11
representerade en professionalisering av hemmafruns kompetensområden.
28
Ekonomhistorikern
Ulla Wikander menar att kvinnor via ett järnhårt men oskrivet samhällskontrakt
har tilldelats
huvudansvaret för den helt oavlönade och tämligen flexibla uppgiften att ta hand om hem och
barn, ”att ta hand om den s.k. reproduktionen av det mänskliga”, liksom de enligt samma hårda
kontrakt tilldelas de sämre jobben i lönearbetet.
29
Att det oskrivna kontrakt som ger kvinnor
ansvar för hem och barn är järnhårt och inte ger vika för några politiska ideal, har ofta visat sig
genom diskrepansen mellan ideal och praktik. När man talat om rättvisa, jämlikhet och solidaritet
har det inte gällt alla medborgare, utan det har handlat om rättvisa mellan män. Det är de som
innehar makten som bestämmer när och hur detta kontrakt kan omförhandlas.
30
Att upprätthålla skillnaderna mellan könen har genom historien motiverats med ideologi,
religion och vetenskap, och ofta slagits fast genom lagstiftning. Det
har gjorts genom att manligt
och kvinnligt definierats, det vill säga att genus tillskrivs en betydelse. Genus fungerar
strukturerande på alla nivåer i samhället, på de abstrakta ordningarna såväl som de konkreta:
”Allt laddas med genus”, som Yvonne Hirdman uttrycker saken.
31
Att vara man eller kvinna är en
pågående process. Det finns inte någon kvinnlig eller manlig kärna i människors kroppar, utan det
som i en specifik historisk kontext betraktas som manligt och kvinnligt, skapas genom våra
handlingar, vad vi säger och vad vi gör om och om igen, utan att direkt reflektera över det.
32
Människor härmar hela tiden vad de ser andra göra, men med en viss förändring av mönstren.
33
Dessa processer ses som så naturliga och självklara att det skapar illusionen av en inre kärna.
Konsekvensen av vårt handlande blir något vi är. Men genus är inte något vi är, utan något vi
gör och liksom andra identiteter är genus temporära och föränderliga. I den här studien lägger jag
stor vikt vid det skrivna ordet, hur man talade om kvinnor och män, eftersom jag anser att kvinnor
28
Lena Sommestad ”Lovsång till mejerskan” i Wikander (1994).
29
Wikander (1991) s 6.
30
Ibid s 8.
31
Hirdman (2001) s 71-73.
32
Ett tydligt exempel på detta framgår av Lena Sommestads forskning om hur mejeriyrket genomgick en
maskuliniseringsprocess under mellankrigstiden. Att kvinnorna kunde arbeta med teknik och administration
som annars sågs som manliga sysslor, försvarades med att kvinnligheten kunde kopplas till mjölken. När
arbetet så småning om ansågs vara ett manligt yrke ”försvann en uppenbar avvikelse, en motbild till den
moderliga, domestika och veka kvinna, som under mellankrigstiden representerade den dominerande
tolkningen av kvinnlighetens innebörd”. Sommestad i Wikander (1994).
33
Detta brukar inom queerteorin benämnas som att de performativa handlingarna är imitativa. Butler (1990) s 25
och Jagose (1996) s 84.
12
och mäns identiteter är språkligt och socialt bestämda, som historikern Denise Riley uttrycker
det.
34
Metod
I studien av vilka uppfattningar som fanns om kvinnligt, manligt och om familjen inom
Socialdemokratiska Kvinnoförbundet (SSKF) under 1930-talet, är språket
i fokus och som
textanalytisk metod använder jag diskursanalys. En del forskare använder diskursanalys som en
samhällsteori, vilket inte är mitt syfte.
35
Enligt Svenska akademins ordlista betyder diskurs samtal.
36
Diskurs kan på ett mer ingående
sätt beskrivas som en ”uppsättning utsagor, talade eller skrivna, i ett bestämt socialt sammanhang,
liksom de mer eller mindre uttalade regler som styr vad som kan och inte kan sägas i
sammanhanget”.
37
Diskurs kan sägas handla om ”tal och text i kontext” och om interaktion.
38
Diskursanalyser förutsätter en del vetenskapsteoretiska utgångspunkter. Boréus och
Bergström sammanfattar dem i fem punkter, som presenteras nedan. Den kanske viktigaste
utgångspunkten för alla typer av diskursanalyser är att språket inte återger verkligheten, utan
bidrar till att forma den.
39
1)
Att använda språk är en social aktivitet. Människors syn på sig själva och världen,
konstitueras genom språket.
2)
Diskursanalysen gör inte någon strikt skillnad av vad som sägs och vad som görs.
34
Riley (1988) s 2. Många har kritiserat synsättet att det inte finns någon ”kvinna” och menar att det blir
problematiskt att agera som om könskategorierna inte finns; att det då inte behövs någon kvinnokamp.
Denna
kritik måste avvisas med motiveringen att så länge kvinnor definieras som kvinnor och behandlas annorlunda
på grund av det, måste man agera som att det finns en kategori kvinnor. Eftersom samhället är uppbyggt efter
uppfattningen om två kön, måste feminismen utgå från detta i sin kamp och samtidigt arbeta för en mångfald
när det gäller identiteter. Ibid s 112.
35
Jag finner det inte relevant för studien att redogöra för de olika diskursanalytiska traditioner som finns, utan
använder diskursanalysen som metod och utgår ifrån Göran Bergström och Kristina Boréus bok (2000)
36
Svenska Akademins ordlista över svenska språket (1998) s 140.
37
Bergström och Boréus (2002) s 17.
38
Ibid s 223.
39
Ibid s 221.