RapportCd2test. Pdf

11

  

 Tabell 3. Innehållet av fosfor och kadmium i olika typer av råfosfat. (Källa: Albertsson et al.,

   1997 som hämtat uppgifterna från Norsk Hydro).

Ursprung/ typ av råfosfat

Fosforinnehåll

(%)

Kadmiumhalt

(mg/kg råfosfat)

Kadmiumhalt

(mg/kg fosfor)

Kola, Ryssland

17,2

0,15

0,9

Palfos, Sydafrika

17,2

0,15

0,9

Bou Craa, Marocko

15,9

35

220

Togo

15,7

55

350

Youssofia, Marocko

14,6

40

274

Jordanien

14,6

5

34

Texas, USA

14,4

40

278

Florida, USA

14,4

8

56

Negev, Israel

14,2

20

140

Khourigba, Marocko

14,2

16

113

Kneifiss, Syrien

13,9

6

43

Gafsa, Tunisien

13,2

50

380

3.1.1

 

Zink

Den största naturliga kadmiumkällan är zinkmalm där kadmium alltid förekommer (Nilsson, 1996).

Särskilt mineralet zinkblände (ZnS) innehåller mycket kadmium, 0,05-0,8% (Hedlund et al., 1997).

Medelhalten för kadmium i zinkfyndigheter ligger på 0,23 % vilket innebär att 3 kg kadmium

produceras för varje ton zink som renas (Landner & Lindeström, 1998). I förädlad zink är dock

kadmiumhalterna låga; den renaste zinkkvaliteten får maximalt innehålla 0,003 % kadmium

(Lindqvist, 1999). De två ämnena är mycket lika kemiskt; båda tillhör grupp nummer 12 i det

periodiska systemet och det viktigaste oxidationsnumret är 2+ för dem båda. Oxidationsnummer 1+

förekommer också men har ingen större betydelse, särskilt inte i vattenlösningar.

Egenskaper, Zn och Cd

Zn

Cd

Atomnr

30

48

Molvikt (g/mol)

65,38

112,41

Densitet (kg/m

3

)

7130

8640

Smältpunkt (

°

C)

419,6

321,1

Kokpunkt (

°

C)

908

765

Både zink och kadmium har låga kokpunkter jämfört med många andra metaller, likaså låg

ångbildningsvärme (Nilsson, 1996). Detta ger en viss flyktighet av metallerna vid till exempel

stålframställning vilket gör att de ofta hamnar i flygaskan.

Då zink kommer i kontakt med luft bildas, förutom zinkoxid (ZnO) och zinkhydroxid (Zn(OH)

2

),

även alkaliska zinkkarbonater av olika slag. Dessa fäster bra mot den underliggande ytan och bildar

ett tätt ytskydd som är motståndskraftigt mot korrosion. Detta är anledningen till att det största

användningsområdet för zink är ytbehandling av järn och stål för att förhindra korrosion.

---

12

3.2  Användningsområden

Kadmium används ofta för att förlänga produkters livslängd på grund av dess goda motståndskraft

och stabilitet under olika förhållanden. Dess föreningar används eller har använts främst inom följande

områden:

•

 

i batterier (fungerar som anod)

•

 

som färgämne

•

 

för ytbehandling

•

 

som legeringsmetall

•

 

som stabilisator i PVC-plaster

Numera är dock användningen i pigment, stabilisatorer och för ytbehandling sedan början av 1980-

talet kraftigt begränsad genom lagstiftning (se kap 4.2 Kadmiumförbudet) men en hel del undantag

finns. Exempelvis får kadmium fortfarande användas i konstnärsfärger. Användningen av kadmium i

batterier har ökat kraftigt sedan 1980-talet medan en minskning har skett inom övriga

användningsområden (se figur 1 nedan). Idag är batterier alltså det klart dominerande

användningsområdet och det största kadmiumflödet i samhället kommer från användningen av dessa.

Mellan 1990 och 1995 minskade emellertid användningen av NiCd-batterier något, vilket framgår av

figur 1. 1995 såg fördelningen ut som i tabell 4.

Tabell 4. Mängd kadmium som användes i Sverige inom olika områden 1995

(Bergbäck & Jonsson, 1998).

Användningsområde

Mängd Cd, ton/år

Batterier

93

Pigment

0,5

Ytbehandling

0,5

Stabilisatorer

0

Legeringar

30

*

* Källa Hedlund et al. (1997), värdet är från 1992.

Eftersom kadmium tål höga temperaturer och då behåller den distinkta färgen används det till

keramik, glas och lasyr (Printsmann, 1999). Färger som innehåller stora mängder kadmium heter ofta

något där ”kadmium” ingår. Som pigment ger kadmium olika färger på den rödgula skalan,

kadmiumsulfid ger gul färg och kadmiumselenid röd (AFS 1988:7). Detta har använts främst i plaster

men även i glas, keramik och konstnärsfärger. Idag är det användningen i konstnärsfärger som

dominerar efter kraftiga minskningar av användandet i plaster (Lohm et al., 1996). Som stabilisator i

plast användes kadmium främst i form av kadmiumstearat och kadmiumbensoat vilka motverkar

nedbrytning av plasten orsakad av ljus och värme (Bergbäck & Jonsson, 1998). Kadmium får

fortfarande användas i legeringar och en vanlig användning är i legering med koppar för att öka

styrka och tålighet (Bergbäck & Jonsson, 1998). Legeringen används i till exempel bilkylare

(Hedlund et al., 1997). Lödmetaller kan innehålla stora mängder kadmium, 60-95 % (Bergström,

1997). Kadmium ger ett bra korrosionsskydd samt är mjukt och ger låg friktion vilket är fördelaktigt

för användning i exempelvis gängade detaljer (Hedlund et al., 1997).

Stora mängder kadmium finns upplagrat i samhället i olika produkter såsom batterier, pigment plaster

med mera och det är bara en begränsad del av den totalt konsumerade mängden i Sverige under

---