RapportCd2test. Pdf
Yüklə 0,5 Mb. Pdf görüntüsü
|
18 färgen är kadmiumfri. Kadmium kan också förekomma i textilier som pigment i färgen eller utgöra en föroreningsrest från fiberproduktion (bomull) då det finns i handelsgödsel och bekämpningsmedel som används vid odlingen (Kemikalieinspektionen, 1997). Det kan också finnas som rest i textilier genom att härstamma från zinkföroreningar eller från fosfattvättmedel (Kemikalieinspektionen, 1997). Utsläpp till miljön sker vid utlakning genom tvättning samt då textilen blivit avfall. Kemikalieinspektionen konstaterar i sin rapport att kemikalierika kläder företrädesvis kommer från Fjärran Östern. Branschorganisationen för textilimportörer har emellertid utarbetat rekommendationer för inköpsvillkor som bland annat innebär att kadmium ej är tillåtet som tillsats (Kemikalieinspektionen, 1997). 3.4.2.4 Trender Figur 7 nedan visar utsläpp kadmium från olika källor i Sverige 1940-1990. Trenden är tydlig: produktionsemissionen har gått ned kraftigt medan konsumtionsemissionen vuxit. Denna trend har även fortsatt under 90-talet, det vill säga emissionen från produktionen har minskat medan den från konsumtionen håller sig på en hög nivå (Bergbäck & Jonsson, 1998).
(Bergbäck & Jonsson, 1998) 3.4.3 Källor till avloppsvattnets kadmium i Stockholmsområdet Till SV:s reningsverk inkom 1998 ca 36 kg kadmium (Stockholm Vatten AB, 1999). Den genomsnittliga kadmiumhalten i slammet var år 1998 1,7 mg/kg TS. Då punktkällorna för kadmiumutsläpp i princip är obefintliga idag har arbetet med att förbättra slamkvaliteten övergått till att försöka minimera den antropogena bakgrundsbelastningen i samhället. Ursprunget för det kadmium som når Stockholms reningsverk är svårt att definiera. Endast en industri, Volvo Aero Engine Services som reparerar flygmotorer i närheten av Bromma flygplats, har tillstånd att släppa ut kadmium. År 1998 släppte de dock endast ut 55 g kadmium totalt (Volvo Aero Corporation, 1999). Enligt en sammanställning av de miljörapporter som inkommit till SV släpptes 232 g kadmium ut från industrier till reningsverken 1998 (Bromma och Henriksdal). Många uppgifter saknas emellertid varför denna siffra troligen är högre i verkligheten.
19 Följande tabell visar uppskattningar av storleken på olika källor till det kadmium som kommer in till reningsverken i Stockholm baserade på olika mätningar som gjorts. Det bör dock nämnas att värdenas osäkerhet är mycket stor på grund av att vissa antaganden har gjorts i beräkningarna. Se bilaga 6 för detaljer om uppskattningarna.
Hushåll
46 43 54 47 Bilvård
16 16 16 16 Dagvatten 16 16,5
13 29 Konstnärsfärger 10 10 10 10 Övrigt
12 14,5
7 0 Ungefär hälften av kadmiummängden som kommer till reningsverken kommer alltså från hushållen. En stor del av hushållens bidrag kommer från urin och fekalier, se kap 3.4.3.1 Kadmium i fekalier och urin för närmare uppskattningar om bidraget. Resterande mängd kadmium härstammar då från aktiviteter, produkter och installationer av olika slag i hemmen, exempelvis från plastföremål, tvättmedel, lödningar, biltvätt och förzinkade detaljer (Bergstöm, 1997). BDT-vatten (vatten från
tvättvattnet härrör metaller bland annat från olika metallföremål såsom bestick, kastruller, metalldetaljer på kläder (knappar, nitar, blixtlås) (Sundberg, 1995). Luftdeponerat kadmium borde via kläderna kunna hamna i tvättvattnet. Zinkinnehållande produkter i hushållen, såsom rengöringsmedel, tandkräm, schampo och andra hygienprodukter, kan också bidra med kadmium till avloppet (Landner & Lindeström, 1998). Dessa produkter kan också innehålla fosfor. Zink används också i aluminiumlegeringar, visserligen i små mängder men användningen av legeringarna är utbrett (Ehlert och Lindqvist, 1996). Zinkoxid är ett vanligt färgpigment och färgerna används till bland annat husfasader (Ehlert och Lindqvist, 1996). Andra tänkbara källor kan vara korrosion från hushållsmaskiner, radiatorer, hårtorkar, varmvattenberedare med mera vilka är undantagna från kadmiumförbudet och bland annat kanske kan ge kadmiumtillförsel till avloppet vid avtorkning med en trasa som sedan sköljs av. Tvätt av overaller som är kadmiumförorenade kan också vara en möjlig källa, likaså tvätt av vanliga kläder som innehåller kadmiumrester från handelsgödsel och bekämpningsmedel. Enligt Elin Höglund, kemist på Hennes & Mauritz (pers medd, 1999), är vissa kläder som importeras från exempelvis Asien täckta med PVC (regnkläder etc) som innehåller kadmium som stabilisator. Detta accepteras emellertid inte av företaget. På Hennes & Mauritz har en hel del metallprodukter analyserats för metaller (blixtlås, smycken och andra bijouterier) men kadmium har inte hittats i några betydande mängder. Däremot kan krom och bly förekomma i större mängder. Tyger har inte analyserats så mycket men i de undersökningar som gjorts har kadmium inte hittats. Vad gäller kosmetika tros inte heller detta vara någon kadmiumkälla enligt Karin Sundberg på Hennes & Mauritz (pers medd, 1999). Förut kunde kadmium finnas i PVC-förpackningar men idag finns inte dessa förpackningar längre. Zinkoxid används emellertid en hel del som färgämne och som solblockerare (till exempel i zinkpasta) och det kan medföra små kadmiummängder. Sundberg (1995) anger ett kadmiuminnehåll i BDT-vatten enligt tabell 7 nedan. Det är visserligen ett ”mindre-än-värde” men ger ändå orimligt stora kadmiummängder (maximalt drygt ett halvt kilo om dagen totalt in till Stockholms reningsverk!) och är troligtvis mycket överskattat. Enligt Weglin (arbetsmaterial, 1999) är kadmiuminnehållet i BDT-vatten sådant att det skulle motsvara 10 kg in till
Yüklə 0,5 Mb. Dostları ilə paylaş:
|