningsantalet, *folkmängd År 1900 var Sveriges befolkning ungefär 5,1 miljoner, varav Stockholm alltså hade 300 000, Göteborg hade 130 000 och Malmö 60 000. Från 1880 hade de som bodde i städerna ökat med enorma 50 %. 50 år tidigare bodde det bara 90 000 i Stockholm, 21 000 i Göteborg och 10 200 i Malmö. Både Norrköping och Karlskrona var något större än Malmö då. Under 1900-talet skulle ökningen av antalet medborgare fortsätta, se tabell nedan.
1880 4,6 miljoner 1910 5,5 1920 5,9 1930 6,1 1940 6,4 1950 7,0 1960 7,5 1970 8,0 1980 8,3 1990 8,6 2000 8,9 Nedan anges fördelning på typ av verksamhet. Figuren kommer från filmsoundswedens hemsida. Under 1900-talet var det alltså inte så att industrin ökade drastiskt i storlek utan snarare att tjänster gjorde det på bekostnad av jordbruk. 
*Arbetskategorier i en småstad Det finns en del intressant statistik i boken ”Sagan om Bahco” av Håkan Wall rörande Enköping. Där framgår i procent att följande yrken var vanligast år 1900:
Antalet yrkeskunniga, svarvare, gjutare med flera och ingenjörer i mekaniska verkstäder var bara 70 stycken, vilket var något färre än antalet gårdsägare som var 81 stycken. Däremot fanns det en hel del arbetare. Bara inom Bahcos fabriker fanns det 170 anställda totalt. Noterbart är att det finns väldigt många yrken med mindre andel än 1 %. I landet som helhet arbetade 1910 cirka 32 % i industrin, bara 50 % var kvar i lantbruket.
Av exporten 1913 var den största verkstadsprodukten skumningsmaskiner/separatorer för mjölk till ett värde av 14 miljoner kronor. Därefter kom fotogen- och bensinmotorer med 7 miljoner och telefon- och telegrafapparater med 5 miljoner. Totalt stod verkstadsprodukter bara för 8 % av den totala exporten. Trävaror stod för 38 % och gruvprodukter för 17 % medan jordbruksprodukter stod för 12 %. Även om industrialiseringen hade pågått många år så hade verkstadsprodukterna ur exportsynpunkt inte medfört några större fördelar för Sverige. Från 1913 till 1919 skedde dock en stark utveckling av verkstadsprodukter som trefaldigades och för tändstickor som fyrfaldigades. Exporten av pappersmassa ökade också starkt. Totalt fördubblades exporten under dessa fyra år trots att första världskriget, eller kanske tack vare, pågick under större delen av perioden. Importen dominerades av livsmedel följt av textila varor och stenkol. Detta kan också sägas vara en aning förvånande eftersom jordbruket mycket kraftigt hade ökat sin produktivitet och att textilindustrin nu var en av de större industrierna. Oavsett var exporten av jordbruksvaror större än importen. Stenkolet användes främst till gasverken som producerade lysgas, koks och tjära. Det gick även åt en hel del kol till ångmaskinerna, främst i båtar och i lok. Ganska snart skulle dock ångkraftverk som skapade elektricitet bli det dominerande skälet till den stora kolimporten.
Manufakturering var ordet man använde för att beskriva mekaniseringen och verkstadsindustrins utveckling under första delen av 1900-talet. Den byggdes på järn och stål som gav upphov till en mängd olika produkter och blev med tiden en riktig storindustri. De flesta större järnverken hade vid seklets mitt börjat med tillverkning av kallvalsade och tråddragna produkter som sedan vidareförädlades till andra produkter som jordbruksredskap, byggredskap, köksmateriel, fotogenkök och gjutgods. Tidigare hade Sverige enbart sålt järn och stål för vidare bearbetning främst i England och sedan köpt tillbaka de färdiga varorna. Det var förstås ingen bra ekonomi med det. Det var också en stark förbättring vad avser svarvar, pressar, slipar och fräsar vilket ökade produktiviteten i fabrikerna väsentligt och medförde att priserna gick ner på deras produkter. Flera stora fabriker utvecklades under perioden varav Nyqvist & Holm i Trollhättan med sin loktillverkning är ett sådant exempel. De tillverkade många andra produkter också, till exempel flygmotorer och den delen blev sedan Volvo Flygmotor. Företaget fick sedan namnet NOHAB som senare köptes upp av Bofors. Ett annat företag är AB de Lavals Ångturbinstillverkning som sedan blev STAL-LAVAL Turbin AB och numera ingår i Siemenskoncernen. Fler industrier av storlek var Pentaverken i Skövde som tillverkade båtmotorer och senare blev Volvo Penta. SKF som fortfarande är just SKF, Bofors som förutom krigsmateriel tillverkade kemisk-tekniska produkter, verkstadsprodukter och järn- och stålprodukter. ASEA växte också kraftigt med sina produkter för starkström och tillverkning av kraftverksutrusningar, elektriska lok, generator med mera. Nämnas bör naturligtvis också L M Ericsson med det mesta inom telefoni och Electrolux med dammsugare och kylskåp bland annat. *Skogsnäringen
Inom skogsindustrin hände det inte mycket i form av tekniska nyheter i början av 1900-talet. Däremot började man tänka på uthållig avkastning, något som låter bekant även i våra dagar, fast idag finns det mer skog i Sverige än någonsin tidigare. Skogsarbetarna levde ett hårt liv och bodde i erbarmliga provisoriska trähus. 1920 kom dock en lag som ledde till vissa förbättringar vad avsåg boendet för skogsarbetarna, men det dröjde till 1938 innan lagen var tillräckligt tydlig för att verkligen skapa förbättringar. Sågning och huggning var fortfarande de enda arbetsmetoderna. Det fanns visserligen motorsågar, men de var så tunga att de aldrig kom till användning. Det var först i slutet av 1950-talet som de blev tillräckligt lätta för att kunna användas. Motorsågen under 1960-talet användes till att fälla träden och yxan för att kvista stammarna. Transporterna under 1950-talet sköttes till 80 % av hästar och med flottning. 1955 var kulmen då det flottades ca 170 miljoner stockar. Som en jämförelse var flottningsvägarna dubbelt så långa som det totala järnvägsnätet 1960, men de skulle minska med 90 % till 1970. Under 1960-talet slutade man alltmer med flottning och började använda lastbil istället, men 1975 flottades fortfarande ca 21 miljoner stockar. Därefter dröjde det till 1980-talet innan skogsmaskiner kom som kunde göra allt arbete. De kallas idag för skördare. Sågverksindustrin utvecklades ganska långsamt och mycket av arbetet var manuellt, men 1929 dök en del nya produkter upp, träfiberskivor, masonit och plywood, som skulle få mycket stor betydelse för små snickerier och inom byggnadsindustrin. Inom massaindustrin skedde ovanligt lite teknisk förnyelse. I stort sett var det bara storleken och hastigheten som ändrades. Däremot ökade mängden beroende på den ökande efterfrågan och tillverkningskapaciteten steg kraftigt. En ny produkt började också att tillverkas under namnet konstsilke eller viskos, alltså ett tyg framställt av pappersmassa. Sverige blev faktiskt ledande tillverkare i Europa av konstsilkesmassa och tillverkar fortfarande mycket viskos. Under 1930-talet blev pappersmassan den främsta exportartikeln, trävaror den tredje och papper den fjärde. Tillsammans svarade skogsnäringen för 40 % av exporten som inte var mycket mer än tidigare, men det faktum att pappersmassan var störst medförde högre priser än obehandlat trä. Det kom att finnas en mängd olika produkter som utvanns från skogen. Bland dem kan nämnas sulfitsprit, inte att förväxlas med träsprit. Sulfitsprit var en tysk uppfinning och gick ut på att ett ton färdig pappersmassa av gran kunde omvandlas till 75 liter 90 % etanol, alltså nästan ren sprit. Den kunde också användas för att framställa ättika och för att förbrännas. Den började tillverkas 1919 och fanns på marknaden några decennier framåt. Runt 1950-talet började man framställa celluloid, läs mer om celluloid på denna länk. Den användes till lack samt för att göra tallolja. Just tallolja är tydligen fortfarande en populär produkt. Denna beskrivning kan man hitta på nätet 2015: ”De positiva hälsoeffekterna av tallolja tillskrivs som antibakteriella, smärtstillande, urindrivande, energigivande, antiseptisk, och med aromatiska egenskaper. Dessutom är såpa basisk vilket bidrar till detoxeffekten.” Dessutom framställde man formalin för tillverkning av konsthartser/plaster och terpentin. 1900-talet innebar alltså att skogens användningsområden ökade väsentligt. *Papperstillverkning Under 1900-talet gjorde sulfitens nackdelar att sulfatmetoden ökade allt mer. Genom den så kallade sodapannan som uppfanns 1920 blev metoden bättre och runt 1940 blev den genom ytterligare effektiviseringar den dominerande processen och är det även idag. Papperstillverkning var främst inriktad på tidnings-, omslags- och finpapper. Antalet anställda i näringen var 1949 runt 40 000. Alltså en ansenlig industri. Efter Kanada och Finland var Sverige nu världens tredje största exportör av papper 100 år efter att man med svårighet samlade ihop linnelump för att tillverka papper. En stor del i denna framgång berodde på bildandet av SCA, Svenska Cellulosaaktiebolaget1929. Det var en sammanslagning av ett tiotal mindre skogsföretag. 1930 började man bygga en massafabrik i Östrand som blev Europas största. 50 % av deras produktion exporterades till USA. Det var som i så många andra sammanhang Ivan Kreuger som låg bakom sammanslagningen. Koncernen innefattade skog, sågverk, massafabriker samt verkstäder och kraftbolag. Redan från början var omsättningen stor och det fanns 6 500 anställda. Vid Kreugers död 1933 övertog Handelsbanken hans aktier, inte Wallenbergarnas Enskilda Banken som i flera andra fall. SCA fortsatte sedan att utvecklas ända till våra dagar och Sverige har behållit sin starka ställning inom trävaruindustrin. *Järn- och *stålframställning, *järnindustri, *järnverk Huvudsakligen hade den malm som brutits i Sverige kommit från Bergslagen, men man kände till att det fanns stora tillgångar i Norrland också. Det fanns dock två större problem, det ena att det var svårt att frakta malmen till kusten för att föras vidare söderut och den andra att fosforhalten var för hög. Thomasmetoden var visserligen redan uppfunnen, men den tillämpades i mycket ringa grad i Sverige, bara 6 % av den totala ståltillverkningen år 1900 kom från thomasmetoden. Det hade byggts en järnväg från Luleå till Gällivare som stod klar 1887. Arbetet med fortsättningen avstannade några år på grund av kapitalbrist, men 1902 var delen till Kiirunavaara och vidare till Riksgränsen klar och även på den norska sidan var järnvägen klar till Narvik. Det första malmtåget gick 1902 och den första lastningen av en båt i Narviks hamn skedde 1903. Malmen från Gällivare fortsatte dock att skickas till Luleå under vintern trots att isen frös och inga fartyg kunde ankomma. Istället lagrade man malmen i hamnen. 1894 använde man för första gången ångdrivna skopkranar för att lasta malmen på båtarna. Det dröjde dock till 1916 innan användningen var i full gång och 1917 var 90 % av all malm maskinlastad. Sträckningen till Narvik skulle få mycket stor betydelse för Kiruna eftersom ju Bottenviken utanför Luleå frös till is på vintrarna och den kom också att spela en väsentlig roll under andra världskriget då tyskarna fick cirka hälften av sin import via Narvik. 1920 började man exploatera det så kallade Skellefteåfältet som ditintills varit okänt. Man använde då för första gången moderna elektriska malmletningsmetoder i fält. De fungerade efter principen att leda elektricitet genom berget/marken för att kunna avgöra var malmen fanns. Den har det inte helt lättförståeliga namnet Lundberg-Nathorstska ekvipotentiallinjemetoden, men visade sig vara mycket effektiv och det var med den man upptäckte förekomsten av så kallade sulfidmalmer som bland annat innehåller koppar, bly och arsenik. Den mest kända gruvan blev Bolidengruvan i vilken Ivar Kreuger hade aktiemajoriteten. Det kan vara intressant att veta att 1934 utvann man 8 000 kg guld, vilket faktiskt var 1 % av världsproduktionen, 17 ton silver och 4 500 ton koppar. Man fann också världens största fyndighet av arsenik fast man inledningsvis inte visste hur man skulle ta hand om den. Totalt blev det 120 000 ton guld fram tills Bolidengruvan stängdes 1967. För att bearbeta bolidenmalmen byggdes smältverket i Rönnskär och 1930 påbörjade verksamheten där. Mellan Boliden och Kristineberg byggdes 1943 den längsta linbanan i världen. Den var 96 km lång och användes för att frakta krossad malm. Anledningen var att det var krig och mycket svårt att få fram lastbilar. 1986 lades den ner för gott för malmtransporter, men det finns en två mil lång del kvar för hugade turister att testa. Från 1930 ökade alltså brytningen i Norrland och 1937 blev ett toppår för första halvan av 1900-talet fast nästan all malm exporterades. Det var först 1939 som det byggdes ett järnverk i Luleå, Norrbottens järnverk som var klart 1940. Idag heter det SSAB.1951 var mängden järn och stål som producerades enligt nedan jämfört med 1900:
Yüklə 0,99 Mb. Dostları ilə paylaş:
|