Magisteruppsats2003. doc
Yüklə 483,94 Kb. Pdf görüntüsü
|
26 som gick ut på att både kvinnan och mannen i ett äktenskap skulle bidra till försörjningen. 90 Två år senare fattades ett annat beslut för formell jämställdhet i och med behörighetslagen som innebar att kvinnor fick rätt att inneha nästan alla statliga tjänster. Men motståndet mot gifta kvinnors ekonomiska oberoende ökade när det blev sämre ekonomiska tider i Europa. I många länder fick inte gifta kvinnor arbeta utanför hemmet, utan sin makes tillstånd och många arbetsgivare ansåg att kvinnor skulle lämna sina arbeten när de gifte sig. 91 I Sverige pågick debatten om huruvida gifta kvinnor skulle ha rätt att yrkesarbeta i riksdagen från 1925 och fram till slutet av 1930-talet. Det var ett antal unga socialdemokratiska män som startade riksdagsdebatten när de motionerade om ett krav på yrkesförbud för gifta kvinnor. De argumenterade för ”försvaret av den manliga familjeförsörjarens primat på arbetsmarknaden och i familjen”. 92 De få kvinnor som fanns representerade i riksdagen var de som först protesterade mot lagen, men fick sedan medhåll från Per-Albin Hansson och andra manliga socialdemokrater med makt. 1939 stiftades en lag som förbjöd arbetsgivarna att avskeda kvinnor på grund av giftermål. 93
Kvinnorna organiserar sig Under 1920-talet var den politiska kvinnorörelsen splittrad, då de olika organisationerna hade olika uppfattningar i viktiga frågor. De socialdemokratiska kvinnorna idealiserade under den här tiden moderskapet och det var Ellen Key-inspirerade essentialistiska argument som dominerade. 94 Key kan benämnas som socialdarwinist och argumenterade för att det fanns naturliga och olika arbetsområden för kvinnor, eftersom män och kvinnor var biologiskt olika. Hon ansåg att det var viktigt för samhällets harmoniska balans att kvinnor accepterade och utvecklade sin moderlighet. 95 Fredrika Bremer-förbundet som bildades 1884 kämpade däremot för att skapa en yrkeskvinnoprofil och för att aktivera kvinnor politiskt. Deras paroll var: ”Ingen demokrati utan kvinnor”. 96 De frisinnade kvinnorna hade en uttalad feministisk framtoning och propagerade för ett kvinnligt medborgarskap. Liksom Fredrika Bremerförbundet protesterade de mot förslaget på arbetsförbud för gifta kvinnor, medan de socialdemokratiska kvinnorna var
90 Ibid s 63. 91 Wikander (1999) s 162. 92 Frangeur (1994) s 345. 93 Frangeur (1994) s och Wikander (1999) s 167. 94 Frangeur (1994) s 348. 95 Wikander (1999) s 64-65.
27 splittrade i frågan: kvinnorförbundets ledning var emot, medan olika klubbar förespråkade ett förbud. Kvinnorörelserna hade inte något kollektivt ”vi”. 97
decenniet betydligt mer eniga i jämförelse med 1920-talet. Två nya partipolitiskt obundna organisationer startade, Open door International (ODI) och Yrkeskvinnornas förbund (YKR). ODI krävde lika skyddslagar för män och kvinnor och motsatte sig alla former av arbetsförbud för kvinnor. ODI, som ursprungligen bestod av borgerliga kvinnor men som även hade socialdemokrater som medlemmar, bemöttes med viss skepsis av framstående socialdemokratiska kvinnor, som till exempel av SSKFs förbundsordförande Signe Vessman. Hon och andra kritiker kritiserade ODI för att inte bry sig om hemmet och familjen, eftersom organisationen kritiserade det så kallade moderskapsskyddet. 98 Hon riktade kritiken mot dem hon kallade ”kvinnosaksradikala” och skrev att SSKF ”hålla /…/ före att de fattiga mödrarna och deras barn äro mer betjänta av sociala välfärdsåtgärder än extrema principer om jämlikhet med männen”. 99
De socialdemokratiska kvinnorna Stockholms Allmänna Kvinnoklubb bildades 1892 och anses vara grunden för det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Vid så gott som samtliga socialdemokratiska kongresser lades förslag på att ett kvinnoförbund skulle bildas, vilket avvisades av styrelsen i Stockholm fram till 1920 då en så gott som enig kongress fattade beslut om bildandet av ett kvinnoförbund. 100
Gunnel Karlsson sammanfattar kvinnoförbundets historia med hjälp av tre nyckelord: motstånd, lojalitet och klarsyn. 101 Hon visar att förbundet mötte motstånd av de manliga partikamraterna när kvinnorna sökte driva en egen linje och att det ställdes hårda krav på lojalitet med partiet när deras åsikter inte var desamma som männens. När Karlsson talar om klarsyn syftar hon till att det fanns kvinnor inom SSKF som hade klarsynta analyser av maktrelationerna i
96 Frangeur (1994) s 349 och www.fbf.stockholm.se 2003-08-12. 97 Frangeur (1994) s 349 och ”Gråt gärna, men forska också” Genus nummer 2 2001. Lena Olsson rapporterar från ett konferens, där bland annat Rene Frangeur talade om den svenska kvinnorörelsen. 98 Frangeur (1994) s 204-205. 99 “Vi kvinnor inför valet” Morgonbris juni 1932 s 12. 100 Endast en person röstade emot. Morgonbris februari 1930 och socialdemokratiska kvinnoförbundet 1920- 1935 s 8. 101
Karlsson (1996) s 13. Yüklə 483,94 Kb. Dostları ilə paylaş:
|