Microsoft Word Manus hp debatt nr 2 2017. docx

24
bosprog, men hvad nu, hvis vi ikke forstår hinanden i praksis?”
(Baquin & Zola Christensen 2013: 53).
Det hela mynnar ut i ett positivt förslag som går ut på att se
glaset som halvfullt istället för halvtomt: ”I stedet for at sige, at
der er tale om et nabosprog, man burde forstå, kan vi sige, at
der er tale om et fremmedsprog, der er let at lære” (Baquin &
Zola Christensen 2013: 65).
Från bildning till kommunikation
Det kvalitetshöjande projektet Grannspråksdidaktik och
grannspråkskommunikation i lärarutbildningarna delar namn
och syfte med ett nordiskt nätverk och treårigt Nordplus-
projekt med medlemmar från KU och UCC i Danmark, HiOA i
Norge, Islands universitet samt LU och HKR i Sverige. Syftet är
att stimulera lärarutbildningarnas internationalisering genom
att stärka grannspråksundervisningen. Detta syfte vilar i sin tur
på en övertygelse om att det är hög tid att se glaset just som
halvfullt istället för halvtomt.
Det behöver emellertid inte innebära att vi talar om ett främ-
mandespråk istället för ett grannspråk. Tvärtom menar vi att
det är just de närinternationella och förhållandevis små skill-
naderna språken och kulturerna emellan, som gör dem alldeles
extra intressanta. Samtidigt berikar de när- och fjärinternat-
ionella perspektiven varandra ömsesidigt. Det flerspråkiga och
det grannspråkliga kan alltså stärka vartannat, i kraft av en
ökad nyfikenhet för all sorts språklig och kulturell differens.
Vad det däremot innebär är att vi går från en syn på grann-
språk som uteslutande bildning och kunskap till en syn på
samma grannspråk som snarare förhöjd och förfinad kommu-
nikationsmöjlighet.

---

25
Detta får naturligtvis helt avgörande konsekvenser för vad det
är för slags grannspråksundervisning vi ska stärka. Detta och
mycket annat har vi diskuterat på de tvådagars nätverksträffar
i Nordplusprojektet som vi hittills har haft (ht16 i Lund – vt17 i
Oslo), som har gått ut på att i tre formerade arbetsgrupper (en
som arbetar med gemensam sommarkursmodul, en som arbe-
tar med de administrativa ramarna och en som koncentrerar
sig på utbytesmodellen) förfina våra grannspråksstärkande
strategier och planera för konkreta strukturella och innehålls-
liga förändringar.
Språkhistoria och dialektologi i all ära, men vad vi främst ut-
vecklar med sikte på såväl gemensam nordisk sommarkurs
som ett ökat student- och lärarutbyte på tvärs av länderna, är
moduler som startar i den samtidskulturella änden. I det per-
spektivet blir just Bron/Broen och Skam liksom undersökning-
ar av dansk, norsk och svensk humor helt centrala element och
tacksamma verktyg att arbeta med.
Från mål till medel
I själva verket är grannspråken som sådana extremt tack-
samma verktyg att arbeta med. Detta ser man när man lämnar
idén om grannspråket som ett självändamål därhän. Då inser
man att grannspråket istället kan fungera som ett medel och en
utmärkt genväg till en ökad språklig och litterär medvetenhet,
samtidigt som språkvetenskapen och litteraturvetenskapen
möts i fruktbar förening.
Ett bra exempel på vår kvalitetshöjande grannspråksundervis-
ning är därför ett moment som jag prövade redan under mina
år som svensklektor i Köpenhamn och som jag nu ytterligare
har förfinat. Det går ut på att studenterna i små grupper och
under lektionstid får sitta och tillsammans översätta korta ly-
riska texter från svenska till danska, som de sedan får läsa upp

---

26
högt i klassen och då också redogöra för hur de tänkte, vilka
problemen var och hur de försökte lösa dem.
Om de själva i arbetet får upptäcka att de till exempel måste
ändra på ordföljden i översättningen, är chansen att de intres-
serar sig för den bakomliggande grammatiska förklaringen
hundraprocent större än om man hade börjat i grammatikän-
den. Det är alltid lika spännande att vara med här, när vi så
snabbt och enkelt hamnar mitt i en förhöjd uppmärksamhet på
språkets och litteraturens alla nyanser och finesser (Smedberg
Bondesson 2014: 18ff; 60ff).
Levande undervisningsmaterial
Min vän och före detta kollega i Köpenhamn Tina Høegh är
numera lektor vid Syddansk Universitet. År 2008 försvarade
hon avhandlingen Poetisk pædagogik. Sprogrytme og mundtlig
fremførelse som litterær fortolkning: forslag til ny tekstteori og
til pædagogisk refleksion
. I hennes forskning blir det muntliga
framförandet en konkretiserad tolkning av en text, ett muntligt
objekt i tid och rum, lektionstimmen och klassrummet, som alla
kan förhålla sig till och nästan fysiskt beröra, diskutera, vara
eniga med eller kritisera. I sin artikel ”Mundtlig fortolkning –
kreativ praksis i litteratur- og sprogundervisning” från 2012
skriver hon:
”Ved at give plads for sansning, observation, beskri-
velse og æstetisk erfaring kommer andre kompe-
tencer i funktion i klassens arbejde end de vanligt in-
tellektuelle, fordi det er en anden slags erfaringsba-
seret undervisning end den der er praktiseret gen-
nem mange år: det er fænomenologisk baserede
grunderfaringer vi søger” (Høegh 2012: 16).

---

27
När jag bad Tina Høegh att komma och föreläsa för vår svensk-
ämnesgrupp den 17 maj 2017 i Kristianstad, vilket hon också
gjorde, förvandlades hon till ett levande undervisningsmaterial
i flera bemärkelser. Hon demonstrerade hur mycket det munt-
liga framförandet betyder för tolkningen och hur mycket tolk-
ningen betyder för det muntliga framförandet genom att läsa
upp en och samma text på tre olika sätt och låta oss fundera
över skillnaderna och deras olika förklaringar och innebörder.
Därmed levandegjorde hon både texten och de olika tolkning-
arna. Samtidigt levandegjorde hon på en metanivå sin egen
forskning. Och slutligen levandegjorde hon för oss vad det fak-
tum att hon talade och läste danska för oss svenskar innebar
genom att på det här sättet förkroppsliga ett grannspråkligt
ljud- och textmaterial som fyllde rummet och tiden och pappret
framför våra ögon.
När vi inom ramen för ambassadörsmodellen, ett pilotprojekt
som vi har fått Nordplus mobilitetsmedel till, skickar och tar
emot grannspråksambassadörer det kommande läsåret, är tan-
ken också här att dessa studenter, samtidigt som deras uppgift
är att förbereda, redogöra på plats och rapportera om sina egna
grannspråksförväntningar och faktiska erfarenheter och insik-
ter, ska komma att utgöra just levande undervisningsmaterial i
den nya kontext där de tillfälligt hamnar.
På så sätt får alla maximalt ut av utbytet, också de som inte
åker någonstans själva. Utöver att de redan genom att öppna
munnen och tala blir till muntligt grannspråksmaterial, tänker
jag mig att de också ska kunna delta aktivt i undervisningen
och därmed tillföra den ett perspektiv utifrån: gör ni likadant
och/eller hur gör ni i er lärarutbildning med det ena eller andra
momentet och/eller med helt andra moment som vi inte har?
Har vi samma mål och syften?

---