Sveriges historiska utveckling ur ett industritekniskt perspektiv

*Strykjärn

Under 1930-talet började elektriska strykjärn att bli tillgängliga. De ska vara de elektriska apparater som först blev vanliga i de svenska hushållen. Det kan man förstå eftersom ett strykjärn rimligen var betydligt billigare än till exempel en dammsugare. Däremot kan det förefalla en aning förvånande att det var många som var intresserade av att stryka sina kläder. Naturligtvis var övre borgarklassen det eftersom den dels hade fina kläder, dels anställda som skötte sådana saker, men hur var det med arbetarna och bönderna? Det är svårt att hitta någon svensk statistik om hur vanligt det var med elstrykjärn.

Uppfinningsrik var man däremot och en variant som tillverkades hade utfällbara fötter så att man kunde vända på den och använda strykjärnet som en kokplatta.

*Kylskåp och *frysboxar eller *frysar

*Kylskåp

Kylskåp var ingen ny uppfinning i början av 1920-talet. Den hade under benämningen kylmaskin lanserats 1836 i USA, men det var först när svenskarna Baltzar von Platen och Carl Munters gjorde sitt examensarbete på KTH 1922 och kunde visa att det gick att tillverka kylskåp utan rörliga delar och som kunde drivas av el, gas eller fotogen som intresset ökade från allmänheten.

von Platen och Munters sålde licensrätten för att tillverka kylskåpen till företaget AB Arctic 1923 och när Arctic presenterade en förbättrad variant blev de uppköpta av Elektrolux AB 1925.

Även kylskåpet blev en stor framgång fast det tog väldigt lång tid innan de flesta hushåll hade tillgång till kylskåp. Det betydde att naturisen skulle fortsätta att spela en betydande roll även om den fick konkurrens av fabriksframställd is. 30 år senare fanns det kylskåp bara i 50 % av de svenska hushållen, 1960 var det 60 %. Det skulle dröja ända till 1980 innan det fanns kylskåp i de flesta hushåll.

Nedan finns statistik över försäljningen (siffrorna i 1000-tal):

Statistiken börjar 1961 och inledningsvis såldes enbart kylskåp, 195 000 till antalet. Detta ökade ganska långsamt för att först 1968 vara uppe i 275 000. Därefter låg det runt 300 000 per år till 1979 då varianterna med kyl och sval samt med kyl och frys introducerades. Så under ett år försvann 70 % av försäljningen av separata kylskåp till fördel för de nya kombinationerna. Volymen runt 300 000 låg kvar till 2006 då den för första gången gick över 400 000. Toppåret blev 2007 med 457 000 sålda enheter. Resterande år låg den på runt 400 000 stycken kylskåpsvarianter. Denna ökning under 2000-talet är direkt kopplad till svenskarnas intresse för matlagning och flotta kök. 2013 blev det för första gången lite mer populärt att köpa vinkylare även om volymen var liten som kan ses ovan. Dock är det ett tydligt tecken på att standarden har höjts i hushållen.

Ett skäl till att införandet av kylskåp gick så långsamt kan ha varit att de var ganska dyra, men även att det fanns många bostäder som inte hade el eller plats för ett kylskåp. Den underliggande orsaken var dock troligen att man under långa tider lärt sig att leva utan kylmöjlighet. Det vanliga sättet att lagra mat var att torka, salta eller röka den och så hade det varit i långa tider. Det hände förstås att man åt färskt kött, men det var vid slakten som det förekom och den hade hitintills i stort enbart skett på landet.

Eftersom det var de rikaste som i första hand hade råd att köpa färsk fisk eller färskt kött och de också var de som hade råd att köpa kylskåp, blev inte efterfrågan så stark. De hade ju redan anställda pigor och husor som tog hand om alla inköp, så i valet mellan att köpa en dyr apparat eller att behålla en billig husa blev nog svaret att behålla husan.

*Frysboxar eller *frysar

Frysboxar blev först populära på landsbygden under 1950-talets senare hälft. Skälet var förstås att man ofta hade slaktade djur att förvara och en frys underlättade det väsentligt. I städerna fanns det frysfack att hyra i särskilda frysaffärer, men det blev ingen större omfattning av det. Den första frysen för hemmabruk kom 1956 och då hade redan KF introducerat djupfryst torsk 1949. Fiskpinnar kom också 1956. Under 1930–40-talet var det i princip ingen efterfrågan på frysar i affärerna med undantag av dem som sålde färskt kött. De hade dock enbart ett kylskåp bakom disken, ingen frysdisk. På 1950-talet kom självbetjäning i några enstaka butiker och då behövdes det frysdiskar, men det var först under 1960-talet som de började bli vanliga i affärerna. I hemmen fanns inte frysar, men det hade blivit allt vanligare att kylskåpen hade ett litet frysfack som man i alla fall kunde lägga mindre skrymmande varor i.

1961 såldes det 85 000 frysboxar som var fristående och totalt fram till och med 1969 såldes 960 000. Därefter låg försäljningen stilla på runt 180 000 per år till 1979 då kombinationerna med kylskåp dök upp. Se statistiken ovan. Under 1970-talet såldes det totalt 1,5 miljoner och därmed kan man nog säga att frysen precis som kylskåpet var allmän i Sverige 1980.

*Diskmaskiner

1956, vid en mässa i Dortmund, presenterades den första diskmaskinen för hushållsbruk. Det fanns tidigare större diskmaskiner för restauranger som tillverkades redan 1929 av företaget Miele som ju fortfarande är aktivt.

Diskmaskin var annars något som man bara drömde om på 1950-talet i Sverige. 1959 lanserade Electrolux en liten rund bänkdiskmaskin med en inspektionsruta så att man kunde se när disken for runt därinne och besprutades med vatten och tvättmedel. Det var nog många unga som blev sittande framför den och tittade, TV fanns ju knappt då. Den blev i alla fall den första modellen som såldes i volym om än en blygsam sådan. Därefter utvecklades en större modell, som precis som spisen passade in i köksinredningens standardmått, men alternativet med stora golvdiskmaskiner krävde ju en ombyggnad av köket och de kom därför nästan enbart att bli aktuella vid nybyggnad.

Diskmaskinen betraktades som en riktig lyxpryl och det var inte många som tyckte att de behövde diskmaskin, åtminstone inte för det pris den betingade. Därför var det inte förrän under 1980-talets senare del som 40 % av alla hushåll hade en diskmaskin. Troligen var det en bra bit in på 1990-talet innan det faktiskt fanns diskmaskin i vartannat hushåll. Nedan finns försäljningen per decennium.

1961–1969 176 000

1970–1979 760 000

1980–1989 915 000

1990–1999 850 000

2000-2009 2 280 000

2010–2014 stabiliseras försäljningen på ca 250 000 per år.

Det är alltså uppenbart att något hände i den allmänna inställningen till kök i början av 2000-talet. Det var då vi började se på köket som det viktigaste rummet tillsammans med badrummet. Läs mer om det i stycket om Bostadens interiör på denna länk.

*Tvättmaskiner och *tvättstugor

Tvättning var under tidigare århundraden en tung arbetsbörda för hushållen. Det gällde att hämta/finna vatten och att koka upp det och sedan började det mödosamma arbetet med att få ren tvätten och torka den. Detta kunde ta många timmar i veckan.

Tvättmaskiner började användas redan under senare delen av 1800-talet, men då var det manuella varianter som fortfarande krävde en stor arbetsinsats. Det fanns en rad typer av tvättmaskiner i början av 1900-talet, men ingen av dem var helautomatisk. I Sverige lät HSB installera den första tvättstugan 1926 med tvättmaskiner och med separat sköljning, centrifugering fanns däremot inte, utan man använde en vals som pressade ut vattnet. Oavsett beräknar man att dessa första tvättstugor medförde att tiden för tvättning minskade till runt en femtedel. Utbyggnaden gick dock långsamt och 1950 hade bara 8 % av hushållen tillgång till tvättstuga med tvättmaskiner. För dem som bodde i villor var andelen med tvättmaskiner något högre, 12 %.

I USA introducerades den första helautomatiska tvättmaskinen 1940 och till Sverige kom de 1956. Elektrolux skulle spela en stor roll i detta och eftersom man var inriktad på den internationella marknaden bytte man 1957 namn till Electrolux med ett ”c”. 1958 blev automatiska tvättmaskiner standard och de var också mindre än de tidigare varianterna och därmed sköt marknaden fart. De siffror som finns visar att 1961 såldes det 70 000 tvättmaskiner. Det är alltså betydligt färre än kylskåpen. Se statistik nedan. Siffror i 1000-tal:

Försäljningsutvecklingen för tvättmaskiner är likartad den för kylskåp, men i mindre volym och mindre uttalad, vilket tyder på att tvättrummet inte har fått samma status som badrummet och köket.

Redan 1965 hade 90 % av hushållen i flerbostadshus tvättstuga enligt Wikipedia. Tittar man på statistiken ovan verkar det inte orimligt om de tvättmaskiner som ingår i gemensamma tvättstugor inte finns med i statistiken, vilket tyvärr inte har kunnat verifieras. Å andra sidan verkar det inte heller rimligt att det skulle vara sämre ställt bland villaägarna. Antalet hushåll var enligt SCB ca 2 600 000 1961 och med tanke på att det såldes enbart 475 000 tvättmaskiner 1961–1965, alltså på fem år, plus ytterligare ett mindre antal före 1961, så blir det ca 500 000 maskiner. Det ska ställas mot att det fanns över en miljon enfamiljsvillor då. Slutsatsen blir att det troligen var allmänt med tillgång till tvättmaskin betydligt senare när det gäller villor, kanske i mitten av 1970-talet.

Den ökning man kan se under 2000-talet kan säkerligen tillskrivas att allt fler lägenheter har egen tvättmaskin.

Det har förmodligen helt korrekt sagts att den elektriska tvättmaskinen var den apparat som skulle komma att betyda mest för kvinnans frigörelse och barnens utveckling. Tidigare hade ju det mödosamma och långsamma arbetet inte bara med själva tvätten utan med torkandet och manglandet tagit en stor del av kvinnornas tid. Tvättmaskinen och andra apparater frigjorde nu den tiden och möjliggjorde för kvinnorna att ta arbeten utanför hemmet. Det gjorde också att mammorna fick mer tid för barnen och deras utbildning och utveckling. Just detta brukade den världsberömde Hans Rosling nämna som ett exempel på varför han kunde bli professor.

*Torkskåp, *torktumlare och *manglar

Torkskåpet finns med i statistiken från 1968 enligt ovan och har sedan dess varit förvånansvärt stabilt vad gäller försäljningsnivån även om det långsamt har minskat från och med 1976 då torktumlaren började säljas. Även den följer trenden med en ökning på 2000-talet.

Manglar var däremot mycket viktigare förr och fanns i många hushåll, särskilt bland villahushållen, där omanglade lakan knappast var att tänka på. Idag är försäljningen nere på 20 % av den 1968. Nu sover vi alltså på omanglade lakan och det går bra det med.

*Spisar, *gasspisar, *elektriska *spisar, *elspisar, *Aga-spisar

I och med att gasverk byggdes upp i början av 1900-talet som var avsedda för att tillhandahålla lysgas för gatubelysningen blev det snart uppenbart att man också skulle kunna använda gasen till spisar, och så är fallet i många städer även idag.

Den mest kända svenska spisen efter Husqvarna torde vara Aga-spisen som uppfanns av Gustaf Dahlén och introducerades 1929. Bakgrunden ska ha varit att Gustaf Dalén, som blivit blind vid en olycka med acetylengas, brände sig på en vedspis, och därför bestämde sig för att göra en spis som man inte skulle kunna bränna sig på. Från början var den anpassad för att eldas med koks och hade den unika fördelen jämfört med en vedspis att den brann dygnet runt dels eftersom koks är ett mycket effektivt sätt att lagra energi på, dels för att konstruktionen var speciellt anpassad för att behålla värmen. Därför räckte det med att fylla på den en gång per dag, vanligen på morgonen. Den var dessvärre inte billig och det var därför enbart de mer välbärgade som hade råd att köpa den. Ganska snart fanns den också i en gasvariant som sedan dess har blivit dess signum och är än idag. I England är det fortfarande så att den anses vara den bästa spisen, men i Sverige har den fört en tynande tillvaro. Husqvarna lyckades däremot att ta stora marknadsandelar, vilket inte är så förvånande eftersom de redan dominerade försäljningen av vedspisar.

Elspisen kom till Sverige något senare. Den introducerades 1923, men sålde inga volymer förrän under 1950-talet. 1955 hade ca 40 % av hushållen elspis och då främst för användning på landet och i villor eftersom det fanns gas i städerna som passade bättre genom att infrastrukturen redan var utbyggd. På landet gick man alltså direkt från vedspisar till elspisar. 1960 anses som det år då de flesta hade en elspis eller gasspis.

Fram till slutet av 1980-talet fanns det egentligen bara en variant av spisplattor. Det fanns förvisso en rad förbättringar i andra avseenden som inbyggda termometrar och små displayer, men det var först när glaskeramikhällen kom som en påtaglig förändring av spisen skedde. Nu fick man inte bara ett futuristiskt utseende på spisen. Den blev också lättare att hålla ren, i alla fall om man hittade rätt rengöringsmedel. Så småningom utvecklades också en separat häll.

Nästa stora förändring blev induktionsspisen som kom runt sekelskiftet 2000. Fördelen med den var snabb uppvärmning och att plattorna inte blev varma. Man skulle kunna tro att det också innebar att hällen blev mer lättskött, men det är ingen större skillnad mot de gamla glaskeramikhällarna. Dessutom är de svåra att ställa in eftersom värmemängden avtar allt eftersom. Kokar man upp vatten och därefter ställer in för kokning behöver man senare justera den inställningen. Så var det också på de gamla spisarna, men inte i samma utsträckning.

Tekniken bakom en induktionsugn är baserad på de principer som Faraday beskrev när han arbetade med att förklara sambandet mellan magnetism och ström. Alltså det faktum att magnetism kan skapa ström och vice versa. Det är dessa tekniker som ligger bakom både elmotorn och generatorn. Det är alltså något som varit känt länge.

Man använder en kopparledning som det går växelström igenom. Den ligger under själva plattan och kommer att överföra ström till kastrullen som därmed upphettas eftersom det finns motstånd mot att strömmen ska strömma fritt i kastrullen. Det är av den anledningen som man bara kan använda kastruller som har elektriskt motstånd, typ järn. Inom parentes är det samma teknik man använder då man laddar elektriska tandborstar och laddningsbara lampor. I fallet plattan skulle man ju tro att man kan få en elektrisk stöt eftersom det strömmar in elektricitet, men det händer inte eftersom den genast omvandlas till värme.

En intressant notering är att man på de äldre spisarna kunde ställa in den platta man ville använda och den temperatur man ville ha genom att vrida på ett vred. På de moderna spishällarna måste man först starta hällen genom att trycka på en tryckkänslig elektrisk knapp, sedan måste man välja vilken platta man ska använda och sedan ska man ange vilken temperatur man önskar. På flera hällar från stora tillverkare är siffrorna för temperaturen inte utsatta utan man får som en violinist känna sig fram. Så allt blir ju inte bättre, från en vridning, till tre tryckningar som förresten inte funkar om man fått fett/smör på fingrarna.

*Mikrovågsugnar

Under tidigt 1980-tal introducerades mikrovågsugnarna som det snabba och skonsamma sättet att tillverka mat. Eftersom tekniken som användes bestod av högfrekventa elektromagnetiska fält blev det i början en hel del diskussioner om det var farligt och om maten kunde fatta eld. Det stoppade inte försäljningsframgången eftersom det redan under tiden 1982–89 såldes mer än 1,3 miljoner mikrovågsugnar med toppåret 1988 då 425 000 stycken såldes. Under 1990-talet såldes 2,2 miljoner, men det var stora skillnader beroende på år. 1996 var bottenåret med bara 134 000 sålda och det var också det år då priserna på bostäder i Sverige var som lägst efter att ha sjunkit under större delen av det tidiga 1990-talet. Det är i sig ett bevis för att produkten betraktades som en ”trevligt att ha- produkt”, men inte som särskilt viktig. Under 2000-talet såldes 2,9 miljoner och från 2010 har försäljningen legat på runt 300 000 stycken per år. Alltså en stabil storsäljare för att tillhöra köksapparater.

*Elektriska små apparater

Nedan finns en lista som visar när mindre elapparater introducerades och hur mycket de har sålt i 1000-tal per år:

Intressant att notera är att det år då statistiken startar 1963 är det bara köksmaskiner, elvispar, brödrostar, strykjärn och dammsugare som säljs i volym. 1970 var det så att de flesta kokade sitt kaffe, men redan 1975 var försäljningen av kaffebryggare ca en halv miljon per år. Espressomaskiner kom först år 2000, men nådde aldrig någon volym förrän varianterna med kapsel dök upp 2011.

*Grammofoner, *stereoanläggningar, *skivor

Edison var visserligen först med att spela in ljud på ett fonogram 1877, men den produkt som kom att tillverkas och säljas var grammofonen som uppfanns 1887 av Emile Berliner. Den skulle sedan komma att vara den enda möjligheten för folk i gemen att spela musik som man valde själv tills kassettbandspelarna gjorde sitt intåg i slutet av 1960-talet.

De första apparaterna var så kallade vevgrammofoner som alltså inte använde el. De blev snabbt populära inte minst bland ungdomen som nu hade ett alternativ till dragspel, fiol och gitarr och som kunde användas överallt, även utomhus.

Runt 1920 hade man lyckats förbättra ljudet väsentligt. Man började med att använda en pickup och koppla den till en förstärkare. Skivorna man använde var som tidigare nämnts oftast gjorda av bland annat shellack och snurrade vanligen 78 varv per minut. I efterhand har dessa skivor kommit att kallas stenkakor, eftersom de var mycket hårdare och ömtåligare än vinylskivor, och ibland för 78-varvare. Då kallades de bara grammofonskivor. Så småningom när radio introducerades så kunde man köpa en grammofon och radio i ett. Allt fler skaffade sig också grammofoner.

1926 hade det nya sättet att spela in skivor som kallades ”elektriskt inspelade” kommit till Sverige och samtiden var mycket imponerad av det nya ljudet. I Sven-Olof Sandbergs bok om Jules Sylvain kan man läsa om just detta.

Vinylskivor kom att börja ersätta stenkakorna runt 1950 som var det år då musikföretaget Metronome släppte den första. Det dröjde till slutet av 1950-talet innan det började bli vanligt och i mitten av 1960-talet var de dominerande.

Vinyl är en förkortning för den vanliga plasten PVC, polyvinylklorid. Anledningarna till att börja använda vinyl var flera, men främst för att man kunde göra spåren smalare och därigenom spela in mer, men också för att man kunde införa stereo och för att vinylskivor inte som stenkakorna gick sönder om man tappade dem i golvet. Samtidigt introducerades i huvudsak två olika hastigheter, 33 varv per minut som kallades LP-skiva och var större och 45 varv per minut som kallades EP-skiva eller singel och var mindre. Varför det blev två olika storlekar var naturligtvis för att differentiera marknaden, men varför det är två olika hastigheter är mer oklart. Möjligen kan den lägre hastigheten på den större skivan förklaras med att filmindustrin krävde att få längre tid för att kunna ha sina ljud på skivor lika länge som deras filmrullar spelade. Fast ljudet borde ju bli sämre ju långsammare man spelar skivan.

Svensken Bengt Runsten lär 1956 ha utvecklat en pressteknik för skivor som kom att säljas till ett 50-tal länder över hela världen. Han var också med och gjorde den första stereoskivan i Sverige 1958. Det var en EP med Harry Arnolds orkester.

Pickuper med diamantspets och elmotorer som via en drivrem fick skivtallriken att snurra blev nu också en nyhet. Det blev populärt att köpa en radiogrammofon som oftast var en stilig möbel i trä som kom att pryda många hem. Det fanns också under 1960-talet en variant som man kunde ha i bilen, men den fungerade inget vidare under färd.

På 1970-talet hade det blivit status att ha en riktigt stor stereoanläggning med massor av finesser. Det skulle vara en separat förstärkare och stora högtalare, gärna av det svenska märket Carlsson, men viktigast var rullbandspelaren som man spelade in partymusik på. Ljudet var ju mycket bättre än det från kassetter och man riskerade inte att dansande par stötte till pickupen på skivspelaren. Det var nämligen ett ganska vanligt problem innan rullbandspelaren kom.

Sony hade redan under 70-talet skapat ett slags fyrkanalsstereo genom sitt SQ-system med fyra högtalare och två förstärkare, men surroundljudet kom först genom filmen Apocalypse Now 1978, men enbart på biografer som hade Dolbys system installerat. Varianten vi använder mest idag är 5.1 surround som kom 1987 med filmen Moulin Rouge. Det var först i slutet av 1990-talet som det blev populärt med surround-anläggningar hemma fast SVT började faktiskt med att sända surround redan 1993. Genom att allt fler köpte surroundanläggningar till sina TV så öppnade sig marknaden även för DVD-skivor med surroundljud.

*Videobandspelare

Redan 1959 köpte Sveriges Radio en videobandspelare. Den vägde 680 kg och var alltså inte lämplig för hemmabruk. En sådan skulle komma 1976 då företagen JVC och Panasonic introducerade VHS. Året innan hade Sony introducerat Betamax och det medförde att det kom att finnas två konkurrerande system på marknaden, men VHS fick ganska snabbt övertaget.

Det skulle dröja många år innan videobandspelarna slog igenom och den främsta orsaken till det var att det blev en ganska hätsk debatt om att de enda filmer som fanns tillgängliga var antingen av så kallad erotisk karaktär eller av våldskaraktär. Det var först i slutet av 1980-talet som det blev allmänt med videobandspelare och det var 1988 som JVC kom med den första stereovarianten. Den var förresten dyrare än Bang & Olufsens dyraste TV.

Just det faktum att videobandspelarna var dyra gjorde att det skapades en marknad för att hyra både film och videobandspelare. Det märke som kom att dominera var Moviebox och eftersom de flesta, även när de köpte en video, inte tog med sig den till sommarstugan så fortsatte den att vara populär 1980-talet ut.

1990 såldes 300 000 stycken videobandspelare. Det var ungefär 60 % av antalet TV-apparater samma år. 1999 var det år då DVD-spelare började konkurrera ut VHS på allvar. 2008 anses vara det år då man bara köpte DVD-spelare, men det fortsatte att tillverkas VHS-spelare ända till 2016 då Funai lade ner sin tillverkning.

*Videokameror

Fram till 1985 hade det enda sättet för privatpersoner att filma varit genom att använda kameror med råfilm som behövde framkallas. Vanligast var formatet 8 mm. För att visa filmen användes en projektor och en filmduk. Nu hade VHS-tekniken ändrat på det och de första videokamerorna kom ut på marknaden. De var riktigt stora jämfört med de tidigare filmkamerorna och dyra. De kostade ungefär dubbelt så mycket som de dyraste TV-apparaterna, vilket motsvarar 41 000 kronor i dagens penningvärde. De var alltså inte många som hade råd med dem. Oavsett utsågs den till årets julklapp redan 1989, men det skulle dröja till i mitten av 1990-talet innan de började bli vanliga och då hade priserna också gått ner och formaten blivit fler, men inget slog ut VHS.

Ett viktigt steg var när man introducerade ett nytt digitalt format som kallades DV och senare en minivariant av den. Man använde fortfarande en vanlig filmkamera, men lagringen var digital. Det fick till följd att man nu för första gången kunde bygga riktigt små videokameror med mycket bättre kvalitet, men de var fortfarande ganska dyra, cirka 15–20 000 kronor i dagens penningvärde, och man kunde ju inte spela upp filmen i videobandspelarna. I år kostar det bara några tusenlappar, men å andra sidan är det HD-kameror som gäller 2016, med videon lagrad på hårddisk eller minneskort alternativt inbyggd i något annat som en smartmobil.