Säkra kosttillskott till konsument

~ 19 ~  
Säkra kosttillskott till konsument
 
 
©Svensk Egenvård 2014
 
 
Verifiering 
 
Användning av olika metoder, förfaranden, tester och andra 
utvärderingar, utöver övervakning, för att bedöma överensstämmelsen 
med HACCP- plan, så att man får säkra livsmedel. 
Övervakning 
 
Planmässigt gjorda observationer eller mätningar för att bedöma om en 
kritisk kontrollpunkt är styrd. 

---

~ 20 ~  
Säkra kosttillskott till konsument
 
 
©Svensk Egenvård 2014
 
 
2. Allmänt om lagstiftning 
 
Lagstiftning omfattar alla regler som alla i ett land måste följa. När riksdagen har beslutat om en 
lag kan den bara ändras eller upphävas genom att riksdagen beslutar om en ny lag. Regeringen kan 
också besluta om andra slags regler som kallas förordningar. I regeringsformen, som är en av våra 
grundlagar, står det vad som måste bestämmas genom en lag och vad som kan bestämmas genom en 
förordning. Alla lagar och förordningar publiceras i Svensk författningssamling (SFS).  
 
Ett annat begrepp som brukar användas är författning vilket är en samlande beteckning för lagar, 
förordningar och föreskrifter. När en författning har funnits ett tag brukar alla ändringar göra det 
svårt att se vilken text som gäller. Många myndigheter brukar då sammanställa en version av texten 
där alla ändringsförfattningar är inlagda på rätt plats i grundförfattningen. Denna text brukar kallas 
för en konsoliderad version. Regeringskansliet har en databas för dessa versioner av lagar och 
förordningar. Databasen kallas för 
Författningar i fulltext
. En myndighet kan också välja att trycka 
den konsoliderade versionen och ge ut den på nytt.  
Idag är i stort sett all lagstiftning om livsmedel gemensam inom hela Europeiska unionen (EU), dvs. 
de är utarbetade inom EU och gäller inom hela EU. Huvuddelen av reglerna finns i 
EG-förordningar 
och i Livsmedelsverkets föreskrifter
. Följande olika typer av regler finns; 

 
EG-förordningar som publiceras i Europeiska unionens officiella tidning, EUT, och som gäller 
som svensk lag. Förordningar gäller direkt i alla EU:s medlemsländer, de företag och 
myndigheter som är verksamma i länderna samt ländernas medborgare. EG-förordningar har 
samma verkan som lagar och gäller såsom de är skrivna, vilket betyder att de inte får 
omarbetas eller justeras med hänsyn till medlemsländernas egna förhållanden.  

 
EG-direktiv är inte direkt gällande i Sverige såsom en vanlig lag stiftad av den Svenska 
riksdagen. EG- direktivet innebär endast en förpliktelse för den svenska staten att genom 
lagstiftning eller på annat sätt se till att direktivet och dess krav uppnås. Länderna beslutar 
själva vad som ska göras för att föreskrifterna i direktivet ska uppfyllas, men vid tvist är det 
EG-domstolen som avgör om så har skett. Om Sverige redan uppfyller de krav som ställs i 
direktiv så behöver inga åtgärder vidtas. I annat fall måste åtgärder vidtas inom en bestämd 
tid. 

 
Föreskrifter är en myndighets anvisningar och föreskrifter om hur lag eller förordning ska 
tillämpas. Inom livsmedelsområdet finns Livsmedelsverkets föreskrifter som finns i 
Livsmedelsverkets författningssamling, LIVSFS (tidigare SLVFS). 

 
Allmänna råd/ Vägledningar ges ut av myndigheter och syftet är att underlätta för till 
exempel företagen att följa föreskrifter genom att förtydliga begrepp eller genom att visa hur 
du kan eller bör handla i en viss situation. Allmänna råd är inte tvingande på samma sätt som 
föreskrifter. 

 
Livsmedelslagen (
2006:804
) och livsmedelsförordningen (
2006:813
) som publiceras i svensk 
författningssamling, SFS. 

 
EU-beslut fattas av EU-kommissionen inom frågor som ska gälla omgående inom hela EU. I 
vissa fall skrivs dessa in i Livsmedelsverkets föreskrifter. 
 

---

~ 21 ~  
Säkra kosttillskott till konsument
 
 
©Svensk Egenvård 2014
 
 
2.1 EU/EES 
Europeiska gemenskaperna, EG var namnet på det nuvarande Europeiska unionen, EU, under 1967 
till 1993. EU/EES är ett samarbetsavtal mellan Europeiska unionen (EU) och Europeiska Ekonomiska 
Samarbetsområdet (EES). Samarbetsavtalet omfattar dels alla länder som är med i EU, dels de till 
EFTA anslutna staterna Island, Liechtenstein och Norge. Det är framförallt de tre sistnämnda staterna 
som man normalt brukar räkna som EES- länder eftersom de andra räknas som 
EU- länder
. 
 
EES avtalets regler 
EES innebär att medlemsländerna deltar i den inre marknaden, EU:s fria handel. De får importera och 
exportera tullfritt. Det finns särskilda bilaterala avtal om jordbruks- och fiskeprodukter, som medger 
tullar, vilket avtalet tillåter. 
Enligt EES-avtalet måste EES-länderna acceptera EU:s handels- och konkurrensrelaterade regler. EES-
länderna har rätt att delta i förberedelsen av nya regler, dock endast utifrån. EU-länderna beslutar 
själva om nya regler. EES-länderna har rätt att vägra anta nya regler, s.k. veto. EU har dock rätt att 
säga upp hela EES-avtalet om det sker för ofta. 
 
2.2 EFTA  
Europeiska frihandelssammanslutningen eller EFTA, European Free Trade Association, är en europeisk 
frihandelsorganisation som grundades 1960. Nuvarande medlemsländer i EFTA är Norge, Schweiz, 
Island och Liechtenstein. Av dessa är enbart Norge och Schweiz ursprungliga EFTA-länder. Övriga 
ursprungsländer har gått med i EU och således lämnat EFTA. Schweiz är inte med i EES. 
 
2.3 Allmänt om livsmedelslagstiftningen  
Från och med den 1 januari 2006 tillämpas fyra nya EG-förordningar om hygien och kontroll inom 
livsmedelsområdet.  Två förordningar om hygien riktar sig till företagen, förordning (EG) nr 
852/2004
 
och (EG) nr 
853/2004
. Två av förordningarna handlar om kontroll och riktar sig till 
kontrollmyndigheter, förordning (EG) nr 
882/2004
 och (EG) nr 
854/2004
. 
 
De nya hygien- och kontrollförordningarna gäller direkt i alla medlemsstater utan att omformas till 
nationella föreskrifter. De nya hygien- och kontrollförordningarna är inriktade på de mål som ska nås, 
och de ger därför företagen möjlighet att välja olika vägar för att uppnå målen. I vissa fall är de nya 
reglerna flexibla och kan anpassas efter lokala förutsättningar, till exempel fortsatt användning av 
traditionella metoder.  
 
Mot bakgrund av de nya förordningarnas ändrade inriktning har det endast i mycket begränsad 
omfattning ansetts nödvändigt att behålla tidigare detaljreglering eller skapa helt nya nationella 
regler. Avsikten är också att riktlinjer ska utarbetas och spridas av branschorganisationer. 
Branschriktlinjer är branschens egen beskrivning av hur företagarna kan uppnå kraven i 
livsmedelslagstiftningen. 
 
2.4 EU:s livsmedelslag och den svenska livsmedelslagen  
Hygien- och kontrollförordningarna bygger på den grund som lades i Europaparlamentets och Rådets 
förordning (EG) nr 
178/2002
 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för 
livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om 
förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet. Denna förordning, ibland kallad EU:s 
livsmedelslag, innehåller grundläggande principer och krav för livsmedelslagstiftningen. I den står 
det bland annat att livsmedel inte får släppas ut på marknaden om de inte är säkra, det vill säga om de 
kan tänkas vara skadliga för hälsan eller på annat sätt inte duger som livsmedel (dvs. ”är otjänliga”). 

---