Microsoft Word Manus hp debatt nr 2 2017. docx

46
tikel presenterar jag bakgrunden till arbetet, begreppet ge-
staltning och dess kopplingar till designundervisning och de-
signarbetet. Avslutningsvis ger jag ett bud på en uppställning
där jag försöker beskriva tre olika typer av gestaltande arbeten
och vad som skiljer dem åt som en möjlig väg framåt att tydli-
gare visa hur gestaltande som begrepp kan användas i såväl i
undervisning, handledning och examination.
Vad är en gestalt?
En gestalt (av tyska: Gestalt, "skepnad", "form", "figur") är en
isolerad, avgränsad, sluten och strukturerad helhet vars egen-
skaper inte kan reduceras till egenskaperna hos dess delar.
Jag har i detta arbete först valt att närma mig Gestaltning på
följande sätt: Gestaltande är analogt med en process som resul-
terar i kunskaper som förvärvats under processen och en arte-
fakt som lagrar den kunskapen (Armour, 2000) på något sätt.
Gestaltning kan således betraktas som en process för kun-
skapsförvärv eller lärande från det tidigare okända. Kunskapen
som förvärvats avser inte bara den gestaltens specifika domän,
utan också själva processen som skapade den. I skapandepro-
cessen förvärvas kunskap om hur man utvecklar både artefakt
och process (Imai, 1997). Gestaltande kan således både vara en
metod för att skapa något (nytt) och en metod för att ställa frå-
gor som resulterar i kunskaper som förvärvats under den pro-
cess som gestaltande kräver. Gestaltning etablerar genom sin
konstitution således ett praktiserat utrymme att tänka, bear-
beta och omarbeta det som har varit föremål för intentionen,
problemet eller uppdraget, det handlar om att lägga till kun-
skap, knyta samman det vi redan vet och i skapande handling få
fatt på det nya. Detta arbete skiljer sig tydligt från att endast
parallellt (Redström, 2017) observera och efteråt teoretiskt
artikulera detta arbete. Vidare kommer jag i den modell jag

---

47
introducerar försöka visa på hur t.ex. gestaltningsarbete tydligt
skiljer sig från att i efterhand illustrativt beskrivande redogöra
för något på förhand uttänkt, utan att gestaltningsformen eller
sättet på vilket gestalten skapades, på något djupare sätt i
skapandet utav den haft påverkan tillbaka på konceptet självt.
Alltså itererat mellan externaliserad och internaliserad kun-
skap – reflektion eller kunskapande genom/i handling.
Worlds are as made as found
Inom arkitektur, design och konst försöker vi att utveckla prak-
tisk kunskap i nära samspel med erfarna designers, forskare
och pedagoger i en kombination mellan mer kunskapsintensiva
kurser i särskilt utvalda ämnen. (Snyder, Heckman, &
Scialdone, 2009) förespråkar integrationen av konstnärliga sätt
att kunskapa inom tekniska discipliner (som informationsve-
tenskap). Som yrkesverksamma inom tekniskt drivna yrken
som t.ex. Digital design måste designern ha en "Förmåga att
tolka komplexa och tvetydiga situationer, interagera med ex-
perter från andra områden och konstruktivt utvärdera sitt eget
och andras arbete, samt skapa nya specifika verkligheter. Dessa
förmågor kräver ett sätt att känna till världen som komplette-
rar kunskapen från ett rationellt, vetenskapligt tillvägagångs-
sätt. Vetenskapliga och konstnärliga sätt att kunskapa utesluter
inte varandra, argumenterar de, men kan och borde vara kom-
plementära till varandra. Där vetenskap tenderar att vara bok-
stavlig, sekventiell, textuell och funktionell gynnar konsten
kunskap som är direkt, kontextuell, metaforisk och estetisk. I
designämnet integreras dessa med ytterligare en, det verkliga,
eller de världar, miljöer och artefakter skapade av människan
som till stora delar omger oss idag. Ett konstnärligt sätt att veta
väver detaljer i ett holistiskt mönster (en gestaltning), medan
vetenskapen analyserar och ser skillnader. Konstnärlig kun-
skap koncentrerar sig på relationer, samtidigt som vetenskap-

---

48
lig kunskap förespråkar kategorisering. Konsten bygger på syn-
tes medan vetenskaperna är beroende på analys. (Snyder,
Heckman, & Scialdone, 2009) noterar att utbildning i konst kan
hjälpa till i att utveckla empati och kan öka medvetenhet om
mångfalden av mänsklig erfarenhet. Designstudenters lärande
bör fokusera på idégenerering, produktion och kritik. Det är
vanligt att uppgifter i form av problem/möjligheter som ges till
studenterna är medvetet vaga och tvetydiga. En student för-
väntas sedan att skapa, presentera och försvara sitt designar-
bete inom det givna problem-/möjlighetsområdet kontinuerligt
framför klassen. Klassen förväntas sedan ge omtänksam och
konstruktiv kritik för att förbättra idén men även designarbetet
i sig. Under diskussion och utvärderingar finns det ofta inga
"rätt" svar. Studenterna presenterar vad de har skapat och ger
återkoppling och kritik av andras arbete. Mycket av lärandet är
gjort "Out in the open ”, med inställningen att man lär mer av
misstag än av att göra “rätt”. Med denna lärandemiljö som ut-
gångspunkt ges studenterna möjligheter att se flera lösningar
och vilka delar av denna process de tampas med, inom en kon-
centrerad tidsram och potentiella lösningar kan utvärderas i
realtid. För att koncept ska kunna manifestera sig i ett fysiskt,
digitalt eller mixat uttryck krävs både ett hantverkskunnande
och ett material som gör konceptet konkret.
Att designa
Design har i sin tillämpade form sina rötter i konstnärligt ar-
bete, vetenskap, ingenjörskap och teknologi. Senare har design
kommit att också bli en kreativ disciplin och en källa för inno-
vationer och förändringsarbete, snarare än att bara vara något
som bygger vidare på det befintliga. Design är alltså en aktivitet
för att skapa framtiden, inte lösa gamla problem med starka
band till konst, empirisk vetenskap och teknik men också med
berättande, varumärkesutveckling och marknadsföring. Paral-

---