Institutionen för Kemi och Biomedicin Examensarbete

21 

 

De patienter som rekryterades var minst 18 år gamla, hade diagnostiserats med 

bipolär sjukdom typ I enligt DSM-IV-kriterier samt var inlagda på sjukhus för sin 

maniska eller blandepisod. Studiens ratio var 1-1 och patienterna erhöll antigen 

valproat eller litium. Kvinnliga deltagare fick använda preventivmedel. Från studien 

exkluderades personer med allvarliga neurologiska sjukdomar och andra 

neurologiska abnormiteter, individer som led av substans- eller AIDS-inducerad 

mani samt patienter med andra svåra sjukdomar.  

 

Valproatdosen låg mellan 15-20 mg per kilogram kroppsvikt om dagen och den 

genomsnittliga dagliga dosen var 1504 mg under studiens tolv månader. Litium gavs 

i doser upp till 1800 mg/dag under den akuta fasen samt mellan 900-1200 mg/dag 

under underhållsfasen. Den genomsnittliga dagliga dosen för litium var 1213 mg 

under studiens underhållsfas. Under sjukhusvistelsen kunde dosen titreras upp vid 

behov. Efter det att patienten lämnade sjukhuset fick denne antigen valproat eller 

litium som behandling. Patienterna kunde dock föreskrivas andra mediciner om 

behovet uppstod men studiens andra läkemedel skulle undvikas såvida det inte var  

ett måste.  

 

I studiens början samt vid sjukhusutskrivning bedömdes patienternas maniska samt 

depressiva symptom med hjälp av Mania Rating Scale (MRS) och Depressive 

Syndrome Scale (DSS). Patienter blev därefter intervjuade på telefon en gång  

i månaden. Var tredje månad samlades dessutom information om läkemedels 

effektivitet, livskvalité samt annan medicinsk vård som patienten använde sig av.  

Vid dessa intervjuer bedömdes även maniska och depressiva symptom med hjälp av 

World Health Organisation Composite International Diagnostic Interview (CIDI). 

Dessutom undersöktes patientens funktionsnedsättning och dennes funktionsförmåga 

i samhället med hjälp av olika verktyg, där bl.a. mental component summary score 

(MCS) beräknades. I studien utvärderades bara direkta medicinska kostnader där alla 

priser justerades till ett dollarvärde.   

 

Studiens primära utfallsvariabler som mättes var medelvärde av månader utan 

maniska och depressiva symptom enligt DSM-IV-kriterier, MCS scores samt de 

totala sjukvårdskostnader som uppstod under studiens gång. Studiens power  

var 87 %.  

 

Det var 221 patienter som rekryterades till studiens akuta fas varav 112 stycken 

erhöll valproat och 109 stycken erhöll litium. I studiens underhållsfas ingick 104 

patienter (93 %) från valproatgruppen samt 97 patienter (89 %) från litiumgruppen. 

Patienterna i de två grupperna blev väl matchade med avseende på ålder, kön och en 

rad kliniska karakteristika (se Tabell 4. nedan). Vid sjukhusutskrivning uppvisade 

grupperna ingen signifikant skillnad i de kliniska resultaten. Det var inte heller någon 

signifikant skillnad i sjukhusvistelsetiden mellan grupperna.  

 

 

 

---

22 

 

Tabell 4. Demografiska och kliniska karakteristika mellan de två patientgrupperna (31).  

(SD = standardavvikelse). 

    

Valproat, n=104  

Litium, n=97 

Ålder i år, medelvärde (SD) 

38,8 (13,8) 

37,4 (11,7) 

Kvinnor, % 

51,9 

50,5 

Kaukasier, % 

59,6 

57,7 

Snabbpendling (rapid cycling) , % 

11,1 

13,4 

Blandtillstånd (mixed state), % 

48,1 

55,2 

Historik av alkoholmissbruk, % 

44,2 

48,5 

Historik av substansmissbruk, % 

43,3 

49,5 

MRS score, medelvärde (SD) 

22,0 (8,9) 

23,2 (8,5) 

DSS score, medelvärde (SD) 

24,0 (7,3) 

25,2 (8,0) 

Sjukhusvistelsetid

 

i

 

dagar,

 

medelvärde

 

(SD) 

11,0 (9,4) 

11,7 (9,6) 

MCS score, medelvärde (SD) 

40,4 (14,2) 

39,3 (14,0) 

 

 

Fullständiga uppföljningar var tillgängliga för 79 valproatpatienter (76 %) samt för 

85 litiumpatienter (88 %). Det genomsnittliga deltagandet i studien var 306 dagar för 

valproatgruppen respektive 339 för litiumgruppen.  

 

Monoterapi med stämningsstabilisatorer - valproat eller litium erhölls av 26 % av 

valproatpatienterna respektive 22 % av litiumpatienterna under studiens första tre 

månader. Vidare erhöll under de första tre månaderna 14 % av valproatpatienter 

litium, medan 18 % av litiumpatienter erhöll valproat. Under den akuta fasen samt  

i början av underhållsfasen erhöll hälften av patienterna antipsykotika – 50 % av 

litiumpatienter respektive 47 % av valproatpatienter. Efter tre månader var det dock 

69 % som fick monoterapi med valproat samt 63 % som fick monoterapi med litium. 

Vidare erhöll efter tre månader av studiens tid 29 % av valproatpatienter samtidigt 

behandling med antipsykotika eller antidepressiva jämfört med 30 % av litium-

patienter. Det var 3 % av valproatpatienterna som även fick litium samtidigt medan  

6 % av litiumpatienterna samtidigt erhöll valproatbehandling.  

 

Mindre än hälften av deltagarna i de båda grupperna behandlades med studiens 

läkemedel under studiens hela 12 månaders tid. Siffran var 39 % för valproatgruppen 

och 40 % för litiumgruppen. De primära orsakerna till det var läkemedlens bristande 

effekt samt dess biverkningar. Valproatpatienterna var mindre benägna att avbryta 

sitt deltagande i studien på grund av bristande effekt och biverkningar jämfört med 

litiumpatienterna (12 % versus 23 %, p=0,035).  

 

Det fanns ingen signifikant skillnad i tiden till förekomst av maniska eller depressiva 

symptom mellan de båda gruppernas deltagare. Medelvärdet av månader utan 

symptom på mani eller depression var 5,3 för valproatgruppen respektive 5,4 för 

litiumgruppen. Det var inte heller någon signifikant skillnad mellan grupperna i MCS 

scores, d.v.s. i patienternas livskvalité och deras funktionsnedsättning.  

 

---