275
noter till kapitel 2
98 SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, protokoll den
19 dec. 1900, s. 1433f. Förslaget gavs av F. Fant.
99 Tingsten 1900, s. 56.
100 Tingsten 1900, s. 48.
101 Tingsten 1900, s. 48.
102 Tingsten 1901, s. 138.
103 Tingsten 1901, s. 136–150.
104 SSA/566 A, stadsfullmäktige med beredningsutskottet, akter, E 2 vol.
97, 1903, motion nr 6.
105 Y 14 feb. 1903, s. 111.
106 P 19 nov. 1906, s. 198; Y 19 nov. 1906, s. 677; B 150/1906, s. 1ff.
107 B 150/1906, s. 3.
108 B 150/1906, s. 3.
109 B 150/1906, s. 3–4.
110 B 75/1901, s. 30, 51.
111 B 75/1901, s. 51.
112 Granlund 1908, s. 441.
113 Melosi 2005, s. 73–85.
114 Renhållningen som prioriterad verksamhet framhålls bl.a. i B 120/1901, s. 4.
115 Nygård 2004, s. 266f.
116 Öberg 1912, s. 403–410.
117 Schön 2007, s. 213.
118 Melosi 2005, kap. 2.
119 Larsson 1977, del 2, s. 435.
120 Tingsten 1961, s. 27, 91, 158ff. Även andra källor tar upp Tingstens spar-
samhet. Så hävdas till exempel i jubileumsskriften Ren stad att karika-
tyrtecknare i tidningar drev med hans sparsamhet med stadens medel.
Timell 1959, s. 114f.
121 Tingsten 1961, s. 48.
122 Hirdman 1983, s. 131ff. Aléx 2003, s. 29, 66ff, 172; Husz 2009, s. 59f;
Johansson 1988, passim.
123 Johansson 1988, s. 6ff.
124 Johansson 1988, s. 12; Tingsten 1901, s. 137.
125 Aléx 2003, s. 27.
126 Karlöf 1977, s. 267.
127 SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, handlingar
1900, nr 45.
128 SSA/557 B, renhållningsavd. kamerala avd. E VIII 1932, reseberättelser:
”1882 – reseberättelse av Amundson”; ”De nyaste renhållningsmetoderna
för större städer. Reseberättelse av P. Axel Lindahl 1884”.
276
noter till kapitel 3
129 SSA/557 B, renhållningsverket, D X III a:1, typsamling av anslag och
blanketter, 1887–1920. 5 patent på ugnar mellan 1887 och 1899.
130 SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, protokoll den
20 dec. 1899, s. 1340 (en skrivelse anmäls i detta protokoll men själva
skrivelsen finns inte i handlingarna, det är således svårt att dra några
växlar på detta).
131 SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, handlingar, serie
1, 1899 diarienummer 77.
132 Tingsten 1900, s. 20f.
133 Tingsten 1900, s. 25.
134 Tingsten 1901, s. 10.
135 Barles 2005, passim; Drangert & Hallström 2002, s. 18.
136 O’Brien 2008, s. 23.
137 Granlund 1908, s. 449ff.
138 Se även Tingsten 1933, s. 151f.
139 Tingsten 1901, s. 130.
140 Y 14 feb. 1903, s. 111.
141 Nygård 2004, s. 334.
142 Barles 2005, s. 45.
143 Edvinsson 1992, s. 69–81; Nyström 2006, s. 67f.
144 Nygård 2004, s. 64; Melosi 2005, s. 21f.
145 McLaughlin 1971, s. 147f.
146 Melosi 2005 s. 22; Graninger 1997, s. 225f.
147 När Tingsten höll föredrag för Stockholms hälsovårdsförening talade
han dock en hel del om hygien: han argumenterade för att det inte
fanns några hygieniska betänkligheter när det gällde tillvaratagandet.
Tingsten 1901, s. 139.
148 Nygård menar att hygienen blev mer och mer en självklar förståelse som
mot slutet av 1920-talet inte betonades annat än när man ville förstärka
andra argument. Nygård 2004, s. 326.
149 Tingsten 1911, s. 149.
3. Avfall som svinmat
1 Hallerdt 1992, s. 6f.
2 Larsson 1977, del 1, s. 156–167.
3 Melosi 2005, s. 176; Strasser 2000, kap. 4.
4 Nygård 2004, s. 301f.
5 Larsson 1977, del 1, s. 161ff; Dufwa 1985, s. 71, 74, 76. Dufwa redovisar
inga siffror på antalet hästar men det framgår av tabellen s. 76 att häs-
tarnas antal börjar minska i slutet av 00-talet. 1905 börjar man registrera
277
noter till kapitel 3
antalet bilar och de är då 177 st. totalt i Stockholm, sedan sker en gradvis
ökning men denna är långsam fram till 1920. SÅS 1912, s. 306.
6 Fördelningen på avfallsproducenter inom kategorin skräpsopor framgår
inte. Se diskussion i appendix, s. 241.
7 Lönerna steg dock inte kontinuerligt. Östlind 1945, s. 398–467. Den reala
timlönen inom industrin steg mellan 1918 och 1920 med i genomsnitt
40 procent, även under 1920-talskrisen steg reallönerna – om än inte
lika mycket. 1930 var den reala timlönen inom industrin ungefär dub-
belt så hög som den varit 1918. Under 1900-talets första decennier ökade
konsumtionen av industrivaror i Sverige. Schön 2007, s. 237ff, s. 301.
8 Schön skriver att industrin under denna period utvecklade nya pappers-
sorter för flera användningsområden, inte minst för emballage och olika
former av förpackningar. Schön 2007, s. 246ff, 306–317.
9 Torell & Lee 2010, s. 37; Björklund 1967, s. 216f.
10 Centralvärme introducerades i Stockholms offentliga byggnader i slutet av
1800-talet. Det första bostadshuset som hade centralvärme byggdes 1902
på Östermalm och därefter skedde en successiv ökning. Centralvärmen
eldades oftast med koks eller kolbriketter men det förekom också ved
eller torv. Åstrand 1984, s. 96–99. Se även Werner 1989, s. 5, 15.
11 Kaijser 1986, s. 204.
12 Orsaken var i hög grad en rädsla för att vattnet runt staden skulle för-
orenas, särskilt det vatten som användes för att försörja staden. Några år
under 1900-talets första decennium användes ett slags vattentoaletter vars
innehåll – ”latrinsörjan” – tömdes med jämna mellanrum. Detta var ett
försök att undvika föroreningar men samtidigt tillfredsställa den del av
befolkningen som ville ha wc, som uppfattades som modernare och mer
hygieniskt. Denna teknik var inte bra, men man fann det omöjligt att
återgå till ett totalförbud och installering av wc tilläts 1909. B 39/1909,
s. 7–8. Jakobsson 1999, passim.
13 Östlind 1945, s. 418.
14 Dufwa anger också att andelen cyklar var 23 procent, oklart vilket trafik-
slag övriga 5 procent var men förmodligen motorcyklar och spårvagnar.
Dufwa 1985, s. 75ff.
15 SÅS 1910, s. 302–305, SÅS 1920, s. 230f; SÅS 1925, s. 134f.
16 RV 1912, s. 24; RV 1915, s. 20.
17 Se tabellen ”Fördelning inom kategorin gödselsopor 1913–1927 (viktpro-
cent)” i appendix s. 249.
18 Timell 1959, s. 79f.
19 Timell 1959, s. 79–82.
20 I renhållningsverkets och gatukontorets berättelser anges försäljningen
i järnvägslast år 1900–1949, i pråmlast och häst- eller billast 1900–1938
Dostları ilə paylaş: |