27
V. DISKUSSION
Bipolär affektiv sjukdom är en kronisk sjukdom som den drabbade patienten kommer
att leva med och få behandling för resten av sitt liv. Sjukdomen och dess symptom
uppkommer i skov som då behandlas akut, men behandling då man befinner sig
i remission är ännu viktigare. Långtidsbehandling är essentiell för bipolärt sjuka
personer då den förebygger samt i viss mån förhindrar förekomsten av nya affektiva
episoder. Sedan mer än 60 år tillbaka är litium förstahandsvalet som profylaktiskt
behandling vid bipolär sjukdom. Dock har litium en rad av besvärliga biverkningar
som gör att sökandet efter annat läkemedel är av yttersta intresse inte bara för de
sjuka. Litium har stor påverkan på njurar samt sköldkörteln, ger tremor, biverkningar
i mag-tarmkanalen och bidrar till viktökning som kan vara ett stort problem med
tanke på att behandlingen är livslång. Syftet med detta examensarbete var att
undersöka om läkemedlet valproat/valproinsyra kan utgöra ett bättre alternativ till
litium som profylaktisk behandling vid manodepressiv sjukdom. Valproat har en
mildare biverkningsprofil
än litium,
dock
är viktuppgång
också relativt vanlig
(22,25).
För att få svar på om valproat fungerar bättre än litium som profylaktisk behandling
av bipolär sjukdom gjordes detta examensarbete i form av en litteraturstudie där
kliniska studier och andra vetenskapliga publicerade artiklar granskades.
Studie 1 (28). I denna studie undersöktes profylaktisk behandling och dess verkan
av valproat, litium samt placebo. Studien pågick i 52 veckor och under den tiden
kontrollerades huruvida patienterna återinsjuknade i en ny affektiv episod – mani
eller depression. Deltagande i studien föregicks av en öppen tre-månaders fas där
patienterna befann sig i en affektiv episod, men inte led av depression. När
patienterna stabiliserades och inte längre uppvisade några symptom randomiserades
de till studiens långtidsbehandling med valproat, litium samt placebo. Studiens
resultat visade inga signifikanta skillnader mellan grupperna i tiden till insjuknande
i en ny affektiv episod. Tiden till återfall i depression var längre för valproat- än för
litiumgruppen samtidigt som de depressiva symptomen försämrades något mindre för
valproatpatienterna, dock var skillnaderna inte statistiskt signifikanta. Studien pekade
på att profylaktisk behandling av bipolär sjukdom varade längre för valproat-
patienterna dock var inte skillnaden statistiskt signifikant. Författarna redovisar
möjliga bias i studien. Dålig respons till litiumbehandling kunde bero på läkemedlets
relativt höga doser och därmed patienternas intolerans mot läkemedel eller svåra
biverkningar som ledde till avbrytande i studien. Förvånande bra resultat erhölls
däremot i placebogruppen vilket kunde bero på att patienterna befann sig i remission,
men det är just då som långtidsbehandling ska uppfylla sin funktion. Studiens
svaghet var att den uteslöt patienter som led av depression vilket minskar dess
generaliserbarhet. Patienterna skiljde sig mellan varandra med avseende på
behandling i den öppna fasen eftersom de stabiliserades med olika läkemedel innan
de fick delta i experimentfasen. Studiens styrka är att den var placebokontrollerad
eftersom det inte är så vanligt att patienter vill pröva ett års behandling där chansen
finns att de kan få placebo under så lång tid.
28
Studie 2 (29). Denna studie hade liknande design som föregående studie med
den skillnaden att profylaktisk behandling med antingen litium eller valproat
(dock inte placebo) kontrollerades hos ungdomar och barn. Studien pågick också
under en längre tid (76 veckor), dock hade den betydligt färre deltagare. Även
i denna studie visade det sig att det inte fanns någon signifikant skillnad i tiden till
förekomst av symptom på återfall mellan långtidsbehandlingen med litium eller
valproat. Här var deltagarna mera jämförbara med varandra eftersom deras affektiva
episoder stabiliserades med samma läkemedel, nämligen kombinationsbehandling
med litium och valproat. Men även denna studie kunde inte påvisa att profylaktisk
behandling med valproat var bättre än långtidsbehandling med litium. Studiens
begränsningar inkluderar den blygsamma storleken samt avsaknaden av en placebo-
grupp. Dock skulle förekomsten av placebo kunna ha en avskräckande effekt från
att delta i den långa studien.
Studie 3 (31). Jämförelse mellan litium och valproat som profylaktisk behandling
var syftet även med denna studie som pågick under ett års tid. Dessutom undersöktes
patienternas livskvalité och medicinska kostnader som var kopplade till respektive
behandling. Som i föregående två studier stabiliserades patienterna i den akuta fasen
för att sedan delta i underhållsfasen där den profylaktiska effekten av litium versus
valproat testades. Studiens resultat visade ingen signifikant skillnad mellan dessa två
behandlingar varken när det gällde läkemedels effektivitet, livskvalité eller sjukvård-
kostnaderna. Valproat var således inte bättre än litium som långtidsbehandling av
bipolärt sjuka patienter. Dock visade studien att valproatpatienterna var mindre
benägna att avbryta sin behandling på grund av bristande effekt och biverkningar
jämfört med litiumpatienterna. Studien hade även sina begränsningar såsom få
deltagare, var ej blindad samt att under vissa perioder av studien erhöll patienterna
även andra mediciner och även den motsatta gruppens läkemedel vilket dock skedde
under speciella omständigheter.
Studie 4 (32). Studien hade liknande struktur som de tre ovannämnda studierna med
en akut behandlingsfas samt med en underhållsfas. Även i denna studie undersöktes
om patienterna skulle få bättre och längre profylaktisk effekt av valproat jämfört med
litium. Skillnaden mot de andra studierna är att här undersöktes läkemedlens effekt
hos patienter som led av bipolär sjukdom med rapid cycling. Studiens resultat
bevisade inte att valproat var mera effektivt än litium som långtidsbehandling av
bipolärt sjuka med rapid cycling. Studien hade svagheten att antalet deltagare var
få vilket minskar dess generaliserbarhet och fler skulle behövas för att studien skulle
kunna säkerställas statistiskt.
Studie 5 (33). Denna studie var en epidemiologisk kohortstudie som granskade
behandling av bipolär sjukdom i klinisk praxis. Studien jämförde effektiviteten av
profylaktisk behandling med såväl litium som valproat då de användes i monoterapi.
Studien fann att litium var överlägset valproat som profylaktisk behandling eftersom
litiumpatienterna inte krävde inläggning på sjukhus i lika stor utsträckning som
valproatpatienterna. Författarna påpekade att sjukhusinläggning är en viktig
utfallsvariabel eftersom den indikerar att behandling med ett visst läkemedel
29
misslyckats. Dessutom var det vanligare för valproatpatienterna att byta läkemedel
eller lägga till ett annat läkemedel vilket tolkades som att litium hade bättre effekt.
Tillägg av andra läkemedel antyder att läkemedlet inte var tillräckligt i monoterapi.
Byte till ett annat läkemedel pekar på att läkemedlets biverkningar inte var
tolererbara, eller patientens svar på läkemedlet var bristfälligt. Studiens resultat
måste dock tolkas med försiktighet på grund av en rad olika faktorer. Patienternas
bakgrund och svårighetsgraden av sjukdomen var inte kända. Vilka doser av
respektive läkemedel patienterna hade behandlats med var inte angivet i studien och
sannolikheten är stor att doserna varierade mellan patienter. Allmänt är kontrollen av
patienterna under behandlingen olika för litiumpatienter än valproatpatienter då de
som tar litium får lämna tätare blodprover.
Studie 1 (28) och studie 3 (31) liknade varandra i sin utformning då de undersökte
profylaktisk behandling av valproat och litium hos vuxna med bipolär sjukdom.
Studie 3 (31) var dock oblindad. Båda studierna fann att valproat inte var bättre än
litium som långtidsbehandling av bipolärt sjuka. I studie 2 (29) erhölls likadant
resultat men med den skillnaden att slutsatsen gällde minderåriga barn och
ungdomar. Studie 4 (32) granskade de profylaktiska effekterna av valproat och litium
hos patienter som hade bipolär sjukdom med rapid cycling. Även denna studie kom
fram till samma slutsats.
Ingen av de fyra kliniska studierna kunde påvisa att valproat var bättre än litium som
profylaktisk behandling vid bipolär sjukdom. En bidragande orsak kan vara att vissa
av studierna hade lågt antal deltagare. Dessutom fanns det inte en enda studie som
kontrollerade profylaktisk behandling då patienten fick remission efter genomgången
depressiv period. Det kan hänga samman med att valproat inte tros ha lika bra effekt
som litium vid depressiva episoder (21). Men studierna fick även en viss styrka tack
vare att de alla erhöll samma resultat. Patienterna var på grund av stränga kriterier
jämförbara med varandra och behandlades med adekvata doser av båda läkemedlen.
Valproatkoncentrationen i blodserum låg i intervallet 50-120 mg/L medan
litiumkoncentrationen låg mellan 0,6-1,2 mmol/L vilket motsvarade de terapeutiska
doserna enligt FASS (22,25).
Den enda studie som pekade på att litium fungerade bättre som långtidsbehandling
än valproat var den epidemiologiska register-baserade studien som genomfördes
i Danmark (studie 5, 33). Svårigheten med den typen av studie är att den måste tolkas
med försiktighet. Antalet analyserade patienter är stort, dock hade inte alla samma
grundförutsättningar. Patienterna träffade aldrig utredarna personligen och
information om deras tillstånd är tagna från dataregister. Emellertid kunde studiens
resultat säkerställas statistiskt.
30
V. SLUTSATSER
Syftet med denna litteraturstudie var att med hjälp av kliniska studier samt andra
vetenskapliga publicerade artiklar jämföra litiumbehandling med valproinsyra-
behandling som profylax vid bipolär sjukdom.
Är valproatbehandling likvärdig litiumbehandling?
Utifrån de kliniska studier som granskades i detta examensarbete så är svaret ja. Alla
studier pekade på att valproat inte var bättre än litium som långtidsbehandling vid
bipolär sjukdom. Detta betyder emellertid inte att litium var bättre än valproat.
Kan valproatbehandling utgöra ett bättre alternativ än litiumbehandling?
Eftersom effektiviteten av valproat och litium är jämförbara så spelar biverkningarna
en stor roll i sammanhanget. Och eftersom valproat har mindre besvärliga
biverkningar än litium kan slutsatsen dras att valproat kan vara bättre än litium
som profylaktisk behandling av bipolär sjukdom. Det finns även andra fördelar med
valproat-behandling såsom snabbare insättande effekt än litium samt lättare dosering
som bestäms med avseende på kroppsvikt (25). Litiumpatienter behöver däremot
undersökas noggrant och kontrolleras med täta blodprover eftersom litium har ett
smalt terapeutiskt fönster där den toxiska dosen ligger väldigt nära den terapeutiska
dosen med allvarliga konsekvenser som följd (22). Det kan även bli problematiskt
om patienter som tar litium ändrar sitt saltintag genom kosten. Om intaget minskar
ökar litiumnivåerna i blodbanan vilket kan resultera i läkemedelsförgiftning på grund
av en förhöjd dos av läkemedel i blodet (18). Dock är både litium och valproat
farliga för gravida och innebär en ökad risk för teratogena effekter hos fostret
om de intas under graviditeten (22,25).
Vilken behandling fungerar bättre som profylax, dvs. livslång behandling av
bipolär sjukdom?
Endast den epidemiologiska kohortstudien (studie 5, 33) konstaterade att litium
var överlägsen valproat som profylaktisk behandling vid manodepressiv sjukdom.
Kliniska studier fann däremot inga signifikanta skillnader mellan profylaktisk
behandling med litium eller valproat. Som en artikel nämnde (33) så var valproat
vanligare i USA än litium och användes oftare än litium i monoterapi. Detta kanske
avspeglar att i alla fall i amerikansk sjukvård tycks valproat fungera bättre än litium
som profylaktisk behandling av bipolär sjukdom. Det kan ju i sin tur bero på att, som
en studie visade (studie 3, 31), de medicinska kostnaderna tenderade att vara lägre
för valproat än för litium. Lättare läkemedelshantering, inte lika täta blodkontroller,
mildare biverkningar samt likvärdig effekt med litium bidrar till att valproat kan
utgöra ett bättre alternativ än litiumbehandling som livslång behandling av bipolärt
sjuka patienter.
31
Referenser:
1.
Janusinfo, Stockholms läns landsting, Farmakologisk behandling
och profylax av mani och depression vid bipolärt syndrom,
http://www.janusinfo.se/Behandling/Expertradsutlatanden/Psykiatriska-
sjukdomar/Farmakologisk-behandling-och-profylax-av-mani-och-depression-
vid-bipolart-syndrom-/
, 25.01.2016.
2.
Socialstyrelsens rapport, Psykiatrisk vård – ett steg på vägen, 2010,
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18050/2010-
6-6.pdf
.
3.
1177 Vårdguidens hemsida, Bipolär sjukdom,
http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Manodepressiv-
sjukdom---bipolar-sjukdom/
, 26.01.2016.
4.
Internetmedicins hemsida, Bipolär affektiv sjukdom,
http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1388
, 26.01.2016.
5.
Beckman V, Fahlén T, 2005, Vulkanutbrott och istider – om bipolär sjukdom,
Cura, s. 86-87.
6.
FASS hemsida, Bipolär sjukdom,
http://www.fass.se/LIF/medicinebookdocument?documentId=83838324-
a7d6-49bb-b754-
a86ba75df94c&headlineIllnessType=Psykiska%20sjukdomar%20och%20bes
v%C3%A4r
, 27.01.2016.
7.
Craddock N, Jones I. Genetics in bipolar disorder. J Med Genet. 1999
Aug;36(8):585-94.
8.
Nurnberger, JI, Foroud T. Genetics of Bipolar Affective Disorder. Curr
Psychiatry Rep. 2000 Apr;2(2):147-57.
9.
Schelander V, 2009, Gå i kras: leva med bipolär sjukdom, Libris, s.133-135.
10.
Fahlén T, 2010, Bipolär sjukdom: allmän beskrivning – del 1,
GlaxoSmithKline AB, Solna, s. 9-28.
11.
Mondimore FM, 2006, Bipolar Disorder: A Guide for Patients and
Families, 2, Johns Hopkins University Press, s. 10-135.
12.
Intresseföreningen bipolär sjukdom IBIS hemsida:
http://www.bipolarsjuk.se/
, 28.01.2016.
13.
Häggström L, Reis M, Jarbin H, 2012, Nya bipoläroboken:
behandlingsstrategier för klinikern, Affecta, s. 18-110.
32
14.
Waugh MJ, Meyer TD, Youngstrom EA, Scott J. A review of self-rating
instruments to identify young people at risk of bipolar spectrum disorders.
J Affect Disord. 2014 May;160:113-21.
15.
Angst J, Adolfsson R, Benazzi F, Gamma A, Hantouche E, Meyer TD, et al.
The HCL-32: Towards a self-assessment tool for hypomanic symptoms in
outpatients. J Affect Disord. 2005 Oct;88(2):217-33.
16.
Leão IA, Del Porto JA. Cross validation with the mood disorder
questionnaire (MDQ) of an instrument for the detection of hypomania
in Brazil: The 32 item hypomania symptom check-list, first Revision
(HCI-32-R1). J Affect Disord. 2012 Nov;140(3):215-21.
17.
Lingjærde O, 2006, Psykofarmaka: läkemedelsbehandling av psykiska
sjukdomar, Studentlitteratur, s. 205-394.
18.
Norlén P, Lindström E. 2014, Farmakologi, 3e-upplagan, Liber, s. 146-147.
19.
Förstämningssyndrom, 2014, Läkemedelsboken, Läkemedelsverket,
s. 1047-1048.
20.
Kahn DA, Sachs GS, Printz DJ, Carpenter D, Docherty JP, Ross R.
Medication treatment of bipolar disorder 2000: a summary of the expert
consensus guidelines. J Psychiatr Pract. 2000 Jul;6(4):197-211.
21.
Adler M, Häggström L, Jarbin H, Landén M, Liberg B, Mathé A, et al. 2014.
Bipolär sjukdom. Kliniska riktlinjer för utredning och behandling. Svenska
Psykiatriska Förening och Gothia Fortbildning AB, s. 51-71.
22.
FASS hemsida, Lithionit, (aktiv substans: litium)
http://www.fass.se/LIF/product?8&userType=2&nplId=19971114000058&d
ocType=3
, 09.02.2016.
23.
Rang HP, Dale MM, Ritter JM, Moore PK. 2003, Pharmacology, 5, Churchill
Livingstone, s. 548-555.
24.
Fahlén T, 2010, Bipolär sjukdom: läkemedel – del 2, GlaxoSmithKline AB,
Solna, s. 8.
25.
FASS hemsida, Ergenyl Retard, (aktiv substans: valproinsyra)
http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19970425000054&docT
ype=3
, 10.02.2016.
26.
McIntyre RS, Mancini DA, McCann S, Srinivasan J, Kennedy SH. Valproate,
bipolar disorder and polycystic ovarian syndrome. Bipolar Disord. 2003
Feb;5(1):28-35.
33
27.
1177 Vårdguidens hemsida, ECT – elbehandling,
http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Psykisk-halsa/Att-ma-
battre/Behandlingar/ECT---elbehandling/
, 11.02.2016.
28.
Bowden CL, Calabrese JR, McElroy SL, Gyulai L, Wassef A, Petty FA, et al.
Randomized, Placebo-Controlled 12-Month Trial of Divalproex and Lithium
in Treatment of Outpatients With Bipolar I Disorder. Arch Gen Psychiatry.
2000 May;57(5):481-9.
29.
Findling RL, McNamara NK, Youngstrom EA, Stansbrey R, Gracious BL,
Reed MD, et al. Double-Blind 18-Month Trial of Lithium Versus Divalproex
Maintenance Treatment in Pediatric Bipolar Disorder. J Am Acad Child
Adolesc Psychiatry. 2005 May;44(5):409-17.
30.
Mayes TL, Bernstein IH, Haley CL, Kennard BD, Emslie GJ. Psychometric
Properties of the Children's Depression Rating Scale–Revised in Adolescents.
J Child Adolesc Psychopharmacol. 2010 Dec;20(6):513-6.
31.
Revicki DA, Hirschfeld RM, Ahearn EP, Weisler RH, Palmer C, Keck PE Jr.
Effectiveness and medical costs of divalproex versus lithium in the treatment
of bipolar disorder: Results of a naturalistic clinical trial. J Affect Disord.
2005 Jun;86(2-3):183-93.
32.
Calabrese JR, Shelton MD, Rapport DJ, Youngstrom EA, Jackson K, Bilali
SA, et al. 20-Month, Double-Blind, Maintenance Trial of Lithium Versus
Divalproex in Rapid-Cycling Bipolar Disorder. Am J Psychiatry. 2005
Nov;162(11):2152-61.
33.
Kessing LV, Hellmund G, Geddes JR, Goodwin GM, Andersen PK.
Valproate v. lithium in the treatment of bipolar disorder in clinical practice:
observational nationwide register-based cohort study. Br J Psychiatry. 2011
Jul;199(1):57-63.
34
391 82 Kalmar
Tel 0480-446200
info@lnu.se
Lnu.se
Dostları ilə paylaş: |