Institutionen för Kemi och Biomedicin Examensarbete

19 

 

den delen behöva använda några andra stämmningsstabiliserande, antidepressiva 

eller antipsykotiska läkemedel. 

 

Remission uppnåddes om patienten hade mindre än 40 poäng uppmätt med hjälp av 

Children's Depression Rating Scale–Revised (CDRS-R). Mer än 40 poäng på CDRS-

R-skala indikerar depression (30). Vidare uppnåddes remissionen om patienter hade 

mindre än 12,5 poäng på Young Mania Rating Scale (YMRS). 14 poäng på YMRS-

skalan indikerar hypomani. Det sista kriteriet för remission var mer än 51 poäng på 

Children’s Global Assesment Scale (CGAS). CGAS-skala bedömer personens 

allmäna funktionsförmåga.  

 

Fas två var en randomiserad, dubbelblind klinisk studie som pågick i 76 veckor. 

Patienterna randomiserades till två grupper: de som enbart fick litium eller de som 

enbart fick valproat. Doserna för både litium och valproat var desamma som i fas ett 

och hölls inom samma intervall. Ifall patienten behövde någon annan medicinsk 

behandling eller inte följde studiens förfarande fick den avsluta sitt deltagande i 

studien. Däremot var både antipsykotiska och antidepressiva läkemedel tillåtna under 

fas ett under vissa omständigheter. Minderåriga som hade ADHD fick även de ta sina 

mediciner.  

 

För att bedöma effektiviteten av litium och valproat användes i studien två primära 

utfallsmått. Det första utfallsmåttet var tiden till att patienten avbröt sitt deltagande i 

studien på grund av symptom på återfall. Det andra utfallsmåttet var tiden till att 

patienten avbröt sitt deltagande i studien på grund av någon annan anledning. De 

sekundära utfallsmåtten inkluderade CDRS-R, YMRS och CGAS. För att säkerställa 

81 % statistisk styrka beräknades att 30 patienter per given behandling behövde delta 

i studien (gällde studiens andra fas).  

 

Av 287 barn och ungdomar valdes 161 till studiens första fas varav 139 erhöll 

kombinationsterapi med litium och valproat. Medelålder var 10,8 år och 

behandlingen varade 10,7 veckor i genomsnitt. Till studiens andra fas 

randomiserades 60 patienter varav 30 personer erhöll valproat och 30 litium. Av 

dessa 60 patienter erhöll 35 stycken samtidigt medicin för ADHD (vilket motsvarade 

cirka 60 % i respektive behandlingsgrupp).  

 

Så många som 38 patienter lämnade studien på grund av förekomsten av en ny 

affektiv episod. Dessa var 18 patienter i litiumgruppen och 20 patienter i valproat-

gruppen. Andra orsaker till att patienter lämnade studien är listade i Tabell 3. nedan. 

 

Studiens resultat visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan litium 

och valproat i tiden till förekomsten av symptom på återfall (medianer var: 114 

dagar, SE (standard error) ± 57 dagar för litium versus 112 dagar, SE ± 56 dagar för 

valproat). Vidare fanns det inte heller någon skillnad mellan de två behandlings-

grupperna med avseende på tiden tills patienten avbröt sitt deltagande i studien på 

grund av någon annan anledning (medianer var: 91 dagar, SE ± 30 dagar för litium 

versus 56 dagar, SE ± 20 dagar för valproat).  

 

---

20 

 

Tabell 3. Orsaker till att patienter fick lämna studien (29). 

   Orsak 

Litium, n=30 (%) 

Valproat, n=30 (%) 



 

Ny affektiv episod 

18   (60 %) 

20  (66,7 %) 

       Hypomani / mani / blandtillstånd 

15    (50 %) 

19   (63,3 %) 

       Bristande effekt / depression 

 3    (10 %) 

         1   (3,3 %) 



 

Andra orsaker  

   7   (23,3 %) 

   5   (16,7 %) 

       Ej följsam till medicinering 

  4   (13,3 %) 

2   (6,7 %) 

       Läkemedels biverkningar 

        3   (10 %) 

         3   (10 %) 



 

Ej följsam till studiens procedur  

 2   (6,7 %) 

 2   (6,7 %) 



 

Genomförande av hela studien 

        3   (10 %) 

3   (10 %) 

 

 

Båda behandlingsgrupperna visade på försämring av alla sekundära utfallsmåtten, 

d.v.s. CDRS-R, YMRS och CGAS under studiens genomförande. CDRS-R och 

YMRS score ökade, medan CGAS score minskade. Det skedde därmed en 

signifikant försämring av maniska och depressiva symptom samt patienternas 

funktionsförmåga men det fanns ingen signifikant skillnad mellan behandlings-

grupperna.  

 

De vanligaste biverkningarna i litiumgruppen var kräkningar, enures samt ökad törst 

vilket skilde sig signifikant från valproatgruppen. Valproatgruppens vanligaste 

biverkningar bestod av huvudvärk och magont. Det var sammanlagt 75 % av 

deltagarna (45 patienter) som rapporterade om sina biverkningar efter randomisering. 

  

 

 

3. Studie 3  

Effectiveness and medical costs of divalproex versus lithium in the treatment of 

bipolar disorder: Results of a naturalistic clinical trial. Revicki et al., 2005 (31).  

Syftet med denna studie var att under ett års tid jämföra effektivitet, livskvalité samt 

medicinska kostnader av valproatbehandling med litiumbehandling hos patienter 

med bipolär sjukdom typ I. Långtidsbehandling med litium fungerar hos 40-70 % av 

bipolärt sjuka patienter. Liknande respons erhölls med valproatbehandling. Därför 

valdes dessa två läkemedel ut att genomföra en studie. Ytterligare en anledning var 

att det inte fanns några kliniska studier som undersökte livskvalité eller medicinska 

kostnader på lång sikt.  

 

Studien var en randomiserad, icke-blind, multicenter klinisk studie som utfördes 

mellan åren 1995 och 1997 med hjälp av 33 amerikanska psykiatriska mottagningar. 

Studien bestod av två faser. Den akuta fasen började med randomisering under ett 

blandtillstånd (eng. mixed state) eller manisk episod och pågick tills patienten skrevs 

ut från sjukhus. Underhållsfasen började dagen efter att patienten lämnat sjukhuset 

och pågick ett år framåt.  

 

---