Institutionen för Kemi och Biomedicin Examensarbete
Yüklə 295 Kb. Pdf görüntüsü
|
- Bu səhifədəki naviqasiya:
- 6. Behandling av bipolär sjukdom
- 6.1. Farmakologisk behandling
8
Figur 1. Grafisk illustration av de olika typerna av bipolär sjukdom. Röda stora områden symboliserar maniska episoder, medan de små röda hypomana episoder. Stora blåa områden symboliserar djupa depressioner, medan de små blå mildare depressioner. Avritad bild baseras på (13).
Bipolär sjukdom typ II 1 / 2 – karakteriseras av upprepade svåra depressioner kombinerat med cyklotyma stämningssvängningar (13).
Bipolär sjukdom typ III – är ett tillstånd som förekommer när patienten får antidepressiv behandling för sin depression som i sin tur leder till hypomaniska eller maniska skov (12).
Bipolär sjukdom typ IV – förekommer när patienten har ett hypertymt temperament med återkommande och svåra depressiva perioder med atypiska inslag (12,13).
Bipolär sjukdom typ V – är återkommande depressioner av blandad typ, alltså blandtillstånd i depressiv period, utan klassiska hypomana episoder. 9
Bipolär sjukdom kan även förvärvas. Sjukdomen kan uppstå på grund av neurologiska skador i hjärnan eller på grund av farmakologisk behandling med t.ex. kortison som kan ge maniska symptom (13).
Diagnosen av bipolär sjukdom ställs efter klinisk bedömning och efter en adekvat anamnes. Det finns dock även olika skattningsskalor som kan användas som hjälp. Exempel på dessa är: MDQ, HCL-32, YMRS och MADRS men det finns flera (14).
frågeformulär som kan användas för screening för bipolaritet. Patienten ska svara ja eller nej på tretton frågor gällande sitt psykiska tillstånd. Metoden ger en statistisk sannolikhet för bipolär sjukdom och inte en slutgiltig diagnos. Om man ger färre än sju ja-svar är sannolikheten 90 % att personen inte lider av bipolär sjukdom. Svarar man ja mer än sju gånger är sannolikheten 70 % att patienten har manodepressiv sjukdom (13). Skalan används främst vid diagnosticering av bipolär sjukdom typ I och typ II.
förekomsten av hypomanier. Om man svarar ja minst fjorton gånger är sannolikheten 80 % att patienten har manisk episod. Om man svarar ja färre än fjorton gånger är sannolikheten 51 % att individen inte har manisk period (15). Specificiteten är således inte så hög. Sensitiviteten är hög men det kan dock inte avgöras om patienten lider av bipolär sjukdom typ I eller typ II (16).
psykiatrin för att mäta svårighetsgraden av mani samt för att utvärdera behandlingen av mani. Det är således inte en skala för diagnostik (13). Totala poängen från skalans elva frågor ger ett mått på manins svårighetsgrad. Totalpoäng mellan 14-19 pekar på hypomani, 20-30 indikerar medelsvår mani, mer än 30 poäng visar på svår mani (12).
att mäta graden av depression när man redan har fått diagnosen depression (13). Testet består av nio frågor där svaren är värda olika poäng. Frågorna handlar bl.a. om matlust, sömn och livslust. Högre poäng innebär en högre grad av depression. Lägre poäng efter antidepressiv läkemedelsbehandling tyder på att personen är mindre deprimerad. Skalan är bra att använda för att få en uppfattning om hur svår depressionen är, men inte när man vill veta om antalet perioder av depression har minskats (12).
Det finns ingen behandling som botar sjukdomen och de behandlingar som finns är livslånga. Även om det finns olika icke farmakologiska behandlingar som ger bra 10
effekter så är de inte tillräckliga och samtidigt är medicinsk behandling ett måste vid bipolär sjukdom.
Man kan få återfall trots de bästa behandlingsplaner. Men med farmakologisk behandling blir symptomen inte lika allvarliga, förekommer mera sällan och varar kortare. Det finns därför två behandlingsmål vid bipolär sjukdom: akutbehandling av den aktuella affektiva perioden (depression/mani) och profylaktisk behandling i syfte att förebygga och i viss mån förhindra nya episoder. Akutbehandling måste anpassas till varje enskild patient och beror på om denne lider av mani, mani med psykotiska symptom, depression eller blandtillstånd. Vid profylaktisk behandling bör tas i beräkning om man behandlar ”klassisk” bipolär sjukdom (typ I och typ II) eller bipolär sjukdom med ’rapid cycling’ (17).
Generellt vid bipolär sjukdom används profylaktiskt stämningsstabiliserande läkemedel såsom: litium (Lithionit) och antiepileptiska läkemedel som valproat (Ergenyl, Absenor, Orfiril), lamotrigin (Lamictal) samt karbamazepin (Hermolepsin, Tegretol) (6,18). Dessa mediciner används som monoterapi eller i form av kombinationsbehandling, till exempel litium + lamotrigin, med flera (19).
Vid behandling av akut mani används oftast atypiska antipsykotika såsom aripiprazol (Abilify), olanzapin (Zyprexa), quetiapin (Seroquel), risperidon (Risperdal), ziprasidon (Zeldox), vanligen i kombination med bensodiazepiner. Bensodiazepiner samt antipsykotisk läkemedelsbehandling trappas därefter ner när den akuta fasen närmar sig sitt slut och behandlingen övergår då i den profylaktiska behandlingsfasen (17,19). Atypiska antipsykosläkemedel verkar i hjärnan genom blockering av 5 HT 2
serotoninreceptorer – vilket bidrar till antidepressiv effekt samt genom blockering av D 2 dopaminreceptorer
– vilket ger antimanisk
effekt (13). Vid akuta maniska episoder kan även valproat eller litium användas, dock har litium långsam effekt (1-3 veckor efter påbörjad behandling) och är ovanligare idag som akutbehandling (17,19).
Vid blandtillstånd (mixed state) där det förekommer både maniska och depressiva symptom samtidigt eller då de är snabbt växlande, så har litium inte så bra effekt som valproinsyra eller karbamazepin som är att föredra. Bipolär sjukdom med ’rapid cycling’ behandlas också med fördel med valproinsyra eller karbamazepin medan litium har sämre effekt. Även atypiska antipsykotika har visats sig ha bra effekt vid ’rapid cycling’ (17).
Akuta bipolära depressioner kan behandlas med stämningsstabiliserande läkemedel såsom litium eller lamotrigin eller en kombination av dessa om det i tillståndet samtidigt inte förekommer självmordstankar (13,17). Däremot bör svåra bipolära depressioner med självmordstankar behandlas med antidepressiva läkemedel dock alltid med tillägg av stämningsstabiliserande medel (17,19). Detta på grund av att det finns risk att antidepressiva läkemedel kan leda till ett överslag (switch) i mani och stämmningsstabilisatorer läggs till för att förhindra det. Monoterapi med tricykliska Yüklə 295 Kb. Dostları ilə paylaş:
|