Introduktion

12 

 

 

Bland de grödor som kan räknas till trädgårdsgrödor har ett stort antal studier gjorts på potatis 

och morötter. Detta är grödor som vi generellt äter mycket av i Sverige och som därför bidrar 

till en betydande del av vårt kadmiumintag (Jorhem och Sundström, 1993). Potatis uppvisade 

i ett försök av Jansson och Öborn (2002) stora skillnader i kadmiumhalt mellan de olika 

odlingsplatser som undersöktes, som bestod av tre orter i norra och två i södra Sverige. 

Halterna kan också skilja sig mellan olika sorter av potatis. I en studie av de viktigaste 

potatisproducenterna i Sverige har medelhalten av kadmium uppmätts till 10 µg/kg färskvikt 

(Öborn m.fl 1995). Värdena varierade mellan 1,4 till 39 µg/kg. I en annan studie av Jorhem 

och Sundström (1993) uppmättes något högre värden för svenskodlad potatis; mellan 8 och 46 

µg/kg färskvikt, med en medelhalt på 17 µg/kg (se tabell I).  

 

I ett försök på morötter utfört under åren 1993 och 1994 samlade man in prover från de 

viktigaste morotsproducenterna i Sverige (Jansson, 2002). Det visade sig även här att 

variationen i kadmiuminnehåll var stor. Lägsta uppmätta värde var 7 µg per kg och högsta 

värdet var 90 µg per kg. Medelvärdet låg på 33 µg per kg (Jansson och Öborn, 2000). Alla 

värden är angivna i färskvikt. Detta kan sättas i förhållande till att det högsta tillåtna värde för 

morötter som ska användas i barnmatsproduktion i Sverige är 50 µg/Cd per kg färskvikt. I det 

aktuella försöket översteg 24 % av morotsproverna detta värde. Däremot var det inget prov 

som översteg EU:s gränsvärde för främmande ämnen i övriga livsmedel, som ligger på 100 

µg/kg färskvikt (Jansson, 2002). Värdena som uppmättes i försöket visade likheter med försök 

som utförts i Danmark, Norge, Finland, Nederländerna och USA (Jansson och Öborn, 2000). 

Morötter gödslas med mycket fosfor (50 kg/ha och år) jämfört med exempelvis säd. Detta 

medför att en jord som under lång tid använts för morotsodling riskerar att ha ansamlat höga 

halter av kadmium.  

 

De stora variationer i kadmiuminnehåll som uppmätts i potatis och morötter från olika platser 

i Sverige beror sannolikt på en rad olika faktorer. Jansson och Öborn (2000) visade att 

variationen i kadmiuminnehåll i morötter till väldigt stor del kan förutsägas genom faktorer 

som pH, humusinnehåll och jordens totalhalt av kadmium. Mycket tyder på att grödans 

upptag och innehåll av kadmium kan minskas genom att i den mån det är möjligt styra dessa 

faktorer. Hur detta kan göras beskrivs närmare under rubriken ”Tillförsel och bortförsel av 

kadmium på gårdsnivå” på sidan 14. 

 

I bladgrönsaker ansamlas den största andelen kadmium i de flesta fall just i bladen (Jansson 

och Öborn, 2000). Sallat hör till de grödor som med stor sannolikhet tar upp mycket kadmium 

om de odlas på jordar med hög kadmiumhalt (Wolnik m.fl. 1983). Även spenat kan innehålla 

en hög andel kadmium i förhållande till sin vikt. En nederländsk studie har visat att 

växthusodlad spenat tenderar att innehålla högre halt kadmium än frilandsodlad (Ellen m.fl. 

1990). Å andra sidan innehåller spenat även höga halter av många näringsämnen och 

vitaminer, däribland kalcium, järn, vitamin A och -C (Sundqvist, 1984). Frukt och bär 

innehåller som regel ytterst låga halter av kadmium, men vissa undantag finns, däribland 

hjortron och röda vinbär (Jorhem och Sundström, 1993).  

 

Tabell I visar kadmiuminnehållet i ett flertal grönsaker, frukter och bär, både från den svenska 

marknaden och från andra länder. Uppgifterna är tagna från tre olika undersökningar; Jorhem 

och Sundström (1993), Ellen m.fl. (1990) samt Tahvonen och Kumpulainen (1995). Tabellen 

anger kadmiuminnehåll i mikrogram per kilo färskvikt. Eftersom det är i den formen dessa 

grödor oftast förtärs möjliggör det en mer realistisk jämförelse mellan halten i olika grödor än 

om man anger kadmiuminnehåll per kilo torrvikt, som ses i en del undersökningar. Tilläggas 

---

13 

 

bör att värdena är mindre tillförlitliga i de fall där antalet prov är lågt. Ju fler prov som ligger 

till grund för ett uppmätt värde desto större är sannolikheten att proverna tagits på olika 

platser, vilket ger ett mer tillförlitligt mått på generellt kadmiuminnehåll i en produkt.   

 

Tabell I.  

Kadmiumhalt i olika grönsaker, frukter och bär angivet i mikrogram (µg) per kg färskvikt 

Produkt 

Medel 

Min 

Max 

Referens  

n 

Potatis* 

 

Morot* 

 

Grön böna* 

Brun böna* 

Sojaböna 

Gröna ärtor* 

Sallat* 

 

 

Kinakål* 

Kål 

Spenat 

Endiv 

Lök 

Purjolök 

Blomkål 

Rödbeta 

Kålrot 

Rotselleri 

Tomat* 

 

Gurka 

Äpple* 

 

Päron* 

 

Körsbär 

Plommon 

Blåbär* 

Hallon* 

Jordgubbar* 

 

Hjortron* 

Krusbär 

Svarta vinbär* 

 

Röda vinbär 

Björnbär 

Tranbär 

Vindruvor 

17 

  6 

22 

24 

  2 

  6 

63 

  3 

  8 

11 

12 

17 

  3 

21 

24 

  9 

13 

  7 

  9 

  9 

95 

  2 

  1 

<1 

<1 

  2 

  6 

  9 

  6 

  3 

  2 

  7 

  8 

  7 

64 

11 

  1 

  9 

46 

20 

23 

  3 

 

  8 

  1 

  4 

  2 

  1 

  5 

58 

  1 

  2 

  4 

  6 

12 

  1 

  5 

  6 

  4 

  3 

  4 

<5 

  5 

36 

  1 

<1 

<1 

<1 

<1 

  4 

<1 

<1 

  1 

<1 

<1 

<1 

  3 

56 

  2 

<1 

  3 

  6 

  7 

19 

<1 

  46 

  16 

  48 

  74 

    3 

    7 

  67 

    4 

  18 

  20 

  29 

  26 

    7 

  46 

  68 

  22 

  33 

  10 

  18 

  13 

220 

    4 

    4 

  <1 

    1 

    4 

    8 

  24 

  23 

    5 

    6 

  18 

  30 

  12 

  72 

  26 

    2 

  16 

140 

  55 

  26 

    5 

(1) 

(3) 

(1) 

(3) 

(1) 

(1) 

(1) 

(1) 

(1) 

(2) 

(3) 

(1) 

(3) 

(2) 

(2) 

(2) 

(3) 

(3) 

(2) 

(2) 

(2) 

(1) 

(3) 

(3) 

(1) 

(2) 

(1) 

(2) 

(2) 

(2) 

(1) 

(1) 

(1) 

(3) 

(1) 

(2) 

(1) 

(2) 

(2) 

(2) 

(2) 

(2) 

 

  8 

  - 

  6 

12 

  2 

  2 

  2 

  3 

  8 

20 

  - 

  2 

  - 

17 

20 

22 

  - 

  - 

19 

22 

22 

  2 

  - 

  - 

  6 

50 

  3 

10 

  5 

  7 

13 

  6 

10 

  - 

  2 

  5 

13 

  4 

  4 

  4 

  3 

  4 

* = av svenskt urspung 

n = antal prover (- uppgift saknas) 

 (1) Jorhem och Sundström, 1993  

(2) Ellen m.fl. 1990 

(3) Tahvonen och Kumpulainen, 1995  

 

 

---