Stadens sopor indd

gödsel och skräp
65
för de större ekonomiska risker som han menade att en svinmats-
insamling skulle medföra. 
I argumenten för en förändrad kvittblivning framkom knappt 
andra alternativ än sortering och tillvaratagande. Någon mer organi-
serad form av dumpning eller förbränning i större skala diskuterades 
inte. Ett undantag är ett budgetförslag för år 1902, då drätselnämn-
dens andra avdelning krävde anslag för att kunna vidta åtgärder mot 
de sopor som låg i upplag vid Lövsta: ”I främsta rummet gäller det 
härvid åtgärder beträffande de för närvarande osäljbara soporna, 
eller de s. k. skräpsoporna.”
110
 De åtgärder som föreslogs var sortering 
samt förbränning som kompletterande metod.
111
 I de ståndpunkter 
om kvittblivning som fördes fram i Stockholm under 1900-talets 
början togs det alltså för givet att avfallet hade ett bruksvärde som 
skulle kunna realiseras på en marknad om det hanterades rätt. Löv-
sta blev därmed, som det stod i en publikt hållen artikel i Bonniers 
månadshäfte ”mest att betrakta såsom en etapp-punkt på affallets 
väg från Stockholm och ut i lifvet, till jordbruk och industri.”
112
Tingsten och tillvarataganderegimen
Tingsten framstår som central för tillvarataganderegimens utveck-
ling i Stockholm under 1900-talets första decennium. I materialet 
från Stockholms fullmäktige och renhållning framstår han som den 
som gav frågan en sammanhållen problembild. Det finns därför 
skäl att gå in närmare på Tingsten som person och sätta honom i 
ett sammanhang.
Melosi skriver om kommunalteknikernas ökade status under 
slutet av 1800-talet. Utbyggnaden av kommunala tekniska system 
i städerna, som vatten och avlopp, hade skänkt denna yrkesgrupp 
respekt och auktoritet under senare delen av 1800-talet. När det 
gällde avfallshantering stod kommunalteknikerna i början av 1900-
talet ofta för lösningar som förbränning eller reducering av sopor, 
medan de inte rekommenderade tillvaratagande eller dumpning. 
Melosi visar också att de kommunaltekniska tjänstemännen ofta 
hade stora internationella nätverk i vilka såväl rent tekniska som 
mer organisatoriska aspekter avhandlades i tidskrifter och på kon-

---

stadens sopor
66
ferenser.
113
 Av Tingstens inlägg i kvittblivningsfrågan märks inte 
några intryck från nätverk med dragning åt mer tekniska lösningar 
som förbränning. 
Tingsten var en inflytelserik person inom en verksamhet som av 
staden sågs som prioriterad.
114
 Han fick tidigt i sin karriär stor makt 
över hela renhållningsområdet, inte bara i Stockholm utan i hela 
Sverige. Han stod bland annat bakom Eskilstunamodellen, som 
byggde på svinmatsinsamling och kommunalt drivna svingårdar 
och som anammades av flera städer i Sverige och Finland.
115 
Den 
respekt och status som Melosi beskriver att kommunaltekniska 
tjänstemän åtnjöt gällde också i Sverige. De tillhörde de kommu-
nala tjänstemän som först fick heltidsanställningar och goda löner 
och arbetsvillkor.
116
 Både städernas tillväxt, den kommunala admi-
nistrationens uppbyggnad och ingenjörernas ställning på grund av 
deras specialkompetens i utvecklandet av ett industrisamhälle där 
tekniskt kunnande var centralt, bidrog alltså till att göra en person 
som Tingsten till en auktoritet med stor makt över sitt fält.
117
Melosi ger New Yorks renhållningschef Waring ett helt kapitel 
i Garbage in the cities. Han hävdar att Waring som person och 
de värderingar han företrädde var mycket betydande för utveck-
lingen av stadens renhållningsväsende.
118 
På liknande sätt tolkar jag 
Tingsten och hans roll för Stockholms renhållning.
 
Den värdering 
som Tingsten främst ger uttryck för är sparsamhet. Det går igen i 
beskrivningar av honom.
 
Yngve Larsson skildrar Tingsten under 
hans tid som gatudirektör som en ”ingenjör med mera sinne för 
ekonomi än för teknik” och ”oberörd av den kritik för snålhet som 
han icke utan fog ofta utsattes för”.
119
 Karls son Herbert Tingsten 
framställde i sina memoarer fadern som ytterligt sparsam. Han 
beskrev familjens torftiga leverne, bland annat hur fadern trots en 
god inkomst gjorde toalettpapper av omslagspapper,
120
 och skrev 
att Karl Tingstens sparsamhet var ett allmänt ämne: 
Om hans sparsamhet gick historier som snarare var ironiska än 
elaka: t.ex. då ett skjul rivits hittade pappa en spik och framhöll 
att sådant måste man ta vara på; svaret blev ”ja, det var skönt att 
direktörn hittade spiken, vi letade efter den i går hela dagen”.
121
 

---

gödsel och skräp
67
Tingstens sparsamhet och hans intresse för det ekonomiska snarare 
än det tekniska går igen i hans utformning av kvittblivningen under 
1900-talets första decennium. När det gäller sparsamhet finns det 
dock i Tingstens fall anledning att skilja på sparsamhet med material 
och sparsamhet med stadens ekonomiska resurser – när det gäller 
det senare skulle en billig kvittblivning utan tillvaratagande också ha 
varit möjlig. Detta var dock ingenting Tingsten förde fram. I detta 
var han eventuellt ett barn av sin tid. Sparsamhet i form av tillvara-
tagande var inte bara ett utmärkande karaktärsdrag hos Tingsten 
utan en del i en rådande mentalitet. Tillvaratagandet som ideal kan 
spåras i källor från denna tid, till exempel i rådgivningslitteratur och 
i riktlinjer för skolundervisningen.
122
 Till exempel har forskaren i 
pedagogik Ulla Johansson visat att politiker under 1900-talets första 
decennier engagerade sig för att skolan skulle fostra barn till sparsam-
het eftersom man ansåg att medborgarnas sparande var viktigt för 
landets kapitalförsörjning.
123
 Johansson menar också att det i början 
av seklet fanns en utbredd föreställning om svensken som slösaktig, 
något som går igen i Karl Tingstens utsagor om stockholmarnas lyx 
och benägenhet att kasta värdefulla föremål i soporna.
124
 
Tingstens personliga sparsamhetsmoral gick alltså förmodligen 
i linje med den allmänna uppfattningen om sparsamhet och där-
till med fullmäktiges sparsamhet med kommunens medel. Som 
nämnts fanns det inte något motstånd mot Tingstens plan att utöka 
tillvara tagandet genom införandet av källsortering. Det motstånd 
som Tingsten senare mötte, och som behandlas i nästa kapitel, kom 
från dem som önskade ett än större tillvaratagande. Tanken om 
tillvaratagande och avfallets inneboende värde kan alltså sägas ha 
legat i tiden och därmed verkat som stöd för tillvarataganderegimen. 
Tillvarataganderegimen var ett av många uttryck för denna tanke. 
Denna tillvaratagandets och sparsamhetens norm hade en stark 
materiell och ekonomisk grund i ett samhälle med knappa resurser.
125
 
Därtill fanns under 1900-talets början en oro inom Stockholms 
stadsfullmäktige över en expanderande budget och en omfattande 
upplåning.
126
 Det är rimligt att staden i det läget inte bara försökte 
hålla nere utgifter utan också såg positivt på möjliga intäkter. 

---