31
4.2.2 Restless legs
Tabletterna ska sväljas
med vatten, med eller utan samtidigt födointag.
Den rekommenderade startdosen av SIFROL är 0,088 mg bas (motsvarar 0,125 mg salt) en gång
dagligen 2-3 timmar före sänggående. För patienter med behov av ytterligare symtomatisk lindring,
kan dosen ökas var 4:e till 7:e dag, till maximalt 0,54 mg bas (0,75 mg salt) per dag (visas i tabellen
nedan).
Doseringsschema, SIFROL
Titreringssteg En gång per dag
Kvällsdosering
(mg bas)
En gång per dag
Kvällsdosering
(mg salt)
1
0,088
0,125
2* 0,18 0,25
3* 0,35 0,50
4*
0,54
0,75
* vid behov
Eftersom effekten av SIFROL vid långtidsbehandling av RLS inte har undersökts tillräckligt, bör
patientens effekt av behandlingen utvärderas efter 3 månaders behandling och
behovet av fortsatt
behandling bör övervägas. Om behandlingen avbryts under mer än några dagar skall den återinsättas
genom dostitrering enligt doseringsschemat ovan.
Utsättning av behandling
Eftersom dagsdosen vid behandling av restless legs inte överstiger 0,54 mg bas (0,75 mg salt) kan
SIFROL sättas ut utan nedtrappning av dosen. Rebound” (försämring av symtom efter abrupt
utsättning av behandlingen) kan inte uteslutas.
Dosering vid nedsatt njurfunktion:
Eliminationen av pramipexol är beroende av njurfunktionen. Hos patienter med kreatininclearance över
20 ml/min behöver dagsdosen inte reduceras.
Användning av SIFROL till patienter som behandlas med hemodialys eller patienter med svår
njurfunktionsnedsättning har inte undersökts.
Dosering vid nedsatt leverfunktion
Det finns inget behov av dosjustering hos patienter med
nedsatt leverfunktion, eftersom 90% av det
absorberade läkemedlet utsöndras genom njurarna.
Dosering till barn och ungdomar
Säkerhet och effektivitet av SIFROL har inte fastställts hos barn och ungdomar upp till 18 års ålder.
4.3 Kontraindikationer
Överkänslighet mot pramipexol eller mot något hjälpämne.
4.4 Varningar och försiktighetsmått
Hos patienter med Parkinsons sjukdom som har nedsatt njurfunktion bör dosen reduceras enligt sektion
4.2.1.
Hallucinationer förekommer som biverkan vid behandling med dopamin-agonister och levodopa.
Patienterna bör informeras om att hallucinationer (främst visuella) kan förekomma.
Vid sena stadier Parkinsons sjukdom kan dyskinesier förekomma under
den initiala dosökningsfasen,
vid kombinationsbehandling med levodopa,. Om dyskinesier uppträder bör dosen levodopa minskas.
32
SIFROL har associerats med somnolens och episoder av plötsligt insomnande, särskilt hos patienter
med Parkinsons sjukdom. Plötsligt insomnande under vardagsaktiviteter, i vissa fall utan att patienten
är medveten om det
eller förvarnats, har rapporterats i mindre vanliga fall. Patienterna bör informeras
om detta och rådas att vara försiktiga vid bilkörning eller användning av maskiner vid behandling med
SIFROL. Patienter som har upplevt somnolens och/eller episoder av plötsligt insomnande ska avstå
från bilkörning och användning av maskiner under behandling med SIFROL. Dessutom bör en
minskning av dosen eller utsättande av behandlingen övervägas. På grund av möjliga additiva effekter
bör patienter rådas till försiktighet vid användning av andra sederande
medel eller alkohol i
kombination med pramipexol (se sektion 4.7 och sektion 4.8).
Patienter med psykotiska tillstånd bör endast behandlas med dopamin-agonister om den terapeutiska
nyttan överväger risken.
Samtidig administrering av antipsykotiska läkemedel och pramipexol skall undvikas (se avsnitt 4.5).
Oftalmologiska undersökningar bör genomföras regelbundet, eller om synstörningar uppträder.
Försiktighet ska iakttagas vid svår kardiovaskulär sjukdom. På grund av risken för ortostatisk
hypotension vid dopaminerg behandling,
bör blodtrycket följas, särskilt i början av behandlingen.
Symtom som antyder malignt neuroleptikasyndrom har rapporterats vid abrupt utsättning av
dopaminerg behandling (se 4.2.1).
Rapporter i litteraturen tyder på att behandling av restless legs med dopaminerga läkemedel kan leda
till en förstärkning av symtomen.
Förstärkningen innebär att symtomen börjar tidigare under kvällen (eller till och med under
eftermiddagen), en ökning av symtomen och en spridning av symtomen även till andra extremiteter. De
kontrollerade prövningarna med SIFROL till patienter med restless legs var i allmänhet inte tillräckligt
långvariga för att adekvat visa förstärkningseffekten. Frekvensen av förstärkning efter längre tids
användning av SIFROL och de lämpliga åtgärderna vid dess händelser har inte utvärderats i
kontrollerade kliniska prövningar.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
SIFROL binds till plasmaproteiner i liten utsträckning (< 20%) och graden av metabolism är låg hos
människa. Interaktion med andra läkemedel som påverkar proteinbindningen eller elimineras via
metabolism är därför inte trolig. Antikolinergika elimineras
huvudsakligen genom metabolism, vilket
gör att möjligheten till interaktioner är begränsad, interaktioner med antikolinergika har dock inte
studerats. Det finns inga farmakokinetiska interaktioner med selegilin och levodopa. Cimetidin
reducerade renalt clearance av pramipexol med ca 34%, troligen genom hämning av njurtubulis aktiva
sekretion av katjoner. Läkemedel som hämmar denna eliminationsväg eller elimineras via denna väg,
såsom cimetidin och amantadin, kan interagera med pramipexol med
minskad clearance för endera
eller båda substanserna som resultat. Minskning av pramipexol-dosen bör övervägas vid samtidig
användning av dessa preparat och SIFROL.
När SIFROL ges tillsammans med levodopa rekommenderas minskning av dosen levodopa Dosen av
övriga Parkinsonmedel ska hållas oförändrad när SIFROL-dosen ökas.
På grund av möjliga additiva effekter bör patienter rådas till försiktighet vid användning av andra
sederande medel eller alkohol i kombination med pramipexol.
Samtidig administrering av antipsykotiska läkemedel och pramipexol skall undvikas (se avsnitt 4.4).